SkadePortalen / WhiplashInfo

[Hem] [About WhiplashInfo] [Advokater och jurister] [Behöver Du hjälp?] [Bloggen] [Försäkring] [Hjälp-Forum] [Innehåll] [Juridik] [Behöver du juridisk hjälp?] [Länkar] [Läsvärt] [Om WhiplashInfo] [Samhällsstöd] [Whiplash] [Övrigt]


 
Visa alla inlägg

Gener har betydelse för hur bra en medicin fungerar - den 22 januari 2003 kl 13:14
Den enskilda patientens genuppsättning har betydelse för vilken dos som är lämplig av vanliga mediciner. En persons genetiska variant av vissa leverenzymer avgör många gånger effekten av läkemedlet och om biverkningar uppstår.

Att leverenzymet CYP2C9 har betydelse för doseringen och effekten av det vanliga läkemedlet warfarin visas i en aktuell avhandling från Karolinska Institutet. Gabriella Scordo har i sina studier även sett att vissa varianter av enzymen CYP2D6 och CYP2C19 medför en ökad risk för allvarliga biverkningar vid behandling med antipsykotiska läkemedel samt fenytoin.

Effekten av en medicin beror till stor del på hur snabbt den bryts ner i levern och försvinner ur kroppen. Ju mer medicin som cirkulerar i blodet desto starkare påverkan. Det gäller både positiva effekter och negativa biverkningar. För många läkemedel är ett lämpligt dosintervall relativt smalt.

I levern finns ett stort antal s k CYP-enzymer, som omvandlar läkemedlen till vattenlösliga nedbrytningsprodukter för att de ska kunna utsöndras ur kroppen via njurarna. CYP-enzymer finns av flera typer och är specialiserade på olika läkemedel beroende på deras kemiska karaktär. Antipsykotiska och antidepressiva läkemedel bryts till stor del ner av CYP2D6, medan CYP2C9 och CYP2C19 sönderdelar t ex det blodförtunnande medlet warfarin och epilepsiläkemedlet fenytoin. Varje CYP-typ finns i flera varianter, som kan ha olika aktivitet. Varianterna är genetiskt styrda och skillnader förekommer därför hos olika individer. Ett högaktivt enzym bryter ner läkemedlet snabbt, i vissa fall alltför snabbt för att den önskvärda effekten ska hinna inträda. En mindre aktiv enzymvariant, eller total avsaknad av enzym, däremot gör att läkemedlet finns kvar i kroppen i högre halter än avsett och kan då orsaka allvarliga biverkningar. En låg aktivitet av enzymet CYP2C9 har t ex visats ge en ökad risk för blödningskomplikationer under warfarinbehandling.

Att göra en analys av en enskild patients genotyp för CYP2D6 eller CYP2C9 kan redan idag rekommenderas i de fall när förväntad effekt av vissa mediciner inte uppnås inom det vanliga dosintervallet. Vidare forskning pågår för att få ytterligare kunskap om hur informationen om genotyp kan användas för att på förhand förutsäga vilken dos av ett läkemedel som kan vara optimalt för en enskild patient.

Avhandlingens titel:
Cytochrome P450 2C9, 2C19 and 2D6 genetic polymorphisms: Evaluation of genotyping as a tool for individualised treatment

Författare:
Maria Garbriella Scordo, Avdelningen för klinisk farmakologi, Institutionen för laboratorie-medicin, Karolinska Institutet, tel 08-585 813 68 eller mail gabriella.scordo@tiscali.it

Disputation:
Fredag 24 januari 2003, kl. 9.00, Föreläsningssal C1-87, plan 8, Huddinge Universitetssjukhus




Kommentarer

*Anger obligatoriska fält
Namn*:
Land*:
E-mail:
  Bold Italic Underline Emoticon Smilies
Kommentar*:
(max. 500 tecken)
Teckenräknare: