|
J.D.,
född 1968, ansökte d. 21 febr. 2001 hos Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna
om skuldsanering. Myndigheten, som i november 1994 hade avslagit en sådan
ansökan av J.D., beslöt nu att inleda skuldsanering.
Rörande J.D:s förhållanden antecknade kronofogdemyndigheten bl.a. J.D. är
ensamstående med ett barn fött 1993. Familjen hyr en lägenhet om 2 ½ rum och
kök för en kostnad om 4 923 kr/månad, erhåller bostadsbidrag 700 kr/månad.
Hon är anställd på försäkringskassan i Uppsala. Hon arbetar 95 %. Hennes
månadslön uppgår till 15 200 kr. J.D. har även en livränta efter sin mor på
1 098 kr/månad brutto. Hon erhåller ett barnbidrag 950 kr samt ett
bidragsförskott 1 173 kr/månad. Hon har reskostnader på 710 kr/månad,
barnomsorgsavgift på 427 kr/ månad. Hennes totala skulder uppgår till 2 016
648 kr och är till övervägande del uppkomna i samband med att J.D. som
bolagsman och borgensman för Pålsboda Industrilackering under åren 1989-1990
stod för rörelsen. Hon ägde även den fastighet i vilken rörelsen bedrevs.
Kronofogdemyndigheten ansåg att J.D. uppfyllde kriterierna för skuldsanering
enligt 4 § skuldsaneringslagen och upprättade ett förslag till
skuldsanering. En skuld till Centrala studiestödsnämnden om 317 478 kr
avseende studiemedel undantogs enligt 6 § 2 st. skuldsaneringslagen eftersom
den inte till någon del var förfallen till betalning. Förslaget omfattade
därefter nio skulder. De största fordringsägarna var Föreningssparbanken
Finans AB (fordringen senare övertagen av Kundinkasso AB), Hoist Kredit AB,
Kontotjänst i Sverige AB och Stadshypotek AB. Enligt en upprättad
betalningsplan skulle J.D. betala 1 300 kr i månaden under fem år med början
i juni 2001. Detta innebar att sammanlagt 4,48 % av skulderna skulle
betalas.
Sedan
Hoist Kredit och Stadshypotek motsatt sig förslaget till skuldsanering
överlämnades ärendet till Uppsala TR.
J.D.
vidhöll sin ansökan om skuldsanering och anförde i TR:n: För en god
löneutveckling förutsätts att hon får en anställning någon annanstans än på
Försäkringskassan. Hon har en jur.kand.-examen, men inga toppbetyg och hon
har inte tingsmeritering. Hon har barn och är på så sätt bunden av tider och
kan inte heller flytta hur som helst. Hon har också svårt att få lägenheter
på grund av sina skulder. En annan anställning i exempelvis Stockholm skulle
medföra reskostnader och fördyrade levnadskostnader i övrigt. Om hennes
inkomst ökar krymper också bostadsbidraget. Nettoeffekten för borgenärerna
vid en ökad inkomst blir därmed inte så stor som de synes tro. Hon har sökt
andra arbeten men inte fått något. Det är hård konkurrens om jobben. Hon
började på försäkringskassan d. 25 juli 2000 och hon tog sin examen d. 1
aug. 1998. Efter examen arbetade hon en tid som försäljare och betalade då
en del till borgenärerna. Hon har sedan försökt nå en uppgörelse om att
betala lite till alla borgenärer, men det har inte accepterats. Bakgrunden
till hennes skuldsättning och anledningarna till detta måste ses i ett
helhetsperspektiv. Skuldsättningen uppkom när hon var ung och precis hade
gått ut gymnasiet. Hon träffade en man som förvärvade en egen rörelse och
hon blandades in i detta genom ekonomiska åtaganden. Hon hade precis blivit
föräldralös och mådde inte så bra. Borgenärerna var väldigt generösa med att
bevilja lån. Hon försökte reda upp bokföringen i bolaget och gjorde så gott
hon kunde. Alla skulder härrör dock inte från detta.
TR:n
(tf. rådmannen Folkeson) anförde i beslut d. 5 okt. 2001: Skäl. Det förslag
till skuldsanering som upprättats av kronofogdemyndigheten har bestritts av
Hoist Kredit AB och Stadshypotek AB. Som skäl för sitt bestridande har Hoist
Kredit AB bl.a. anfört att J.D. tidigare är dömd för bokföringsbrott.
