|
Ett
problem inom det socialförsäkringsmedicinska området utgöres av de många
individer, som går sjukskrivna under lång tid, under diagnosen
"whiplash".
Denna diagnosbeteckning är mera att se som en
beskrivning av en skademekanism inklusive de besvär som generellt kan
uppkomma därefter. Beteckningen ger föga stöd för en korrekt bedömning
i det enskilda fallet och kan innebära risk för likartad försäkringsmedicinsk
bedömning av olikartade tillstånd samt försummad möjlighet till
adekvat rehabilitering.
Skadan- distorsion i halsryggen- kan alltefter
omfattning orsaka varierande till stort lidande för den enskilda
individen och kostnader för såväl individ som samhälle.
Försäkringsläkarens uppgift är att i varje
individuellt ärende bedöma kvalitet och innehåll i tillgängligt
medicinskt material rörande det medicinska tillståndet och dess
konsekvenser visavi arbetsförmåga samt ge råd och stöd i ärendets
fortsatta handläggning. Dessutom att stödja adekvat rehabilitering
tidigt i sjukdomsförloppet (se Vårdprogram för whiplash).
Ett adekvat medicinskt material skall innehålla
uppgifter om traumat (dess tidpunkt och dess art), subjektiva besvär och
dessas relation tidsmässigt till traumat, objektiva fysiska och psykiska
fynd, social- och arbetsmässiga förhållanden och rehabiliteringshinder.
Särskild
vikt bör härvid läggas vid de möjligheter till yrkesverksamt liv som
individens totala förmåga och situation medger.
Försäkringsöverläkarna i Sverige fastslår utifrån
ovanstående:
-
att
en adekvat försäkringsmedicinsk bedömning av funktionshindrande
besvär efter en distorsion av halsryggraden (whiplash) förutsätter
ett tillräckligt brett och uttömmande medicinskt underlag enligt
ovan
-
att om det medicinska underlaget ej baseras på vedertagen, nu
existerande och allmänt accepterad medicinsk kunskap försvåras bedömningen
av individens funktions och förmågebegränsning och därmed
eventuell nedsättning av arbetsförmågan.
Vid tillämpningen av LAF gäller speciella krav men
kravet på underlagen är de samma.
Bilaga:
Rekommenderad litteraturlista
Försäkringsöverläkarkonferens Uppsala 2000-05-05
Rekommenderad litteratur gällande WAD:
1.
Barnsley et al 1994: Clinical review-Whiplash Injury.Pain,58, 283-307.
2.
Spitzer et al: Scientific Monograph of the Quebec Task Force. on Whiplash
Associated Disorders: Redefining "Whiplash" and its Management.
Spine (suppl) Volume 20, Number 8S,1995.
3.
Freeman MD et al: "Whiplash associated disorders: Redefining "Whiplash and its Management" by the Quebec
Task Force. A critical evaluation.Spine 1998; 23: 1043-49.
4.
Freeman MD et al: A review and methodologic critique of the litterature
refuting Whiplash syndrome. Spine 1999 Jan 1;24(1):86-96.
5.Whiplashskador och den degenerativa nacken: Bo
Levander, Björn Gerdle et al: Astra Läkemedel AB 1995
6. Levander Bo, Gerdle Björn: Skadepanorama efter
pisksnärtskada. Läkartidn. volym 95, nr 38, 1998.
7. Vårdprogram för whiplashrelaterade besvär: Björn
Gerdle et al.
8. Nackskador efter bilolyckor- Whiplash associated
disorders: Å.Nygren et al, Studentlitteratur 2000
9.
Anatomy and Pathology of the Cervical Spine:chapter 52 "Findings and
Outcome in Whiplashtype Neck Distortions (J6nsson H, Cesarini K,
Sahlstedt
B, Rausching W)
10. Olin Robert: Nya diagnoser- en förklaringsmodell
till neurosomatiska sjukdomar? Fibromyalgi och andra neurosomatiska
sjukdomar i whiplashskadans närhet. Nationella Folkhälsokommiten.
11. Munus MB et al: Fibromyalgia Consensus Report,
Additional comments, J Clin Rheumatol., 1997;3: 324-7
12.
White et al: Perspectives on Posttraumatic FMS, J Rheumatology.
2000;27:790-6
13.
Whiplash Injuries; Current Concepts in Prevention, Diagnosis and Treatment
ot the Cervical Whiplash Syndrome. Ed:
Gunzburg R, Szpalski M. Lippincott&Raven 1998.
Kommentar/följebrev till konsensusdokumentet om WAD
Försäkringsöverläkarkonferens, Uppsala 2000-05-05
Kära Kolleger!
Tomas skrev vårt
uttalande och Christina putsade. Av en händelse fick Christina nys om att
Jan Weibring hade förbättrat "Rygg-consensus" från Göteborg
genom en litteraturlists, vald i dialog med Bengt Järvholm. Christina tog
då kontakt med sgs samtliga föreläsare och bad dem föreslå den mest väsentliga
litteraturen på WAD-området.
