HD T 2891-99

NJA 2001 s 657 (nr 93)

I målet finns två läkare som vittnen - den försäkrades behandlande läkare, dr Sten Jansa - och försäkringsbolagets läkare, Nils Rydell, ofta anlitad av försäkringsbolag vid tvister.

Målet avhandlades i  huvudförhandlingar i Högsta Domstolen den 3 oktober 2001

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Mål nr T 2891-99

meddelad i Stockholm den 31 oktober 2001

KLAGANDE

Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag Ombud: advokaten Per-Gunnar Jönsson

MOTPART

SH, Ombud: advokaten Lars Berlin

SAKEN

Försäkringsersättning

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Svea hovrätt, avd. 11, dom den 31 maj 1999 i mål T 766-98

DOMSLUT

Högsta domstolen fastställer hovrättens domslut.

Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag skall ersätta. SH för hans rättegåigskostnader i Högsta domstolen med sjuttiosextusenfemhundra (76.500) kr, utgörande ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för Högsta domstolens dom till dess betalning sker.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN

Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag har yrkat att Högsta domstolen ogillar SHs fastställelsetalan, befriar bolaget från skyldigheten att utge ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten samt tillerkänner bolaget ersättning för rättegångskostnader där.

SH har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen.

DOMSKÄL

Trygg-Hansa har i Högsta domstolen vitsordat att händelsen den 22 februari 1993 är att kvalificera som ett olycksfall enligt försäkringsvillkoren samt att SH lider a v uppgivna ryggbesvär. Trygg-Hansa har däremot alltjämt bestritt att ryggbesvären uppkommit som en följd av olycksfallet. För den händelse Hs ryggbesvär anses ha orsakats av olyckan har Trygg-Hansa gjort gällande det undantag i försäkringsvillkoren som anger att med olycksfallsskada inte menas efter olycksfallet skedd försämring av hälsotillståndet, om denna försämring enligt medicinsk erfarenhet sannolikt skulle ha inträtt även om olycksfallet inte inträffat.

I Högsta domstolen har docenten NR, som åberopats av Trygg-Hansa, och doktor SJ, som åberopats av SH, hörts på nytt. De har lämnat i allt väsentligt samma uppgifter som i underinstanserna. Även övrig bevisning har varit i huvudsak densamma.

Av utredningen i målet framgår att SH sedan 1972 varit verksam som diamantborrare, från 1979 som egen företagare. Före olyckan i februari 1993 har han varit sjukskriven endast under en vecka i samband med en operation för snarkningsbesvär. Efter olyckan har han inte återgåt i arbete och han är numera sjukpensionerad.

Det ligger i sakens natur att, om orsakssambandet mellan en olycka och kroniska besvär hos den olycksdrabbade kommer under domstols prövning, domstolen måste, genom utredningen i målet, få tillgång till medicinsk sakkunskap. I många fall föreligger, liksom i det aktuella målet, utlåtanden från dels en läkare som har anlitats av försäkringsbolaget, dels en läkare som har behandlat den olycksdrabbade på grund av hans aktuella symptom. Det vanliga torde vara att försäkringsbolagets läkare inte har träffat den olycksdrabbade utan att hans bedömning grundar sig på enbart skriftligt material, främst journalanteckningar.

I fall då läkarnas bedömningar i fråga om orsakssambandet skiljer sig åt, torde det rent principiellt inte finnas anledning att ge försteg åt den enes eller den andres bedömning. Att den behandlande läkaren efter olyckan träffat den olycksdrabbade får i allmänhet anses ha mindre betydelse, om dennes aktuella status är ostridig och tvisten gäller huruvida han redan före olyckan hade besvären eller var på väg att utveckla dem. Om någon av läkarna har en speciell kompetens på det ifrågavarande området, är det naturligt att fästa särskild vikt vid hans bedömning. Ytterst blir det emellertid avgörande vilka skäl som respektive läkare åberopar för sina slutsatser.

Generellt sett får journalanteckningar från besök som den olycksdrabbade tidigare har gjort hos läkare anses utgöra ett viktigt underlag för bedömningen av huruvida patientens tidigare svagheter under alla förhållanden skulle ha medfört de symptom som visat sig efter försäkringsfallet. Ett skäl till detta är att uppgifterna lämnats och anteckningarna gjorts utan tanke på det aktuella försäk­ringsärendet. Samtidigt måste beaktas att journalanteckningar kan vara behäftade med en betydande osäkerhet. Läkaren kan bl.a. ha missuppfattat eller överbetonat något patienten sagt. Osäkerheten förstärks av att journalanteckningarna kan ha upprättats med ett visst dröjsmål efter patientbesöket. Om det finns flera journalanteckningar med ett likartat innehåll, bör de dock kunna tillmätas ett avsevärt bevisvärde såvitt avser patientens status vid de aktuella läkarbesöken.

