BETÄNKANDE

Betänkande om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet”
(KOM(2003) 16 - 2003/2100(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor

Föredragande: Elizabeth Lynne

INNEHÅLL

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR

PROTOKOLLSIDA

Med en skrivelse av den 24 januari 2003 vidarebefordrade kommissionen till parlamentet sitt meddelande ”På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet” (KOM(2003) 16), vilket hänvisades till utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor samt utskottet för framställningar för kännedom.

Vid plenarsammanträdet den 15 maj 2003 tillkännagav talmannen att utskottet för sysselsättning och sociala frågor i enlighet med artiklarna 47.2 och 163 i arbetsordningen hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om detta meddelande från kommissionen, och att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och utskottet för framställningar hade utsetts till rådgivande utskott.

Vid utskottssammanträdet den 12 mars 2003 utsåg utskottet för sysselsättning och sociala frågor Elizabeth Lynne till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 20 maj och 9 juli 2003 behandlade utskottet förslaget till betänkande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till resolution.

Följande var närvarande vid omröstningen: Marie-Hélène Gillig (ordförande för sammanträdet), Winfried Menrad och Marie-Thérèse Hermange (vice ordförande), Elizabeth Lynne (föredragande), Jan Andersson, Elspeth Attwooll, Regina Bastos, Hans Udo Bullmann (suppleant för Enrico Boselli), Ieke van den Burg, Alejandro Cercas, Harald Ettl, Jillian Evans, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Fiorella Ghilardotti (suppleant för Elisa Maria Damião), Anne-Karin Glase, Richard Howitt (suppleant för Proinsias De Rossa), Stephen Hughes, Anne Elisabet Jensen (suppleant för Marco Formentini), Anna Karamanou, Dieter‑Lebrecht Koch (suppleant för Philip Bushill-Matthews), Ioannis Koukiadis (suppleant för Karin Jöns), Jean Lambert, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Mario Mantovani, Claude Moraes, Manuel Pérez Álvarez, Ria G.H.C. Oomen-Ruijten (suppleant för Luigi Cocilovo), Paolo Pastorelli (suppleant för Raffaele Lombardo i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Bartho Pronk, Lennart Sacrédeus, Herman Schmid, Miet Smet och Sabine Zissener (suppleant för Enrico Ferri).

Yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor bifogas detta betänkande.

Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och utskottet för framställningar beslutade den 17 juni, 10 juni respektive 10 juni 2003 att inte avge några yttranden.

Betänkandet ingavs den 11 juli 2003.

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet” (KOM(2003) 16 - 2003/2100(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2003) 16)⁽¹⁾,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK 407/2003)⁽²⁾,

–   med beaktande av artikel 13 i EG-fördraget och artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna⁽³⁾ om att bekämpa diskriminering, bland annat på grund av funktionshinder, och med beaktande av artikel 6 i EU-fördraget och artikel 14 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som förbjuder alla former av diskriminering,

–   med beaktande av artikel 26 i stadgan om de grundläggande rättigheterna om integrering av personer med funktionshinder och deras rätt att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras integrering,

–   med beaktande av parlamentets resolutioner om teckenspråk av den 17 juni 1988⁽⁴⁾ och av den 18 november 1998⁽⁵⁾, och parlamentets resolutioner av den 4 april 2001⁽⁶⁾ om ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning och av den 15 november 2001⁽⁷⁾ om Europeiska handikappåret 2003,

–   med beaktande av de principer som uttrycktes i Madridförklaringen (mars 2002) och de praktiska resultaten från EU-initiativ som ”Distrikt” (1983-1987), ”Helios I” (1987-1991) och ”Helios II” (1993-1997) och det pågående gemenskapsprogrammet (2001-2006) för att bekämpa all diskriminering, inbegripet diskriminering på grund av funktionshinder,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, FN:s förklaring om mentalsjukas rättigheter från 1971, FN:s deklaration om handikappades rättigheter från 1975 och FN:s ”Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet” från 1993, samt alla andra instrument för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av slutsatserna från 2002 års möte i FN:s särskilda kommitté om en allmän internationell konvention för att skydda och främja funktionshindrades rättigheter och värdighet, inrättad genom resolution 56/168,

–   med beaktande av artiklarna 47.2 och 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5‑0270/2003), och av följande skäl:

A.   Världens ca 600 miljoner funktionshindrade hör ofta de till allra fattigaste och de mest utsatta, och mer än två tredjedelar av alla funktionshindrade bor i utvecklingsländerna. I många länder är de fortfarande utstötta och förnekas grundläggande mänskliga rättigheter, såsom utbildning och tillgång till förvärvsarbete och de har fortfarande bristande tillgång till byggnader i sin omgivning liksom till information och kommunikation.

