SkadePortalen / WhiplashInfo

Hem ] Upp ] About WhiplashInfo ] Behöver Du hjälp? ] Försäkring ] Juridik och Juristhjälp ] Om WhiplashInfo ] Skadereglering - Inledning ] Whiplash - pisksnärt - nakkesleng ] Övrigt pć WhiplashInfo ] [Bloggen] [Här kan du ställa frćgor och läsa svar pć det mesta om whiplash/pisksnärt]

Google

 

 

Sök pć hela Webben

Sök pć Whiplash Info

 

Hem
Upp
Att leva med smärta
Communicating Justice Providing Legitimacy
Forskning till Salu
Försäkringsmedicin - Lärobok
Kausalitet
Lćsningar och lösningar i svenskt arbetsliv
När livet tog en annan väg
Om Arvodkaterna
Personskadehandboken
Rehabilitering: frćn tyst kunskap till profession
Ruinmakarna
Rćngivarna
Rättssäkerhet inom socialrätten
Shamanens Sćng
Skadad i trafiken
Skambankerna
Skrik, suckar och sidointriger
Smerter - en lærebog
Stigfinnaren
Sverige som rättstat
Tjuvarnas Marknad
Trafikmedicin för socialtjänsten
Trafikskadelagen
Ut ur dimman

Sammandrag av dr Jan Lidbeck, SmÀrtrehab, Helsingborgs lasarett (2003-05-26) ur

Rehabilitering - frÄn tyst kunskap till profession, FoU-rapport nr 39

Forskning och Utveckling, FörsÀkringskassan i Stockholms lÀn 2002

InnehÄll

"Skiftande synsÀtt inom sjukförsÀkringen"

"Hur kan systemteorin anvÀndas i rehabiliteringsarbete?"

"Psykosomatsk och stressforskning idag"

"Hur kan rehabiliteringsforskningen anvÀndas i det praktiska arbetet?"

"Sammanfattande diskussion"

"Slutdiskussion - förslag till Àndringar"

Rehabilitering - frÄn tyst kunskap till profession

Susanne Ekblad ISBN 91-89198-15-8

"Skiftande synsÀtt inom sjukförsÀkringen"

Synen pÄ individen i sjukförsÀkring och rehabilitering vÀxlar mellan att betona individens rÀttigheter och behov och att betona samhÀllets behov av att minska kostnaderna.

NÀr individens rÀttigheter och behov stÄr i förgrunden ses individen som kapabel och ansvarsfull och man pÄpekar det positiva i att ge individen ett ökat inflytande över sin rehabilitering. KÀnnetecknande Àr ocksÄ ett betonade av helhetssyn inom rehabilitering.

NÀr behovet att begrÀnsa kostnaderna stÄr i förgrunden bli bilden av individen en annan: Han fÄr nu drag som bidragsbenÀgen med svag arbetsetik, ansvarslös och oföretagsam... Att skÀrpa reglerna ses som ett sÀtt att öka motivationen till en starkare arbetsetik och samtidigt minska kostnaderna. Vidare betonas en mer strikt medicinsk instÀllning till rehabilitering och nedsÀttning av arbetsförmÄga (s. 55).

[Min kommentar: Liknande resultat frÄn socialmedicinsk forskning har framförts av WesterhÀll i artikeln "RÀttsliga aspekter pÄ arbetsförmÄga p.g.a. sjukdom" (Socialmedicinsk tidskrift nr 8-9, s. 356-65, 1997). WesterhÀll skriver: "Om man studerar tillÀmpningen av sjukförsÀkringen under de tre senaste decennierna, kan man notera, att man lÄtit begreppen (sjukdom och arbetsoförmÄga) fÄtt skiftande innehÄll allt efter konjunktursvÀngningarna... Detta har medfört en bristande rÀttssÀker för den enskilde." ]

BetrÀffande sjukdomsbegreppet hÀvdar man (inom rehabiliteringsforskningen; min kommentar) att det Àr nödvÀndigt med en verklighetsanpassning. Man anser att sjukdomsbegreppet mÄste vara flexibelt och svara mot tidens krav. Det gÀller framför allt symtomdiagnoser och psykosociala faktorers betydelse... Man anger som ett av de starkaste argumenten för att utvidga sjukdomsbegreppet att rehabiliteringsarbetet förbÀttras om hÀnsyn tas till alla faktorer som sÀtter ned arbetsförmÄgan (se t.ex. SOU 1988:4 1).