NR har grundat sin bedömning främst på olika journalanteckningar som enligt R klart ger vid handen att SH i sitt arbete utsatts för belastningar och ergonomiskt dåliga arbetsställningar som redan före händelsen den 22 februari 1993 medfört skadlig inverkan på axlar och rygg. Journalanteckningarna, sammanställda med bl.a. vissa uppgifter som H har lämnat i en anmälan om arbetsskada, berättigar enligt R till slutsatsen att H före den aktuella händelsen var långt på väg att utveckla de symptom som han nu lider av och att han - efter en smärttopp strax efter den 22 februari 1993 - skulle ha befunnit sig i samma läge oavsett händelsen.

SJ har bl.a. hänvisat till att SH under 1994 genomgått en mycket omfattande medicinsk utredning p å smärtkliniken Kronan vid S:t Görans sjukhus med J som patientansvarig läkare. I samband med denna utredning har vissa röntgenundersökningar utförts. Enligt J talar övervägande skäl för att Hs svåra, invalidiserande smärttillstånd debuterade i samband med händelsen den 22 februari 1993 och att, om det olyckliga lyftet inte hade skett, H i dag hade varit frisk och i fullt arbete.

Det får anses visat genom journalanteckningarna och övrig utredning att SH redan före olyckan den 22 februari 1993 har haft vissa ryggproblem. Av stor betydelse ar emellertid att, såvitt framkommit, ryggproblemen inte har för­anlett honom att sjukskriva sig en enda dag. Det är vidare klarlagt att det efter lyckan uppkom en akut försämring av Hs hälsotillstånd och att denna försämring haft ett accelererande förlopp som lett fram till hans nuvarande tillstånd.

Fastän det förefaller ovisst huruvida H, om olyckan inte hade inträffat, skulle ha varit fullt arbetsför i dag, f är det anses klart mer sannolikt att hans nuvarande ryggbesvär har vållats av olyckan än att det skulle vara fråga om besvär som utvecklats oberoende av olyckan.

Hovrättens domslut skall därför fastställas.

I avgörandet har deltagit: justitieråden Magnusson, Nyström (referent), Lennander, Håstad och Dahllöf

Föredragande revisionssekreterare: Åhman

Underrätternas domar och domskäl

 SVEA HOVRÄTT

Avd. 11

DOM

1999-05-31

Stockholm

DT 29

Mål nr T 766-98

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd. 4, dom 1998-05-15 i må1 T 1739-96, se bilaga A

KLAGANDE

Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (publ), 516401-7799,

106 26 STOCKHOLM

Ombud

Advokaten Per-Gunnar Jönsson, Box 3124. 1t) 3 62 STOCKHOLM

MOTPART

Stig Höök, 520705-8990, Edsvägen 4 A, 19:147 UPPLANDS VÄSBY

Ombud

Advokaten Lars Berlin, Östermalmsgatan 33. 114 26 STOCKHOLM

SAKEN

Försäkringsersättning

HOVRÄTTENS DOMSLUT

1.       Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

2.       Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag skall ersätta Stig Höök för hans rättegångskostnader i hovrätten med trettiosextusen (36 000) kr, utgörande ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 31 maj 1999 till dess betalning sker.

YRKANDEN M.M. I HOVRÄTTEN

Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (Trygg-Hansa) har yrkat att hovrätten skall ogilla Stig Hööks vid tingsrätten förda fastställelsetalan, befria Trygg-Hansa från skyldighet att ersätta Stig Höök för hans rättegångskostnader vid tingsrätten och tillerkänna Trygg-Hansa ersättning för sina rättegångskostnader där.

Stig Höök har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i hovrätten.

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten och utvecklat sin respektive talan på samma sätt som framgår av tingsrättens dom.

UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN

Bevisning och övrig utredning är i huvudsak densamma som vid tingsrätten. Stig Höök, Kjell Höök, Sten Jansa och Nils Rydell har hörts på nytt i hovrätten. De har i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som de lämnade vid tingsrätten enligt vad som framgår av tingsrättens dom.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att Stig Hööks uppgifter lämnade under sanningsförsäkran om händelseförloppet skall ligga till grund för bedömningen av om händelsen den 22 februari 1993 är att kvalificera som ett olycksjåll enligt försäkringsvillkoren. Hovrätten ansluter sig också till tingsrättens bedömning att de i försäkringsvillkoren uppställda kriterierna för att ett olycksfall föreligger är uppfyllda.

