Fåmansföretagares sjukförsäkringsskydd

Interpellation 2001/02:341 av Per Westerberg (m) till näringsminister Björn Rosengren om sjukförsäkring för personer med nystartade aktiebolag

I ett svar på en skriftlig fråga om sjukförsäkring för egenföretagare skrev näringsminister Björn Rosengren nyligen bl.a. följande: "Det är alltså så att egenföretagarna i dag har ett gott skydd i sjukförsäkringen. Däremot finns det ett problem i att sjukförsäkringen inte är neutral mellan olika företagsformer." (Svar på fråga 2001/02:815.)

Betraktar man detta uttalande närmare finner man att uppgifterna till stor del strider mot varandra. Å ena sidan hävdar näringsministern att egenföretagarna har ett gott skydd i sjukförsäkringen, men å andra sidan ges ett erkännande till att det finns problem med hur försäkringen gäller för olika företagsformer.

Faktum är att många egenföretagare inte känner sig trygga med de försäkringsregler som finns, utan tvärtom kan de leda till förödande konsekvenser för de som nyligen startat ett aktiebolag. I vissa fall har företagare hamnat i rent omänskliga situationer på grund av nuvarande regler. Från min synvinkel är det inte acceptabelt att ett gammalt välkänt problem får fortsätta att förfölja människor som just tagit steget att starta ett nytt aktiebolag.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till näringsministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att klargöra när regeringen kommer att lämna förslag som löser det aktuella problemet rörande sjukförsäkring för personer med nystartade aktiebolag?

8 § Svar på interpellation 2001/02:341 om sjukförsäkring för personer med nystartade aktiebolag

Anf. 37 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Fru talman! Per Westerberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att klargöra när regeringen kommer att lämna förslag som löser det aktuella problemet rörande sjukförsäkring för personer med nystartade aktiebolag. I sin fråga refererar Per Westerberg till ett svar som jag lämnade den 6 mars i år.

Per Westerberg anser att de uppgifter som jag lämnade i mitt tidigare svar till stora delar strider mot varandra. Detta grundar han på att jag å ena sidan påstår att egenföretagarna har ett gott skydd i sjukförsäkringen, men å andra sidan erkänner att det är ett problem att det inte råder neutralitet i sjukförsäkringen mellan de olika företagsformerna.

Enligt min uppfattning grundar sig dock Westerbergs påstående på ett missförstånd. Per Westerberg blandar nämligen ihop begreppet egenföretagare med ägare till aktiebolag. Jag vill därför göra ett förtydligande. Med egenföretagare avser jag faktiskt person som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet, dvs. ägare till enskild näringsverksamhet eller firma och delägare i handelsbolag. Detta är en allmänt accepterad definition som bl.a. försäkringskassan använder sig av. Ägare till aktiebolag betraktas däremot som anställda i bolaget och beskattas följaktligen i inkomstslaget tjänst/kapital. Den senare kategorin omfattas inte av socialförsäkringens regler för uppbyggnadsskede, vilket ger upphov till en icke-neutralitet mellan de olika företagsformerna. Detta är, som jag redogjorde för i mitt tidigare svar, ett problem som regeringen har uppmärksammat.

Mitt svar på Per Westerbergs fråga är, liksom mitt tidigare svar, att jag avser avvakta resultatet av det arbete som bedrivs av en intern arbetsgrupp inom Regeringskansliet innan jag eventuellt vidtar några åtgärder. Arbetsgruppen, som jag berättade om i mitt förra svar, är i slutskedet av sitt arbete. När gruppen har lämnat sin rapport kommer frågan att beredas vidare inom Regeringskansliet.

Anf. 38 PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Först ber jag att få tacka näringsministern för svaret på min interpellation. Jag tycker dock att det är ett utomordentligt magert svar.

Det avlämnades en utredning 1997, för fem år sedan, som mycket entydigt visade hur man på ett mycket enkelt sätt kunde rätta till ett allvarligt missförhållande som skadar många nystartade mindre och medelstora företag så att det inte leder till den typen av persontragedier som lätt kan uppfattas som starkt småföretagarfientliga eller nyföretagarfientliga. Det är fem år sedan. Utredningen har numret 1997:85.