Stadshypotek AB har anfört att J.D. är utbildad jurist och att hennes
utbildning med all sannolikhet kommer att medföra en positiv löneutveckling.
Enligt
4 § skuldsaneringslagen får skuldsanering beviljas om en gäldenär är på
obestånd och så skuldsatt att hon inte kan antas ha förmåga att betala sina
skulder inom överskådlig tid och det är skäligt med hänsyn till gäldenärens
personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas henne.
Vid
skälighetsbedömningen skall bl.a. särskilt beaktas omständigheterna vid
skuldernas tillkomst. En sådan omständighet som enligt förarbetena till
skuldsaneringslagen kan medföra att skuldsanering inte kan anses skälig är
då skuldsättningen uppkommit genom brottslighet. Av kronofogdemyndighetens
utredning och J.D:s egna uppgifter framgår att J.D. tidigare är dömd för
bokföringsbrott. Kronofogdemyndigheten har inte ansett att detta utgör
hinder mot att bevilja J.D. skuldsanering. TR:n delar kronofogdemyndighetens
bedömning i denna del.
Beträffande de övriga förutsättningarna för att bevilja skuldsanering gör
TR:n följande övervägande. Vid den prognos av den sökandes betalningsförmåga
som skall ske i ett skuldsaneringsförfarande krävs att det kan bedömas
vilken inkomst personen kommer att ha för en tid framöver. Prognosen skall
sträcka sig långt fram i tiden. Detta innebär att skuldsanering inte skall
beviljas då det är förenat med svårigheter att göra en någorlunda säker
prognos. J.D. är bara 33 år gammal och har så sent som för tre år sedan
erhållit en akademisk examen. Det har av utredningen inte framgått att
hennes arbetskapacitet skulle vara nedsatt på något sätt. Hon har i TR:n
uppgett att hon söker andra juridiska arbeten. Mot bakgrund av J.D:s unga
ålder och hennes utbildning anser TR:n att J.D. torde ha goda
förutsättningar att förbättra sin ekonomiska situation i framtiden. Då en
tillräckligt säker prognos av hennes inkomstförhållanden därmed inte kan ske
finner TR:n att det saknas förutsättningar att i nuläget bevilja J.D.
skuldsanering.
Slut.
J.D. beviljas inte skuldsanering.
J.D.
överklagade i Svea HovR och yrkade att hon skulle beviljas skuldsanering.
Till stöd för sin talan anförde hon i huvudsak följande. Det råder ett
uppenbart missförhållande mellan hennes skuldbörda, som uppgår till drygt 2
milj. kr, och hennes förvärvsförmåga. Hon erhöll sin akademiska examen i
augusti 1998 och hon har därefter ansträngt sig mycket för att få
anställning som jurist. Anledningen till att hon inte har lyckats med detta
beror framförallt på att hon har dåliga betyg och att hon saknar
tingsmeritering. Vidare är hennes möjlighet att flytta begränsad, då hon på
grund av sin ekonomiska situation har svårt att få ett nytt hyreskontrakt.
Hon har nu en fast tjänst på försäkringskassan och hon försöker inte längre
få ett annat arbete eftersom hon numera bedömer sina chanser att få ett
annat arbete som väldigt små. Det får därför antas att hon kommer att
fortsätta arbeta där under en lång tid framöver. Det går således att göra en
tämligen säker prognos av hennes framtida inkomster och hennes framtida
insolvens.
Tre
borgenärer, bland dem Hoist Kredit och Stadshypotek, bestred ändring. Som
grund för sin inställning anförde de att J.D. hade juridisk examen och att
det därför inte gick att göra en säker prognos avseende hennes framtida
betalningsförmåga.
HovR:n
(hovrättslagmannen Zachrisson och hovrättsrådet Orlov-Lempert, referent)
meddelade d. 31 maj 2002 följande beslut: HovR:n, som instämmer i TR:ns
bedömning, lämnar J.D:s överklagande utan bifall.
Hovrättsassessorn Möller var skiljaktig och anförde: J.D:s skulder,
undantaget skulden till CSN, uppgår till ca 1,7 milj. kr.