Av utredningen, såväl muntlig som skriftlig, framgår att Stig Höök har varit helt arbetsoförmögen och sjukskriven efter olyckan. Vad gäller tiden dessförinnan har inte framkommit att Stig Höök varit sjukskriven annat än en kortare period under år 1992 för besvär som inte haft med ryggen att göra. Stig Höök får därför, såsom tingsrätten anfört, anses ha varit väsentligen frisk i , tiden före olycksfallet.

Vad gäller frågan om de av Stig Höök uppvisade skadorna och besvären uppkommit som en följd av olycksfallet har Sten Jansa och Nils Rydell redovisat olika uppfattningar. Nils Rydell har uttalat sig om Stig Hööks hälsotillstånd på så sätt att dennes tillstånd inte är en skada på grund av olycksfall utan en följd av progressiva degenerativa förändringar orsakade av belastningsskador under årens lopp. Nils Rydell har härvid framhållit att degenerativa förändringar har en benägenhet att gå ifatt en eventuell olycksfallsskada och ge sig till känna genom sådana besvär som Stig Höök uppvisat efter en akuttid på cirka ett halvår från skadan.

Nils Rydells uttalanden är baserade på gedigen medicinsk erfarenhet men med endast skriftligt material, främst journalanteckningar, som underlag. Någon medicinsk undersökning av Stig Höök har Nils Rydell inte utfört. Hans uttalanden - såsom de redovisats i hovrätten - har alltså förhållandevis generella utgångspunkter till skillnad mot de medicinska bedömningar son] gjorts av Sten Jansa angående Stig Hööks tillstånd.

Hovrätten finner därför och i likhet med tingsrätten att företräde skall ges till Sten Jansas bedömningar i frågan om orsakssamband föreligger mellan olycksfallet och de besvär Stig Höök uppvisat efter olycksfallet. Detta innebär att hovrätten också ansluter sig till den bedömning som tingsrätten har gjort om att det finns sådan bevisning - främst Sten Jansas vittnesmål och skriftliga utlåtande - som talar för att Stig Höök har drabbats av en skada på bl.a. länd- och bröstrygg i följd av olycksfallet den 22 februari 1993.

Härigenom har Stig Höök, såsom tingsrätten har konstaterat, uppfyllt sin bevisskyldighet och gjort det mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att det inte gör det.

Tingsrättens dom skall alltså fastställas.

Vid denna utgång skall Trygg-Hansa, som vitsordat det yrkade beloppet som skäligt, ersätta Stig Höök för hans rättegångskostnader även i hovrätten.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 1999-06-28

I avgörandet deltog hovrättsråden Gertrud Holmquist och Ingegerd Thuresson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Anders Lillienau . Enhälligt.  

STOCKHOLMS TINGSRÄTT 

Avd 4:6

DOM

1998-05-15

meddelad i Stockholm

Mål nr T 4-1739-96

PARTER

Kärande

Stig Höök, 520705-8990, Oxundavägen I I A, 194 41 UPPLANDS VÄSBY

Ombud: advokaten Lars Berlin, Östermalmsgatan 33, 114 26 STOCKHOLM

Svarande Trygg Hansa Försäkringsaktiebolag, 516401-7799, 106 26 STOCKHOLM ombud: försäkringsjuristen Mats Holmerson med samma adress

DOMSLUT

1.       Tingsrätten fastställer att den skada som Stig Höök har drabbats av den 22 februari 1993 utgör olycksfallsskada enligt försäkringsvillkoren för den olycksfallsförsäkring som Stig Höök har tecknat i Trygg Hansa försäkringsaktiebolag.

2.       Trygg Hansa försäkringsaktiebolag skall ersätta Stig Höök dennes rättegångskostnader med femtiotvåtusen (52.000) kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

Bakgrund

Stig Höök, som är diamantborrare och egen företagare i denna bransch med firma Hööks Håltagning, har tecknat en olycksfallsförsäkring med nummer 91838920082 i Trygg Hansa försäkringsaktiebolag (härefter Trygg Hansa). Den 24 februari 1993 har Stig Höök sökt läkarvård med anledning av akuta ryggproblem varvid han har uppgett att dessa problem har uppkommit i arbetet två dagar tidigare, den 22 februari 1993. r

Yrkanden m m.

