RÅ 1998 ref. 21

Målnummer 11732-1995

En försäkrad med vissa funktionshinder arbetar ensam i en egen rörelse med lastmaskin. Maskinen har utrustats med centralsmörjningssystem som arbetshjälpmedel för den försäkrades rehabilitering. Utrustningen har bedömts sakna värde för någon annan än den försäkrade, som därför ansetts berättigad till bidrag för hela kostnaden.

Uppslagsord:
Allmän försäkring - bidrag till arbetshjälpmedel - en försäkrad som arbetar ensam i egen rörelse med en lastmaskin ansågs berättigad till bidrag för hela kostnaden för ett centralsmörjningssystem till lastmaskinen

Lagrum:
2 kap. 14 § lagen (1962:381) om allmän försäkring; 4 § förordningen (1991:1046) om ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i form av bidrag till arbetshjälpmedel

Härje M., som drev en egen rörelse med lastmaskin, ansökte hos försäkringskassan om bidrag till arbetshjälpmedel för inköp och installation av ett centralsmörjningssystem till lastmaskinen med sammanlagt 25 250 kr.

Försäkringskassan i Jämtlands län beviljade enligt beslut den 30 juni 1992 Härje M. bidrag med 7 625 kr, motsvarande hälften av kostnaden minskad med 10 000 kr. Sedan han begärt omprövning beslutade försäkringskassan den 6 november 1992 att inte ändra sitt tidigare beslut.

Härje M. överklagade och yrkade bidrag till arbetshjälpmedel med mer än hälften av den återstående kostnaden. Som grund härför anförde han att han p.g.a. sina besvär hade tämligen betydande problem vid smörjningen av lastmaskinen samt att smörjningsutrustningen var av avgörande betydelse för hans möjlighet att försörja sig. Med hänsyn härtill förelåg sådana särskilda skäl att han borde beviljas ytterligare bidrag.

Länsrätten i Jämtlands län (1993-09-09, ordförande Skoglund) yttrade: Enligt 2 kap. 14 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, skall bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering utges enligt föreskrifter som regeringen meddelar. - I förordningen (1991:1046) om ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL i form av bidrag till arbetshjälpmedel har sådana föreskrifter meddelats. Av 2 § förordningen framgår att bidrag får lämnas till arbetsgivaren eller den försäkrade. Detta bidrag får avse kostnaden för att köpa eller, om det är ekonomiskt mera förmånligt, hyra sådana arbetshjälpmedel eller anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den försäkrade skall kunna utföra sitt arbete. - I 4 § förordningen anges att arbetsgivaren och den försäkrade vardera kan få bidrag med högst 50 000 kr. Vidare kan bidrag till arbetsgivaren lämnas med hälften av den kostnad för hjälpmedlet eller anordningen som överstiger 10 000 kr. Om det finns särskilda skäl och det har avgörande betydelse för om en försäkrad skall kunna ha kvar sitt arbete, får dock bidrag lämnas för mer än hälften av kostnaden. Bidrag till den försäkrade lämnas för hela kostnaden, om hjälpmedlet eller anordningen saknar värde för någon annan än den försäkrade. I andra fall lämnas bidrag med lägst halva kostnaden. - Av handlingarna i målet framgår följande. Härje M. åsamkades skador vid en trafikolycka 1985, vilka bl.a. innebär en rörelseinskränkning i vänster axelled och armbågsled med oförmåga att vrida armen och handen. Kraften är också nedsatt vilket medför stora svårigheter att klara lyftande och bärande moment samt mekanikerarbeten. Skadan på ischiasnerven har medfört känsel- och kraftnedsättning samt krampbenägenhet. Han har även dålig känsel i vänster fot och s.k. droppfot. Härje M. är egen företagare, traktorrörelse, i vilken han arbetar med lastning av grus och snöröjning. Eftersom det inte finns någon annan möjlighet till försörjning anser han det nödvändigt att fortsätta med denna traktorrörelse. Dessutom måste han kunna sköta sin skogsfastighet. - Länsrätten gör följande bedömning. - Härje M. är egen företagare och etablerad på arbetsmarknaden. Den traktorrörelse som han bedriver måste anses väsentligt bidra till hans försörjning. I likhet med försäkringskassan anser länsrätten att det med hänsyn till Härje M:s handikapp är nödvändigt att hans traktor utrustas med ifrågavarande centralsmörjningssystem för att han skall kunna fortsätta med sitt arbete i traktorrörelsen. Härje M. är därför berättigad till bidrag för detta arbetshjälpmedel. Vid fastställandet av bidragets storlek finner länsrätten att Härje M. som egen företagare är berättigad till bidrag såsom till en enskild försäkrad. Annat har inte framkommit än att arbetshjälpmedlet saknar värde för någon annan än den försäkrade. Bidrag skall därför lämnas till Härje M. med ett belopp motsvarande hela kostnaden för inköp och installation av detta maskinella centralsmörjningssystem, dvs. med 25 250 kr. - Med bifall till överklagandet beslutar länsrätten att bevilja Härje M. bidrag till arbetshjälpmedel med 25 250 kr.

Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att bidraget till det aktuella centralsmörjningssystemet skulle begränsas till ett belopp motsvarande halva kostnaden för systemet eller 12 625 kr.

Härje M. bestred ändring av länsrättens dom.

Kammarrätten i Sundsvall (1995-01-11, Skoog, referent, Mattsson samt nämndemännen Olmosse och Lundmark) yttrade: Riksförsäkringsverket anför som grund för yrkandet följande. Frågan i målet är om det ifrågavarande centralsmörjningssystemet är ett individuellt hjälpmedel eller en anordning som saknar värde för någon annan än Härje M. - Riksförsäkringsverket anser i likhet med försäkringskassan och länsrätten att Härje M. behöver ett centralsmörjningssystem för att kunna utföra sitt arbete. För att kunna få bidrag med hela kostnaden förutsätts att detta smörjsystem saknar värde för annan än Härje M. Smörjningssystemet är inte individuellt anpassat till Härje M. utan är snarare att betrakta som en bra extraanordning på en lastmaskin. Mot bakgrund härav kan i enlighet med 4 § sista stycket förordningen om ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL i form av bidrag till arbetshjälpmedel bidrag till Härje M. utgå med halva kostnaden för centralsmörjningssystemet. - Härje M. anför följande. Det aktuella centralsmörjningssystemet är relativt kostsamt. Eftersom han är småföretagare i en utpräglad glesbygd och i en bransch som är konkurrensutsatt har han själv inte några ekonomiska möjligheter att ordna med denna utrustning. Det kan ifrågasättas om centralsmörjningssystemet egentligen har någon speciell fördel för en "oskadad" person. Även om så skulle vara fallet måste värdet vara synnerligen begränsat för varje annan person särskilt om denne dessutom skall betala för anordningen. Med hänsyn till att centralsmörjningssystemet är nödvändigt för att han över huvud taget skall kunna bedriva någon verksamhet med lastmaskinen föreligger särskilda skäl att tillerkänna honom full ersättning. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Härje M. driver som egen företagare en mindre traktorrörelse. Såvitt framkommit arbetar ingen annan än han själv i rörelsen. I målet är ostridigt att inkomsterna från verksamheten utgör ett väsentligt bidrag till Härje M:s försörjning. Enighet råder också om att Härje M. har sådana funktionshinder att han, för att kunna arbeta, behöver ett centralsmörjningssystem på den lastmaskin han använder för sina köruppdrag. Även om det ifrågavarande smörjningssystemet inte är något som framtagits speciellt på grund av Härje M:s handikapp utan snarare förefaller vara ett relativt vanligt smörjsystem för tyngre fordon, anser kammarrätten att anordningen, med hänsyn till den verksamhet Härje M. bedriver, inte kan anses ha något egentligt värde för någon annan än honom själv. Vid angivna förhållanden bör, såsom länsrätten funnit, bidrag till Härje M. lämnas med belopp motsvarande hela kostnaden för centralsmörjningssystemet, dvs. med 25 250 kr. - Kammarrätten fastställer länsrättens dom.

Kammarrättsrådet Johansson var av skiljaktig mening och anförde: Av 4 § sista stycket förordningen om ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL i form av bidrag till arbetshjälpmedel framgår att bidrag till den försäkrade lämnas för hela kostnaden, om hjälpmedlet eller anordningen saknar värde för någon annan än den försäkrade. I andra fall lämnas bidrag med lägst halva kostnaden. - Med hänsyn till anordningens beskaffenhet anser jag att denna är av värde för varje person som använder lastmaskinen. Anordningen har således värde även för annan än Härje M. På grund härav finner jag skäligt att bidrag för kostnaden för anskaffningen lämnas med 12 625 kr i enlighet med Riksförsäkringsverkets yrkande. Jag vill alltså bifalla överklagandet. I övrigt är jag ense med majoriteten.

Riksförsäkringsverket fullföljde sin talan hos Försäkringsöverdomstolen.

Målet överlämnades enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995 till Regeringsrätten för prövning.

Prövningstillstånd meddelades.

Härje M. bestred bifall till Riksförsäkringsverkets yrkande.

Regeringsrätten (1998-06-17, Brink, Sjöberg, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson) fastställde kammarrättens dom.

Föredraget 1998-05-28, föredragande Bergström, målnummer 11732-1995

Litteratur: prop. 1990/91:141, s. 69-70, 83; SOU 1988:41, s. 305; Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1991:8, s. 7-8.

Hosted by Skyddas av