"Hur kan systemteorin anvÀndas i rehabiliteringsarbete?"

MÀnniskans strÀvan att uppnÄ mening och sammanhang kan ses som ett system dÀr syftet Àr att uppnÄ balans i livet. Kronisk sjukdom kan ses som oordning och obalans som krÀver livsomstÀllning. I livsomstÀllningen ingÄr att pÄ nytt uppnÄ arbetsförmÄga, men en annan arbetsförmÄga Àn den man hade tidigare.

Det Àr inte konstigt att (livsomstÀllningen) kan ta en viss tid... för att uppnÄ ny anpassning och stabilitet i sin livssituation. Ann-Christine Gullacksens doktorsavhandling: "NÀr smÀrtan blir en del av livet - livsomstÀllning vid kronisk sjukdom och funktionshinder", handlar om just detta.

Hur en person klarar att leva med kroniskt funktionshinder Àr beroende av en mÀngd yttre och inre faktorer. Det handlar bÄde om att klara det dagliga livet och att klara av att arbeta och försörja sig. Om den sjukskrivne hade en belastande situation redan innan, det kan vara t ex dÄlig ekonomi, skilsmÀssa, problem med barn eller vantrivsel med arbetet, sÄ pÄverkar detta pÄ ett negativt sÀtt förmÄgan att klara av att leva med funktionsnedsÀttningen. Detta har ibland förvÀxlats med frÄgan om det Àr sjukdom eller inte som sÀtter ner arbetsförmÄgan. I lagtexten har man skrivit in att FörsÀkringskassan skall bortse frÄn sociala faktorer vid bedömning av om det föreligger sjukdom.... Men nÀr det gÀller frÄgan om att pÄ ett lÄngsiktigt sÀtt klara att anpassa sig till detta (funktionsnedsÀttningen) och Ànda kunna försörja sig sjÀlv, sÄ Àr det en mÀngdfaktorer som mÄste vÀgas in, annars kan inte en realistisk rehabilitering planeras.

En mycket tydlig tendens inom rehabiliteringsforskning Àr att gÄ frÄn att se situationen som strikt medicinskt, till att se individens hela situation i sitt sammanhang. HÀr rÄder stor enighet Àven internationellt. Det Àr helhetssyn som rÄder inom rehabilitering. HÀr kan man snarare se en tillbakagÄng till ett gammaldags diagnosinriktat synsÀtt inom FörsÀkringskassan. En viktig orsak Àr den s. k. renodlingen i lagen om allmÀn försÀkring som tillkom 1995, dÀr lagtexten föreskriver att rehabiliteringssamordnarna ska bortse frÄn faktorer som inte Àr medicinska.

"Psykosomatsk och stressforskning idag"

Personlighetsfaktorer som förklaring till psykosomatisk sjukdom har tonats ner. De sjukdomar som tidigare ansetts vara psykosomatiska har i större utstrÀckning börjat förklaras biologiskt.... En tydlig tendens inom bÄde psykosomatik och stressforskning Àr att se orsakerna till alla sjukdomar som multifaktoriella (s. 85).

Samtidigt finns inom FörsÀkringskassan förestÀllningar kring somatisering som pÄminner om dem man hade inom den tidiga psykosomatiken. Man skiljer mellan riktiga fysiska sjukdom och sÄdana som inte pÄ samma sÀtt Àr riktiga sjukdomar och som man tÀnker sig ha psykiskt ursprung. Ett exempel Àr ont i ryggen utan nÄgra röntgenfynd.... HÀr finns en utbredd förestÀllning att individen somatiserar för att uppnÄ andra syften, vanligtvis att slippa arbeta. Aktuell forskning stöder inte detta sÀtt att se pÄ somatisering. Det Àr snarare sÄ att kroppen reagerar pÄ olika pÄfrestningar, vilka bl a kan vara psykiska. Kroppens reaktion Àr dock alltid fysiologisk i nÄgon form. Den "gamla" somatiseringsteorin Àr ocksÄ problematisk eftersom den tenderar att krÀnka mÀnniskor, skuldbelÀgga (man har sjÀlv skuld till sina sjukdomar) och tenderar att lÄsa kommunikationen mellan den sjukskrivna och rehabiliteringshandlÀggaren (s. 95).

Psyke och kropp pÄverkar varandra pÄ ett komplicerat sÀtt och det finns inget stöd för att sjukdom eller symtom skulle kunna framkallas för att mÀnniskor skall slippa arbeta. Myten om somatisering leder till att mÀnniskor kÀnner sig krÀnkta och missförstÄdda.