Stig Höök har yrkat att tingsrätten skall fastställa att den skada som han har drabbats av den 22 februari 1993 utgör olycksfallsskada enligt försäkringsvillkoren för den olycksfallsförsäkring Stig Höök tecknat i Trygg Hansa.

Trygg Hansa har bestritt yrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för sina respektive rättegångskostnader.

Grunder

Stig Höök har som grund anfört att försäkringsfall föreligger.

Trygg Hansa har såsom grund för sitt bestridande åberopat att försäkringsfall inte föreligger. Trygg Hansa har vitsordat att Stig Höök omfattas av en gällande olycksfallsförsäkring, att Stig Höök har drabbats av ohälsa i sitt arbete samt att Stig Höök har anmält skadan under nämnda försäkring.

Sakframställningar

Stig Höök Den 22 februari 1993 var en måndagsmorgon. Stig Höök och dennes bror befann sig på en byggarbetsplats där de hade sågat ut fyra hå1 för fönster ur en betongvägg. De fyra betongblocken har legat på marken och bröderna har hjälpts åt för att resa upp dem på högkant i syfte att placera dem på en kärra för borttransport av desamma. När lyftet kommit en bit upp har brodern tappat taget varpå Stig Höök har fatt hela tyngden om cirka

200 kilo på sig. Stig Höök har trots det kraftiga ryck han utsatts för fullbordat lyftet. Han har känt kraftiga smärtor och avbrutit arbetet. Stig Höök har före händelsen den 22 februari 1993 aldrig varit sjukskriven, bortsett från en kortare period under julen 1992 då han opererats för snarkning. Efter händelsen den 22 februari 1993 har Sti' Höök varit oförmögen att återgå i arbete. Hun har till följd av sina ryggproblem haft sömnsvårigheter och varit dålig varför hustrun har hjälpt honom att upprätta skadeanmälan, vilket skett i samråd med Trygg Hansa, samt skött kontakter med myndigheter och i övrigt med anledning av den uppkomna situationen. Direkt efter händelsen den 22 februari 1993 har Stig Höök åkt till bostaden och vilat för att den 24 februari 1993 gå till läkare i enlighet med ett sedan tidigare bokat besök för kontroll av blodfetthalten. Han har av läkaren fått en remiss till sjukgymnast. Han har inte blivit närmare tillfrågad om händelseförloppet vid olyckstillfället förrän han på smärtkliniken har kommit i kontakt med Sten Jansa.

Trygg Hansa Stig Höök har degenerativa förändringar i sin rygg. Dessa förändringar skulle ha lett till ohälsa vid någon tidpunkt. Det ryggskott som Stig Höök drabbats av har inte sin grund i ett olycksfall utan ohälsa. För det fall Stig Höök inte haft degenerativa förändringar i sin rygg skulle ryggskottet ha läkt ut. Trygg Hansa har haft sin första kontakt med Stig Höök våren 1994 då denne har tillskrivit Trygg Hansa med begäran om ersättning för sjukvårdskostnader och resor. Bifogat ersättningsbegäran har Stig Höök ingivit skadeanmälan, daterad den 6 maj 1994. 1 skadeanmälan har han uppgett att han lyft betongblock, fallit ihop, tappat luften, att något hänt i ländryggen och att han inte har ' kunnat arbeta sedan dess.

Stig Höök har haft vårdkontakt med smärtkliniken Kronan. Trygg Hansa har den 13 juni 1994 tillställt Stig Höök ett brev med förklaring om att den uppkomna skadan inte utgjorde någon olycksfallsskada enligt försäkringsvillkoren. Skadan har sitt ursprung i belastning, inte ett olycksfall. Stig Höök har haft fortsatt kontakt med Trygg Hansa under 1994. Olycksfalls- och Sjukförsäkringsnämnden har i yttrande den 20 februari 1996 förklarat att utredningen inte utvisat att Stig Hööks besvär uppkommit till följd av olycksfall varför rätt till ersättning enligt olycksfallsförsäkringen inte förelåg.

