Halsryggsdistorsion

Kritik av delar av avsnitten Skallskador resp Halsryggsdistorsion ur läroboken Neurologi, kap 10 - Skallskador.

(ISBN 91-47-04969-3, du hittar den på ditt sjukhusbibliotek.)

Etik och moral inom det medicinska författarskapet.

Refererande till recensionen av tredje upplagan av Neurologi, Liber, 2000 i Läkartidningen nr 16, 18 april 2001, vol 98, sidan 1971, ”Kär vän i nya kläder”, måste jag återkoppla till boken.

Problemet med forskningsfusk inom bl a medicinen har uppmärksammats stort det senaste decenniet, vilket bl a lett till olika riktlinjer som sammantaget skall verka för att minska fusket och till studenter sprida kunskap om etik och moral inom forskning.

Bland dessa normer kan nämnas att alltid ange hur finansieringen av studier ordnats och om eventuella jäv eller beroendekopplingar finns. Någon motsvarighet till detta finns idag inte inom den medicinska litteraturen, vilket kan och bör väcka frågor om inte detta vore på sin plats för att säkerställa och verifiera objektivitet och trovärdighet för litteraturen i fråga.

Som exempel på ett aktuellt sådant problem och ifrågasättande vill jag peka på den ovan nämnda nyutkomna, tredje upplagan av Neurologi under ledning av Sten-Magnus Aquilonius och Jan Fager. Sedan den förra upplagan, från 1995 om jag minns rätt, har bl.a. ett avsnitt om halsryggsdistorsion tillkommit under kapitlet om skallskador. Vidare har bl.a. skallskadekapitlet omarbetats.

Författare till kapitlet är Hans-Göran Hårdemark och Lennart Persson, båda verksamma vid Neurocentrum vid UAS. De skriver bl.a. under rubriken ”Lätt skallskada” att man kan söka orsaken till posttraumatiskt eller postkommotionellt syndrom i ”Patientens premorbida personlighet, ekonomiska ersättningsaspekter på olycksfallet liksom att ett överbeskyddande initialt omhändertagande kan bidra till dess uppkomst”. Samma påståenden förekommer vid avsnittet om nackdistorsion, likaledes där utan att påvisa stöd för påståendena. Att det finns flera studier som inte lyckats påvisa ”ekonomiska vinstmotiv” nämns inte heller. Under det senare avsnittet påpekar författarna också att det ”endast i enstaka fall förekommer kroniska och invalidiserande besvär som kan medföra långvarig sjukskrivning”. Att försäkringsbolagens statistik pekar mot ca 1.500 per år i Sverige, torde åtminstone Hårdemark känna till.

Författarna redovisar inte var man funnit stöd för sina ovan nämnda påståenden. Åtminstone Hårdemark avstår också från att nämna att han arbetar åt privata försäkringsbolag i Sverige.

Barnsley och medarbetare sammanfattar efter en litteraturstudie: ”Therefore, there is no real evidence that malignering for financial gain, contributes in any significant way to the natural history of whiplash injury. The unavoidable conclusion is that the majority of whiplash injuries results in real, organic lesions in genuine patients” (Clinical Review. Whiplash injury. Pain 1994; 58:283-307).

Enligt min mening är det ett anständighetskrav att läromedelsförfattare redovisar jäv eller ekonomiska kopplingar och eventuella bindningar till näringsliv och fristående organisationer. Jag måste också i detta sammanhang ifrågasätta varför inte referenshänvisningar förekommer i läromedelslitteraturen i större grad än nu. Det förutsätts för att man ska kunna kritiskt värdera en boks sakframställningar.

Tomas Alsbro

Läs även denna kritik från New England Journal!

Sammanfattningsvis är whiplashsyndrom ett komplext och omdiskuterat fenomen. Men det är idag få som så kategoriskt vill positionera sig som Hårdemark gör.

Hosted by Skyddas av