FT-3697-00

STOCKHOLMS TINGSRÄTT

Rotel307

Avd 3

DOM

2001-05-08 meddelad i Stockholm

PARTER

Kärande

Ombud: advokaten Carl-Johan Vahlén, Legio Advokatfirma AB, Box 5779, 114 87 STOCKHOLM

Svarande

Länsförsäkringar Wasa Försäkringsaktiebolag (publ), 502010-9681, 106 50 STOCKHOLM

Ombud: Anund Österlund, Länsförsäkringsbolagens AB, 106 50 STOCKHOLM

DOMSLUT

1. Tingsrätten förpliktar Länsförsäkringar Wasa Försäkringsaktiebolag att till JB utge trettontusensexhundraåttionio (13 689) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 9 februari 2000 till dess betalning sker.

2. Länsförsäkringar Wasa Försäkringsaktiebolag skall ersätta JB för rättegångskostnader med sexhundrafemton (615) kr, varav 300 kr utgör ansökningsavgift och 315 kr kostnader för ombud

YRKANDEN M M

JB har ansökt om betalningsföreläggande mot Länsförsäkringar Wasa Försäkringsaktiebolag (nedan Wasa). Efter Wasas bestridande och JBs begäran därom har målet överlämnats till tingsrätten.

JB har yrkat i enlighet med domslutet.

Wasa har bestritt JBs yrkande och vitsordat 5 000 kr som i och för sig skäligt belopp för ombudskostnader.

Som grund för sin talan har JB anfört att det åligger Wasa enligt gällande trafikförsäkringsvillkor att utge ersättning för hans nödvändiga och skäliga ombudskostnader.

Som grund för bestridandet har Wasa anfört att någon skadereglering inte har skett eftersom JBs ersättningskrav är preskriberade. Frågan om preskription är nu föremål för rättegång i tingsrätten. Först sedan det eventuellt fastställts att preskription inte inträtt kan JB vara berättigad till ersättning för personskada. Det fanns inte något allmänt åtagande för Wasa att ersätta JBs ombudskostnader, varken i försäkringsvillkoren eller enligt medgivande eller utfästelse.

Målet har företagits till avgörande utan huvudförhandling.

SAKEN

JB var med om en trafikolycka den 11 november 1989. Han anmälde till försäkringskassan ett sjukfall från och med den 29 november 1992 med anledning av spänningshuvudvärk i nacken. I februari 1998 fick han diagnosen whiplashskada fastställd för sina besvär och anmälde därefter trafikolycksfallet till Wasa. Wasa har nekat att ersätta skadan med hänvisning till att den är preskriberad. Tvisten är föremål för rättegång i tingsrätten, (mål nr 15278-99). De ombudskostnader som yrkas i förevarande mål är kostnader JB haft för att tillvarata sin rätt innan Trafikskadenämndens bedömning av tvisten om försäkringsersättning. Frågan om preskription har varit föremål för prövning i Trafikskadenämnden, som den 21 april 1999 fann att Wasa inte bör åberopa preskription avseende whiplashskadan. Tre av Trafikskadenämndens ledamöter var skiljaktiga och ansåg JBs rätt till ersättning preskriberad.

Frågan om ombudskostnader vid skadereglering utom rätta regleras i punkten 213 b av de villkor som är gällande för JBs försäkring. Första meningen i punkten 213 b lyder: För den som är berättigad till ersättning för personskada betalar Wasa också nödvändiga och skäliga ombudskostnader som han vid skadereglering utom rätta haft för att kunna tillvarata sin rätt.

JB har gjort gällande att det åligger Wasa, enligt gällande trafikförsäkringsvillkor, att utge ersättning för hans nödvändiga och skäliga ombudskostnader. Åtgärder har vidtagits för hans räkning för att åstadkomma en reglering av hans trafikskada i enlighet med trafikskadelagen hos det trafikförsäkrande bolaget Wasa. Wasa gick med på att låta preskriptionsfrågan prövas i Trafikskadenämnden. En prövning huruvida preskription föreligger inbegriper en slags skadereglering eftersom försäkringsbolaget har en utredningsskyldighet även i dessa frågor och ett beslut måste grundas på något underlag. Wasa borde i vart fall, mot bakgrund av Trafikskadenämndens yttrande insett att deras skadereglering borde fullföljts och att kärandens ombudskostnader för att få till stånd en fullständig skadereglering därmed skulle vara ersättningsgilla.