Det vi talar om är egentligen bolag i nystartsskede. Det är mycket riktigt så att går man som enskild firma eller som handelsbolag eller rentav som kommanditbolag klarar man sig om man skulle bli sjuk under det första eller t.o.m. det andra året efter starten av företaget. Man får behålla sin sjukpenninggrundande inkomst. Man undgår därmed allvarliga och svåra tragedier som kan uppstå när man bygger upp bolaget och därför har små möjligheter att ta ut någon bättre lön.

Men när det gäller aktiebolag eller fåmansbolag, ägda av kanske en enda person, gäller inte detta. Det är enligt min uppfattning en lapsus i regelverket, som många myndigheter som berör de här områdena klart markerat i sina remissvar på utredningen, men som regeringen nu pratat och pratat om, berett och berett i fem år men ändå inte kommit till rätta med.

Jag har i min valkrets ett typexempel. En försäkringstjänsteman, mycket framgångsrik, beslutar sig för att starta eget och förmedla försäkringar. Han startar ett aktiebolag i och med att han inte vill riskera sin familjs och sina två barns privata ekonomi. Men när han startat bolaget och kört det första året råkar han ut för en trafikolycka. Han får en whiplash-skada, blir rullstolsbunden och arbetsoförmögen. Även hans hustru råkade ut för ungefär samma sak. I det här fallet får man ingen sjukersättning alls, utan det blir ett rent socialfall. De tvingas gå från hus och hem, tvingas i praktiken i ren misär. Det blir ett rent socialfall. Det drabbar barnen. Det drabbar anhöriga. Jag tycker inte att detta är ett värdigt sätt för Sverige att hantera människor som försöker försörja sig och driva egen verksamhet.

Vi har i den här riksdagen och i den här kammaren från nästan alla partier krävt att bankerna ska ta bort fullständig personlig borgen när det kan leda till personkonkurser, persontragedier som träffar anhöriga och barn och leder till misär. Vi har sagt samma sak när det gäller försäkringsbolagen.

Men när vi kommer till det svenska statliga systemet krossar det enskilda personer genom en lapsus i den här delen. Jag kan acceptera att det kan finnas en lapsus i lagstiftningen. Det är respektabelt att man kan missa en sak. Men när den väl har utretts, det har lagts fram ett förslag för fem år sedan och det kostar nästan inga pengar – det är så små pengar därför att det är så få fall att rätta till – förstår jag inte att man bara pratar och pratar och inte handlar. Här handlar det om att undvika personlig misär. Det är handikappade människor som har råkat illa ut.

Jag måste faktiskt efterlysa från näringsministern mindre tal, mindre beredning och mer handling. Det är inget komplicerat fall. Det handlar om rent social medkänsla att rätta till detta. Det handlar om signalen att företagande, personligt ansvarstagande, är viktigt.

Anf. 39 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Fru talman! Får jag börja med att säga att egenföretagarnas sjukpenninggrundande inkomst, SGI, fastställs utifrån nettointäkten i firman, medan den som äger aktiebolag, precis som Per Westerberg säger, får sin SGI bestämd utifrån den lön som tas ut ur bolaget. I sjukförsäkringen betraktas alltså den som startar ett aktiebolag som anställd i sitt bolag.

Att företagsformer behandlas olika är faktiskt inte unikt. Som framgår av mitt svar till Per Westerberg behandlas företagsformerna enskild näringsverksamhet och aktiebolag olika också i skattehänseende. Att göra grundläggande förändringar i sjukförsäkringen så att alla företagare, oavsett företagsform, får sin sjukpenninggrundande inkomst beräknad på samma sätt är komplicerat. Det beror bl.a. på att en egenföretagares inkomstbegrepp skiljer sig markant från det som gäller för anställda.

