Varför NKMR?

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter.

1871 inledde regeringarna i de nordiska länderna ett lagstiftningssamarbete. Målsättningen var att uppnå uniform lagstiftning i Norden. Lagstiftningssamarbetet fortsätter än i dag. Inom familjerätten, och särskilt inom det sociala området finns en stor likformighet vad gäller lagarna, institutionerna och lagtillämpning.

Presentation av verksamhetsområdet I Sverige, och i Norden i övrigt, har välfärdsstaten medfört att de sociala myndigheterna med tillämpning av LVU - lag om vård av unga - tagit tusentals barn från deras bra och kärleksfulla föräldrar och placerat dem i främmande miljöer hos fosterföräldrar - mestadels undermåliga - vars enda syfte med att ta fosterbarn är att få del av de höga fosterbarnsarvoden, som numera utbetalas. De familjer, som får sina barn tvångsomhändertagna, är mycket ofta ensamstående, arbetslösa och/eller socialbidragstagare. Utländska familjer är hårt utsatta i detta sammanhang. De sociala myndigheterna drar gärna slutsatsen att dessa människor är inte heller lämpliga som föräldrar. Detta är givetvis en helt felaktig slutsats, eftersom om en människa inte platsar på dagens tuffa arbetsmarknad kan hon ju trots detta vara en mycket god förälder.

I de nordiska länderna, till skillnad från den katolska västerländska civilisationen, visas ytterst liten respekt för familje- och privatliv. Dessa rättigheter garanteras av FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna och Artikel 8 av den Europeiska Konventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Jurister och andra yrkeskategorier som arbetar med fall av tvångsomhändertagande av barn och familjesplittring har reagerat starkt mot orättvisorna och tillkortakommandena hos de nordiska socialbyråkratierna och inlett ett samarbete över gränserna och bildat NKMR.

NKMR bildades i Christiansborg, Köpenhamn, den 30 november 1996

Hosted by Skyddas av