B.   Det finns omkring 40 miljoner människor i EU som har olika former av funktionshinder.

C.   Funktionshindrades situation borde bedömas utifrån mänskliga rättigheter, och inte ur en välgörenhetssynvinkel, vilket innebär att man ser funktionshindrade som personer med rättigheter, inte som problemskapare.

D.   Många människor med förståndshandikapp, psykiska och fysiska funktionshinder hålls fortfarande inne på institutioner, i många fall på grund av att inrättningar för självständiga livsformer saknas, och behandlas ibland ovärdigt och omänskligt (såsom att vara instängda i spjälsängar eller på andra sätt).

E.   I år firas 10-årsjubileet för FN:s standardregler för människor med funktionsnedsättning, som dock inte är ett bindande instrument.

F.   År 2003 är också Europeiska handikappåret och då inleds även det andra årtiondet i följd för funktionshindrade i Asien och Stillahavsområdet (2003-2012). Perioden 2000‑2009 har utsetts till det afrikanska årtiondet för funktionshindrade.

G.   Frågor som berör funktionshinder måste få komma tydligare till synes för att den allmänna opinionen inom EU:s nuvarande och blivande medlemsstater skall bli bättre medveten om dem.

H.   Teckenspråken och teckenspråksalfabetena har utvecklats olika i de olika medlemsstaterna.

1.   Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådet genom rådets beslut 2001/903/EG⁽⁸⁾ utsåg 2003 till Europeiska handikappåret, vilket är ett sätt att fästa uppmärksamheten på frågor som rör funktionshinder och att ge politiska impulser till att skapa lika rättigheter för funktionshindrade, både på EU-nivå och internationell nivå.

2.   Europaparlamentet välkomnar initiativet från Mexikos regering och FN:s generalförsamling om att inrätta en särskild kommitté som skall behandla förslag till en allmän internationell konvention för att skydda och främja funktionshindrades rättigheter och värdighet. Europaparlamentet välkomnar den särskilda kommitténs beslut 2003 om att inrätta en arbetsgrupp för att utarbeta och lägga fram ett förslag till text som skulle vara en förhandlingsgrund när FN:s medlemsstater och observatörer utarbetar ett förslag till konvention vid den särskilda kommitténs nästa sammankomst, samt en grund för deltagande för funktionshindrades frivilligorganisationer.

3.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande, där kommissionen slår fast sin ståndpunkt om denna eventuella konvention. Parlamentet betonar att kommissionen visserligen efterlyser en FN-konvention men samtidigt har misslyckats med att utarbeta en tidtabell för ett framtida allmänt EU-direktiv om funktionshindrades rättigheter. Kommissionen har inte heller gjort några verkliga politiska åtaganden om att integrera funktionshindrades rättigheter med politiken för utvecklingssamarbete.

4.   Europaparlamentet noterar att EU:s medlemsstater inte har några särskilda bestämmelser som generellt beaktar funktionshindrades särskilda förhållanden och att deras rättssystem fortfarande innehåller stora skillnader på detta område.

5.   Europaparlamentet noterar att unionens åtgärder när det gäller funktionshindrade har varit minimala och nästan endast avsett inrättande av en generell ram för lika behandling i arbetslivet i samband med det bekämpande av diskriminering som fastställts i artikel 13 i EG-fördraget.

6.   Europaparlamentet vidhåller att Europeiska unionen, oavsett hur det går med arbetet inom FN, måste gå i bräschen för utvecklingen genom att införa ett direktiv om funktionshindrades rättigheter.

7.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inbegripa en särskild referens till skydd av funktionshindrades rättigheter i den kommande EU-konstitutionen, i den artikel som avser EU:s mål.

8.   Europaparlamentet rekommenderar att beslut om åtgärder som föreslås med artikel 13 i EG-fördraget som rättslig grund skall fattas med kvalificerad majoritet i stället för genom enhällighet.

9.   Europaparlamentet insisterar på att resultatet av denna process måste bli en rättsligt bindande konvention med en effektiv övervakningsmekanism, i likhet med de sex människorättskonventioner som FN redan antagit, bland annat de tre särskilda konventionerna om bekämpning av diskriminering av barn, rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att enas om att arbeta för ett sådant resultat och, genom att inom EU:s och sin egen nationella utvecklings- och samarbetspolitik prioritera funktionshindrade och deras rättigheter, bidra till att den framtida konventionen skall bli meningsfull också i de fattigaste länderna.

