Så sant så…

Jag tror att det kan ha att göra med att Sverige är ett litet land, och inom ledande skikt inom många professioner känner alla alla.

Just Trafikskadenämnden är enligt bl.a. mitt förmenande, ett särdeles sorligt kapitel när det gäller oberoende och objektivitet. Deras ”sakkunnigläkare”, som på handlingar skall bedöma om försäkringsgivarens ”försäkringsläkare” tyck korrekt, har rekryterats direkt bland bolagens försäkringsläkare. De har under åren lopp utbildats av branschen närstående organ i försäkringsmedicin, processrätt, vittnesförfarande och taktik. Det har bildats ett ”Vi och De” perspektiv.

Jag har personligen överhört en briefing av en sådan försäkringsläkare inför dennes vittnesmål vid Sthlm Tingsrätt, där en skadelidande stämt sin försäkringsgivare och till skillnad från försäkringsgivaren hävdade samband mellan kvarstående funktionsnedsättningar och en trafikolycka. Läkaren sattes in i hur den skadelidandes läkare argumenterat och yttrat, av en av försäkringsgivarens närvarande jurister tillsammans med en försäkringsläkarkollega som redan hade vittnat. Jag kunde inte låta bli att ryta till. De tittade förvånat på mig. Det är den kulturen som råder. Det är på något konstigt sätt vardagsrutin och självklart för aktörerna i denna bransch.

Jag har för övrigt – rätt eller fel – fått uppfattningen att många av juridikens ledande befattningar förutsätter en kanslihustid, där man kan anta att det är lätt att formas och påverkas, kanske också när det gäller värderingar. Från kanslihuset plockas sedan jurister till ledande befattningar inom domstolar, förvaltning, företag och intresseorganisationer. Jag generaliserar givetvis, men tankarna har svårt att lämna mig, antagligen mot bakgrund av mina erfarenheter.

Det påminner om hur det är inom advokatkåren. Man får inget toppjobb utan tingsmeritering.

Jag minns nära vänner som under sjuttiotalet studerade på lärarhögskolor, umgicks och ingick förhållanden. Vi andra i ungdomsgänget förundrades över hur dessa våra nära kamrater påverkades i uppfattningar och värderingar, och till och med personlighet under dessa högskolestudier.

Jag minns samkvämet efter en forskardag på Juridikum, SU för några år sedan. Jag undrar om dagen bl.a. handlade om nya FAL. Jag delade bord med några av Sveriges ledande jurister inom kanslihuset, domstolar och försäkringsbranschen. Det raljerades bl.a. åt att skadade ALLTID anlitade samma medicinska experter, och det outtalade var att det påverkade de skadades trovärdighet. Ingen av dessa toppjurister ägnade en tanke åt att de skadades motpart också alltid anlitade samma försäkringsläkare som stöd för sin uppfattning om bristande medicinska samband. När jag påpekade att de skadade självklart söker den bästa tillgängliga kompetensen inom sina skadeområden och att den kompetensen endast besitts av ett fåtal intresserade och engagerade läkare, blev det en frostig stämning vid bordet.

Försäkringsjuridiken ligger inom mina intresseområden. Jag var också anställd i den branschen under 17 år runt 1980-talet. Det är en bransch (som kännetecknas av ett klassiskt oligopol) där nämndverksamheten är starkt utbyggd. Nämnderna anses vara objektiva, och leds av ledande domstolsjurister.

Branschens har ett flertal olika intresseorgan varav Svenska Försäkringsförbundet är ett. Förbundets VD har sedan länge rekryterats direkt från regeringskansliet. Förbundet är branschens ledande lobbyorgan.

Detta leder mig osökt in på domares extraknäck, åt myndigheter och företag.

Försäkringsbranschen genererar åtskilliga skiljedomsförfaranden (onämnt alla forskningsuppdrag). Kan det vara en - om än långsökt - orsak till att HD den 29 i juni 2007 (Ö3573-07) medgav försäkringsbolagen rätten att debitera advokatarvodeskostnader för de eget anställda juristerna?

HÖGSTA DOMSTOLEN Ö3573-07 Sid 3

Sedan Bilstugan väckt talan mot If och Bilstugans eventuella fordran på If i en mellandom befunnits preskriberad återkallade Bilstugan sin talan i tingsrätten. If yrkade ersättning för rättegångskostnad med 169 618 kr. Av detta belopp avsåg 149 400 kr arbete (83 timmar à 1 800 kr), 10 800 kr tidsspillan (6 timmar à 1 800 kr) och 9 418 kr utlägg. Tingsrätten skrev av målet och tillerkände If begärd ersättning. Bilstugan yrkade i hovrätten att rättegångskostnaderna till If skulle sättas ned till 50 859 kr. Hovrätten har i det överklagade beslutet fastställt tingsrättens beslut. Arbetet med Ifs talan i tingsrätten utfördes av en av Ifs egna anställda jurister och frågan i målet är hur ersättningen för detta arbete skall bestämmas. If anser sig ha rätt till skäligt ombudsarvode medan Bilstugan gör gällande att If endast kan få ersättning för sina faktiska kostnader.

Hosted by Skyddas av