JO-justitieombudsmannen

Ombudsmännens tillsyn (övervakning) baseras på anmälningar
Vilka ”maktmedel” har en JO
JO-ämbetet infördes redan 1809.
Klaga hos JO

En justitieombudsman (JO) är en av riksdagen vald person som skall övervaka att domstolar och andra myndigheter och tjänstemän vid myndigheter (samt även andra vilkas arbete innebär s.k. myndighetsutövning) följer lagar och andra författningar och att de även i övrigt uppfyller sina skyldigheter. En JO väljs för en fyraårsperiod och kan väljas om. Det finns inte något formellt krav att en JO skall vara jurist, men i praktiken har alla justitieombudsmännen – utom den förste – varit jurister. Sedan kravet att JO skall vara man togs bort 1941 har fem kvinnor valts till JO. Det finns idag fyra justitieombudsmän – två är kvinnor, två är män. Varje ombudsman har sitt ansvarsområde (tillsynsområde). En av ombudsmännen har titeln chefsjustitieombudsman (ChefsJO), vilket innebär att han är administrativ chef och bl.a. bestämmer vilka ansvarsområden de olika ombudsmännen skall ha. Han kan däremot inte ”lägga sig i” hur en annan JO utreder och avgör ett ärende inom sitt ansvarsområde. Varje JO svarar direkt inför riksdagen för sina handlingar. Ombudsmännen avger årligen rapport över sin verksamhet till riksdagen. Denna ämbetsberättelse – som ingår i riksdagstrycket – behandlas av konstitutionsutskottet, som skriver ett eget betänkande och anmäler ärendet i kammaren.

Som framgår står förkortningen JO för såväl själva justitieombudsmannaämbetet som för en enskild justitieombudsman.

Ombudsmännens tillsyn (övervakning) baseras på anmälningar som allmänheten skickar in till JO, initiativärende och på iakttagelser vid inspektioner. JO får in närmare 5 000 anmälningar – av de mest skiftande slag – om året. Det huvudsakliga arbetet hos JO består i att handlägga klagomål.

Vilka ”maktmedel” har en JO ( befogenheter) när han eller hon vid sin tillsyn upptäcker att en tjänsteman har tillämpat en lag felaktigt? Det yttersta vapnet är att en JO, som särskild åklagare, kan väcka åtal mot en tjänsteman för tjänstefel eller annat brott i tjänsten. Detta händer mycket sällan, men bara vetskapen om att JO har denna möjlighet har stor betydelse för JO-ämbetets auktoritet! JO har även rätt att initiera disciplinförfarande mot en tjänsteman för tjänsteförseelse. Vanligast är att en JO i sin tillsynsverksamhet gör kritiska, vägledande och/eller rådgivande uttalanden. Ett uttalande från JO är aldrig rättsligt bindande. JO-ämbetet är helt opolitiskt.

Det svenska JO-ämbetet infördes redan 1809. Eftersom kungen på den tiden hade makt att styra riket ansåg den dåvarande ståndsriksdagen att det behövdes en institution som var oberoende av kungen och som kunde kontrollera att lagar och förordningar efterlevdes. Riksdagen valde därför en justitieombudsman (JO) och gör så fortfarande. Den förste JO:n valdes 1810. Trots att snart 200 år har gått arbetar JO efter samma grundprinciper som man hade från början.

Klaga hos JO (Justitieombudsmannen) – eller Riksdagens ombudsmän som det officiellt heter – kan var och en göra som anser sig själv eller någon annan ha blivit felaktigt eller orättvist behandlad av en myndighet eller tjänsteman vid en myndighet inom den statliga eller kommunala sektorn. JO kan däremot inte granska exempelvis riksdagens ledamöter, regeringen eller enskilda statsråd, justitiekanslern och ledamöter i landstings- eller kommunfullmäktige. Tidningar, radio/TV, journalister, fackföreningar, banker, försäkringsbolag, privatpraktiserande läkare och advokater m.fl. står inte heller under JO:s tillsyn. För dessa finns andra övervakningsorgan, t.ex. Pressens opinionsnämnd, Finansinspektionen, Socialstyrelsen och Advokatsamfundet.

Källa: JO

Hosted by Skyddas av