"Hur kan rehabiliteringsforskningen anvÀndas i det praktiska arbetet?"

Det har inte gÄtt att visa att tidig rehabilitering Àr bÀttre Àn senarelagd. Teoriutvecklingen har varit svag och har istÀllet ersatts av statliga direktiv och utredningar ... som lett till allmÀnna uppfattningar som fÄtt karaktÀren av sanningar... Det finns en uppsÀttning "sanningar" som inte har nÄgot stöd i dagens forskning, men som lever kvar som axiom. Att tidig rehabilitering Àr bÀst Àr ett sÄdant axiom.

 (1) Att den försĂ€krade gĂ„tt in i en sjukroll som passiviserar Ă€r en annan av de ofta upprepade "sanningar" som förekommer. Detta begrepp har ansetts ha ett stort förklaringsvĂ€rde och anvĂ€nds i alla möjliga sammanhang. Sjukrollen Ă€r nĂ„got som mĂ€nniskor gĂ„r in i kort efter det att sjukskrivningen har börjat. Den tycks ha en stor attraktionskraft eftersom det anses att det nĂ€rmast Ă€r omöjligt att ta sig ur den nĂ€r man vĂ€l hamnat i dess vĂ„ld. Sjukrollen anvĂ€nds som en förklaring till att sjukskrivningar blir lĂ„nga och som ett skĂ€l att mĂ€nniskor anses sakna motivation att gĂ„ tillbaka till arbetet. Sjukrollen anses ge sjukdomsvinster och gör att mĂ€nniskor snabbt vĂ€njer sig vid att slippa arbeta och fĂ„r en identitet som sjuka och hjĂ€lpbehövande. Sjukrollsteorin hĂ€rstammar frĂ„n 1950-talet, den har kritiserats hĂ„rt och Ă€r inte lĂ€ngre sĂ€rskilt aktuell.

(2) Ett annat "axiom" Àr att sjukskrivna har dÄlig motivation, vilket ses som en stabil personlighetsegenskap och som Àr ett problem för rehabiliteringssamordnarna (s.45). Att vara motiverad Àr bra, att vara omotiverad Àr inte bra. I vÀrsta fall kan "att vara motiverad" likstÀllas med en person som helt enkelt vill det som handlÀggare tycker att han ska vilja. Motivation blir dÄ ett mycket subjektivt begrepp som kan anvÀndas pÄ ett för den sjukskrivna destruktivt sÀtt. Det som handlÀggaren uppfattar som bristande motivation hos den sjukskrivna kan anvÀndas som skÀl till indragning av sjukpenning... Detta sÀtt att se pÄ motivation överensstÀmmer inte med dagens forskning... som ser motivation som ett svÄrfÄngat begrepp som, om det skall anvÀndas, ses mer som beroende av situationen och inte som en stabil egenskap. Med ett sÄdant synsÀtt Àr motivation pÄverkbar.

Rehabilitering kan ses som en process mot ett nytt balanserat system - en period av kaos innan en ny balanspunkt uppnÄs (livsomstÀllning; min kommentar). Homeostatiska system har inneboende motstÄnd mot förÀndring. Det behöver inte kallas bristande motivation hos individen utan ett behov av att bibehÄlla jÀmvikt. HÀr Àr det ocksÄ viktigt att se smÄ förÀndringar som pÄ lÀngre sikt kan ge positiva resultat.

(3) Ekblad beskriver Àven vad som bidragit till olika mytbildningar (min kommentar): Hon skriver: Ett vÀlkÀnt exempel Àr lÀkaren Sven Olof Kraffts diagram över rehabiliteringspotentialen som han framför allt anvÀnt i informationssammanhang. Enligt digrammet sjunker potentialen snabbt med tiden. UtifrÄn denna kurva, som aldrig belagts empiriskt har ett flertal författare argumenterat att tidiga rehabiliteringsÄtgÀrder Àr att föredra. Detta har skett trots att Sven Olof Krafft... aldrig pÄstÄtt att kurvan byggde pÄ empirirska undersökningar.

