Sveriges konsumentpolitik går ut på att stärka konsumenternas ställning (prop 1994/95:140 - Aktiv konsumentpolitik). Ändå kan vi mot bakgrund av otal exempel bl.a. rapporterade till Whiplash Info, konstatera att försäkringskundernas ställning i förhållande till försäkringsgivarna är katastrofalt dålig. Inom snart sagt inget annat område skulle ett sådant konsument/producentförhållande accepteras. Den försäkrades utsatthet förstärks ytterligare i händelse av att försäkringsgivaren väljer att helt eller delvis neka ersättningsanspråk. Den försäkrade har då att ”överklaga” till en - i de flestas ögon partisk - nämnd, underställd försäkringsgivaren. Blir den skadedrabbade då inte nöjd kan denne välja att acceptera beslutet eller att stämma försäkringsgivaren. Styrkeförhållandena blir då om möjligt ännu sämre sett ur den skadades perspektiv. 

Det blir ett David mot Goliat förhållande, där Davids ekonomiska och juridiska resurser ställs mot Goliats resurser.

Regeringen har nu tillfälle att i samband med propositionen "Konsumentskydd vid finansiell rådgivning (SOU 2002:41)" rätta till denna lapsus i försäkringskundernas konsumentskydd.

Vi kan nu dagligen läsa i massmedia om nedskärningar inom vård och omsorg. Sjukvården runt om i landet har brist på pengar och personal.

Inom snart sagt varje landsting brottas man med olika prioriteringsproblem. Budgeten krymper i reala tal för varje år, och få landsting kan höja skatten för att öa sina intäkter.

Mot bakgrund av det veritabla skruvstäd som landstingens ekonomi befinner sig i måste man enligt min uppfattning ställa sig följande frågor: 

• vem kan bäst administrera och hantera nedskärningar.


• är det fortfarande motiverat att landstingen skall sköta och ansvara för den allmänna sjukvården? 


• Är det inte sjukvården en angelägenhet för Riksdagen för att uppnå lika vård på lika villkor oberoende av var i landet vi bor?

Vallöften

Ta löften om reformer som innebär öade kostnader för landsting eller kommuner med ett rågat mått salt. Det är nog snarare olika politiska grupperingars uttryck för önsketänkande eller olika viljeförklaringar utan bärkraft i verkligheten.

Landstingen, nu senast Södermanlands Läns Landsting, uttalar och beslutar om olika etiska policys Skillnaden mellan den vård sjukvården skulle kunna ge och den som patienterna verkligen får blir allt större. Skälet heter pengar. Landstinget har inte råd utan måste prioritera bland patienterna. En svår uppgift som nu leder till etiska diskussioner inom sjukvården, skriver Södermanlands Nyheter i en artikel denna vecka. Artikeln kan mycket väl illustrera problem inom Sveriges olika landsting.

I artikeln i fråga uttalar Landstingets starke man, Alf Egnerfors, landstingsråd (s), att man inom landstinget önskar att fler patienter söer sig till primärvården i stället för den specialiserade lasarettsvården.

Landstingets invånare, varav undertecknad är en, vet dock att det snart är hart när omöjligt att ens nå sin vårdcentral via telefonen, än svårare att få träffa sin läkare.

Den nya datorväxeltekniken har gjort det lättare för landstingets vårdcentraler att styra inkommande samtal efter de allt mer bristande resurserna. Resultatet för brukarna - patienterna i behov av vård och kontakt med sin vårdcentral - har blivit minskad tillgänglighet till sjukvården.

Dagens system med försäkringsläkare saknar förtroende bland sjuka och skadade och deras anhöriga

Dessa slutsatser kan man dra av en enkel fråga som besöare hos Whiplash Info svarat på vid olika tillfällen.

En del skadade som nekats ersättning från sitt försäkringsbolag har valt att stämma bolaget i hopp om att tillerkännas sin försäkringsersättning. De har då mött försäkringsläkare som försäkringsbolaget använt som bevisning för sin vägran att ersätta.

I vittnesförhör under ed vid sådana stämningsförhandlingar har framkommit att försäkringsläkarna har så många uppdrag att de i snitt ägnar varje enskild försäkrad 6 minuter.

Skadad efter skadad rapporterar om hur försäkringsgivare avslår ersättningsanspråk med hänvisning till yttranden från försäkringsläkare. Yttranden som går stick i stäv med den skadades egna behandlande läkare.