SGI för egenföretagare fastställs utifrån näringsverksamhetens beräknade nettointäkt. Med nettointäkt förstås den skatterättsligt bestämda inkomsten. Frågan om inkomstbegreppen i bidrags- och socialförsäkringssystemen har, som jag nämnde i mitt svar den 6 mars, utretts tidigare, vilket också Per Westerberg nämner.

Inom Regeringskansliet arbetar nu en arbetsgrupp med att belysa frågeställningar som är viktiga vid övergången från att vara anställd till att bli företagare. Arbetsgruppen har redan uppmärksammat den fråga som Per Westerberg tar upp och som gäller nystartade företag. Vi har tillsatt arbetsgruppen för att kartlägga utvecklingen av nya former för företagande och anställningsformer i gränssnittet egenföretagare och anställning.

Gruppen har också i uppdrag att beskriva de hinder som kan finnas om man vill gå över från att vara anställd till att bli företagare. De ska särskilt belysa skillnader i de sociala trygghetssystemen mellan företagare och anställda samt problem som dessa skillnader medför. Arbetsgruppen ska under våren avsluta sitt arbete. Jag avvaktar nu deras rapport och förslag

Anf. 40 PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Det var ett utomordentligt byråkratiskt svar näringsministern lämnade. Man kunde närmast tro att man befann sig i den tyska förbundsdagen. Varför gör man ett mycket enkelt fall till ett utomordentligt komplicerat?

Det finns väl beskrivet i utredningen från 1997, klar för fem år sedan och remissbehandlad, att det finns ett klart, entydigt och enkelt sätt att jämföra sjukpenninggrundande inkomst, så att man kan få behålla den man hade innan man startade verksamheten även under startåret och i förekommande fall ända upp till två tre år efter starten för att undvika persontragedierna. Det är inte så stor skillnad, fru talman, mellan att starta enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag. Det är egentligen endast i försäkringshänseende det har blivit en avgrundsskillnad som träffar enskilda på ett utomordentligt brutalt och grymt sätt som för mig är ett fullständigt oacceptabelt sätt.

Även handelsbolaget är en egen juridisk person, som bekant, precis som aktiebolaget. Det har funnits från småföretagarhåll, men även i denna kammare, en vilja att man kanske ska försöka starta med aktiebolag för att inte riskera den egna bostaden, inte riskera de egna barnens framtid, inte sätta de anhörigas framtid på spel när man startar en form av verksamhet. Jag tycker att det är en mycket respektabel ståndpunkt.

Vi har fått mycket stark respons från banker och försäkringsbolag när det gällt att ta bort den personliga borgen när den har varit obegränsad och i stället göra den begränsad för att på detta sätt skapa ett utomordentligt bra system där man når rätt syfte.

Näringsministerns svar här är att man fortsätter tala, man fortsätter kartlägga, trots att det är kartlagt, trots att det finns enkla förslag till hur man rättar till det här problemet. Samtidigt träffar det enskilda personer, inte många, men ett antal som försätts i kraftfull misär beroende på akuta sjukdomar. Jag kan inte tycka att detta är ett värdigt sätt för svensk riksdag att hantera problemet på. Näringsministern må ursäkta men jag tycker att detta ger ett tecken på en genuint mycket nyföretagar- och småföretagarfientlig attityd från regeringen

Anf. 41 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Fru talman! Jag vet inte vem som är byråkratisk, jag eller Per Westerberg, men jag förstod vad Per Westerberg sade.

Jag konstaterar att Per Westerberg skrev i sin interpellation att det han tog upp var ett gammalt välkänt problem. Så är det egentligen med flera av de frågor vi diskuterar i denna debatt.

De olika inkomstbegreppen har diskuterats sedan systemet med sgi infördes 1974 och även innan dess. Skillnaden när det gäller den tillfälliga föräldrapenningen har funnits sedan år 1987 och för sjuklönen sedan år 1992. Det belyser att detta inte är enkla frågor. I det sammanhanget vill jag gärna, med en viss ironi, påminna Per Westerberg om att han var näringsminister 1991–1994. Var tog då detta sprudlande engagemang att något måste ändras vägen? Det var många år 1991–1994. Vad gjorde Per Westerberg, handlingens man? Intet hände.

