SkadePortalen / WhiplashInfo

[Hem] [About WhiplashInfo] [Advokater och jurister] [Behöver Du hjälp?] [Bloggen] [Försäkring] [Hjälp-Forum] [Innehåll] [Juridik] [Behöver du juridisk hjälp?] [Länkar] [Läsvärt] [Om WhiplashInfo] [Samhällsstöd] [Whiplash] [Övrigt]


 
Visa alla inlägg

"Nygammalt från Bodström" - den 16 juli 2003 kl 12:47
Ledare i SVD den 30 juni 2003

I samband med presentationen av regeringens programförklaring för den finansiella sektorn formulerade biträdande finansminister Gunnar Lund ambitionen: "Vi vill se en stabil och effektiv finansiell sektor som kan bidra till tillväxt och välstånd och som kan hävda sig väl på den större marknad för finansiella tjänster som nu växer fram i Europa." Helt följdriktigt framhöll Lund att "den ökade europeiska integrationen är en viktig utgångspunkt" för lagstiftningsarbetet. Det var en av höjdpunkterna under det svenska ordförandeskapet att EU-toppmötet i Stockholm i mars 2001 antog en aktionsplan för finansiella tjänster med syfte att skapa en integrerad marknad till utgången av 2005. Försäkringsområdet utgör inte något undantag. Frågan är om Lund har informerat justitieminister Thomas Bodström. Det verkar inte så - att döma av det förslag till ny försäkringsavtalslag som har uppmärksammats av professor Ulf Bernitz (DI 13/6).

Läs mer...

En mycket nedkortad replik av prof Bill Dufwa infördes i SVD den 16 juli:

En modern och avancerad lagstiftning

Svenska Dagbladets ledare Nygammalt från Bodström av den 30 juni ger en kolsvart bild av det förslag till ny försäkringsavtalslag som regeringen den 22 maj beslutade lämna till lagrådet. Bilden inramas av obehagliga påståenden rörande Justitiedepartementets handläggning av förslaget.

Replik | Försäkringsavtalslagen
Sammantaget suggereras fram bilden av ett departement som i största hemlighet och med hjälp av plötslig snabbhet först i slutet av lagstiftningsarbetet till varje pris vill driva igenom ett, med SvD:s terminologi, "riktigt uselt" lagförslag.
Ledaren bygger på en artikel den 13 juni 2003 av professor Ulf Bernitz. En huvudanmärkning av Bernitz är att lagen skulle utgå från svensk försäkringsmarknad som den såg ut för 10-15 år sedan. Förslaget skulle vara "nästan detsamma" som 1993 års promemoria. "Det är som om tiden har stått stilla."

(SVDs ledareredaktion svarar omedelbart prof Dufwa)
Läs mer...

Här följer hela repliken från prof B.W. Dufwa i oavkortad form (efter medgivande av författaren):

1. Svenska Dagbladets ledare ”Nygammalt från Bodström” av den 30 juni ger en kolsvart bild av det förslag till ny försäkringsavtalslag som regeringen den 22 maj beslutade lämna till lagrådet. Bilden inramas av obehagliga påståenden rörande Justitiedepartementets handläggning av förslaget. Sammantaget suggereras fram bilden av ett departement som i största hemlighet och med hjälp av plötslig snabbhet först i slutet av lagstiftningsarbetet till varje pris vill driva igenom ett, med SvD:s terminologi, ”riktigt uselt” lagförslag.

SvD:s ledare bygger på en artikel den 13 juni i Dagens Industri, skriven av min vän och kollega, professorn Ulf Bernitz. Jag var förberedd på att en kritisk artikel av Bernitz hand skulle komma; Sveriges Försäkringsförbunds verkställande direktör visste berätta för mig om den kommande artikeln redan dagen efter det att lagrådsremissen beslutats. Icke desto mindre trodde jag inte mina ögon, när jag läste den. I sak hävdar Bernitz kort sagt att lagrådsremissen inte står i överensstämmelse med EU: s synsätt. På detta underlag har SvD byggt vidare. Tidningen gör gällande att förslaget till försäkringsavtalslag ”står i strid med regeringens övergripande mål för den finansiella sektorn och går på tvärs mot utvecklingen i EU.”

Den i försäkringsrätt intierade känner bara inte igen sig. När man sedan också tar del av Bernitz och SvD:s angrepp mot lagstiftningsarbetets genomförande tror man sig försatt till Gehennas högtidssal. Varifrån kommer den information som har väglett Bernitz och ytterst även SvD?

2. Det svenska lagstiftningsarbetet på området har före lagrådsremissen väsentligen resulterat i två betänkanden (Personförsäkringslag från 1986 och Skadeförsäkringslag från 1989) och en promemoria av Justitiedepartementet från 1993. En huvudanmärkning av Bernitz är att lagen skulle utgå från svensk försäkringsmarknad som den såg ut för 10-15 år sedan. Förslaget skulle vara ”nästan detsamma” som 1993 års promemoria. ”Det är som om tiden har stått stilla”. Och SvD drar slutsatsen: det är ett förslag från början av nittiotalet ”som justitiedepartementet har dammat av tio år senare”!

