|
Håkan S och Karin L är föräldrar till Simon,
född år 1994. Karin L blev ensam vårdnadshavare enligt dom d l juli
1997. Genom samma dom fick Håkan S rätt till s k sedvanligt umgänge
med Simon.
I det nu aktuella målet yrkade Håkan S vid
Stockholms TR i första hand att han ensam skulle anförtros vårdnaden
om Simon och i andra hand att han skulle tillerkännas rätt till
utökat umgänge med Simon.
Karin L, bestred samtliga Håkan S:s yrkanden.
Hon yrkade för egen del att hon även fortsättningsvis skulle ensam
anförtros vårdnaden om Simon.
TR förordnade i interimistiskt beslut d
21 dec 1998 att Håkan S:s rätt till umgänge med Simon enligt 1997
års dom skulle äga rum endast dagtid och i närvaro av kontaktperson
samt med - i förhållande till domen - vissa tidsmässiga begränsningar
även i övrigt.
Håkan S beviljades d 5 nov 1998 rättshjälp
i TR:n. Efter ansökan av Håkan S till TR:n d 15 nov 1999 beslöts
att hans rättshjälp skulle få fortsätta och TR:n bestämde det antal
timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde skulle få omfatta utöver
100 timmar till 50 timmar.
Karin L utnyttjade sin rättsskyddsförsäkring
för tvisten. Huvudförhandlingen i TR:n tog fyra rättegångsdagar
i anspråk och därunder hördes förutom parterna 20 personer och förebringades
omfattande skriftlig bevisning.
TR:n ogillade i dom d 22 dec 1999 med ordförandens
utslagsröst Håkan S:s yrkande om vårdnaden om Simon samt förordnade
att Håkan S skulle ha rätt till umgänge med Simon varannan lördag
kl 10.00 till 18.00 i närvaro av en kontaktperson.
TR:n fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen
till Håkan S:s rättshjälpsbiträde till 163 770 kr, varav 157 950
kr för arbete och 5 820 kr för tidsspillan. Av totalbeloppet utgjorde
32 754 kr mervärdesskatt.
Såväl Håkan S som Karin L överklagade i
Svea HovR. I själva saken var parternas yrkanden följande. Håkan
S yrkade i första hand bifall till sitt yrkande att ensam få vårdnaden
om Simon och i andra hand rätt till sedvanligt umgänge med Simon
utan att kontaktperson skulle vara närvarande. Karin L yrkade i
första hand att Håkan S inte skulle tillerkännas någon umgängesrätt
alls med Simon och i andra hand att det av TR:n bestämda umgänget
skulle ytterligare inskränkas.
I fråga om rättshjälp yrkade Håkan S utökning
av rättshjälpen med 80 timmar utöver av TR:n beviljade 150 timmar.
Karin L, som i TR:n utnyttjat sin rättsskyddsförsäkring
fullt ut, ansökte i HovR:n om rättshjälp enligt rättshjälpslagen.
HovR:n (hovrättsråden Hesser och Drangel,
referent, samt tf hovrättsassessorn Lindström) anförde i särskilt
beslut i rättshjälpsfrågan d 10 febr 2000 bl a:
Yrkanden m m.
Håkan S har som skäl för sitt yrkande om
utökning av förmånen av rättshjälpsbiträde med ytterligare 80 timmar
hänvisat till målets karaktär och omfattning. Han har tillagt, att
utökningen avser målet i HovR:n till dess det har avslutats här
men att, då det för närvarande är svårt att bedöma antalet arbetstimmar,
uppskattningen om 80 timmar enbart är en bedömning av trolig tidsåtgång.
Karin L har som skäl för att hon skall beviljas
rättshjälp anfört följande. Hon har tillgodogjort sig allt det rättsskydd
som hon har rätt till. Hon står därför helt utan möjligheter att
driva sin sak vidare. Hon gör gällande att hon gjort vad som rimligen
kan begäras av henne och att hon, utan egen förskyllan, står utan
möjligheter till rättsskydd i en omfattande och komplicerad process
rörande ett barn. Hon är i största behov, både ekonomiskt och i
sak, att biträdas av en advokat i detta mål, där motparten har rätt
till rättshjälp för sina rättegångskostnader och parterna sålunda
numera på ett oacceptabelt sätt står helt olika inför lagen.
Skäl.
Vad först gäller Håkan S yrkande om ytterligare
utökning av den honom beviljade förmånen av rättshjälpsbiträde gör
HovR:n följande bedömning.
Av förarbetena till rättshjälpslagen framgår
att den möjlighet som ges i lagens 34 § att kunna utöka antalet
timmar biträdeshjälp utöver 100 timmar endast är avsedd att tillämpas
i ett fåtal undantagsfall (prop 1996/97:9 s 145). Genom TR:ns beslut
att utöka förmånen av rättshjälpsbiträde med 50 timmar gavs Håkan
S möjlighet att slutföra processen i TR:n.
