Domstolsverkets utvärdering av den nya rättshjälpslagen

Domstolsverket har på regeringens uppdrag utvärderat den nya rättshjälpslagen. Du kan läsa den och en sammanställning över intressant praxis här nedan (pdf-filer)

I sammanställningen skriver Domstolsverket bl.a.

5. RÄTTSHJÄLP I FÖRHÅLLANDE TILL RÄTTSSKYDDSFÖRSÄKRINGAR

5.1. Inledande beskrivning av rättshjälpen jämförd med rättsskyddet

Att de begränsade resurser som i den samhällsekonomiska situationen stod till buds skulle sättas in på de områden där de bäst behövdes och komma de människor till del som var i störst behov av ekonomiskt hjälp till rättsligt bistånd var en utgångspunkt för reformen. De åtgärder som 1993 års rättshjälpsutredning skulle föreslå skulle också vara sådana att de kunde leda till ökad effektivitet och kostnadsbesparingar utan att de medförde att rättshjälpens grundläggande syfte gick förlorat. 1993 års rättshjälpsutredning uttryckte detta på så sätt att endast den som verkligen behövde samhällets stöd borde ges sådant. Den som hade möjlighet att försäkra sig och få sina kostnader täckta av försäkringen kunde i princip inte anses behöva samhällets stöd.

En av de viktigaste förändringarna som introducerades genom den nya rättshjälpslagen var att rättshjälpen numera är subsidiär i förhållande till rättsskyddsförsäkringar. Syftet med den nya bestämmelsen är i första hand att de som redan har en rättsskyddsförsäkring inte skall kunna få rättshjälp. I stället bör den redan befintliga rättsskyddsförsäkringen användas. Den som inte har ett rättsskydd som omfattar angelägenheten, men som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt, sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft det kan beviljas rättshjälp endast om det finns särskilda skäl. Den s.k. borde-regeln (9 § 2 st RhjL) har i huvudsak tillkommit för att motverka att personer som lever under ordnade och goda förhållanden avsiktligt väljer bort rättsskyddsmomentet i sina försäkringar. Syftet är således inte att utestänga de som inte har möjlighet att försäkra sig utan att förhindra ett ändrat försäkringsbeteende (prop. s. 100). Kravet på särskilda skäl utgör en ventil som innebär att om sådana skäl finns med hänsyn till den aktuella angelägenhetens art och betydelse för den enskilde, kan rättshjälp beviljas för den som saknar rättsskyddsförsäkring. Denna möjlighet tar sikte på fall där det skulle vara stötande att inte bevilja rättshjälp (prop. s. 101).

I sammanhanget bör nämnas att skäliga kostnader för hemförsäkring ingår i det s.k. försörjningsstödet enligt 6 § socialtjänstlagen.

I regeringsuppdraget anges följande när det gäller utvärderingen. Det är av stor vikt att effekterna av att rättshjälpen har gjorts subsidiär i förhållande till rättsskyddsförsäkringar analyseras. I uppdraget ingår att undersöka vilka kostnader som utnyttjandet av rättsskyddsförsäkringen har inneburit för den enskilde i förhållande till om han eller hon i stället hade beviljats rättshjälp. I detta sammanhang skall vägas in den omständigheten att en rättsskyddsförsäkring även omfattar ersättningsskyldighet för motparts rättegångskostnader.

Vidare bör analyseras huruvida aktörerna på försäkringsmarknaden har ändrat sitt beteende till följd av de nya reglerna. I det sammanhanget bör undersökas om försäkringsbolagen har separerat rättsskyddet från hemförsäkringen eller andra försäkringar, om villkoren har ändrats samt om och i så fall i vilken utsträckning premiehöjningar har skett. Det bör även undersökas om försäkringstagarnas benägenhet att teckna försäkringar har förändrats.

Ytterligare en frågeställning är hur många försäkringsärenden som försäkringsbolagen har hanterat sedan lagändringen trädde i kraft. Utvärderingen bör även innefatta en översyn av vilka effekter i övrigt som den nya ordningen har inneburit för enskilda och övriga aktörer på försäkringsmarknaden.