J.D:s
ålder och det förhållande att hon har en jur.kand.-examen talar för att hon
i framtiden borde kunna erhålla ett arbete med en högre inkomst än hon har i
dagsläget. Mot bakgrund av att det nu är närmare fyra år sedan hon slutförde
sina studier och att hon under denna period inte har arbetat som jurist
framstår det emellertid som i hög grad osäkert om hon kan erhålla ett
kvalificerat arbete som jurist. Det saknas anledning att ifrågasätta hennes
uppgift att hon sedan hon tog sin examen under två år aktivt, men utan
framgång, sökte arbete som jurist.
Även
om J.D. skulle erhålla ett arbete som jurist, t.ex. i domstol som
föredragande eller inom statlig eller kommunal förvaltning, framstår det som
högst osannolikt att hennes inkomst från ett sådant arbete skulle - ens med
en för hennes förhållanden god löne- och karriärutveckling över lång tid -
ge henne förmåga att betala ens de löpande räntorna på skulderna. Mot
bakgrund härav får J.D. anses vara kvalificerat insolvent.
Det
får även anses skäligt att bevilja J.D. skuldsanering. Enligt min mening
skall J.D. alltså beviljas skuldsanering. Mot bakgrund av att jag är
överröstad i denna fråga finner jag inte anledning att pröva det närmare
innehållet i den skuldsanering jag anser att J.D. skall beviljas.
J.D.
överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns beslut bifalla
hennes ansökan om skuldsanering.
Hoist
Kredit, Kontotjänst i Sverige och Stadshypotek bestred bifall till
överklagandet. Centrala studiestödsnämnden (CSN) medgav bifall. Övriga
borgenärer förklarade sig överlåta åt HD att avgöra om skuldsanering borde
beviljas.
HD
avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Fredin, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl.
J.D. har i HD om sina förhållanden anfört bl.a. följande. Hennes lön uppgår
nu till 16 630 kr per månad. Betalningsutrymmet har därmed ökat till 2 232
kr per månad till och med november 2005 och därefter till 2 073 kr. Hon fick
anställning på försäkringskassan år 2000 och sedan dess söker hon inte någon
annan anställning. Det är mycket vanligt att jurister arbetar inom offentlig
förvaltning och lönerna är låga. Utifrån nuvarande förhållanden kommer
hennes löneutveckling att vara liten. Även om hon skulle få ett bättre
betalt arbete är det inte sannolikt att hon skulle kunna betala sina
skulder, inte ens räntorna, varför hon måste anses vara kvalificerat
insolvent. Sedan skuldsaneringen inleddes har hennes betalningsutrymme
använts till att betala de löpande studiemedelsavgifter som förfallit till
betalning.
Till
stöd för överklagandet har J.D. åberopat betyg från jur.kand.-examen, en
annons där Uppsala läns allmänna försäkringskassa söker en handläggare
motsvarande hennes tjänst, sammanfattning av JUSEK:s
arbetsmarknadsundersökning beträffande nyutexaminerade akademiker samt
lönestatistik för allmänna försäkringskassor.
Kontotjänst i Sverige AB och Stadshypotek AB har i HD invänt att en säker
prognos inte kan göras beträffande J.D:s inkomster mot bakgrund av hennes
låga ålder, akademiska examen och fasta anställning vilken ger kvalificerad
arbetslivserfarenhet, särskilt med tanke på att arbetsmarknaden kan komma
att förändras inom en snar framtid. Kontotjänst i Sverige AB har tillagt att
bolagets fordran mot J.D. minskat med 500 kr samt hävdat att J.D. förfarit
illojalt mot övriga borgenärer genom att prioritera betalningar till CSN.
För
att skuldsanering skall beviljas krävs bl.a. enligt 4 § 1 st.
skuldsaneringslagen att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att det
inte kan antas att han kommer att kunna betala sina skulder inom överskådlig
tid (det kvalificerade insolvensrekvisitet) samt att det med hänsyn till
gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att
skuldsanering beviljas. Vid skälighetsbedömningen skall enligt tredje
stycket samma lagrum särskilt beaktas bl.a. skuldernas ålder,
omständigheterna vid deras tillkomst samt de ansträngningar gäldenären har
gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en
uppgörelse med sina borgenärer.