10.   Europaparlamentet anser att de nuvarande och de framtida medlemsstaterna måste ha en ledande roll när det gäller att få organisationer där funktionshindrade deltar och organisationer som företräder funktionshindrade att bli fullt delaktiga när konventionen skall utarbetas och tillämpningen av dess bestämmelser övervakas. Europaparlamentet bör också involveras i denna process som en del av EU:s medverkan.

11.   Europaparlamentet anser att de funktionshindrade måste få gehör för sina egna synpunkter vid förhandlingarna och understryker vikten av att familjer, föräldrar och vårdnadshavare får vara med och säga sitt vid arbetet samt att organisationer med och för funktionshindrade också aktivt bör få medverka.

12.   Europaparlamentet anser att konventionen bör ha följande mål:

13.   Alla berörda parter skulle dra praktiska fördelar, eftersom parterna i konventionen och Europeiska unionen skulle få klarare och tydligare åtaganden när det gäller funktionshinder. Vidare skulle det civila samhället kunna koncentrera sig på en sammanhållen enhet av normer i stället för de nu gällande sex separata normsamlingarna om mänskliga rättigheter som antagits av FN.

14.   Europaparlamentet anser att konventionen bör vara bindande för alla stater som är parter i den.

15.   Europaparlamentet anser att en framtida konvention om funktionshindrades rättigheter bör grundas på och innefatta följande principer:

16.   Europaparlamentet anser att det när så är möjligt skall gå att i lag genomdriva att dessa rättigheter förverkligas, med konkreta tidsfrister för när så skall ha skett.

17.   Europaparlamentet anser att definitionen av funktionshinder bör omfatta alla personer med funktionsnedsättning, oavsett svårighetsgrad, att begreppet funktionshinder bör definieras såsom den funktionshindrades växelverkan med olika sociala hinder, både sådana som betingas av miljön och sådana som betingas av attityderna, och att definitionen av diskriminering i stort sett bör motsvara den som används i EU:s direktiv om likabehandling i arbetslivet⁽⁹⁾ samt avse direkt och indirekt diskriminering, rimliga anpassningsåtgärder (justeringar) och trakasserier.

18.   Europaparlamentet anser att rättsligt genomförbara åtgärder bör kombineras med insatser för att stödja funktionshindrades fulla deltagande i samhället och för att bekämpa fördomar och falska bilder av funktionshindrade.

19.   Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att se till att åtminstone följande rättigheter för funktionshindrade anges i den framtida konventionen:

20.   Europaparlamentet anser att en övervakningskommitté i FN:s regi om rättigheter för funktionshindrade, som bör vara sammansatt med en majoritet av funktionshindrade, bör inrättas som ett kraftfullt och effektivt övervakningssystem för att identifiera åtgärder för att övervinna hinder och förbättra genomförandet av konventionen genom att:

21.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Förenta nationerna, kommissionen, rådet, EU-medlemsstaternas och de blivande EU‑medlemsstaternas regeringar samt Mexikos regering.

MOTIVERING

Inledning

Det finns ungefär 600 miljoner personer med funktionshinder i världen. Alla kan bli funktionshindrade när som helst, och allteftersom befolkningen åldras kommer en allt större andel människor i varje samhälle att få erfarenhet av funktionsnedsättning. Ändå saknar funktionshindrade barn, kvinnor och män grundläggande mänskliga rättigheter, och de blir ofta utstötta och diskriminerade.

De flesta personer med funktionsnedsättning (ca 80 procent) bor i utvecklingsländer, där avsaknaden av mänskliga rättigheter i första hand handlar om rätten till liv, mat, vatten och skydd. Fattigdom är både en orsak och en följd av funktionshinder, och vissa bedömningar visar att så många som 1 av 5 fattiga människor är funktionshindrade⁽¹⁰⁾. Men inom ramen för FN:s åtgärder för mänskliga rättigheter och utveckling är funktionshindrade trots dessa förhållanden vanligen osynliga och utestängda.

Det framstår därför som nödvändigt att upprätta bindande internationella bestämmelser för skydd av funktionshindrades rättigheter, med hjälp av en lämplig övervakningsmekanism.

Bakgrund till FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter

Sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs har det tillkommit sex tematiska FN-traktater om mänskliga rättigheter: den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering.

För varje traktat eller konvention finns ett traktatsövervakande organ som har i uppgift att upprätthålla respekten för eller övervaka tillämpningen av traktaten i fråga. De stater som är parter i konventionerna har det främsta rättsliga ansvaret, varför organens viktigaste uppgift är att övervaka den nationella tillämpningen av traktaterna. Detta sker genom att organen granskar rapporter som staterna regelbundet överlämnar, och med utgångspunkt i denna granskning kan organen utfärda synpunkter, kommentarer eller slutsatser och rekommendationer.