Det bör också utredas för vilka slags rättsliga angelägenheter som rättsskyddsförsäkringarna har tagits i anspråk. Vidare bör det undersökas hur den s.k. borde-regeln har fungerat i praktiken. Undersökningen bör ge svar på om syftet med regeln har uppnåtts och i vilka situationer som ventilen har tillämpats. Slutligen bör det utredas vilka konsekvenser som kravet på att i första hand utnyttja rättsskyddsförsäkringar har fått i mål där barnet är part men kan omfattas av föräldrarnas rättsskyddsförsäkring, t.ex. mål om fastställande av faderskap.

12. INTERNATIONELLA KONVENTIONER

12.3. Våra undersökningar

....

En avdelning av Advokatsamfundet har ifrågasatt om nuvarande system för rättshjälp kan anses uppfylla kravet på att var och en av oss är fullt likställda i den meningen att vi kan och har råd att vända oss till advokat för att lägga fram ett rättsligt spörsmål, processa - om det är enda utvägen som står till buds - samt är vi slutligen i en process ekonomiskt jämställda visavi den andre parten ? Som ett exempel på prövningen av frågan om det föreligger ett förhållande som strider mot Europakonventionen kan nämnas ett fall beträffande en kvinna, vilken önskade laglig separation från sin man men varken hade råd att själv bekosta en rättegång eller fick åtnjuta rättshjälp för ändamålet. Europadomstolen ansåg att vägran att ge henne rättshjälp innebar att hon faktiskt förvägrats tillträde till domstol vilket i detta hänseende ansågs vara i strid med Europakonventionens artikel 6:1.

En annan avdelning har framhållit att på grund av 100-timmarstaket kan det bli så att en klient blir utan advokat och inte har förmåga att fullfölja processen på egen hand. I en sådan situation uppkommer frågan om det är förenligt med Europakonventionens artikel 6:1 om krav på parternas likställdhet i processen, rätt till flerinstansprövning när det gäller civila rättigheter och om det inte strider mot god advokatsed att då överge en klient.

.....

12.4. Överväganden rörande behovet av ändringar

När det gäller hjälp i juridiska tvister har olika länder olika system. Utlandskontoret på Försäkringskassan i Stockholms län har påtalat att det svenska systemet med försäkringsskydd i första hand och rättshjälp subsidiärt rent objektivt inte är helt förenligt med förutsättningarna för ett internationellt samarbete. Genom en pragmatisk tillämpning av reglerna får dock skillnaderna inte några konsekvenser i realiteten.

....

En lösning för att ge den rättssökande möjligheter att driva ett barnbortförandeärende till slutligt avgörande och verkställighet när rättsskyddet nått taket kan vara att införa en bestämmelse som ger en möjlighet att bevilja rättshjälp när taket i rättsskyddet nåtts. Med en sådan lösning skulle också möjligheterna att få utökad rättshjälp öppnas. En annan lösning för att komma till rätta med den begränsande effekt som rättsskyddet kan ha är att utveckla rättsskyddsmomentet i hem- och villahemförsäkringarna genom att höja takbeloppen. Vi har i avsnitt 5 förordat en lösning av det senare slaget och föreslår ingen annan lösning i denna del.

...

Från advokathåll har gjorts gällande att det kan ifrågasättas om inte den svenska rättshjälpslagen står i strid mot Europakonventionen i två situationer. Den ena situationen rör likställdheten, dvs. om parter är likställda när inte alla kan och har råd att anlita advokat och när part får processa utan biträde. Den andra situationen rör 100-timmarstaket som kan innebära att en klient kan bli utan advokat och därmed inte kan fullfölja processen. Vi har låtit professorn i folkrätt, Iain Cameron, Uppsala universitet, lämna ett utlåtande avseende Europakonventionens betydelse för rättshjälpslagen och dess tillämpning. Av utlåtandet framgår att inget absolut svar kan lämnas. Eftersom Sverige inte har något advokattvång, dvs. obligatoriskt krav på advokathjälp, och då processerna i tvistemål relativt sett är enklare än i många andra stater, kan generellt sett varken hinder mot rättshjälp i vissa typer av tvister eller taknivåer anses strida mot Europakonventionen. I undantagsfall skulle ett avslag på en rättshjälpsansökan eller upphörande av rättshjälp pga. att taket nås strida mot konventionen. Ett nekande till rättshjälp eller en taknivå kan strida mot Europakonventionen om