J.D.
har försörjningsbörda för ett barn och begränsade inkomster. Hon saknar
utmätningsbara tillgångar och skulderna uppgår till drygt 2 milj. kr. Med
hänsyn härtill får hennes nettoskuldbörda anses betydande. Även om J.D. är
utbildad jurist och får antas ha många yrkesverksamma år framför sig är det
inte sannolikt att hennes inkomstförhållanden inom överskådlig tid skulle
kunna förbättras så mycket att hon skulle kunna betala sina skulder. Det
kvalificerade insolvenskriteriet får därför anses uppfyllt. Frågan är då om
det med hänsyn till hennes personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt
att hon beviljas skuldsanering.
I
förarbetena till skuldsaneringslagen sägs att skulder hänförliga till
tidigare bedriven näringsverksamhet kan bli föremål för skuldsanering. Den
tidigare verksamheten får emellertid inte ha haft anknytning till brottslig
verksamhet. Har den haft det bör detta förhållande tala mot skuldsanering
(prop. 1993/94:123 s. 100 samt Hellners-Mellqvist, Skuldsaneringslagen, 2000
s. 81). Vid skuldsaneringslagens tillkomst anfördes vidare att institutet
måste användas på ett sådant sätt att det har allmänhetens förtroende (a.
prop. s. 95).
J.D.
drev i början av 1990-talet ett aktiebolag tillsammans med sin dåvarande
sambo. Bolaget gick i konkurs och då J.D. hade gått i personlig borgen för
bolagets skulder uppkom den huvudsakliga delen av hennes nuvarande
skuldbörda. Efter konkursen upptäcktes stora brister i bokföringen och J.D.
dömdes för grov oredlighet mot borgenär och bokföringsbrott till villkorlig
dom och dagsböter. Denna brottslighet har i vart fall till viss del varit
uppsåtlig. Denna omständighet talar starkt mot att skuldsanering skall
beviljas även om det gått relativt lång tid sedan brotten begicks.
Det
krävs vidare att J.D. har gjort rimliga ansträngningar för att fullgöra i
vart fall en del av sina förpliktelser. Det kan konstateras att J.D. har en
akademisk utbildning och numera flera års arbetslivserfarenhet, men
fortfarande en mycket låg lön. Sedan hon fick fast anställning har hon inte
gjort några ansträngningar att skaffa ett arbete med högre lön för att på så
sätt öka sin förmåga att betala av på skulderna. Det kan därmed ifrågasättas
om hon har gjort rimliga ansträngningar för att skaffa sig så goda inkomster
som möjligt (se Hellners-Mellqvist, Skuldsaneringslagen, 2000 s. 68). Även
dessa omständigheter, särskilt mot bakgrund av att de studielån som J.D.
ådragit sig för sin utbildning ingår i skuldbördan, talar mot att
skuldsanering skall beviljas.
Vid en
sammanvägd bedömning av det anförda framstår det inte som skäligt att J.D.
nu beviljas skuldsanering.
HD:s
avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.
HD (JustR:n
Lars K. Beckman, Munck, referent, Dahllöf och Lindeblad) fattade följande
slutliga beslut: Skäl. J.D. har i HD om sina förhållanden i sammandrag
anfört bl.a. följande. Hennes lön uppgår nu till 16 630 kr per månad.
Betalningsutrymmet har därmed ökat till 2 232 kr per månad till och med
november 2005 men kommer därefter åter att minska till 2 073 kr med hänsyn
till att en för närvarande utgående livränta då kommer upphöra att
utbetalas. Hos försäkringskassan arbetar hon nu som utredare. Juridisk
examen är visserligen inte något krav för denna tjänst, men i platsannonser
anges att högskoleutbildning med juridisk eller samhällsekonomisk inriktning
är önskvärd och många av dem som anställs är jurister. Löneutveckling och
karriärmöjligheter är begränsade. Hon har utan framgång sökt andra arbeten
efter det att hon år 1998 tog juris kandidatexamen fram till det att hon år
2000 erhöll fast anställning vid försäkringskassan. Anledningen till att hon
inte lyckats få någon anställning med högre lön eller större löneutveckling
var sannolikt att hon har dåliga betyg i sin examen. Hennes möjligheter att
söka andra anställningar begränsas också av att hon saknar tingsmeritering
och med hänsyn till skulderna inte har någon ordnad ekonomi; hon skulle vid
en flyttning ha svårigheter att få hyreskontrakt. Sedan skuldsaneringen
inleddes har hennes betalningsutrymme använts till att betala de löpande
studiemedelsavgifter som förfallit till betalning.