Härtill kommer att Stig Höök har en medicinsk historik avseende tiden före händelsen den 22 februari 1993 vilken är av betydelse vid bedömning av dennes besvär. Under år 1984 har Stig Höök varit inblandad i en trafikolycka varvid det i samband med läkarbesök 841120 har antecknats att Stig Höök haft ryggproblem. Axelproblem har antecknats vid läkarbesök 880118. Stig Höök har 890228 kommit till läkare för värk i vaderna varvid det även antecknats att han tidigare haft problem med rygg och axlar. Den 24 februari 1994 har så Stig Höök kommit till läkare för akut ryggskott. med en kraftig avvärjningsskolios. Från 930616 har Stig Höök behandlats av sjukgymnast. 950511 har läkare bedömt att Stig Höök lider av något mekaniskt problem i sin rygg. 930601 har röntgen utförts varvid små pålagringar på kotorna L3-L4 har kunna påvisas. Det har antecknats att Stig Höök haft ökade besvär 930820 men att dessa varierat över tiden. Han har 931026 kommit akut till läkare för ryggsmärtor vilka bedömts som ischias varvid traktionsbehandling har satts in. Stig Höök har 940330 kommit till smärtklinik varvid det har antecknats möjlig överrörlighet i ryggen jämte misstänkt fibromyalgi.

Från sjukgymnastikjournalen har det antecknats att Stig Höök behandlats för akut ryggskott med bl a akupunktur 930217 dvs före händelsen 930222. Det har 930603 antecknats att Stig Höök genomgått 12 behandlingstillfällen, vilket är korrekt såvitt man medräknar behandlingstillfället 930217.

Stig Höök har i anmälan om arbetsskada den 29 mars 1993 uppgett att han skadats genom tunga lyft den 22 februari samma år vilket förvärrat en redan dålig rygg.

Sten Jansa har i läkarutlåtande 950402 angett att ryggproblemen uppkommit i samband med ett extremt tungt lyft, vilket han även har uppgett i ett läkarutlåtande till Försäkringskassan 940708. Det är först vid huvudförhandlingen som det har framförts att Stig Hööks bror varit med och lyft samt att det är brodern som har halkat. Doktor Tollqvist, den behandlande läkaren, har i yttrande till Försäkringskassan 930729 uppgett att ryggbesvären debuterat i samband med att Stig Höök lyft ett betongblock.

Försäkringskassan har 961218 beviljat Stig Höök fortsatt sjukbidrag till och med januari 1999. Förtidspension har inte medgetts eftersom arbetsförmågan inte bedömts vara varaktigt nedsatt. Det har samtidigt antecknats att det sommaren 1996 har påträffats cystor i Stig Hööks ryggrad (märg).

Stig Höök har således haft en degenerativ sjukdom i sin rygg, vilken har förvärrats genom det ryggskott som han har drabbats av.

Bevisning

Stig Höök har såsom skriftlig bevisning åberopat yttrande av Sten Jansa, aktbilaga 2, försäkringsvillkor, aktbilaga 3, samt därutöver muntlig bevisning i form av förhör med sig själv under sanningsförsäkran jämte vittnesförhör med Kjell Höök och sakkunnige tillika behandlande läkaren Sten Jansa.

Trygg Hansa har såsom skriftlig bevisning åberopat stadgar för Olycksfalls- och sjukförsäkringsnämnden, aktbilaga 12, anmälan om arbetsskada, aktbilaga 12, journalanteckningar, aktbilaga 29 sid 4-12, och Sambands- och Invaliditetsutlåtande av Med. DR. docent Nils Rydell, aktbilaga 42. Härutöver har Trygg Hansa som muntlig bevisning åberopat förhör med Nils Rydell.

Stig Höök har under sanningsförsäkran bekräftat de sakframställningsvis redovisade uppgifterna. Han har tillagt att anledningen till att anmälan under olycksfallsförsäkringen har gjorts ca ett år efter olyckstillfället beror på att han tidigare inte har tänkt på att han haft försäkringar eller att han skulle utnyttja dessa. Han har inte själv fyllt i papperen utan har haft hjälp med detta. Han har förnekat att han skulle ha varit hos sjukgymnasten Birgitta Frodell den 17 februari 1993. Han har varit hos läkaren Tollqvist den 24 februari 1993 och av denne fatt en remiss till sjukgymnast. Han har före den 24 februari inte känt till vem Birgitta Frodell är.

Kjell Höök har i korthet uppgett följande: Han har i sällskap med Stig Höök fällt betongblocken utåt från byggnaden och höll på att to upp dem från marken. Det var snö och is på marken. De har båda stått på samma sida om blocket för att ställa upp det på högkant. Blocken har inte varit fastfrusna eftersom de nyss fällt ut dem. Då de lyft upp ett betongblocket en bit har Kjell Höök, troligen på grund av is under fötterna, fallit varvid Stig Höök har fatt hela tyngden om ca 200 kilo på sig. Under det att Kjell Höök har legat på marken har Stig Höök stått kvar och hållit i betongblocket, vilket han även lyckats resa upp då Kjell Höök hunnit på fötter igen. Stig Höök har inte kommit tillbaka till arbetet efter denna händelse.