De befintliga internationella traktaterna för mänskliga rättigheter gäller också personer med funktionshinder, vilket framgår av relevant rättspraxis, men detta nämns inte uttryckligen i traktaterna. Övervakningsorganen har dessutom ännu inte visat att de har kapacitet att titta särskilt på hur funktionshindrades rättigheter skyddas.

Början till en kraftfull svängning mot en människorättsbaserad syn på funktionshinder är en mycket viktig internationell utveckling för personer med funktionshinder. Inom FN har detta åstadkommits steg för steg, med 1982 års internationella handlingsprogram och 1993 års standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Det har lagts fram förslag till en FN-konvention om funktionshindrades rättigheter, av Italien år 1987 och av Sverige år 1989. Dessa förslag har dock inte antagits.

I december 2001 lade Mexikos regering fram FN-resolution 56/168, där man uppmanar FN att överväga en konvention om funktionshindrades mänskliga rättigheter och att omedelbart inrätta en särskild kommitté. Denna särskilda kommitté skulle ”överväga förslag till en allmän internationell konvention för att skydda och främja funktionshindrades rättigheter och värdighet”. Resolutionen antogs av FN:s generalförsamling.

Det första mötet i den särskilda FN-kommittén ägde rum mellan den 29 juli och den 9 augusti 2002. Diskussionen koncentrerades på förfarandemässiga frågor, däribland medverkan av icke-statliga organisationer som företräder funktionshindrade och kommande steg att ta. Det fattades inget beslut om huruvida denna process bör resultera i en FN‑konvention. Nästa steg kommer att bli ytterligare ett möte i den särskilda kommittén, den 16‑27 juni 2003. Vi hoppas att mötet kommer att mynna ut i ett beslut om att inleda processen för att utarbeta en FN-konvention om funktionshindrades rättigheter.

FN-processen för utarbetande av en konvention kan pågå i flera år. Det är viktigt att undvika onödiga förseningar, men vi bör också vara medvetna om att det kommer att krävas mycket arbete och samråd innan man kan komma överens om en konvention som fungerar.

Vikten av en rättsligt bindande konvention

En av de viktigaste punkterna i diskussionen vid det första mötet i den särskilda FN‑kommittén var vilken typ av instrument som bör användas för att skydda funktionshindrades rättigheter. Alla stater är överens om att frågan om funktionshinder bör integreras med de befintliga traktatsorganens arbete. Detta skulle kunna åstadkommas med ett protokoll som bifogas en av de befintliga traktaterna om mänskliga rättigheter eller i form av ett instrument med allmänna principer, med möjlighet till påföljande frivilliga protokoll. Föredraganden anser dock att lämpliga resultat endast kan uppnås med en rättsligt bindande konvention som innefattar såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilka anpassats efter funktionshindrades särskilda förhållanden, tillsammans med ett allmänt förbud mot diskriminering av funktionshindrade personer.

Funktionshindrades mänskliga rättigheter förtjänar samma skyddsnivå som de mänskliga rättigheterna för andra missgynnade eller utsatta grupper, som kvinnor, barn och etniska minoriteter. En bindande konvention kommer att belysa de stora och utbredda problem som funktionshindrade dagligen möter, oavsett om det handlar om tillgänglighet, byråkrati eller människors attityder. Konventionen kommer att lägga grunden till funktionshindrades rättigheter över hela världen. Den behövs för att göra funktionshindrades rättigheter mer synliga på den internationella dagordningen. Det handlar inte om att skapa nya rättigheter utan om att klargöra och anpassa befintliga rättigheter. Endast med en särskild konvention kommer vi att kunna få en effektiv övervakningsmekanism som gör att vi kan studera hur funktionshindrade i hela världen behandlas. De övervakningskommittéer som inrättats för de övriga konventionerna har inte resurser eller tillräcklig sakkunskap för att särskilt granska funktionshindrades situation, och därför behöver en separat kommitté inrättas.

En konvention om funktionshindrades rättigheter kommer att undanröja det ”medicinska synsättet” en gång för alla och på universell nivå införa den rättighetsbaserade synen på frågor som rör funktionshindrade personer, genom en vidareutveckling av de två senaste årtiondenas arbeten.

Enligt det medicinska synsättet ser man på den funktionshindrade som ett problem, som en passiv mottagare av stöd, men gör ingenting för att förändra samhället. Enligt det sociala synsättet (eller rättighetsbaserade synsättet) ser man i stället funktionshindrade som innehavare av rättigheter och lokaliserar problemen till den omgivande miljön och samhället. Med ett rättighetsbaserat synsätt fokuserar man också på den funktionshindrades potential.