HovR:n finner inte omständigheterna i målet
vara sådana att det finns skäl att nu bifalla Håkan S:s yrkande
om ytterligare utökning av den honom beviljade rättshjälpen. Hans
yrkande härom skall därför lämnas utan bifall.
Vad därefter gäller Karin L:s ansökan om
rättshjälp gör HovR:n följande bedömning.
Av förarbetena till rättshjälpslagen framgår
(prop 1996/97:9 s 95 f) att en utgångspunkt för lagen var att rättshjälpen
skulle vara subsidiär i förhållande till rättsskyddet och att därvid
förmånerna i de båda systemen skulle vara likvärdiga. Skillnaderna
mellan de båda systemen skulle minska genom att förmånen av rättshjälp
begränsades så att ersättning bara kunde ges för en viss biträdesinsats.
Härvid angavs dels att de vanligaste rättsskyddsförsäkringarna täckte
kostnader upp till ett visst belopp, vanligen 75 000-100 000 kr,
dels att som huvudregel förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar
ersättning för arbete i högst 100 timmar (i undantagsfall med möjlighet
till viss utökning av antalet timmar i ärenden som inte omfattas
av rättsskyddsförsäkringarna). Vidare anfördes i förarbetena, att
det mot denna bakgrund inte behövde införas någon möjlighet att
få rättshjälp för den som hade en rättsskyddsförsäkring men som
hade utnyttjat denna upp till försäkringens maximibelopp (a prop
s 146). Däremot har det ansetts (a prop s 209) att för det fall
en person har en mindre omfattande rättsskyddsförsäkring detta i
regel, bortsett från fall då han klart insett risken härmed, inte
bör gå ut över den rättssökande, utan han bör då i regel beviljas
rättshjälp.
Den rättsskyddsförsäkring som Karin L, hittills
har kunnat utnyttja i målet har täckt kostnader upp till 100 000
kr och är således av normal omfattning. Vid sådant förhållande finner
HovR:n omständigheterna vara sådana att hon, trots att hon vid TR:n
utnyttjat försäkringen till dess maximibelopp, inte kan enligt 9
§ 2 st rättshjälpslagen beviljas rättshjälp i målet här. Karin L:s
ansökan om rättshjälp skall därför lämnas utan bifall.
Slut.
1. HovR:n lämnar Håkan S:s yrkande om utökning
av honom beviljad rättshjälp utan bifall.
2. HovR:n lämnar Karin L:s ansökan om rättshjälp
utan bifall.
Karin L (ombud advokaten Lena Feuk) överklagade
och yrkade att HD skulle bevilja henne rättshjälp.
Domstolsverket bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Sjöstedt, föreslog
i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl (efter
en redogörelse för bakgrunden i allt väsentligt motsvarande vad
som antecknats i tidigare delar av referatet; red:s anm) Karin L
har i HD anfört i huvudsak: Hon är sedan åratal svårt psykiskt stressad,
medellös och mycket hårt prövad på grund av barnets psykiska trauma.
Det är inte rimligt att hon, på grund av att samhällets rättshjälp
har begränsningar, själv skall tvingas utföra sin talan vid en fem
dagars huvudförhandling i HovR:n. Det skulle inte hjälpa om hon
återkallade sitt överklagande eftersom även motparten överklagat.
Det är stötande för den allmänna rättskänslan och allvarligt menligt
för utsatta barn om den förälder som vill och kan skydda sitt utsatta
barn inte skall få tillgång till juridiskt stöd. Enligt FN:s konvention
om barns rättigheter skall ett barns bästa komma i främsta rummet
vid alla åtgärder som rör barn. Hennes motpart har stora ekonomiska
resurser. De möjligheter detta gett denne har lett till att processen
blivit så omfattande. För att inte tappa målet har hon själv tvingats
föra omfattande bevisning. Kostnaderna för detta belastar rättsskyddsförsäkringen.
Enligt vad hon inhämtat från Konsumenternas försäkringsbyrå ersätter
flertalet rättsskyddsförsäkringar endast kostnader motsvarande ungefär
70 timmars biträde; detta att jämföras med rättshjälpslagens 100
timmars biträde. Den som har rättshjälp är alltså processekonomiskt
starkare redan i inledningsskedet. Det finns ingen möjlighet att
inom rättsskyddsförsäkringen begära utvidgning av antalet ersättningsbara
timmar. Den person som uttömt sin rättsskyddsförsäkring måste då
kunna likställas med dem som saknar rättsskyddsförsäkring men som
om det föreligger särskilda skäl ändå kan få rättshjälp.