Sten Jansa har i korthet uppgett följande: Sten Jansa är verksam vid Smärtkliniken Kronan och är specialist på röntgendiagnostik och allmänmedicin och har arbetat mycket med rygg-nack- och trafikskador, varav tre år på smärtklinik. Han har träffat Stig Höök ca 50 gånger under de senaste ca 5 åren. Han har även tagit del av journalanteckningarna. Den redovisade trafikskadan 1984 har endast orsakat mjukdelsskador i höften medan röntgen av ländryggen då inte visat några skelettskador. Det kan inte av journalanteckningarna i tiden före den 22 februari 1993 grundas misstanke om att Stig Höök då skulle ha lidit av någon nervskada. De redovisade problemen avseende axlar och armar saknar samband med Stig Hööks ryggbesvär.

Stig Hööks ländrygg har röntgats 1984 utan att några förändringar har påvisats. Vid röntgen februari 1993 har endast små pålagringar på ländkotorna 3 och 4 påvisats vilka kan förklaras genom naturlig åldersdegenerering. Den 31 mars 1994 har det vid röntgen utförd på St: Görans sjukhus har det påvisats benpålagringar på kotorna L3 och L4 men även på L5 och korsbenet S 1 medan disken mellan L5 och S 1 har sjunkit ihop. Vid datortomografi har det konstaterats att disken buktat bakåt - dock utan att det varit fråga om diskbråck. Vid magnetkameraundersökning under slutet av 1994 har det påvisats att diskkemin har förändrats på så sätt att disken blivit torrare medan de två nedersta diskarna har buktat bakåt. Innebörden härav är att nervroten till L5 kan påverkas.

Det har gjorts två operationsbedömningar avseende Stig Hööks buktande diskar men operation har inte genomförts eftersom det varit liv i strukturen på sådant sätt att buktningen varit föränderlig över tiden.

Stig Höök skulle inte ha drabbats av sina nuvarande besvär för det fall han inte drabbats av skadan i februari 1993. Problemen beror inte på åldersförändringar utan har sitt ursprung i en olycka- ett trauma. Det tar cirka ett år från skadetillfället för en diskskada att bli synlig på röntgen, vilket i tiden stämmer väl med dateringen av skadetillfället. En skada av detta slag brukar breda ut sig med tiden och kan om den blir kvarstående i vissa fall omfatta hela ryggtavlan.

Utöver problemen med ländryggen har Stig Höök sedan olyckan även drabbats av huggande smärtor från bröstryggen vilka har sitt ursprung i ett där lokaliserat diskbråck vilket genom magnetkamera har påvisats mellan bröstkotorna 4 och 5. Det är ovanligt att med magnetkamera kunna lokalisera diskbråck av detta slag och Sten Jansa har under sin yrkesverksamma tid endast sett det vid något enstaka tidigare tillfälle. Nivån på det påvisade diskbråcket stämmer vä1 med det smärtband över bröstet som Stig Höök har uppgett. Smärtan har sannolikt sin grund i problem med nervrötterna. Vid skadan har sannolikt i området liggande ligament och ledkapslar skadats, även om sådana skador inte kan påvisas genom röntgen. Förhållandet att Stig Höök också lider av yrsel är naturligt då diskbråck ofta ger just yrsel och balansrubbningar. Sådana problem kan också framkallas genom skador på ledkapslar och ligament då dessa är organ för kroppens positionssinne.

De cystor som påvisats i nervrötterna vid korsbenet är vanligt förekommande och saknar klinisk betydelse. ,

Stig Hööks skador har orsakats av det ryck som hans kropp utsatts för i samband med olyckan. Även om Stig Hööks egen utvecklade kraft, muskelkontraktion, har skapat skadan är denna kraftutveckling utlöst av en halkning. Enbart överansträngning förklarar inte Stig Hööks skador utan de har uppkommit genom det kraftiga rycket och de avvärjningsreaktioner som detta har utlöst.

På Trygg Hansas begäran har Nils Rydell hörts varvid han i korthet har uppgett följande: Han har bl a varit klinikchef på ortopedavdelningen vid St: Görans sjukhus. Han har arbetat med försäkringsfrågor sedan 1971. Han har granskat det i målet förekommande materialet.