angelägenheten avser en civil rättighet enligt artikel 6 i Europakonventionen och
den rör betydelsefulla intressen för den sökande och
själva processen är mycket mer komplicerad än vad som är normalt i Sverige eller
själva tvisten är mycket komplicerad eller
sökanden är känslomässigt engagerad i tvisten i en sådan utsträckning att han eller hon inte har förmåga att företräda sig själv verkningsfullt och detta påverkar jämställdheten mellan parterna (dvs. motparten är inte engagerad i lika stor utsträckning). Utlåtandet har bifogats rapporten, se Del B, bilaga

Mot bakgrund av vad som framkommit i professor Iain Camerons utlåtande finner vi att det inte tycks finnas stöd för uppfattningen att rättshjälpslagen skulle strida mot Europakonventionen annat än i mycket speciella fall och inte i de av advokaterna så generellt beskrivna situationerna.

Genom 1980 års Haagkonvention om internationell rättshjälp uppfylls kravet på att medborgare i fördragsslutande stater och personer med hemvist i staterna skall behandlas på samma sätt som svenska medborgare. Detta innebär att Amsterdamfördragets krav på likabehandling kan anses uppfyllt. Det är emellertid få medlemsländer som har ratificerat Haagkonventionen. Detta påverkar visserligen inte Sveriges åtagande eftersom konventionen inte bygger på att rättshjälp beviljas endast på grundval av ömsesidighet. Men det kan vara lämpligt att tydliggöra den svenska avsikten att inte diskriminera medborgare i de fördragsslutande staterna och medborgare i tredje land som har sitt hemvist i en medlemsstat genom att ange detta direkt i 35 § RhjF.

I övrigt har vi inte funnit några tillämpningsproblem i förhållande till de internationella konventioner som vi känner till på området. Eftersom rättshjälpslagen varit i kraft en förhållandevis kort tid och det är sällsynt med rättssökande som inte är medborgare i Sverige eller har sitt hemvist här och processer utomlands anser vi att det kan vara lämpligt att göra en särskild översyn av detta område när ytterligare en tid gått.

....

12.5. Ställningstagande och förslag Vi har funnit att de problem som Utrikesdepartementet har påtalat, bl.a. avseende möjligheterna att bevilja rättshjälp och den begränsning som 100-timmarsregeln i vissa fall utgör, kan man komma till rätta med genom en förhållandevis generös tillämpning i konventionsfallen och andra angelägenheter som handläggs utomlands och som rör barn.

Genom en höjning av rättsskyddets taknivåer kan möjligheterna att avsluta en process utomlands som rör barn öka. Ett alternativ kan vara att möjliggöra att rättshjälp beviljas när taket i rättsskyddet har nåtts.

Vi har inte funnit att rättshjälpslagen strider mot Europakonventionen. I övrigt har vi inte funnit att det i praktiken föreligger några problem att tillämpa rättshjälpslagen i förhållande till internationella konventioner.

Rättshjälpslagens reglering är därför enligt vår uppfattning förenlig med de internationella konventionsåtaganden som vi funnit på rättshjälpens område.

Internationella fördrag, EU-dokumnet och annat som berör det som brukar kallas Access to Justice (tillgång till rättvisa)

The Charter of Fundamental Rights of the EU - all personal, civil, political, economic and social rights in one simple text
Reconciling fundamental rights with security and justice in the European Union
Cross-border legal aid in the European Union - New minimum standards
RÅDETS DIREKTIV 2002/8/EG, av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister

Hosted by Skyddas av