JB har vidare gjort gällande att enligt gällande branschpraxis utgår normalt ersättning för en försäkringstagares ombudskostnader ur trafikförsäkringen i sådana trafikskadeärenden där en rättsfråga kan bli föremål for prövning i Trafikskadenämnden. Ersättning skall utgå till ombud för det fall det framstår som övervägande sannolikt att försäkringstagaren har rätt till full skadereglering. JB är objektivt sett berättigad till trafikskadeersättning, vilket fastslagits av Trafikskadenämnden. Skadereglering enligt 37 § konsumentförsäkringslagen får anses påbörjad då den skadelidande anmäler själva skadan alternativt framställer krav på skadeersättning gentemot försäkringsbolaget och det objektivt sett är övervägande sannolikt att det finns en gällande försäkring för den aktuella skadan hos bolaget och att en fordran i anledning av skadan kan anses föreligga i någon form. I detta fall skall ersättning avseende ombudskostnader utgå eftersom skadereglering objektivt sett har påbörjats i ärendet och käranden objektivt sett hade rätt till full skadereglering. Skaderegleringen i ärendet får anses påbörjad den 25 februari 1998 då käranden anmälde sin personskada till Wasa och gjorde klart att det därmed förelåg en form av fordran mot bolaget. Skaderegleringen får anses avslutad i och med att käranden väckte talan vid Stockholms tingsrätt (mål 15278-99). Det har ingen betydelse för frågan huruvida ersättning för ombudskostnader skall utgå eller ej att försäkringsbolaget inte vill medverka till att skaderegleringen genomförs. De försäkringsvillkor som Wasa gör gällande är ensidigt formulerade och fastslagna av försäkringsbolaget. Eftersom det rör sig om ett konsumentförhållande skall därför de aktuella villkoren bokstavstolkas med restriktivitet mot försäkringsbolaget.

Wasa har gjort gällande att enligt försäkringsvillkoren kan ersättning betalas till den som är berättigad till ersättning för personskada, för ombudskostnader som han har haft vid skadereglering för att tillvarata sin rätt till ersättning utom rätta. En förutsättning för ersättning är att skadereglering skett. Någon sådan har inte kommit till stånd i detta ärende beroende på att Wasa inledningsvis och fortsättningsvis gör gällande att JBs ersättningskrav är preskriberade. Endast om JB vinner framgång i det mål vari frågan om preskription inträtt eller ej och som är föremål för rättegång mellan parterna, kan skadereglering komma till stånd. Skadereglering innebär att ersättningskrav blir föremål för utredning mellan två parter för att härigenom komma överens om en rimlig ersättning. Bedömningen av en preskriptionsfråga utgör inte någon skadereglering. Att JB genom sitt ombud företagit en utredning innebär inte att skadereglering skett. Försäkringsvillkoren är tydliga genom att det i dessa anges att ersättning för ombudskostnader kan betalas "färden som är berättigad till ersättning för personskada". Först sedan det eventuellt fastställts att preskription inte inträtt kan JB vara berättigad till ersättning for personskada. Den branschpraxis JB åberopar existerar inte. Det finns inte något allmänt åtagande för Wasa att ersätta JBs ombudskostnader. Wasa skulle inte heller svara för ombudskostnaderna om trafikskadenämndens yttrande följts eftersom ett sådant åtagande varken finns i försäkringsvillkoren eller följer av medgivande eller utfästelse. Det bestrids att ersättning skall utgå till ombud för det fall det framstår som övervägande sannolikt att försäkringstagaren har rätt till full skadereglering. Av försäkringsvillkoren punkt 213 b framgår uttryckligen de krav som uppställs for att ombudskostnadsersättning skall utgå. Wasa har inte ansett JB berättigad till ersättning på grund av preskription. Detta är anledningen till att Wasa inte inlåtit sig i skadereglering utom rätta. Wasa följer vanligtvis Trafikskadenämndens yttrande. I förevarande fall var nämnden emellertid oenig, vilket är orsaken till att yttrandet inte efterföljts.

DOMSKÄL

Det är ostridigt mellan parterna att ett försäkringsförhållande förelegat som berättigat JB till ersättning från Wasa för det fall han drabbats av en ersättningsberättigad skada och framfört sina anspråk innan preskription inträtt. Det är vidare ostridigt att JBs kostnader för ombud vid skadereglering utom rätta regleras i punkt 213 b i försäkringsvillkoren. Vad gäller den branschpraxis JB åberopat kan det inte, mot Wasas bestridande, anses visat att den har betydelse för tingsrättens bedömning.

Trafikskadenämnden har bedömt att Wasa inte bör göra preskription gällande mot JB vad gäller ersättning för personskada. Emellertid har Wasa inte godtagit denna bedömning, varför JB vänt sig till tingsrätten med sina anspråk. Fråga i förevarande mål är om Wasa är skyldigt att till JB utge ersättning för hans ombudskostnader fram till och med frågans behandling i Trafikskadenämnden. Detta synes bero av innebörden i det försäkringsvillkor som gäller mellan parterna avseende ombudskostnader utom rätta, framfor allt vad gäller begreppen "skadereglering" och "berättigad. till ersättning".

