Prop. 1995/96:146. Vissa frågor om personlig assistans

Sid. 13

..../. 

RRV konstaterar även att tillämpningen av LASS inte är enhetlig. Enligt lagstiftningen skall bedömningen av assistansersättningen anpassas såväl till den funktionshindrade personens behov av hjälp och stöd som till dennes livssituation. Skilda allmänna försäkringskassor bedömer dock likartade assistansersättningsärenden på olika sätt.

I de kammarrättsutslag som RRV har gått igenom har en frågeställning uppkommit som hänger samman med under vilka förutsättningar personlig assistans kan beviljas. Frågeställningen har gällt fall där den sökande behövt hjälp med att bli motiverad eller aktiverad. Utmärkande för dessa fall är främst att den enskilde helt eller i stor utsträckning själv klarar av att på egen hand sköta sina personliga behov. Problemen har snarast bestått i att han eller hon inte klarar av att ta initiativ och att strukturera sin tid. Kammarrätterna har som regel bedömt att motivations- eller aktiveringsinsatser inte skall berättiga till personlig assistans.

Regeringen konstaterar att det är en brist att någon definition i lag av vad som är personlig assistans inte finns. I själva lagregleringen anges således inte för vilka behov som personlig assistans skall kunna beviljas. I prop. 1992/93:159 finns däremot vissa resonemang rörande denna frågeställning. De är dock av tämligen allmän karaktär och ger inte någon exakt vägledning.

Regeringens bedömning är mot denna bakgrund att det i LSS bör klargöras att personlig assistans skall avse individuellt anpassade hjälpinsatser åt den som på grund av sitt funktionshinder behöver praktisk hjälp i vardagliga situationer (jfr. med proposition 1992/93:159). (Det ges här inte någon sidhänvisning till proposition 1992/93:159. Riksdagen följde inte förslaget i denna proposition1995/96:146. OFUS Rättsinfo redaktionens anmärkning) Det betyder inte att någon grupp som omfattas av LSS skall utestängas från rätten till personlig assistans, utan att det tydliggörs vilka hjälpbehov som, efter individuell prövning, krävs för att personlig assistans skall komma ifråga. Klargörandet innebär att det främst är personer med fysiska funktionshinder och med de mest omfattande behoven som blir berättigade till insatsen personlig assistans. Personer som helt eller i stor utsträckning själva klarar av att på egen hand sköta sina personliga behov och som enbart har behov av motivations- och aktiveringsinsatser bör inte ha rätt till personlig assistans. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att dessa personer istället får sina behov tillgodosedda genom andra insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen (1980:620), som i många fall på ett bättre sätt kan tillgodose behoven. Undantagsvis bör emellertid även personer med psykiska funktionshinder kunna vara berättigade till personlig assistans. Så bör kunna vara fallet i situationer där karaktären och omfattningen av det psykiska funktionshindret ställer krav på sådan praktisk hjälp som är en förutsättning för att den enskildes grundläggande behov skall kunna tillgodoses.
./...