I de flesta försäkringsbolags etiska reglerverk eller policys finns angivet att ”Vid tveksamhet om en skada skall avböjas eller ersättas, skall ersättning lämnas” (Etiska riktlinjer för Skandiakoncernen och dess medarbetar, Beslutade av Försäkringsaktiebolaget Skandias styrelse den 17 december 1996) – se http://www.whiplash.pp.se/forsakring/skandia/skandia_etik.htm.

I och för sig kan man fråga sig vad som avses med begreppet ”tveksamhet”. Jag har frågat men inte fått något svar. Skandias trafikskadade kunder har i alla fall inte stött på någon tillämpning av denna punkt i det etiska reglerverket.

Man får inte glömma bort att skaderegleringen är en juridisk process som leder till uppfyllande av en av parternas åtagande i ett avtal – ett försäkringsavtal. Försäkringsläkarens utlåtande är en uppfattning som inte får tolkas absolut i juridiskt hänseende. Det kan utgöra en del i det beslutsunderlag som den som beslutar i det aktuella skadeärendet har att beakta vid sitt beslut. Skaderegleraren skall göra sin juridiska bedömning sett till hela utredningsmaterialet och inte bara försäkringsläkarens utlåtande. Skaderegleraren skall mao även beakta alla andra utlåtanden och intyg i akten, dvs även de som kommer från den skadades egna läkare.

Är ett skadefall tveksamt i det fall den skadades egna läkare och försäkringsläkaren har olika uppfattningar? Det torde vara den allmänna tolkningen – men inte försäkringsbolagens.

Systemet med försäkringsläkare har diskuterats åtskilligt i olika riksdagsutskott och i propositioner, Lagutskottets betänkande 2001/02:LU10 Ersättningsrättsliga frågor, Propositionen 2000/01:68 Ersättning för ideell skada, Personskadekommittén, SOU 2002:1 Samordning och regress Ersättning vid personskada m.fl.

Ingen har föreslagit förändringar av gällande ordningar.

Försäkringsläkarsystemet kritiseras av flera skäl. En del kan sammanfattas enligt nedan

• Försäkringsläkarna står inte under tillsyn av någon kontrollmyndighet
  
• Försäkringsläkarna är i ett ekonomiskt och juridiskt affärsförhållande med den försäkrades motpart.
  
• Försäkringsläkaren får ärendet föredraget sig av en tjänsteman hos motparten
  
• Försäkringsläkarna ägnar i snitt varje ärende ca 6 minuter.
  
• Inga krav ställs på försäkringsläkarnas utlåtanden vad avser form, innehåll, relevans i förhållande till vetenskapligt accepterad kunskap och rön.
  
• Försäkringsläkarnas bristfälliga motivationer
  
• Den försäkrades motpart äger kommunikationen med försäkringsläkarna.
  
• Motparten, dvs försäkringsbolaget kontrollerar hela utredningsprocessen.
  
• Försäkringsläkarna träffar aldrig den försäkrade
  
• Försäkringsläkarna grundar sina utlåtanden på ofta bristfälliga eller felaktiga journalhandlingar

Det är hög tid att regeringen ändrar på nuvarande system för att det skall återfå sin trovärdighet.

Ett förslag skulle kunna utformas på följande sätt:

• 
  

  Låt Finansinspektionen administrera försäkringsläkarna för att undvika några som helst kopplingar av juridisk eller ekonomisk natur mellan försäkringsbolagen och försäkringsläkarna. Försäkringsbolagen betalar sedan Finansinspektionen för utfört arbete.

  
  
• 
  

  Försäkringsläkarna måste kunna ställas till ansvar för utfärdade utlåtanden i samband med skaderegleringe. Nuvarande ordning står i skarp kontrast till den allmänna rättsuppfattningen.

  
  
• 
  

  Inför sanktioner i de fall försäkringsläkare lämnar utlåtande eller förslag utan att motivera sitt ställningstagande på vetenskaplig grund.

  
  
• 
  

  De behandlande läkarnas utlåtanden måste få större tyngd i förhållande till försäkringsläkarnas. Det är allmänt känt hur svag tillit som kan ställas till enbart journalhandlingar som ofta dessutom är bristfälliga i kvantitet.