Enligt det aktuella försäkringsvillkoret betalar Wasa nödvändiga och skäliga ombudskostnader som den som är berättigad till ersättning för personskada vid skadereglering utom rätta haft för att kunna tillvarata sin rätt. Eftersom det är fråga om ett konsumentförhållande skall försäkringsvillkoret tolkas objektivt och vid oklarhet till fördel för JB.

Den allmänt vedertagna innebörden av begreppet "skadereglering" torde inbegripa inte endast beviljande och utbetalning av ersättning utan även den utredningsprocess som leder fram till fastställandet av den ersättning som skall utbetalas. Skaderegleringen i detta fall får därmed anses påbörjad då JB gjorde skadeanmälan hos Wasa. En utredning, i vart fall i form av bedömning av huruvida JBs ersättningsanspråk var preskriberade, har därefter otvivelaktigt företagits, varvid preskriptionsfrågan har varit föremål för Trafikskadenämndens bedömning. Wasa kan således inte neka JB ersättning för ombudskostnaderna med hänvisning till att någon skadereglering inte kommit till stånd

Det torde finnas två principiella sätt att utom rätta fastslå att en skadelidande är berättigad till ersättning för personskada. Antingen bedömer försäkringsbolaget självmant att ersättning skall utgå eller så hänskjuts frågan till Trafikskadenämnden. En prövning hos Trafikskadenämnden syftar till att utröna huruvida den skadelidande bör vara berättigad till ersättning eller kan vägras ersättning på någon grund som anförs av försäkringsbolaget. I förevarande fall anser inte försäkringsbolaget att JB är berättigad till ersättning på grund av preskription, medan Trafikskadenämnden bedömt att preskription inte inträtt.

Vid valet av vilken bedömning som skall gälla framstår det, enligt tingsrättens mening, vid en objektiv tolkning av försäkringsvillkoret som naturligt att Trafikskadenämndens bedömning, trots att den endast fyller en rådgivande funktion, läggs till grund för att anse JB berättigad eller inte berättigad till ersättning för personskada och därmed för ombudskostnader.

JB får med en sålunda utförd tolkning av försäkringsvillkoret anses berättigad till ersättning för sina ombudskostnader eftersom Trafikskadenämnden funnit att han inte kan vägras ersättning för personskada på den av försäkringsbolaget åberopade grunden om preskription. Försäkringsbolaget är således skyldigt att ersätta JBs ombudskostnader, oavsett om bolaget godtar Trafikskadenämndens bedömning eller inte och oaktat att Trafikskadenämndens yttrande inte var enhälligt. En sådan tolkning synes också förenligt med försäkringsvillkorets syfte, vilket torde vara att möjliggöra att tvister mellan bolag och skadelidande löses utom rätta utan att detta skall medföra större kostnader för den skadelidande än om tvisten förs till domstol.

Fråga uppstår då om ombudskostnaderna varit nödvändiga och skäliga, dvs. sådana kostnader som ersätts enligt försäkringsvillkoret. JB har anfört att det yrkade beloppet om 13 689 kr, avseende 13 timmars arbete, i sin helhet består av nödvändiga och skäliga ombudskostnader. Wasa har vitsordat ett belopp om S 000 kr som skäligt i och för sig.

JB har anfört bl.a. att de åtgärder som vidtagits för hans räkning har varit nödvändiga enligt god advokatsed och därmed till sin natur också skäliga. För att bedöma frågan om preskription var det också nödvändigt att utreda om det förelåg ett berättigat grundkrav.

Wasa har anfört bl.a. att det inte funnits något anledning att utreda JBs ekonomi för att utreda preskriptionsfrågan samt att ombudets arbete har varit av synnerligen begränsad omfattning och kvalitet.

Den grund som Wasa gjort gällande för att inte utbetala försäkringsersättning till JB är att preskription inträtt. Den utredning JBs ombud företagit synes visserligen inte uteslutande ha hänfört sig till frågan om preskription. Wasa har emellertid inte anfört någon ytterligare grund till att neka JB försäkringsersättning. För det fall Wasa hade godtagit Trafikskadenämndens bedömning i preskriptionsfrågan torde skaderegleringen därmed ha kunnat avslutas.

Med hänsyn härtill finner tingsrätten att de ombudskostnader som JB yrkar ersättning får anses vara nödvändiga och skäliga kostnader. Wasa skall således ersätta dessa fullt ut.

HUR MAN ÖVERKLAGAR

se bilaga (DV 401)

Överklagande, ställt till Svea hovrätt, skall ha inkommit till tingsrätten senast den 29 maj 2001. Prövningstillstånd krävs.

Gunnar Lavett

Hosted by Skyddas av