EG dom i mål C-157/99

den 12 juli 2001

PRESSMEDDELANDE nr 32/01

B.S.M. Geraets-Smits mot Stichting Ziekenfonds och H.T.M. Peerbooms mot Stichting CZ Groep Zorgverzekeringen

Press- och informationsavdelningen

VILLKOREN FÖR ATT ERHÅLLA FÖRHANDSTILLSTÅND FÖR SJUKHUSVÅRD I EN ANNAN MEDLEMSSTAT FÅR INTE LEDA TILL ETT GODTYCKLIGT AVSLAG

Domstolen fastslår att ett system med förhandstillstånd utgör hinder för friheten att tillhandahålla sjukhustjänster. Tvingande hänsyn avseende den ekonomiska balansen i systemen för social trygghet och upprätthållande av en läkar- och sjukhusvård som är tillgänglig för alla rättfärdigar emellertid detta hinder.

Domstolen avgränsar de kriterier som avgör om tillstånd skall beviljas för sjukhusvård i en annan medlemsstat och preciserar kraven i den nederländska lagstiftningen på att den planerade behandlingen skall vara sedvanlig och nödvändig.

B.S.M. Smits, gift Geraets, som är nederländsk medborgare och lider av Parkinsons sjukdom, vårdades utan förhandstillstånd från sin sjukförsäkringskassa vid en tysk specialklinik. Då hon ansökte om ersättning för sina utgifter, vägrade hennes sjukförsäkringskassa att betala sådan ersättning med motiveringen att tillfredställande och lämplig behandling av denna sjukdom fanns att tillgå i Nederländerna och att den behandling som utfördes i Tyskland inte innebar någon ytterligare fördel.

H.T.M. Peerbooms, som är nederländsk medborgare, föll i koma till följd av en trafikolycka. Han undergick en speciell intensivterapi vid en österrikisk klinik, vilken var välgörande för honom. H.T.M. Peerbooms uppfyllde nämligen inte villkoren för intagning vid två nederländska inrättningar, vilka i experimentellt syfte erbjöd samma medicinska teknik (denna teknik var nämligen i Nederländerna endast tillgänglig för personer som var högst 25 år gamla). Hans nederländska sjukförsäkringskassa vägrade att utbetala ersättning, eftersom den behandling som patienten i koma undergick i Österrike enligt den myndighet som handlade ärendet inte innebar någon fördel i jämförelse med den vård som fanns att tillgå i Nederländerna.

Enligt den nederländska lagstiftningen på området för social trygghet har patienter enbart rätt till ersättning för utgifter för medicinsk vård vid icke avtalsbundna inrättningar efter att det inhämtats förhandstillstånd. Detta gäller såväl vård i Nederländerna som i utlandet.

Den nederländska domstol som har att avgöra tvisterna mellan de berörda och deras sjukförsäkringskassor har frågat EG-domstolen huruvida en sådan lagstiftning är förenlig med principen om frihet att tillhandahålla tjänster.

Domstolen erinrar om att medlemsstaterna är behöriga att utforma sina sociala trygghetssystem. I avsaknad av en harmonisering på gemenskapsnivå fastställs i lagstiftningen i varje medlemsstat under vilka villkor som rätt eller skyldighet att ansluta sig till ett system föreligger samt under vilka villkor rätt till förmåner föreligger.

Medlemsstaterna skall likafullt iaktta gemenskapsrätten och i synnerhet friheten att tillhandahålla tjänster. Medicinsk verksamhet omfattas, även med beaktande av de ifrågavarande tjänsternas särskilda beskaffenhet (förmåner in natura, betalningen erläggs av den försäkrade personens sjukförsäkringskassa till sjukvårdsinrättningen), av tillämpningsområdet för friheten att tillhandahålla tjänster.

Domstolen prövar således om dessa bestämmelser har begränsande verkningar för friheten att tillhandahålla tjänster. Eftersom ersättning för utgifter enligt dessa bestämmelser endast sker om förhandstillstånd inhämtats, vilket endast meddelas om två villkor är uppfyllda (behandlingen skall vara sedvanlig i de berörda yrkeskretsarna och behandling i utlandet skall vara nödvändig), utgör bestämmelserna ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster.

Är detta hinder motiverat?

Domstolen erinrar om att risken för att den ekonomiska balansen i systemet för social trygghet allvarligt rubbas och upprätthållandet av en läkar- och sjukhusvård som är tillgänglig för alla utgör tvingande finansiella hänsyn och folkhälsohänsyn som kan motivera ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster.

Ett system med krav på förhandstillstånd inom ramen för en hälso- och sjukvårdsorganisation som grundas på avtal, gör det enligt domstolen möjligt att inom den berörda statens territorium garantera att det finns tillräckligt stor och ständig tillgång till ett väl avvägt utbud av sjukhusvård av god kvalitet, att säkerställa en kontroll över kostnaderna och att undvika slöseri med ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser.

Villkoren för att erhålla förhandstillstånd, såsom de som föreskrivs i Nederländerna, skall dock vara motiverade och respektera proportionalitetsprincipen.

Således är villkoret att den planerade sjukhusbehandlingen i en annan medlemsstat skall vara sedvanlig godtagbart enbart om detta hänvisar till vad som är tillräckligt beprövat och erkänt av den internationella medicinska vetenskapen.

Det andra villkoret, bestående i att den planerade behandlingen skall vara nödvändig, det vill säga den försäkrade personens behov av att behandlas vid en utländsk inrättning på grund av sitt hälsotillstånd, får medföra att tillstånd vägras enbart när patienten i tid kan få en identisk behandling eller en behandling som är lika effektiv vid en avtalsbunden inrättning.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen.
Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk.
För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, EUR-Lex
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Fionnuala Connolly,
tel. +352-43 03 33 55, fax +352-43 03 27 31./i>

Du hittar domen i sin helhet i navigationsmenyn nedanför detta., anmärkningsvärt nog dock endast på engelska:. C-157/99

Hosted by Skyddas av