Han anser att fråga är om en klar arbetsskada medan det förhållandet att Stig Höök enligt egen beskrivning har lyft en betongklump och i samband därmed fått ont i ryggen inte utgör något olycksfall. Stig Höök har själv uppgett att lyftet förvärrat en sedan tidigare dålig rygg. Det föreligger ett frågetecken om varför Stig Höök inte i anmälan har uppgett att det förekommit någon halkning i samband med lyftet. Stig Höök har utfört flera ansträngande lyft vilket har framkallat ryggsmärtor. De degenerativa förändringar som har utvecklats i Stig Hööks rygg från obefintliga 1984, små men påvisbara 1994 till stora 1996, utgör en sjukdom som skulle ha utvecklats och gått ifatt en skada från eventuell olyckshändelse vid någon tidpunkt. Åldersdegenerativa förändringar har ett typiskt mönster i det att de utvecklats sakta i sin begynnelse under det att de utvecklas allt snabbare därefter. Det är inte någon sjukdom att åldras.

Stig Hööks skador är ett resultat av många års hårt och tungt arbete och inte av en akut skada. Däremot är det en akut förändring i Stig Hööks hälsotillstånd, vilket följer av journalanteckningarna. Det diskbråck som Stig Höök har i bröstryggen är visserligen påvisat men 22 % av ett underlag friska patienter har sådana diskbråck och 50-56% har buktande diskar utan att för den sakens skull ha några problem.

Uttolkning av resultat av undersökning med magnetkamera kräver ortoped med spetskunskap och används i syfte att ge slutlig kirurgisk ledning vid planerade ingrepp. I 2/3 av alla undersökningar påträffas irrelevanta förändringar.

På direkt fråga har Nils Rydell sagt att det är möjligt att han godkänt ett trauma som upphov till Stig Hööks besvär för det fall denne från början lämnat en likalydande berättelse om olyckstillfället. Dagens beskrivning där brodern har ramlat utgör typiskt sett ett olycksfall.

Domskäl

Fråga är i målet om det påstådda försäkringsfallet föreligger. Försäkringstagaren, Stig Höök, har bevisbördan för att så är fallet. Denna bevisbörda har i rättspraxis kommit att utformas så att försäkringstagaren skall anses ha fullgjort sin bevisskyldighet för det fall att det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att det inte gör det. Stig Höök har således att visa att det, jämfört med motsatsen, är mer antagligt att det har inträffat en olycka samt att de uppkomna skadorna uppkommit till följd av olyckshändelsen (jfr bl a Försäkringsjuridiska Föreningens Rättsfallssamling och Rättsfall Försäkring och Skadestånd 1992:2 s 149). Samma beviskrav upprätthålls oavsett om fråga är om konsumentförhållande eller ej.

Trygg Hansa har gjort gällande att Stig Höök har lämnat olika uppgifter om händelseförloppet i anmälan jämfört med senare angivelser och att det föreligger skäl att fästa störst avseende vid den först lämnade beskrivningen. Det skall då ha varit fråga om ett alltför tungt lyft vilket inneburit att Stig Höök har överansträngt sig och åsamkats de i målet påvisade skadorna. Skador uppkomna genom ett på sålunda beskrivet sätt utfört lyft utgör enligt Trygg Hansas uppfattning inte något olycksfall enligt försäkringsvillkoren. För det fall att det har inträffat en olycka enligt villkoren har det gjorts gällande att Stig Höök lider av degenerativa förändringar på sin rygg jämte sjukdom vilket i förening med hårt arbete har lett till Stig Hööks ryggbesvär. Även om Stig Höök drabbats av ryggbesvär genom en olycka så skulle han ändå ha drabbats av samma problem till följd av långvarigt sjukdomsförlopp och åldersdegenerering. För det fall han inte lidit av dessa förändringar skulle de genom olyckan uppkomna problemen ha klingat av och läkt ut. Nils Rydell har lämnat stöd för Trygg Hansas uppfattning.

Försäkringsvillkoren lyder i aktuella delar enligt följande: "Med olycksfallsskada menas- med nedan angivna begränsningar – kroppsskada som drabbat den försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse (olycksfall)."

