Nya regler 1 juli 2002

Nya bestämmelser om arbetsskada från och med 1 juli 2002

Källa: SOLID-FK

I detta avsnitt beskrivs ändrade bestämmelser i 2 kap LAF i dess lydelse från och med 1 juli 2002. Avsnittet gäller skador som inträffat efter den 30 juni 2002.

Arbetsskada
Skadlig inverkan
Bevisregel
Övervägande skäl
Helhetsbedömning
Befintligt skick
Försämringstillstånd
Psykiska och psykosomatiska sjukdomar

Arbetsskada

Inom arbetsskadeförsäkringen gäller ett generellt arbetsskadebegrepp. Detta innebär att en skada ska anses vara en arbetsskada om den har uppkommit till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet.

En sjukdom eller skada ska anses ha uppkommit till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan om övervägande skäl talar för det.

En arbetsskada kan uppkomma på tre sätt. Den skadliga inverkan eller olycksfallet i arbetet kan

ha orsakat skadan eller sjukdomen
ha påskyndat ett förlopp hos en sjukdom som inte är arbetsrelaterad
ha försämrat eller utlöst symtom från en inte arbetsrelaterad sjukdom

Skadlig inverkan

Försäkringskassan utreder om skadan orsakats av skadliga faktorer i arbetsmiljön, d v s om det finns någon skadlig inverkan.

Exempel på skadliga faktorer är olika slags ämnen, energistrålning, ovanligt tryck, vibrationer från maskiner och verktyg, buller och smitta. Lagen omfattar också inverkan av ovanliga eller ovanligt ansträngande arbetsmoment och arbetsställningar. Också psykiskt påfrestande förhållanden kan i vissa fall anses ha skadlig inverkan.

En given utgångspunkt för en arbetsskadeprövning, när det är fråga om skadlig inverkan i arbetet, är om det i den försäkrades arbetsmiljö funnits någon faktor som kunnat ge upphov till en sådan skada som den försäkrade har. Finns en sådan faktor tas hänsyn till hur länge, hur ofta och hur intensivt den försäkrade varit utsatt för den skadliga inverkan.

Bedömningen av om det föreligger skadlig inverkan i arbetet ska bygga på en vetenskapligt förankrad medicinsk grund. Fullt vetenskaplig bevisning behöver dock inte krävas. Även skador som på goda medicinska grunder kan antas ha sitt ursprung i faktorer i arbetsmiljön ska kunna omfattas av arbetsskadeförsäkringen.

Resultat eller rön från omstridda eller allmänt ifrågasatta medicinska studier kan normalt inte anses med tillräcklig styrka visa att en arbetsmiljöfaktor är skadlig i arbetsskadeförsäkringens mening. Däremot kan en väl utbredd uppfattning bland läkare som har relevanta specialist kunskaper läggas till grund för att skadlighet föreligger. Detta gäller även om det inte finns fullständig enighet inom läkarkåren som helhet.

Bevisregel

För att en skada ska kunna anses ha uppkommit till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet måste det framstå som sannolikt att det är så. Bevisregeln innebär att om det i ett arbetsskadeärende finns skäl som talar både för och emot att en skada uppkommit till följd av skadlig inverkan så måste det för att skadan ska betraktas som arbetsskada framstå som mer sannolikt att skadan har uppkommit till följd av denna inverkan än att den inte
har gjort det.

Kravet på övervägande skäl gäller för arbetsskadeprövningen som helhet. Det motsvarar det beviskrav som gällde för sambandsprövningen i den bevisregel som tillämpades före den 1 juli 2002. Det särskilda beviskravet på hög grad av sannolikhet för skadlig inverkan tas bort. Den nya bevisregeln innebär sammantaget en uppmjukning av beviskraven eftersom detta beviskrav gäller arbetsskadeprövningen som helhet.

Övervägande skäl

Vid en sammanvägning av de olika delfrågorna måste det framstå som sannolikt att skadan har uppkommit till följd av den skadliga faktorn för att den ska godkännas som arbetsskada. Bevisregeln får betydelse om den sammantagna värderingen av de olika delfrågorna ger vid handen att det föreligger tveksamhet om det är en arbetsskada. Arbetsskada ska då anses föreligga om de skäl som talar för är tyngre än de skäl som talar mot. Endast om skälen för är tyngre än skälen mot ska skadan således godkännas som arbetsskada. Om skälen för och mot väger lika ska skadan däremot inte godkännas som arbetsskada.

