Advokater med bristande oberoende

Vilket ansvar har Sveriges Advokatsamfund för försämring av advokattjänster som kan hänföras till advokaters brist på oberoende?

I Advokaten nummer 8 2005 skriver Advokatsamfundets ordförande, advokat Stefan Lindskog, om problemet för advokatkåren med det minskande oberoendet och den bristande kompetensen hos en del advokater.

I Advokatsamfundets remissvar till Finansdepartementet 1999-09-21 angående personskaderegleringsfrågor, skriver Advokatsamfundet att vissa advokaters bristande kunskaper och kompetens är ett problem.

Jag är trafikskadad och har egna erfarenheter av advokathjälp som så småningom, genom den webbplats för trafikskadade - WhiplashInfo.se - jag startade 2000, har utvecklats till erfarenheter från ett stort antal skadades advokathjälp och kontakter med många advokater. Jag har bl.a. kommit att intressera mig för orsaken till den stora skillnaden i kompetens och kunskap bland de advokater som biträder trafikskadade under personskaderegleringen.

Flera utredningar bekräftar vad vi skadade vet ”the hard way”, nämligen att en bra advokat ofta kan åstadkomma betydligt högre (skälig) ersättning än om den skadade själv skulle ha skött skaderegleringen. Vi vet också att en dålig advokat kan medföra att vi redan under skaderegleringen förlorar möjligheten till ersättning för inkomstförlust livet ut. Inte så få skadade skulle troligen ha klarat sig bättre utan advokat ”hjälp”.

Så länge som trafikskadade kunde få allmän rättshjälp under skaderegleringen var det Rättshjälpsmyndigheten som var normgivande för bedömningen av vilka arbetsuppgifter som omfattas av advokatens arvode under skaderegleringsuppdraget. Rätten till allmän rättshjälp för ombudskostnader i samband med personskaderegleringsuppdrag upphörde fr.o.m. 1988. I takt med att antalet rättshjälpsärenden har avslutats har försäkringsbolagen, dvs. den skadades och ombudets motpart pga ”kanaliseringsreglerna” (Trafikskadelagen – Kommentarer till TSL, Nordenson 1977), alltmer gjort anspråk på att ensidigt bestämma normerna för vilka arbetsmoment som skall anses ingå i advokatens skäliga arvode. Detta har lett till att trafikförsäkringsbolagen idag hävdar att många av de arbetsuppgifter som advokater tidigare, enligt Rättshjälpsmyndighetens normer, kunde utföra för den skadade, inte längre skall omfattas av ombudskostnadsersättning från försäkringsbolagen.

För ombudet inleds personskaderegleringsuppdraget med ett bekräftelsebrev från försäkringsbolaget i vilket bolaget åtar sig att stå för den skadades skäliga arvode under personskaderegleringen. En del försäkringsbolag meddelar redan i detta brev till ombudet sin syn på vad som omfattas av skäligt arvode och gör samtidigt klart att man kommer att bedöma ombudets kommande fakturor med utgångspunkt av denna uppfattning. Försäkringsbolagen tillämpar också dessa snävare ramar när de skär ner i ombudens fakturerade arvoden.

När det gäller personskaderegleringsuppdrag har vi idag tre huvudgrupper av advokater.

Grupp ett

Advokater som har lång erfarenhet av personskadereglering och inte viker ned sig för bolagens hot om att inte betala allt. De utför ändå de arbetsinsatser som innefattas i Rättshjälpsmyndighetens vidare tolkning av arbetsuppgifter som renderar arvode. Dessa advokater lyckas i allmänhet uppnå de bästa resultaten för de skadade men de drabbas också ofta av att försäkringsbolagen sätter ner deras fakturerade arvode. Dessa advokater har ofta ett stort antal personskaderegleringsuppdrag och deklarerar öppet att de inte har uppdrag för försäkringsbolag eller är verksamma på byrå som har dylika uppdrag. I denna grupp talas det om ”aktiv personskadereglering”.

Grupp två

Den är den största gruppen. Gruppen omfattar advokater som har begränsad erfarenhet av personskadereglering och tror att bolagens begränsningar i bekräftelsebrevet är allenarådande. Ofta upplyser inte dessa advokater den skadade om att de inte gör vad de borde göra med den skadades bästa för ögonen; förhoppningsvis beror detta på okunskap. Dessa advokater åstadkommer de sämsta resultaten för de skadade och de drabbas sällan av att försäkringsbolagen sätter ner deras fakturerade arvoden.