I dagsläget finns det stora skillnader mellan definitioner av och uppfattningar om funktionsnedsättning. Det finns olika ståndpunkter om vem som bör avses med begreppet ”funktionshindrad”, särskilt när det gäller människor med kroniska sjukdomstillstånd. Undersökningar och rapporter är inte standardiserade och speglar ofta ett medicinskt synsätt. Synliga funktionshinder är enkla att undersöka, men okunskap om hur man identifierar andra funktionshinder (till exempel dövhet, inlärningssvårigheter eller andra dolda handikapp) innebär att ett barns funktionshinder kan förbli oupptäckt under flera år. Detta kan leda till ännu värre diskriminering och utslagning.

En bindande konvention innebär också att funktionshindrades rättigheter kommer att prioriteras på regeringarnas dagordningar. Den bör vara en startpunkt för en väl avgränsad och effektiv process för att trygga en fullständig och jämlik integrering av funktionshindrade i hela världen. Detta betyder att frågor kring funktionshindrade beaktas i allt politiskt beslutsfattande på lokal, regional, nationell och internationell nivå.

Somliga är oroliga för att det är dyrt att ta itu med funktionshindrades rättigheter, att det är en lyx för utvecklingsländer och därmed ingen prioriterad fråga. Så är inte fallet. Startkostnaderna för att anpassa system och omgivningar uppvägs av de långsiktiga vinsterna av att funktionshindrade kan delta fullt ut i ekonomin och samhället i stort. Kostnaderna för omsorgen om en funktionshindrad person kan dessutom vara högre än vad det kostar att se till att denna person blir självständig. En tjänst eller ett system som utestänger funktionshindrade utestänger slutligen också många gånger andra utsatta grupper, som barn, mödrar med små barn och äldre.

Europeiska unionens och EU-institutionernas roll, och Europaparlamentets ståndpunkt

Grunden för Europaparlamentets medverkan i processen för en konvention återfinns i slutsatserna från det första mötet i den särskilda FN-kommittén, som har uppmanat ”regionala utskott, mellanstatliga organisationer och icke-statliga organisationer att till den särskilda kommittén lämna förslag och eventuella frågor som bör övervägas i förslagen till en konvention”.

Europeiska unionen har stor erfarenhet på området funktionshindrades rättigheter, även om det fortfarande återstår mycket att göra. En gemensam ståndpunkt från EU:s sida i den särskilda FN-kommittén skulle därför kunna få ett viktigt inflytande. Ett lyckat resultat av mötet i kommittén skulle vara ett beslut att inleda arbetet med konventionen genom att inrätta en arbetsgrupp inom FN som skulle få bidrag och utarbeta rekommendationer om konventionens innehåll. Europeiska unionen skulle också se till att organisationerna med och för funktionshindrade får tillräckligt många företrädare och att de rådfrågas under hela arbetet med konventionen. När EU:s medlemsstater skall komma fram till en gemensam ståndpunkt bör de samråda grundligt med Europaparlamentet, de nationella parlamenten, europeiska icke-statliga organisationer för funktionshindrade samt Europeiska kommissionen.

Europaparlamentet har alltid stått i frontlinjen när det gäller att kämpa för funktionshindrades rättigheter. I många betänkanden och ändringsförslag till betänkanden har vi krävt att EU:s lagstiftning skall innebära full hänsyn till funktionshindrades rättigheter. I betänkandet om Europeiska handikappåret 2003 uppmanade parlamentet kommissionen att under samma år avisera ett särskilt direktiv om funktionshinder, med artikel 13 i fördraget som grund. Detta framstår nu som osannolikt, och det är märkligt att kommissionen driver på för en FN‑konvention men inte verkar vilja lägga fram ett förslag till ett sådant direktiv inom den närmaste framtiden, särskilt när man i meddelandet klart och tydligt uppger följande: ”Kommissionen kommer också att sträva efter att säkerställa samstämmighet mellan EU:s interna och internationella verksamhet när det gäller funktionshindrade.” Konventionen är inte ett alternativ till direktivet. En världsomfattande konvention måste ha en mer generell karaktär, medan ett EU-direktiv bör vara mer specifikt och precist.

Kommissionen bör i större utsträckning uppmärksamma frågan om funktionsnedsättning inom ramen för sin politik för utvecklingssamarbete. Den senaste vägledningen till EU:s delegationer är ett första steg, men det slutliga målet bör vara att integrera funktionshindrades rättigheter med kommissionens politik för utvecklingssamarbete, om kommissionen verkligen vill främja funktionshindrades rättigheter vid de kommande förhandlingarna i den särskilda FN-kommittén.