Till
stöd för överklagandet har J.D. åberopat kopior av sitt jur.kand.-betyg, en
platsannons från Uppsala läns allmänna försäkringskassa, en sammanfattning
av en av JUSEK utförd arbetsmarknadsundersökning beträffande nyutexaminerade
akademiker samt lönestatistik för allmänna försäkringskassor.
För
att skuldsanering skall beviljas krävs enligt 4 § 1 st. skuldsaneringslagen
(1994:334) att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att det inte kan
antas att han kommer att kunna betala sina skulder inom överskådlig tid samt
att det med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden
är skäligt att skuldsanering beviljas. Vid skälighetsbedömningen skall
enligt tredje stycket samma paragraf särskilt beaktas bl.a. skuldernas
ålder, omständigheterna vid deras tillkomst samt de ansträngningar
gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen
hand nå en uppgörelse med sina borgenärer.
J.D.
är ensamstående med försörjningsbörda för ett barn och saknar utmätningsbara
tillgångar. Hennes skulder uppgår till drygt 2 milj. kr. Det är uppenbart
att hon inte inom överskådlig tid kommer att kunna betala dem med de
inkomster som hon har i sin nuvarande anställning. Den utredning som hon har
förebragt ger vid handen att möjligheterna för henne att få en anställning
som ger någon nämnvärd förbättring av hennes inkomster är mycket begränsade,
och det kan mot den bakgrunden inte läggas henne till last att hon enligt
sin egen uppgift inte sökt andra arbeten sedan hon år 2000 fått fast
anställning vid försäkringskassan.
När
gäldenären som J.D. har många yrkesverksamma år framför sig är det som regel
inte möjligt att göra någon mera exakt prognos med avseende på den framtida
inkomstutvecklingen. Möjligheterna för henne att på grund av ändring i
konjunkturerna eller förhållandena på arbetsmarknaden väsentligt förbättra
sina inkomstförhållanden framstår emellertid som mycket osäkra, och
utsikterna till att en eventuell sådan förbättring skulle ge henne utrymme
att ens betala den löpande räntan på skulderna får anses närmast obefintlig.
Kontotjänst har gjort gällande att J.D. förfarit illojalt mot sina
borgenärer genom att efter skuldsaneringens inledande löpande betala
förfallna studiemedelsavgifter. I och för sig är det inte förenligt med den
principiella likabehandlingsprincip som skuldsaneringslagen bygger på och
som har kommit till uttryck i 7 § att gäldenären efter det att förfarandet
inletts gynnar vissa borgenärer framför andra (jfr Hellners-Mellqvist,
Skuldsaneringslagen, 2000, s. 239 f.). Som J.D. har framhållit får det
emellertid anses förutsatt i lagmotiven att skuldsanering som regel inte
skall omfatta sådan del av en skuld avseende återbetalning av statliga
studielån som inte var förfallen till betalning vid förfarandets inledande
(prop. 1993/94:123 s. 119 ff.; jfr NJA 1997 s. 717). I det
skuldsaneringsförslag som kronofogdemyndigheten upprättat har också den del
av J.D:s skulder till Centrala studiestödsnämnden som vid det tillfället
inte hade förfallit till betalning undantagits. I detta läge får det anses
vara förståeligt att hon efter skuldsaneringens inledande använt sitt
betalningsutrymme till att betala studiemedelsavgifter efter hand som de
förfallit till betalning, och dessa betalningar kan i vart fall inte anses
ge uttryck för någon illojalitet mot övriga borgenärer som bör påverka
bedömningen.
Den
övervägande delen av J.D:s skulder har samband med att hon under år
1989-1990 tillsammans med sin dåvarande sambo drev näringsverksamhet i ett
bolag som försattes i konkurs i oktober 1990. Både hon och hennes sambo
dömdes för brott som hade samband med denna näringsverksamhet. Hon har med
hänvisning härtill vägrats skuldsanering år 1994. Vad som har upplysts om
omständigheterna vid den aktuella brottsligheten i förening med den långa
tid som numera har förflutit medför att det som domstolarna funnit inte
finns anledning att med hänvisning härtill nu vägra J.D. skuldsanering.