Grupp tre

Denna grupp består av advokater som har uppdrag för försäkringsbolag eller är verksamma på en byrå som har uppdrag för försäkringsbolag. De kan ofta personskadereglering bättre än advokaterna i grupp två men de är också måna om att relationerna till försäkringsbolagen skall vara bra. Vid uppdrag för försäkringsbolagen tjänar dessa advokater cirka dubbelt så mycket per timma som dom gör vid uppdrag för trafikskadade. De utför mestadels endast arbetsuppgifter enligt försäkringsbolagens önskemål, d.v.s. begränsade synsätt. Dessa advokater lyckas bättre än advokaterna i grupp två men sämre än advokaterna i grupp ett. De drabbas i stort sett aldrig av att försäkringsbolagen sätter ner deras fakturerade arvode. I denna grupp talas det bl.a. om ”den goda personskaderegleringen”

För några år sedan tilldelade Advokatsamfundets disciplinnämnd en advokat disciplinär anmärkning för att denne företrädde samma försäkringsbolag i tvist mot skadad samtidigt som han mot samma försäkringsbolag företrädde trafikskadad vid personskadereglering.

Kan Sveriges Advokatsamfund ha någon del i utvecklingen av den sänkta kompetensen i advokatkåren i stort när det gäller personskadereglering? Jag menar att så kan vara fallet genom bl.a. de arvodesprövningar som tillhandahållits genom Advokatsamfundets arvodesskiljeförfarande och genom Svenska Försäkringsförbundets samarbete med Advokatsamfundet i den s.k. Ombudskostnadsnämnden.

Advokatsamfundets skiljeförfarande vid arvodestvist inleds med att parterna får yttra sig om jäv mot någon av de advokater som utsetts till skiljenämnden. Försäkringsbolagen har genom många års brett samarbete god kännedom om olika advokaters inställning till dem. Försäkringsbolagen har framfört jäv mot Advokater ur Grupp ett under hänvisning till pågående arvodestvist mellan bolaget och advokaten i fråga. Kvar i skiljenämnden har blivit advokater ur Grupp två och tre. Detta menar jag har medfört att advokatkåren i stort har blivit mindre oberoende och därmed har även kompetensen i kåren försämrats.

Försäkringsförbundet har i samarbete med Advokatsamfundet startat Ombudskostnadsnämnden som bl.a. ska pröva advokaters arvode vid personskaderegleringsuppdrag. Jag antar att det förhållandet att Ombudskostnadsnämnden drivs av Försäkringsförbundet och Advokatsamfund i samarbete skall spegla någon typ av jämvikt. Vilka advokater är det då som Advokatsamfundets styrelse har beslutat skall representera samfundet i Ombudskostnadsnämnden?

Enligt Advokatsamfundets Generalsekreterare Anne Ramberg är det inget som hindrar att styrelsen utser en advokat ur grupp tre. Ingen av de för tillfället fem utsedda advokaterna är allmänt känt som en grupp ett advokat. En av dem framhåller att han är grupp tre advokat. Undertecknad har kontaktat övriga advokater och ställt frågan om de företräder försäkringsbolag eller är verksamma på advokatbyrå som företräder försäkringsbolag. En av dessa vägrar att svara på denna fråga. En svarade ja, de övriga svarade nej.

Vad jag har kunnat få fram finns det således i Ombudskostnadsnämnden inte en enda advokat ur grupp ett. Det finns försäkringsbolag som i sina försäkringsvillkor har inskrivet att Ombudskostnadsnämnden är den enda möjligheten till prövning av arvodestvist samt kräver att advokaten förbinder sig att godta Ombudskostnadsnämndens prövning.

Sveriges Advokatsamfunds uttagningspolitik till Ombudskostnadsnämnden menar jag medför risk för minskat oberoende för advokatkåren i stort och därmed försämrade advokattjänster. Under alla förhållanden medför styrelsens uttagningspolitik ett minskat förtroendekapital bland de skadade.

I Advokaten nummer sju 2005 lämnas information om att Advokatsamfundet i en grupp bestående av två advokater och Advokatsamfundets chefjurist Ragnar Palmqvist samt företrädare för försäkringsbranschen, ska försöka komma överens om samarbetet mellan advokat och försäkringsbolag under personskaderegleringsuppdrag. Båda dessa advokater tillhör grupp tre. Den ena av dessa advokater är den advokat som påfördes den ovan nämnda disciplinära anmärkningen. Enligt Whiplashkommissionens rapport var det dessa två advokater som företrädde Advokatsamfundet vid diskussionerna med kommissionen. Den ene av dem är sedan lång tid tillbaka ansvarig för Advokatsamfundets utbildning i personskadereglering. En av dem har också som ombud för ett försäkringsbolag agerat på ett sätt och med en taktik som jag inte kan tolka som annat än "tömma rättsskyddet", innan ens huvudförhandling kommit till stånd.

Tomas Alsbro
WhiplashInfo
20 december 2005

Hosted by Skyddas av