Ö 2995-01

HÖGSTA DOMSTOLENS

BESLUT

meddelat i Stockholm den 10 januari 2002

KLAGANDE

MOTPART

Oljefirma J. Christensson Aktiebolag Ombud: Mats Nyberg

SAKEN

Klagan över domvilla

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Hovrätten för Västra Sverige, avd. 1, beslut den 11 juli 2001 i mål Ö 2031-01

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta domstolen undanröjer tingsrättens tredskodom och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN

FH har yrkat att tingsrättens tredskodom skall undanröjas.

Oljefirma J. Christensson Aktiebolag har bestritt ändring.

SKÄL

Enligt 32 kap. 8 § rättegångsbalken föreligger laga förfall, när någon genom avbrott i allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet, som han ej bort förutse eller rätten eljest finner utgöra giltig ursäkt, hindrats att fullgöra vad som ålegat honom. I motiven till lagrummet sägs att som laga förfall kan godtas inte bara absoluta hinder utan varje omständighet av den beskaffenhet, att det inte skäligen kan krävas, att parten skall komma tillstädes eller eljest vara verksam i rättegången. Även familjeangelägenheter kan i vissa fall läggas till grund för laga förfall. (SOU 1938:44 s. 362, NJA 111943 s. 420, Fitger, Rättegångsbalken, s. 32:18 och 32:23 f., Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. 1994, s. 196 ff. samt JK 1983 s. 263.)

Om det är sannolikt att den som underlåtit att enligt rättens beslut infinna sig vid rätten har laga förfall för sin underlåtenhet skall, enligt 32 kap. 6 § samma balk, underlåtenheten inte leda till någon påföljd för honom eller på annat sätt läggas honom till last i rättegången. Kan det på grund av någon särskild omständighet antas att den som underlåter att infinna sig vid rätten har laga förfall, skall han beredas tillfälle att komma in med utredning om detta. I motiven till sistnämnda bestämmelse nämns som exempel det fallet att kravet på sannolikt laga förfall inte anses uppfyllt men det ändå finns någon positiv indikation på att laga förfall föreligger. Rätten bör då skjuta upp frågan om utdömande av påföljd - här meddelandet av tredskodom - och bereda den uteblivne tillfälle att göra sannolikt att han haft laga förfall. Sådant tillfälle skall beredas även den som i förväg ringer till rätten och anmäler att han inte kan delta i en förhandling och därvid åberopar laga förfall. (Prop. 1986/87:89 s. 168 f., NJA 11 1987 s. 195 f., Fitger, a.a. s. 32:15 f., Ekelöf-Bylund-Boman, Rättegång III, 6 uppl. 1994, s. 224.)

Av utredningen framgår att FH på morgonen den 22 mars 2001 per telefax underrättade tingsrätten om att han inte kunde inställa sig till huvudförhandlingen, som var utsatt till kl. 13. Som skäl härför uppgav FH att hans hustru är rullstolsbunden och har personlig assistent dygnet runt samt att den assistent som skulle ha tjänstgjort under dagen hade sjukanmält sig. En nyanställd skulle "gå bredvid" den ordinarie assistenten. FH kunde inte lämna hemmet. - Enligt av tingsrätten samma dag gjorda tjänsteanteckningar uppgav FH vid telefonsamtal kl. 10.15 att hustrun måste ha erfaren personal och att den som skulle "gå bredvid" enligt hans bedömning inte räckte under den tid förhandlingen skulle pågå. FH upplystes av tingsrätten om att han inte i tillräcklig grad hade styrkt att han hade laga förfall och att kallelsen till huvudförhandlingen gällde oförändrad. - Eftersom FH inte inställde sig till huvudförhandlingen meddelade tingsrätten på motpartens begäran tredskodom. Då kronofogdemyndigheten tidigare meddelat utslag i mål om betalningsföreläggande har FH inte rätt att söka återvinning i målet.

FH klagade över domvilla och åberopade till stöd för sin klagan ett intyg från IS, biträdande verksamhetschef vid SOLBY-Särskild omsorg-Lundby i Göteborg. Av intyget framgår att en akut personalsituation uppstod den 22 mars 2001 och att FH var tvungen att stanna hemma hos sin fra som behöver van habiliteringspersonal. - Enligt en på intyget av tingsrätten påförd tjänsteanteckning uppgav IS vid telefonsamtal att FHs hustru behöver hjälp dygnet runt. Uppgiften att FH var tvungen att vara hemma kom från honom själv; IS hade inte bett honom att vara hemma. FH och hans hustru kände sig inte trygga när den ordinarie personalen inte var där utan bara en annan som var oerfaren med hänsyn till lyft och dylikt. Vidare antecknades att det "alltför ofta" är personal borta. och att personalomsättningen är hög samt att FH i förväg inte hade berättat att han var kallad till tingsrätten. - Under skriftväxlingen i hovrätten tillade FH att han tillsammans med de ordinarie assistenterna gör allt för att hustrun inte skall drabbas av oro vilket kan få konsekvenser i form av epilepsianfall som är svåra att bemästra.

FH har i Högsta domstolen givit in ett intyg av distriktsläkaren KE beträffande hustrun. Av intyget framgår att hans hustru är svårt handikappad och lider av afasi, att hon vårdats i hemmet sedan 9 februari 2001 och att hon behöver ständig tillsyn av personliga assistenter och sin make.

Av det åberopade läkarintyget framgår att FHs hustru behöver hjälp av personlig assistent dygnet runt. Intyget från IS styrker att den ordinarie assistent som skulle ha tjänstgjort den 22 mars 2001 var frånvarande från sitt arbete. Mot bakgrund av vad IS uppgivit måste det antas att kommunen med så kort varsel inte kunde erbjuda FH hjälp av någon annan personal än den nyanställda assistenten som skulle ha instruerats i arbetet av den ordinarie assistenten. Utredningen ger visserligen inte något entydigt svar på frågan om FHs hustru måste ha ständig tillgång till van habiliteringspersonal eller om han hade kunnat lämna henne ensam några timmar tillsammans med den nyanställda assistenten. Med hänsyn till den korta tid som hustrun vårdats i hemmet och vad som framgått om hennes sjukdom framstår det dock inte som skäligt att kräva att FH skulle ha lämnat sin hustru utan en sådan kvalificerad omsorg som hon får antas behöva. Det kan inte heller krävas att FH skulle ha förutsett att kvalificerad vårdpersonal inte skulle finnas att tillgå om den ordinarie assistenten skulle utebli.

Vid denna bedömning får det anses att FH hade laga förfall för sin utevaro från tingsrätten och det måste anses att det redan vid tingsrätten på förhandlingsdagen förelåg en klar indikation på att så kunde vara fallet. Hans underlåtenhet att infinna sig till förhandlingen skulle därför inte omedelbart ha lagts honom till last i rättegången utan att tillylle först beretts honom att komma in med utredning därom. Att under beskrivna omständigheter utan någon egentlig sådan frist meddela tredskodom i målet utgör ett sådant rättegångsfel som avses i 59 kap. 1 § första stycket 4 rättegångsbalken (jfr NJA 1982 s. 775). Tredskodomen skall därför undanröjas.

I avgörandet har deltagit: justitieråden Magnusson, Lennander, Thorsson (referent), Regner och Dahllöf Föredragande revisionssekreterare: Söderberg

Hosted by Skyddas av