Domstolsverket har i HD anfört i huvudsak:
Rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet. För den som
har rättsskyddsförsäkring kan rättshjälp inte komma i fråga. Redan
lydelsen i 9 § rättshjälpslagen talar emot detta. Förarbetena talar
inte heller för att rättshjälp skall kunna utgå sedan rättsskydd
helt tagits i anspråk. Samma ståndpunkt har intagits i doktrin och
hovrättspraxis. Det skulle också strida mot allas likhet inför lagen
om den som tecknat rättsskyddsförsäkring först skulle kunna utnyttja
denna och därefter ta del av samhällets resurser som är avsedda
att minska skillnaderna mellan olika inkomstgrupper medan den ekonomiskt
sämst ställde skulle vara tvungen att nöja sig med att få sina kostnader
betalda av allmänna medel.
De allmänna förutsättningarna för när rättshjälp
kan beviljas finns i 6-8 §§ rättshjälpslagen. Karin L:s förhållanden
och angelägenhetens art, vårdnad om barn, är sådana att hon i och
för sig skulle kunna beviljas rättshjälp. Emellertid får enligt
9 § 1 st rättshjälpslagen rättshjälp inte beviljas om den rättssökande
har en rättsskyddsförsäkring som omfattar angelägenheten. Karin
L har en sådan rättsskyddsförsäkring. Lagrummets lydelse talar således
för att Karin L inte skall beviljas rättshjälp. En tänkbar tolkning
skulle dock kunna vara att en rättsskyddsförsäkring som uttömts
inte längre kan anses omfatta den rättsliga angelägenheten och att
det därför skulle kunna finnas utrymme för att bevilja rättshjälp,
närmast då med stöd av 9 § 2 st rättshjälpslagen. Enligt 9 § 2 st
rättshjälpslagen får under vissa förutsättningar rättshjälp beviljas
den som saknar rättsskydd. Det framgår emellertid mycket klart av
förarbetena till rättshjälpslagen att rättshjälpen skall vara subsidiär
i förhållande till rättsskyddsförsäkringar och att den avsedda innebörden
av 9 § rättshjälpslagen är att rättshjälp inte skall beviljas ens
om en rättsskyddsförsäkring tagits i anspråk men uttömts (jfr SOU
1985:101 s 101 och prop 1996/97:9 s 92 och 146). Karin L kan därför
inte beviljas rättshjälp.
HD:s avgörande. HD avslår överklagandet.
HD (JustR:n Magnusson, Lars K Beckman, Nilsson,
Blomstrand, referent, och Pripp) fattade följande slutliga beslut:
Skäl. Enligt 9 § 1 st rättshjälpslagen (1996:1619) får rättshjälp
inte beviljas, om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring
eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten.
Det är naturligt att tolka denna bestämmelse så att den som har
en rättsskyddsförsäkring som ger rätt till ersättning vid en viss
tvist inte kan få rättshjälp för den tvisten, när han har uttömt
rätten till försäkringsersättning. En annan tolkning, som dock ligger
mindre nära till hands, skulle kunna vara att försäkringen inte
längre anses omfatta tvisten när rätten till försäkringsersättning
är uttömd; rättshjälp skulle därefter kunna beviljas i angelägenheten.
Av förarbetena (prop 1996/97:9 s 95 ff)
framgår att det är den först nämnda tolkningen som är den avsedda.
Rättshjälpslagen bygger på tanken att rättshjälpen skall vara ett
likvärdigt alternativ till rättsskyddsförsäkringarna i sådana fall
där den rättssökande inte har någon rättsskyddsförsäkring och inte
heller borde ha haft en sådan försäkring. Förmånen av rättshjälpsbiträde
har också begränsats i den nya lagen till 100 timmars arbete mot
bakgrund bl a av att de vanligaste rättsskyddsförsäkringarna täcker
kostnader upp till ett belopp om mellan 75 000 kr och 100 000 kr
(a prop s 144). I 34 § rättshjälpslagen föreskrivs visserligen att
rätten har möjlighet att låta rättshjälpen fortsätta trots att biträdets
arbete överstiger 100 timmar. Denna ventil är dock avsedd att utnyttjas
endast i ett fåtal undantagsfall och någon motsvarighet finns inte
för rättsskyddsförsäkringarnas vidkommande. Det sägs uttryckligen
i motiven (a prop s 146) att det inte behöver införas någon möjlighet
att få rättshjälp för den som har rättsskyddsförsäkring men som
har utnyttjat denna upp till försäkringens maximibelopp. Dock skall
rättshjälp kunna beviljas, om rättsskyddsförsäkringen är mindre
omfattande än normalt och detta inte beror på den rättssökandes
eget val (se a prop s 101 ff och 209).
Vad som har uttalats i motiven överensstämmer
med lagstiftningens allmänna syften och bör vara vägledande vid
tillämpningen av den aktuella bestämmelsen.
Karin L har en rättsskyddsförsäkring som
hon har kunnat utnyttja för den pågående tvisten och som har ersatt
hennes kostnader i målet upp till 100 000 kr. Omständigheterna är
sådana att rättshjälp inte skall beviljas henne i angelägenheten.
HD:s avgörande. HD avslår överklagandet.
HD:s beslut meddelades d 13 juli 2000 (mål
nr Ö 1063-00).
|
Skyddas av