Som jag har sagt är ett arbete på gång inom Regeringskansliet. Vi går igenom skillnaderna i de sociala trygghetssystemen mellan företagare och anställda samt de problem som dessa skillnader medför. Som jag sade tidigare ska det arbetet avslutas under våren. Jag avvaktar arbetsgruppens rapport och förslag. Jag måste faktiskt hantera frågorna så. Jag tycker att man ska ha respekt för att jag är grundlig. Sedan får jag återkomma till kammaren med förslag.

Anf. 42 PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Det var inte mycket nytt i det senaste inlägget från näringsministern. Hade frågan kommit på mitt bord under åren 1991–1994 kan jag försäkra Björn Rosengren att frågan hade lösts. Jag var inte medveten om den vid den tidpunkten.

Problemet har varit uppe tidigare, och det har utretts. Det ligger ett färdigt förslag från 1997. I fem år har ett färdigt förslag funnits för hur detta kan rättas till. Då väljer näringsministern att hänvisa till en fortsatt beredning, fortsatt prat, för att klara dessa delar.

Jag tycker att det är fullständigt oacceptabelt. Människor far illa. Vi försämrar möjligheterna till nyföretagande. Näringsministern är säkert välbekant med de utomordentligt usla nyföretagarsiffrorna under det gångna året. De har visserligen blivit en aningen förbättrade i början av det här året, men de har varit utomordentligt dåliga.

Det är skräp att det inte går att rätta till problemet. Det räcker inte att näringsministern bara pekar på historien. Det är faktiskt nu vi talar om. Kan vi göra någonting nu? Det borde gå att göra någonting tämligen omedelbart för att rätta till ett missförhållande. Förslagen föreligger, men näringsministern väljer att passa och peka på fortsatt beredning. Förmodligen blir väl även denna fråga lämnad till efter valet.

Anf. 43 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Fru talman! Jag har svarat på frågan tidigare. I betänkande 1997:85 Förmån efter inkomst föreslogs bl.a. att den som startar eget företag oberoende av företagsform under vissa förutsättningar ska ha rätt till sjukpenning även om företagaren inte kan visa inkomst av eget förvärvsarbete. Under tre år av verksamhetens uppbyggnadsskede skulle, enligt förslaget, sgi beräknas till lägst den sgi som skulle ha beräknats om sjukfallet inträffat omedelbart innan den försäkrade började arbeta i verksamheten.

En nackdel med detta förslag var att det skulle kunna medföra en försämring för en del företagare med enskild firma eller handelsbolag. En annan fråga som uppmärksammades var att förslaget medförde att försäkringskassorna skulle bedöma vem som är att anse som företagsledare i fåmansföretag. Det fanns en hel del frågetecken. De bör vi nu titta på.

Fru talman! Jag delar Per Westerbergs uppfattning att de första åren är viktiga och ibland kritiska för nystartade företag. Under de första åren är nettointäkten i den enskilda firman ofta låg. Det ger en låg sjukpenninggrundande inkomst. Därför finns när det gäller enskild firma och handelsbolag möjlighet till s.k. uppbyggnadsskede. När en person startar egen verksamhet har försäkringskassan möjlighet att under verksamhetens uppbyggnadsskede fastställa en fiktiv sgi baserad på en jämförelseinkomst. Med jämförelseinkomst menas en skälig lön för liknande arbete för annans räkning. Uppbyggnadsskedet får maximalt sträcka sig till fem år.

Genom att försäkringskassan kan fastställa en fiktiv sgi utifrån vad en anställd tjänar i ett liknande arbete, menar jag att egenföretagare har ett gott skydd i sjukförsäkringen under de första viktiga åren. Många känner inte till detta, i synnerhet många av dem som väljer aktiebolagsformen. Jag delar Per Westerbergs kritik mot detta, men det här är inte så enkelt. Det var det tydligen inte heller 1991–1994.

Överläggningen var härmed avslutad

Hosted by Skyddas av