Detta betänkande kommer inte att antas i tid för det andra mötet i den särskilda kommittén, i juni 2003. Betänkandet innehåller emellertid ett kraftfullt uttalande för att FN‑processen måste leda fram till en rättsligt bindande konvention. I detta betänkande har vi därför behandlat innehållet i konventionen genom att framhålla det rättighetsbaserade synsättet, den roll EU måste ha, medverkan av organisationerna för funktionshindrade personer och genom att framföra uppfattningen om vad som bör vara konventionens mål och principer. I betänkandet finns också en lista över rättigheter som måste finnas med i den framtida konventionen. På grund av begränsningarna för textens längd bör det dock noteras att detta inte är en uttömmande lista. Dessa rättigheter finns redan i befintliga traktater om mänskliga rättigheter, men för att funktionshindrade skall kunna utöva sina mänskliga rättigheter fullt ut måste de uttryckligen klargöras.

Man bör lägga stor vikt vid övervakningsmekanismen, som bör likna de mekanismer som upprättats för befintliga traktater om mänskliga rättigheter. Man bör inrätta en övervakningskommitté för funktionshindrades rättigheter med uppdraget att utvärdera konventionsstaternas regelbundna rapporter om framsteg och problem som uppstått i samband med tillämpningen av konventionen, ge rekommendationer till dessa stater samt identifiera områden för samarbete mellan konventionsstaterna, och mellan dessa stater och specialiserade organ och behöriga myndigheter som arbetar med att underlätta tillämpningen av denna konvention. Denna kommitté bör också kunna ta emot klagomål från enskilda personer eller icke-statliga organisationer.

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet”

(KOM(2003) 16 – C5‑0206/2003 – 2003/2100(INI))

Föredragande: Carmen Cerdeira Morterero

ÄRENDETS GÅNG

Vid utskottssammanträdet den 19 maj 2003 utsåg utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Carmen Cerdeira Morterero till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 11 och 30 juni 2003 behandlade utskottet förslaget till yttrande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.

Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Giacomo Santini (vice ordförande och ordförande för sammanträdet), Johanna L.A. Boogerd-Quaak (vice ordförande), Carmen Cerdeira Morterero (föredragande), Niall Andrews, Alima Boumediene-Thiery, Marco Cappato (suppleant för Mario Borghezio), Michael Cashman, Carlos Coelho, Gérard M.J. Deprez, Giuseppe Di Lello Finuoli, Adeline Hazan, Ewa Hedkvist Petersen (suppleant för Robert J.E. Evans), Anna Karamanou (suppleant för Martine Roure), Timothy Kirkhope, Eva Klamt, Bill Newton Dunn, Elena Ornella Paciotti, Olle Schmidt (suppleant för Baroness Ludford), Joke Swiebel, Anna Terrón i Cusí, Maurizio Turco, Christian Ulrik von Boetticher och Olga Zrihen Zaari (suppleant för Walter Veltroni).

KORTFATTAD MOTIVERING

Det finns och har alltid funnits en stor grupp människor med olika typer och grader av funktionshinder och detta har varit ett ständigt faktum under mänsklighetens hela historia, över hela världen och på alla nivåer i samtliga samhällen. I dag rör det sig om 600 miljoner personer, vilket är ungefär tio procent av världens befolkning.

Inom EU beräknas det finnas fyrtio miljoner personer med olika typer av funktionshinder.

Okunskap, fattigdom, sorg, övergivenhet, vidskeplighet, rädsla och glömska är sociala faktorer som under historiens gång har lett till isolering av funktionshindrade och hindrat deras utveckling. Över hela världen finns det ett direkt samband mellan funktionshinder och fattigdom och/eller social utslagning. Två fjärdedelar av världens funktionshindrade lever i tredje världen, och det är endast två procent av de funktionshindrade barnen i dessa utvecklingsländer som får någon som helst utbildning eller rehabilitering.

Sättet att se på funktionshindrade har emellertid förändrats drastiskt under de två senaste decennierna. Man fokuserar nu på mänskliga rättigheter i stället för på välgörenhet, vilket innebär att funktionshindrade betraktas som personer med rättigheter, och inte som personer med problem.

Debatten om funktionshindrades rättigheter bör inte endast handla om att utnyttja särskilda rättigheter, utan även om att funktionshindrade måste garanteras att på ett effektivt och jämställt sätt kunna dra del av alla mänskliga rättigheter utan att diskrimineras.

Principerna om jämställdhet och icke-diskriminering bidrar till att de mänskliga rättigheterna generellt kan tillämpas i de konkreta sammanhang som är förbundna med de skillnader som olika former av funktionshinder innebär (som är fallet med ålder, kön och barn), på ett sätt som gör att funktionshindrade genom juridiska skyddsmekanismer garanteras del i alla mänskliga rättigheter.