"Sammanfattande diskussion"

Lagstiftningen saknar en helhetssyn. Den utgÄr frÄn att mÀnniskors sjukdomar Àr isolerade företeelser, som inte pÄverkas av eller pÄverkar nÄgot annat i mÀnniskors liv. Medicinsk och arbetsinriktad rehabilitering skiljs Ät... (Men) mÀnniskan (mÄste) i rehabilitering ses som en individ som har en kropp och ett psyke som utgör en helhet, en individ som tÀnker, kÀnner och handlar och som lever i ett bestÀmt socialt och kulturellt sammanhang och i en bestÀmd fas i sitt livslopp.

UtifrÄn dessa resonemang kan det vara motiverat att understryka, att sjukförsÀkringslagstiftningen idag med sin s k renodling av de medicinska faktorerna, inte överensstÀmmer med vare sig vetenskap eller beprövad erfarenhet.

Rehabilitering innebÀr för mÄnga mÀnniskor en omstÀllningsprocess som ofta har livsavgörande betydelse. Ibland mÄste den omstÀllningsprocessen fÄ ta tid. Denna slutsats gÄr stick i stÀv mot den gÀngse uppfattningen att rehabilitering ska sÀttas igÄng sÄ snart det bara Àr möjligt. Att tidig och snabb rehabilitering alltid Àr bÀst Àr en myt, som borde avlivas en gÄng för alla (s. 107). Myten om att tidig rehabilitering allt Àr bÀst, som genom statliga direktiv och stÀndiga upprepningar fÄtt karaktÀren av sanning, leder till att mÀnniskor jagas in i en onödig pensionering, och att rehabiliteringssamordnare bildligt talat jagas med blÄslampa för att inte ha lÄnga sjukfall. Det man Àr rÀdd för Àr den hotande sjukrollen, som sÀgs passivisera mÀnniskor redan efter tre mÄnader. Detta Àr ocksÄ en myt, som tidigare visats. Det handlar minst lika ofta om olika lÀkningsprocesser som inte kan forceras.

NÀr en sjukdom brutit ut sÄ har den ocksÄ sitt eget förlopp, som man inte alltid kan pÄverka genom att Àndra arbetsuppgifterna eller börja arbetstrÀna inom nÄgra veckor. Att avliva myten om tidig rehabilitering skulle förbÀttra möjligheterna för rehabiliteringssamordnarna att verkligen ta vara pÄ mÀnniskors restarbetsförmÄga. Rehabilitering borde fÄ ta den tid som behövs, tid för bÄde lÀkning och livsomstÀllning.

"Slutdiskussion - förslag till Àndringar"

I en tid dÄ det nÀstan rÄder panikstÀmning inför ökande sjukskrivningstal stÄr det klart att individperspektivet och helhetssynen pÄ mÀnniskan blivit Àn viktigare att betona... Politiska övergripande lösningar med ett perspektiv uppifrÄn riskerar att missa individperspektivet som Àr avgörande för en god kvalitet i rehabiliteringsarbetet (s. 214).

Det fĂ„r inte fortsĂ€tta som idag nĂ€r gamla förlegade teorifragment och upprepade statliga direktivfĂ„r karaktĂ€ren av sanningar och mytbildning fĂ„r ersĂ€tta verklig kunskap. Man kan
.. jĂ€mföra med sjukvĂ„rden och försöka förestĂ€lla sig hur det skulle se ut om sjukvĂ„rden hade ett lika svalt intresse för ny kunskap som socialförsĂ€kringen har.

Rehabilitering (mĂ„ste tillĂ„tas ta lĂ€ngre tid). Fokuseringen flyttas frĂ„n att försöka hitta tidigare rehabiliteringsfall till att Ă€gna tid Ă„t identifierade rehabiliteringsĂ€renden sĂ„ att en rehabilitering kan genomföras pĂ„ ett professionellt sĂ€tt

Alltför stora förhoppningar har knutits till tidig rehabilitering och allt för lite kraft har satsats pĂ„ omsorgsfull rehabilitering med ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart perspektiv.

Lagstiftningen behöver Àndras i en riktning dÀr den mer stÄr i samklang med vetenskap och beprövad erfarenhet. Tanken att de medicinska faktorerna kan renodlas i rehabilitering Àr otidsenlig. En helhetssyn pÄ mÀnniskan i rehabiliteringssammanhang bör Àven tydliggöras i lag. Lagen och tillÀmpningsföreskrifterna bör vara utformade sÄ att den ger ett större utrymme för individens egna deltagande och ett större utrymme för professionella bedömningar.

Hem ] Upp ]

Hosted by    Binero AB       Skyddas av ESET Smart Security

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.