Har domstolen dömt?

T 10209-99

En kvinna skadades 1993 (vid 26 års ålder) i en trafikolycka med nackskada. Hennes tillstånd försämrades och 1995 fick hon svår yrsel och balansstörningar. Sedan 2001 är hon förtidspensionerad.

Försäkringsbolaget (Trygg-Hansa) har hävdat att skadan inte förorsakat denna tidigare helt friska kvinna de besvär hon har utan att de har andra orsaker, huvudsakligen är funktionella, med andra ord psykiskt betingade.

Kvinnan är omsorgsfullt utredd med bl a kvalificerad balansundersökning av överläkare Ödkvist vid universitetssjukhuset i Linköping samt av dr Volle i Tyskland. Dr Ödkvist har påvisat klara tecken på skada och Dr Volle att kvinnan har ärrbildningar och ligamentskador i nackens övre segment samt att ryggmärgen kommer i kläm vid vissa nackrörelser och att kvainnan då får sina besvär accentuerade. Dessa förändringar kan endast uppkomma efter trauma. Kvinnan har inte varit utsatt för något annat trauma än det 1993.

Kvinnan har stämt bolaget till Stockholms tingsrätt där dom avkunnades 2002-07-15 (Mål T 10209-99). Kantola förlorade målet.

Domstolens motivering:

"Sambandsfrågan i detta mål är av medicinsk natur. För bedömningen av denna fråga är tingsrätten därför främst hänvisad till de uppgifter och överväganden som har redovisats av de hörda läkarna. Dessa har utifrån i princip ostridiga fakta rörande kvinnans akuta besvär och symtombilden därefter kommit till olika slutsatser i frågan om orsakssambandet mellan trafikolyckan och hennes yrsel och balansrubbningar. Det finns således inte anledning att, med hänvisning till att de hörda läkarna skulle ha haft olika utgångspunkter i de faktiska omständigheterna, ge försteg åt den bedömning som Lars Ödkvist, Peter Borenstein och Bengt Johansson gjort än den som gjorts av de läkare som åberopats av Trygg-Hansa. Inte heller i övrigt finner tingsrätten att det kommit fram något som talar mer för den slutsats som Lars Ödkvist, Peter Borenstein och Bengt Johansson dragit än den bedömning som övriga läkare gjort.

Med beaktande härav och med hänvisning till Maud Kantolas bevisbörda - att hon måste göra det är klart mer sannolikt att hennes nuvarande besvär och arbetsoförmåga har orsakats av trafikolyckan den 11 mars 1993 än av någon annan orsak - skall käromålet lämnas utan bifall."

Orsaken till att kvinnan gick till domstol var att bolagets och hennes läkare hade olika uppfattningar. Domstolen har undvikit att döma i sakfrågan med att hänvisa till att sambandsfrågan är av medicinsk natur. Det torde i stället åligga en domstol att döma och ta ställning till sakförhållandena även i medicinska tvister på skäl som framkommer. Exempelvis har domstolen ej nämnt eller kommenterat de objektiva skador som dr Volle påvisat och vilka helt stämmer med den symptombild som kvainna har.

Då domstol inte tar ställning till sakfråga utan närmast fordrar att tvistande parter skall ha samma åsikt för att kärande skall vinna ett mål (!) förefaller det vara meningslöst att gå till domstol i dessa frågor. Man frågar sig vad domstolen då är till för.

Domen stärker bolagens möjlighet att självständigt bedöma och handlägga förhållandena så som de själva vill.

Kvinnan skall betala Trygg-Hansa 136 728 kr och dessutom egna kostnader som uppskattas till 150.000.

Hon klarar ekonomiskt inte av att överklaga.

Bengt Johansson
Ordf, Fristående Försäkringsmedicinska Läkarkollegiet

Hosted by Skyddas av