Icke-diskriminering av funktionshindrade och deras möjligheter att utnyttja mänskliga rättigheter på ett effektivt och jämställt sätt är följaktligen de viktigaste faktorerna i den reform vi så länge väntat på och som innebär att man över hela världen behandlar frågan om funktionshinder och funktionshindrade.

De funktionshindrade själva har redan gett uttryck för sina de känslor av kränkningar och orättvisor som de alltid haft i termer av rättigheter.

Färden mot en garanti för att funktionshindrade skall kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter går långsamt och framskrider på ett oregelbundet sätt. Men den är på gång inom alla ekonomiska och sociala system. Den hämtar inspiration från de värderingar som utgör grunden för de mänskliga rättigheterna: alla människors oskattbara värde, principen om oberoende och fritt val som innebär att en person skall stå i centrum för alla beslut som berör den personen, att alla människor är jämställda oberoende av skillnader och vilken solidaritet samhället kräver för att stödja den personliga friheten med motsvarande sociala stöd.

FN har antagit sex juridiskt bindande konventioner om mänskliga rättigheter: konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om politiska och civila rättigheter, konventionen mot tortyr, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om all slags diskriminering av kvinnor och konventionen om alla former av rasdiskriminering.

När man tittar närmare på funktionshinder ur perspektivet om de mänskliga rättigheter som erkänns i dessa konventioner uppstår utan tvivel det grundläggande problemet att dessa personer är relativt osynliga, både i sig själva och i samhället. Det grundläggande problemet när det gäller mänskliga rättigheter är följaktligen i detta hänseende att lämna utrymme för de skillnader som ett funktionshinder innebär och att synliggöra funktionshindrade i systemet av konventioner.

Föredraganden anser att en utvidgning av gällande system för mänskliga rättigheter till att även omfatta funktionshinder genom antagande av en konvention om funktionshindrades rättigheter, skulle vara ett avgörande steg för att skydda och främja funktionshindrades rättigheter och värdighet över hela världen.

I detta syfte stöder föredraganden resolutionen från FN:s generalförsamling om inrättande av en särskild kommitté för att överväga förslag till en internationell konvention på detta område, något som redan gjorts när det gäller kvinnor och barn, och hon stöder på samma sätt till fullo de allmänna dragen i det meddelande från kommissionen som är föremål för detta yttrande.

SLUTSATSER

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

-   med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948, i synnerhet artiklarna 1, 2 och 7, i vilka principerna om lika värde, icke-diskriminering och jämlikhet för alla människor fastställs,

-   med beaktande av FN:s sex konventioner om mänskliga rättigheter som är juridiskt bindande för signatärerna: konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om politiska och civila rättigheter, konventionen mot tortyr, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om all slags diskriminering av kvinnor och konventionen om alla former av rasdiskriminering,

-   med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, ändrad av protokoll nr 11, i synnerhet artikel 14, som förbjuder alla former av diskriminering,

-   med beaktande av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som formellt proklamerades i Nice den 7 december 2000, i synnerhet artiklarna 21 och 26,

-   med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, i synnerhet artikel 6, och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i synnerhet artikel 13, och av följande skäl:

A.   Nästan 10 procent av världens befolkning har någon form av funktionshinder och mer än två tredjedelar av dessa 600 miljoner människor lever i utvecklingsländer, samtidigt som endast två procent av barn med funktionshinder i tredje världen får någon form av utbildning eller rehabilitering.

B.   Det finns omkring 40 miljoner människor i EU som har olika former av funktionshinder.

C.   Det finns över hela världen ett direkt samband mellan funktionshinder å ena sidan och fattigdom och social utslagning å andra sidan.

D.   Funktionshindrades situation borde bedömas ur mänskliga rättighetssynvinkel, och inte ur en välgörenhetssynvinkel, vilket innebär att man ser funktionshindrade som personer med rättigheter, inte som problemskapare.

E.   Principen om jämställdhet och icke-diskriminering uppmanar till tillämpning av mänskliga rättigheter i det särskilda sammanhang som avser implicita skillnader mellan olika former av funktionshinder, på ett sådant sätt att funktionshindrade via rättsliga skyddsmekanismer garanteras åtnjutande av alla mänskliga rättigheter under jämställdhet och utan diskriminering.

1.   Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådet genom rådets beslut 2001/1903/EG utsåg 2003 till Europeiska handikappåret, vilket är ett sätt att fästa uppmärksamheten på frågor som rör funktionshinder och att ge politiska impulser till att skapa lika rättigheter för funktionshindrade, både på EU-nivå och internationell nivå.