Därefter träffade vi tillsammans Riksföreningen för
Trafik och Polioskadades WAD-ombud. Vår upplevelse angående betydelsen
av det av RTP understödda vårdprogrammet förstärktes ( det finns flera
olika vårdprogram!) och med tanke på det inflytande denna
patientorganisation har på WAD-patienter valde vi att införliva just
detta vårdprogram i den litteraturlista vi satt ihop. Huvudredaktör är
rehabiliteringsspecialisten Björn Gerdle och bl a Gunilla Bring och Bo
Levander har medverkat.
Vi fick genom inbjudan från RTP möjlighet att närvara
vid en heldagskonferens anordnad av RTP och Svensk Förening för
Ortopedisk medicin där epidemiologen Michael Freeman från USA på ett
mycket övertygande sätt gjorde en genomlysning och kritisk granskning av
både Quebec Task Force- rapporten och den mycket kritiserade litauiska
WAD-studie där den norske neurologen Harald Schrader kommit tll
slutsatsen att kronisk WAD inte existerar. I denna studie visade det sig
att av de 202 försökspersonerna vilka hade suttit i en kolliderande bil,
var bara 31 skadade. Ett alltför litet material för att dra de
slutsatser som drogs! Dock intressant såtillvida att alla bilolyckor inte
slutar med whiplashskada.
QTP:s slutsats att 97 % av
WAD-patienterna är bra inom ett år är lurig. Med "bra" menas
där att patienterna slutat höra av sig med krav på försäkringsbolagen-
dvs "försäkringsmässigt" förbättrad. Hur de i medicinsk
mening mår vet man inte. Vi har bifogat några av Freemans alster i vår
lista.
Christina närvarade
dessutom vid en konferens anordnad av Länsförsäkringar 14 dgr senare, där
såväl nämnde Schrader som Åke Nygren och professor Robert Olin föreläste.
Nygren talade om den i hans ögon höga kvaliten bakom arbetet med
QTF-rapporten samt om en del intressanta nyare trafikforskningsrapporter.
Det mesta finns i den just utkomna boken av Nygren et al som vi också
rekommenderar. På direkt offentlig förfrågan från Christina medgav Åke
att de 97 % avsåg 'Försäkringsmässig förbättring" - inget annat.
Robert Olin gick igenom de
nya och oklara sjukdomarna vilka förefaller ha släktskap med varandra
och vilka han vill definiera som "neurosomatiska" istället för
psykosomatiska enär alltmer forskning tyder på störd neurologisk
processkapacitet bakom de mångfacetterade störningarna på flera axlar(
miljöbetingade?) Han har skrivit om detta på uppdrag av Nationella
Folkhälsokommiten,
även denna bok rekommenderas.
Olin har påfallande ofta
träffat på fibromyalgi i efterförloppet till distorsionsskada i
halsryggen- whiplash. Han ser detta som en följd av distorsionstraumat
och anser att även fibromyalgitillståndet i dessa fall bör beaktas och
ersättas vid trafikolycksfall. En trend är att man trott sig kunna sätta
punkt för "whiplashbesvären" vid en viss tidpunkt
"eftersom därefter en "ny åkomma" har uppträtt, nämligen
fibromyalgi". Olin med flera anser detta helt fel - det rör sig om
ett kontinuum och fibromyalgin bör ingå i skadans följder. Till vår
vetskap är frågan dock inte prövad i rättslig instans.
Sammantaget har vi inte
oväntat funnit att det vilar en stor oreda över WAD! Det är inte möjligt
att avgränsa WAD till t.ex. någon viss kollisionshastighet eller
fordonstyp. Det effektiva kollisionsvåldet beror både på påkörande
och påkört fordons hastighet, på träffvinkeln och på individens vävnaders
beskaffenhet m.m. De kliniska besvären och de slutliga ev. resttillstånden
varierar uppenbart även med den copingförmåga individen har eller kan
uppbringa. Kanske är neurokirurgerna de enda som besitter
"sanningen". Många WAD-ärenden skulle otvivelaktigt vinna på
att inte bara ortopeder men även neurologer, neurokirurger, smärtspecialister
och rehabiliteringsläkare fanns med i både kliniska och försäkringsmässiga
frågeställningar. Inom AFL är det ju inte nödvändigt med en diagnos
överhuvudtaget- ersättningen avgörs av om de beskrivna symtomen kan
anses medföra nedsatt funktions/arbetsförmåga. Prognos och
rehabiliteringsstrategi kan dock bli annorlunda än vid "vanlig
skulder-nackmyalgi" om det har förelegat ett distinkt våld mot
nackens vävnader och nervstrukturer. Inom LAF däremot finns stora krav på
såväl diagnos som bakomliggande preciserad skadlig faktor och det
kliniska tillståndets förenlighet med WAD, enligt gängse vetenskapliga
referensramar.
Slutligen: Vi har inte
sett det möjligt att i detalj ringa in WAD utan har valt ett mycket allmänt
uttalande i kombination med en genomtänkt lista av
referenslitteratur.
Christina Eliasch och Tomas Reigo
|
Skyddas av