Helhetsbedömning

Prövningen av om det är en arbetsskada ska göras utifrån en helhetsbedömning och med ett enhetligt beviskrav.

Till skillnad från den bevisregel som tillämpades före 1 juli 2002 med uppdelning av prövningen i två led, skadlighetsbedömning och sambandsbedömning, görs nu prövningen med ett enhetligt beviskrav. Med helhetsbedömning menas att det ska göras en sammanfattande bedömning av olika av varandra oberoende förhållanden vid prövningen av om det är en arbetsskada.

Det måste finnas ett medicinskt underlag och en arbetsplatsutredning som grund för prövningen av om det föreligger en arbetsskada. Prövningen av om det är en arbetsskada är inte enbart beroende av läkarens bedömning. Utöver den medicinska bedömningen görs en försäkringsmässig bedömning som ska grundas på den samlade utredningen i ärendet.

Befintligt skick

Den som omfattas av arbetsskadeförsäkringen är försäkrad i befintligt skick. Detta innebär att vid bedömningen av om det föreligger en arbetsskada ska hänsyn tas till att individers förmåga att tåla påfrestningar av olika slag kan skilja sig åt. Det kan också vara så att en viss kvinna har bättre fysiska förutsättningar att tåla belastningar än andra kvinnor medan en viss man har sämre fysiska förutsättningar än andra män. Hänsynen till den försäkrades befintliga skick ska i första hand avse dennes individuella förhållanden och inte bedömas utifrån någon ”normalperson”.

Det finns emellertid en gräns för hur långt principen om befintligt skick kan hävdas. Faktorer i arbetet som rent allmänt inte kan anses som skadliga bör inte heller för en extremt känslig person kunna anses utgöra skadlig inverkan.

Egenskaper som ska tas hänsyn till vid arbetsskadeprövningen kan exempelvis vara särskild känslighet för vissa ämnen, sjukdomsanlag och funktionshinder. det är inte bara sådana egenskaper som medför ökad sårbarhet eller känslighet som ska beaktas. Exempelvis kan en stor och kraftig person vara mindre känslig för vissa skador.

Exempel på egenskaper som, förutom den försäkrades kön, måste tas hänsyn till vid helhetsbedömningen är

längd och vikt
fysiska förutsättningar
sjukdomsanlag
känslighet för vissa ämnen
personlig läggning
funktionshinder

Försämringstillstånd

Skadlig inverkan i arbetet kan ha påskyndat ett förlopp hos en sjukdom som inte är arbetsrelaterad eller ha försämrat eller utlöst symtom från en inte arbetsrelaterad sjukdom.

En förutsättning för att en försämringsskada ska godtas som arbetsskada är att arbetsoförmågan har uppkommit på grund av att grundsjukdomen eller ett i grunden åldersrelaterat tillstånd har försämrats till följd av skadlig inverkan i arbetet.

En förutsättning för att en försämringsskada ska bedömas som en arbetsskada bör i allmänhet vara att övervägande skäl talar för att arbetshindret kan hänföras till försämringen och inte till det bakomliggande tillståndet eller grundsjukdomen.

Det krävs övertygande medicinskt material för att en försämringsskada ska kunna relateras till arbetet. Annars bör sambandstiden begränsas och fortsatt nedsättning av arbetsförmågan relateras till grundsjukdomen.

Psykiska och psykosomatiska sjukdomar

Från det generella skadebegreppet har undantag gjorts för skador av psykisk eller psykosomatisk natur som har uppkommit till följd av en företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden. En sådan skada är inte en arbetsskada.

Undantagen ska inte omfatta skador som har uppkommit genom arbetstvister i form av rättslig tvist. Motiveringen till detta är att den som anmäler en arbetsrelaterad psykisk skada inte ska behöva avstå från att driva en arbetstvist för att slippa riskera att gå miste om förmåner från arbetsskadeförsäkringen

Hosted by Skyddas av