Stig Höök har lämnat uppgifter under sanningsförsäkran och rätten har inte funnit något som föranleder att Stig Hööks trovärdighet skall sättas ifråga. Tingsrätten finner att den beskrivning om händelseförloppet vid det uppgivna olyckstillfället som Stig Höök har lämnat vid huvudförhandlingen är mer detaljerad än tidigare lämnade uppgifter men inte stridande mot dessa. De av Stig Höök lämnade uppgifterna har vunnit stöd av vad Kjell Höök har uppgett under ed. Genom vad sålunda har framkommit genom Stig och Kjell Höök, vilket vinner ytterligare stöd av den medicinska bedömning som Sten Jansa har redovisat liksom även i viss mån den skriftliga bevisningen i form av journalanteckningar, är det i vart fall mer sannolikt att Stig Höök den 22 februari 1993 tillsammans med sin bror har varit i färd med att resa upp ett 200 kilo tungt betongblock på högkant då Kjell Höök har ramlat varvid Stig Höök har fått hela tyngden på sig, än att så inte har varit fallet. Av berättelsen framgår även att Stig Höök ensam har fullföljt lyftet och rest upp betongblocket på högkant. Vad Trygg-Hansa har anfört och fört bevisning om är följaktligen inte av sådan tyngd att det föranleder annan bedömning.

Såvitt avser frågan om händelsens kvalificering av olycksfall enligt försäkringsvillkoren görs följande bedömning. Förhållandet att Kjell Höök i genomförandet av det gemensamma lyftet genom halkning fallit omkull är inte en sådan omständighet som Stig Höök rimligen har kunnat förutse. Inte heller har det framkommit något som tyder på att det har legat r något Stig Hööks intresse att brodern skulle falla och lämna honom ensam med betongblocket i sina händer. Mot bakgrund härav står det klart att händelsen drabbat Stig Höök såväl plötsligt som ofrivilligt. Förhållandet att brodern Kjell har fallit bort och lämnat Stig ensam medför även att det är en utifrån kommande omständighet som har drabbat Stig Höök. De i försäkringsvilkoren uppställda kriterierna om "ofrivilligt", "plötsligt" och "yttre händelse" är således uppfyllda.

Fråga är då huruvida Stig Hööks dokumenterade skador och redovisade besvär har uppkommit till följd av olycksfallet eller inte. Genom Stig och Kjell Hööks uppgifter har det framkommit att Stig Höök i samband med incidenten med betongblocket drabbats av ryggsmärtor och på grund av dessa lämnat arbetet, till vilket han ännu efter fem år inte har kunnat återgå. Stig och Kjell Hööks uppgifter i denna del vinner stöd av de som skriftlig bevisning åberopade journalanteckningarna vilka ger vid handen att Stig Höök den 24 februari 1993 har besökt läkare för akuta ryggsmärtor. I vart fall på det ytliga planet föreligger det följaktligen ett samband i tid och rum mellan olyckstillfället och Stig Hööks besvär.

Genom vad som framkommit av såväl muntlig som skriftlig bevisning är det klarlagt att Stig Höök i tiden före februari 1993 har varit väsentligen frisk medan han i tiden därefter varit helt arbetsoförmögen.

Sten Jansa har i egenskap av behandlande läkare förutom studium av journalhandlingar och därav emanerande undersökningsresultat även träffat Stig Höök cirka 50 gånger under de gångna åren. Genom Sten Jansas bedömning föreligger det medicinsk förklaring till samtliga Stig Hööks problem. Besvären vilka kunnat dokumenteras och utredas medicinskt låter sig vä1 förklaras såsom uppkomna genom ett trauma av det slag som Stig Höök med stöd av annan bevisning har redogjort för. Det föreligger följaktligen en övertygande bevisning om att Stig Höök har drabbats av en skada på bl a länd- och bröstrygg genom den ovan beskrivna händelsen med betongblocket. Det förtjänar noteras att det av Trygg Hansa anlitade sakkunniga vittnet Nils Rydell har uttalat att det, under förutsättning av tingsrättens nu aktuella ställningstagande om de närmare omständigheterna kring det aktuella lyftet, föreligger ett olycksfall enligt försäkringsvillkoren.

Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter i målet har Stig Höök uppfyllt sin bevisskyldighet på så sätt att han i vart fall har gjort det mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att det inte gör det. Mot bakgrund härav bifalles käromålet. Vid denna utgång skall Trygg Hansa utge ersättning för Stig Hööks rättegångskostnad, vars skälighet har vitsordats.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV 401) - prövningstillstånd krävs inte. Överklagande, ställt till Svea hovrätt, skall ha inkommit till tingsrätten senast den 5 juni