Sammantaget får J.D. anses kvalificerat insolvent, och det får med hänsyn
till J.D:s personliga och ekonomiska förhållanden anses skäligt att
skuldsanering nu beviljas henne. Hon får i målet anses ha godtagit att
betalningsplan upprättas med utgångspunkt i de ändrade ekonomiska
förhållanden som hon har uppgett i HD.
HD:s
avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut beviljar HD J.D. skuldsanering. De
fordringar som omfattas av skuldsaneringen framgår av bilaga 2. J.D. skall
erlägga betalning med de belopp och på det sätt som anges i bilagan.
Bilagan till HD:s beslut, som inte återges här, innehåller en
betalningsplan, enligt vilken J.D. under perioden november 2003-november
2005 skall betala 2 232 kr per månad och under perioden december
2005-oktober 2008 2 073 kr per månad. Detta innebär att sammanlagt 7,38 % av
skulderna skall betalas.
JustR
Lennander var skiljaktig och anförde: Jag instämmer i majoritetens bedömning
att J.D. är kvalificerat insolvent. Då det gäller frågan om det med hänsyn
till hennes personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att
skuldsanering beviljas gör jag emellertid följande överväganden.
Skuldsaneringsinstitutet bygger på tanken att en skuldsanering skall omfatta
sådana skulder som bedöms inte kunna bli betalda och att det i detta ligger
att skuldsaneringen inte skall behöva ge upphov till någon reell förlust för
borgenärerna, eftersom gäldenären ändå inte hade kunnat betala mer än vad
dessa kommer att erhålla till följd av skuldsaneringsbeslutet. Härigenom får
skuldsaneringsinstitutet legitimitet också i förhållande till den
skuldsattes borgenärer.
Om det
inte är osannolikt att gäldenären framöver kommer att kunna betala mer till
sina borgenärer än hans eller hennes situation för närvarande ger möjlighet
till, kan ett bifall till en ansökan om skuldsanering stå i strid mot denna
grundläggande tankegång bakom institutet. Ofta leder bedömningen i en sådan
situation till att gäldenären överhuvudtaget inte anses kvalificerat
insolvent. I vissa fall kan det emellertid förhålla sig så att gäldenären i
och för sig kan anses vara kvalificerat insolvent, därför att det inte är
realistiskt att tro att skulderna någonsin kan bli betalda i sin helhet,
samtidigt som det sett i ett något längre perspektiv svårligen går att
bedöma hur mycket han eller hon trots allt skulle kunna betala till sina
borgenärer. Den sistnämnda omständigheten får då i stället beaktas vid den
allmänna skälighetsbedömning som skall göras.
I
regel är det naturligtvis svårt eller omöjligt att göra en mera exakt
prognos beträffande gäldenärens framtida ekonomi. Är osäkerhetsmarginalen
inte alltför hög kan det dock knappast sägas vara oskäligt att gäldenären
trots svårigheten att göra en tillförlitlig beräkning erhåller skuldsanering
med (eller utan) en viss betalningsplan. I andra fall kan emellertid
osäkerheten hänföra sig till en så stor skillnad i gäldenärens
betalningsförmåga att det kan anses oskäligt att gäldenären i det läget
beviljas skuldsanering.
Tre av
J.D:s fyra stora fordringsägare som berörs av beslutet har motsatt sig
skuldsanering, medan den fjärde överlåtit avgörandet till domstolen. När det
gäller Centrala studiestödsnämnden, som också har en stor fordran, kan
noteras att den fordringen inte omfattas av det förslag till skuldsanering
som kronofogdemyndigheten upprättat.
J.D.
är 35 år, med försörjningsbörda för ett barn. Hon är fullt arbetsför och har
jur.kand.-examen. I dagsläget har hon ett lågavlönat arbete under sin
kompetensnivå. Hennes uppgift att det för närvarande är svårt för henne att
få ett arbete med högre lön får godtas. Det framstår emellertid inte som
osannolikt att hon t.ex. till följd av ändrade förhållanden på
arbetsmarknaden framöver, i kombination med de egna ansträngningar som måste
förväntas av henne, kan komma att väsentligt förbättra sin ekonomiska
situation.
Vid en
sammanvägd bedömning av det nu anförda och av övriga omständigheter i målet
framstår det enligt min mening inte som skäligt att J.D. nu beviljas
skuldsanering. Överklagandet bör därför lämnas utan bifall.
HD:s
beslut meddelades d. 16 okt. 2003 (mål nr Ö 2436-02). |
Skyddas av