2.   Europaparlamentet noterar att EU:s medlemsstater inte har några särskilda bestämmelser som generellt beaktar funktionshindrades särskilda förhållanden och att deras rättssystem fortfarande innehåller stora skillnader på detta område.

3.   Europaparlamentet noterar att gemenskapens åtgärder när det gäller funktionshindrade har varit minimala och nästan endast avsett inrättande av en generell ram för lika behandling i arbetslivet i samband med det bekämpande av diskriminering som fastställts i artikel 13 i EG-fördraget och som infördes genom Amsterdamfördraget.

4.   Europaparlamentet uppmanar gemenskapen att inom de befogenheter som den har enligt fördraget och i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna anta de åtgärder som krävs för att garantera funktionshindrade lika tillgång till mänskliga rättigheter i realiteten och i praktiken, och på detta sätt se till att de inte utsätts för någon form av diskriminering på grund av sitt funktionshinder.

5.   Europaparlamentet stöder FN:s historiska resolution 56/168 av den 19 december 2001, på förslag av Mexikos regering, om att det skall inrättas en särskild FN-kommitté som skall vara öppen för deltagande av alla medlemsstaters och observatörer och som skall överväga förslag till en bred och integrerad internationell konvention för att skydda och främja rättigheter och värdighet för personer med fysiska, sensoriska, psykiska eller intellektuella funktionshinder, på grundval av fullständig hänsyn till det arbete som tidigare uträttats inom områdena för social utveckling, mänskliga rättigheter och icke‑diskriminering.

6.   Europaparlamentet ger sitt stöd till kommissionens meddelande (KOM(2003) 16) av den 24 januari 2003 eftersom man där anser att det är nödvändigt att FN antar ett juridiskt bindande instrument för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet.

7.   Europaparlamentet är övertygat om att antagandet av en internationell konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet skulle göra det lättare att skapa uppmärksamhet runt funktionshinder och underlätta ett antagande av allmänna normer för mänskliga rättigheter så att de särskilda omständigheter som gäller för personer med funktionshinder också beaktas.

8.   Europaparlamentet är övertygat om att antagandet av en internationell konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet skulle synliggöra frågan om funktionshinder i nu gällande system för mänskliga rättigheter, och det skulle även ge utrymme för de skillnader som funktionshinder innebär. Alla berörda parter skulle dra praktiska fördelar av det, eftersom parterna i konventionen och Europeiska gemenskapen skulle få klarare och tydligare åtaganden när det gäller funktionshinder. Vidare skulle det civila samhället kunna koncentrera sig på en sammanhållen enhet av normer i stället för de nu gällande sex separata normsamlingarna om mänskliga rättigheter som antagits av FN.

9.   Europaparlamentet anser att rättsligt genomförbara åtgärder bör kombineras med insatser för att stödja funktionshindrades fulla deltagande i samhället och för att bekämpa fördomar och falska bilder av funktionshindrade.

10.   Europaparlamentet anser att en framtida internationell konvention måste omfatta alla mänskliga rättigheter – civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella om man skall kunna uppnå målet med fullt deltagande i samhället för alla personer med funktionshinder. Hänsyn måste dessutom tas till att dessa personer kan bli offer för flerfaldig diskriminering (i första hand som funktionshindrade och i andra, tredje, fjärde, femte och sjätte hand på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, ålder eller sexuell läggning).

11.   Europaparlamentet anser att man i den framtida internationella konventionen bör fastställa en effektiv övervakningsmekanism för att övervaka att konventionen följs och att alla länder bör få hjälp att utvärdera omfattningen av tillämpningen av konventionen och mäta vilka framsteg som gjorts. Övervakningsmekanismen bör hjälpa till att definiera hinder och ta fram lämpliga åtgärder som bidrar till en effektiv tillämpning av konventionen. I den bör också ekonomiska, sociala och kulturella särdrag i varje undertecknande stat beaktas.

12.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inbegripa en särskild referens till skydd av funktionshindrades rättigheter i den kommande EU-konstitutionen, i den artikel som avser EU:s mål.

13.   Europaparlamentet uppmanar både medlemsstaterna och gemenskapen att avsevärt öka resursflödet till utvecklingsländerna, i enlighet med de avtal som ingåtts inom ramen för FN:s internationella utvecklingsstrategi, eftersom majoriteten funktionshindrade lever i dessa länder, som lider av fattigdom, nöd och negligering.

14.   Europaparlamentet rekommenderar att beslut om åtgärder som föreslås med artikel 13 i EG-fördraget som rättslig grund skall fattas med kvalificerad majoritet i stället för genom enhällighet.