HÖGSTA DOMSTOLENS

BESLUT

Mål nr. Ö2361-00

meddelat i Stockholm den 16 oktober 2001

KLAGANDE

Ombud: advokaten Per-Anders Bönner

MOTPART

Huddinge kommun, 212000-0068, 141 85 HUDDINGE

Ombud:

1. advokaten Gunnar Johansson

2. Uno Eriksson, Tomtberga Fastigheter AB

SAKEN

Återupptagande av mål om handräckning

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Svea hovrätt, avd. 13, beslut den 15 maj 2000 i mål T 1061-99

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta domstolen - som avslår Huddinge kommuns yrkande att BN skall kallas att som part inträda i rättegången samt kommunens yrkanden att SJs överklagande skall avvisas och att yttrande skall inhämtas från Svenska Psykiatriska Föreningen - lämnar överklagandet utan bifall.

SJ skall ersätta Huddinge kommun för rättegångskostnader i Högsta domstolen med femtontusen (15.000) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för Högsta domstolens beslut till dess betalning sker.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN

SJ har yrkat att Högsta domstolen förordnar om målets återupptagande i hovrätten.

Huddinge kommun har yrkat i första hand att 13N - som efter hovrättens beslut förvärvat den byggnad som SJ genom tingsrättens dom ålagts att föra bort eller riva - av Högsta domstolen kallas att inträda som part i målet jämte SJ och att överklagandet därefter lämnas utan bifall. I andra hand har kommunen yrkat att överklagandet avvisas, eftersom SJ genom överlåtelsen av byggnaden har förlorat sin talerätt. Om 13N inte skall anses skyldig att inträda som part eller avvisningsyrkandet inte bifalls, har kommunen bestritt bifall till överklagandet. I anslutning till bestridandet av ändring har kommunen yrkat att Högsta domstolen förordnar att Svenska Psykiatriska Föreningen skall avge yttrande i målet.

SJ, som har förklarat att hon inte har någon erinran mot att det begärda yttrandet inhämtas, har bestritt kommunens yrkanden i övrigt.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen.

SKÄL

I dom den 12 januari 1999 av Huddinge tingsrätt ålades SJ att på egen bekostnad bortforsla eller riva den henne då tillhöriga byggnaden belägen på fastigheten Huddinge Frostfjärilen 1. SJ överklagade domen till hovrätten.

Den 14 mars 2000 var målet utsatt till huvudförhandling där. SJ inställde sig emellertid inte till förhandlingen. Hovrätten, som fann att det inte var sannolikt att SJ hade laga förfall för sin utevaro och att målet inte kunde avgöras då hon inte var personligen närvarande, förklarade därför att hennes överklagande hade förfallit enligt 50 kap. 21 § första stycket rättegångsbalken. Sedan SJ därefter ansökt om målets återupptagande, avslog hovrätten hennes begäran genom det nu överklagade beslutet. SJ överlät därefter, den 19 januari 2001, den i målet aktuella byggnaden till 13N.

Högsta domstolen har först att ta ställning till kommunens yrkande att 13N skall kallas att inträda som part i målet och att överklagandet därefter lämnas utan bifall.

Enligt 13 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken är, när tvisteföremålet överlåtits, den till vilken överlåtelse har skett skyldig att inträda i rättegången på motpartens yrkande. För fall då överlåtelse har skett på svarandesidan syftar bestämmelsen huvudsakligen till att käranden skall kunna erhålla ett även mot den nye ägaren verkställbart avgörande (se NJA 111943 s. 169 f.). Om SJs överklagande av hovrättens beslut att avslå hennes begäran om målets återupptagande lämnas utan bifall i enlighet med kommunens yrkande, kommer emellertid tingsrättens dom att bli bestående, och denna dom kan, oberoende av om 13N nu skulle inträda som part, inte verkställas mot denne, som inte var part i målet vid tingsrätten. Vid detta förhållande finns det inte skäl att bifalla kommunens yrkande om att 13N skall kallas att inträda som part.

Att SJ överlåtit den omtvistade byggnaden, innebär inte att hon saknar rättsligt intresse av att målet återupptas. Kommunens yrkande om avvisning av hennes överklagande skall därför avslå.

Vad som nu kan prövas är således endast om hovrätten hade fog för sitt beslut att avslå SJs begäran om att f °a målet där återupptaget.

För att SJ skall få bifall till sitt yrkande om återupptagande av målet krävs i enlighet med vad hovrätten anfört att det är sannolikt att hon hade laga förfall för sin personliga utevaro vid förhandlingstillfället i hovrätten den 14 mars 2000 (jfr Fitger, Rättegångsbalken, s. 50:99).1 praktiken åligger det normalt den som anför laga förfall att själv sörja för utredning om det åberopade hindret.

Ett påstående om sjukdom skall normalt stödjas av läkarintyg. Om det i intyget anges en diagnos varav framgår att en inställelse inte kan ske, eller åtminstone inte skäligen kan begäras, bör detta i regel godtas som tillräcklig bevisning

(se NJA1999s.715). Förekommer anledning att misstänka att en part som gör gällande laga förfall söker att förhala rättegången, kan det vara skäl att ställa större krav på vad som skall godtas som tillräcklig bevisning.

I förevarande fall har hovrätten vid två tidigare tillfällen ställt in huvudförhandling på grund av omständigheter hänförliga till SJ och hennes ombud. Den i målet aktuella huvudförhandlingen har SJ försökt få inställd först med uppgivande av att hon skulle vittna i ett brottmål och sedan med uppgivande av sjukdom.

SJ har till stöd för påståendet om laga förfall anfört att hon vid aktuell tid led av en så allvarlig krisreaktion att det skäligen inte kunde begäras att hon skulle infinna sig till förhandlingen. Generellt sett synes det vara svårare att föra bevisning om hinder av detta slag än när det är fråga om t.ex. fysisk sjukdom. I överensstämmelse härmed torde en domstol som skall bedöma tillförlitligheten av sådan utredning ställas inför större svårigheter än annars. Det kan därför krävas att utredningen, om möjligt, skall rymma hållpunkter till stöd för denna bedömning.

SJ har även i Högsta domstolen hänfört sig till tre läkarintyg och ett intyg för bedömning av hennes rätt till sjukpenning. I de intyg som åberopats grundas diagnosen huvudsakligen på SJs egna uppgifter. Det framgår inte av intygen någon bakgrund till SJs psykiska besvär.

Med beaktande av omständigheterna kan de åberopade intygen inte godtas som tillräcklig utredning för att det inte skäligen kunnat begäras att SJ inställt sig vid förhandlingstillfället den 14 mars 2000.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts kan det inte anses sannolikt att laga förfall har förelegat. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

Kommunen har vunnit i frågan om målets återupptagande men har inte fått bifall till sina övriga yrkanden i Högsta domstolen. Med hänsyn till målets beskaffenhet får kommunen anses skäligen tillgodosedd med en ersättning för rättegångskostnader som väsentligt understiger vad kommunen har begärt.

I avgörandet har deltagit: justitieråden Lars K Beckman, Munck, Pripp, Lundius (referent) och Dahllöf Föredragande revisionssekreterare: Arvefors

Hosted by Skyddas av