3. Skillnaderna mellan 1993 års förslag och lagrådsremissen är avsevärda. Redan 1993 års promemoria innebar i flera avseenden en anpassning till försäkringsbranschens önskemål. Justitiedepartementet har sedan fortsatt på denna linje. I den slutliga lagrådsremissen har det blivit fråga om en långtgående anpassning i detta avseende. I allt väsentligt har branschens önskemål slutligen godtagits här. Remissen är sålunda inte alls detsamma som det utkast till lagrådsremiss till vilket departementet den 17 december 2002 inbjöd myndigheter och andra att lämna synpunkter på. Den som påstår att innehållet i lagrådsremissen är detsamma som 1993 års promemoria kan inte ens på allvar ha försökt sätta sig in i de föreslagna bestämmelsernas sakliga innebörd.

4. Lagen ”tycks” enligt Bernitz ”ha tagits fram utan närmare kontakt med den snabba utvecklingen inom EU.” Departementets nära samarbete med EU är emellertid väl omvittnad. Ingen förnekar att försäkringar med EU:s synsätt utgör en del av sektorn finansiella tjänster. Unionens arbete med försäkringsrörelse präglas av liberaliseringssträvanden. Ytterst handlar det om försäkringstagarnas intressen. Inom ramen för den inre marknaden ligger att ha tillgång till bredast möjliga utbud av försäkringsprodukter som finns att tillgå inom gemenskapen så att försäkringstagarna kan välja vad som bäst motsvarar deras behov. Målet blev att åstadkomma ett Europa, där försäkringsbolagen kunde röra sig fritt utan hinder av nationsgränser. Visserligen krävdes det en viss kontroll av hela denna verksamhet, verkställd genom sex stora direktiv mellan 1973-1992. Men i förhållande till vad som gällt tidigare i många länder blev det på det hela taget fråga om en avreglering av försäkringsrörelserätten. Försäkringsbolagen blev friare än tidigare.

5. Men försäkringsrörelserätt är en sak, försäkringsavtalsrätt något helt annat. Lagstiftning rörande försäkringsavtal, som det här är fråga om, har rakt motsatt syfte, nämligen att begränsa försäkringsbolagens frihet. Försäkringstagarna måste skyddas. Att helt avreglera försäkringsavtalsrätten är i dag närmast en omöjlighet. När lagstiftningen i Sverige liksom över hela Europa satte i gång på området under förra hälften av 1900-talet var det just därför att en reglering var absolut nödvändig. Och behovet av denna reglering har inte upphört. Nya försäkringsprodukter och nya problem har framtvingat ingripanden av lagstiftaren. Under konsumentskyddets expansion över hela världen under andra halvan av 1900-talet blev försäkring undan för undan ett viktigt fält. För EU är detta en självklarhet. Konsumentskyddet är en av EU:s allra viktigaste uppgifter.

6. Bernitz hänvisar till att en skälighetsprincip, innebärande att Finansinspektionen kunde ingripa mot otillfredssställande villkor eller premier, avskaffades i samband med Sveriges inträde i EG. Med lagrådsremissen handlar Justitiedepartementet enligt Bernitz egendomligt, eftersom man med den nya försäkringsavtalslagen vill införa en omfattande detaljlagstiftning om försäkringsvillkor. Men skälighetsprincipen hör till försäkringsrörelserätten och lagrådsremissen motsäger för övrigt ingalunda skälighetsprincipens avskaffande. I propositionen om ändrade försäkringsrörelseregler från 1999 hänvisades tvärtom till de möjligheter som fanns att i samband med arbetet på en ny försäkringsavtalslag motverka skälighetsregelns upphävande genom bestämmelser av civilrättslig karaktär eller om information (se prop. 1998/99:87 s. 171).

7. Sverige blev genom sin konsumentförsäkringslag 1980 en pionjär på försäkringsavtalsrättens område över hela världen. Andra länder har tagit intryck av den svenska modellen. Lagrådsremissen sammanför alla de rättsliga och sociala strävanden som kännetecknar den svenska utvecklingen till ett harmoniskt helt. Internationellt sett framstår det lagförslag det här är fråga om som en mycket modern och avancerad lagstiftning. Två av våra erkänt stora jurister lade grunden till lagrådsremissen, först, under två och ett halvt år, Jan Hellner, härefter Bertil Bengtsson. I samarbete med departementet deltog den senare in i det sista i lagrådsremissens förberedelser.

8. Bernitz gör gällande att ett resultat av den nya lagen skulle kunna bli ett minskat intresse bland utländska försäkringsbolag att etablera sig och konkurrera på den svenska marknaden . Jag vägrar tro att Bernitz vill nedrusta konsumentskyddet på försäkringsavtalsområdet. Sannolikt menar Bernitz att den nya lagen på något sätt skulle lägga hinder i vägen för nya försäkringsprodukter. Såvitt jag har kunnat finna är det just det lagrådsremissen inte gör.

9. En särskild europeisk grupp, European Contract Law Group, arbetar sedan 1999 med att fastställa principer för en europeisk försäkringsavtalsrätt. Gruppen, den enda i sitt slag i Europa, ingår som en del i det stora arbete som pågår över hela Europa under Christian von Bars ledning och som siktar mot en allmän europeisk civillag. Intresset för den gällande svenska lagstiftningen i denna grupp, i vilken jag ingår, är stort och man kan räkna med att det inte minskar med den nya lagen; det är gärna den senaste reformen som bildar utgångspunkten för diskussionen.

B. W. Dufwa
Professor i försäkringsrätt vid Stockholms universitet




Kommentarer

*Anger obligatoriska fält
Namn*:
Land*:
E-mail:
  Bold Italic Underline Emoticon Smilies
Kommentar*:
(max. 500 tecken)
Teckenräknare: