Remiss av rättshjälpskommitténs huvudbetänkande "Den allmänna rättshjälpen" (SOU 1984:66)
Till Justitiedepartementet
Folksam har beretts tillfälle att yttra sig och anför följande.
Rättshjälpen och rättsskyddsförsäkringen är nära förbundna med varandra och ger tillsammans ett effektivt bistånd när medborgaren behöver ekonomisk hjälp i rättsliga angelägenheter.
Med minskade resurser till rättshjälpen faller ett ökat snavar på försäkringsbolagen i utformningen av rättsskyddsförsäkringen. Rättshjälpen tunnades ut genom den reform som genomfördes den 1 maj 1983 och som väsentligen innebar att tvister om fastighetsköp inte längre skulle få stöd genom rättshjälpen. I det nu föreliggande förslaget försvagas rättshjälpen ytterligare. Anspråken på försäkringen ökar genom att väsentliga inskränkningar föreslås drabba rättshjälpen. Denna gång utesluts som huvudregel rättsliga tvister om ersättning ur ansvars- och trafikförsäkring eller angelägenhet som rör fastighet, byggnad, motordrivet fordon, husvagn eller båt m.m.
Som förutsättning för inskränkningarna uppställer kommittén att det skall finnas möjlighet för den enskilde att skydda sig försäkringsvägen, att försäkringspremien inte är större än att det kan antas att den enskilda kan betala den, att försäkringstäckningen är god och att konsekvenserna av att försäkring saknas inte är oacceptabla ur allmän synpunkt.
Försäkringsbolagen har genom rättsskyddsförsäkringen, som introducerades av Folksam år 1961, tagit det avgörande steget mot ett allmänt ekonomiskt skydd mot omfattande kostnader vid rättstvister. Sedermera, och främst under början av 1970-talet, har staten genom rättshjälpen övertagit den tyngsta delen av detta ekonomiska stöd. Försäkringsbolagen har dock bibehållit rättsskyddsförsäkringen, som visat sig fungera som ett effektivt komplement till rättshjälpen, särskilt när det gäller motpartskostnader, men även i fråga om hjälpen till dem som på grund av sina inkomstförhållanden har reducerad rättshjälp eller ingen alle. Utredningsförslaget innebär att försäkringen åter blir det primära stödet vid tvister inom vissa viktige områden. Kostnaderna för biträdeshjälp m.m. överförs helt till försäkringen.
Metoden ett spara statliga medel med hjälp ev rättsskyddsförsäkringen är enligt Folksams mening möjlig endast om den inte strider mot en normal och önskvärd utveckling av rätteskyddsförsäkringen. Den bedömningen kan endast göras av försäkringsbolagen själva inom ramen för normal produktutveckling och ansvar för premiekostnaderna
När det gäller de områden som enligt förslaget förs över till rättsskyddsförsäkringen har Folksam inte någon invändning. Vi kan acceptera att undantag göra i rättshjälpen för de angelägenheter som kommittén föreslagit, eftersom de synes lämpliga att helt inlemma i rättsskyddsförsäkringen. Allmänt sett vinner man en enklare administration om rättsskyddsförsäkringen ensam svarar för tvister rörande fastigheter och skaderegleringstvister m.m. Med tanke på hur lätt och förhållandevis billigt det är att teckna vanlig försäkring på konsumentområdet kan det inte ligga något stötande i att den sam inte har försäkring inte kan hävda sin rätt vid tvist på grund av ekonomiska hinder. Folksam delar kommitténs slutsatser i den delen.
Vi vill påpeka att kommittén inte ger en riktig bild av rättsskyddets kostnader (speciellt sid 60 och 78). Dessa är betydligt högre än kommittén räknat med. Folksams kostnader för rättsskyddet ökade mellan 1983 och 1984 från 6,6 mkr till närmare 11 mkr, sannolikt till viss del beroende på den reform av rättshjälpen som genomfördes från den 1 maj 19B3. De delar ev årspremien som kommittén redovisar är alltså numera med stor sannolikhet betydligt högre. Försäkringsbolagens totalkostnader för rättsskyddsförsäkringarna torde numera ligga närmare 50 milj. kr/år, i stället för ca 30 milj, kr/år som kommittén beräknat.
Den betydande utvidgning av försäkringarna som blir följden am utredningsförslaget genomförs kommer ett ytterligare öka kostnaderna, och såvitt vi nu kan bedöma inte oväsentligt påverka premierna inom de försäkringsgrenar som har rättsskyddsförsäkring. Vi tror dock att kommitténs krav när det gäller premienivå kommer att kunna uppfyllas.
Folksam kan inte acceptera att rätteskyddsförsäkringarna inte får användas för att täcka någon del av försäkringstagarens rättshjälpsavgift. Rättehjälpsavgifterna är konstruerade så att den som har hög inkomst (hög underlagssumma) också får betala en hög avgift. Proportionerna mellan den som har låg och hög inkomst återspeglar inte realistiskt de faktiska standardskillnaderna vid olika inkomstnivåer. Om enligt förslaget högsta avgiften vid underlagssumman 60 000 kr är 4 500 kr utgör den vid underlagssumman 150 000 kr inte mindre än 27 000 kr. Betalningsförmågan hos den som har den högre inkomsten är dock långtifrån sex gånger större än hos den som har den lägre underlagssumman. Det kan enligt Folksams mening inte anses stridande mot sundhetsprincipen i försäkringsrörelselagen att försäkringsbolagen får täcka in även den del av rättshjälpsavgifterna som inte ryms inom försäkringens självrisk. Det är med tanke på obalanser mellan olika inkomstkategorier ett berättigat intresse att försäkringen får ha denna omfattning för att väsentliga kundönskemål skall kunna tillgodoses.
Försäkringens egen självrisk, som möjligen bör höjas något, måste bedömas vara en tillräcklig hämsko när det gäller att tillgodose rättshjälpslagens grundläggande syfte och intresset att hindra överutnyttjande av de tvistelösande organen i samhället. Så är ju fallet i alla de ärenden som har eller kommer att uteslutas från rättshjälpen. Den som har rättsskydd får i dag svara för en grundsjälvrisk (i allmänhet 500 eller 600 kr) jämte 10 % av överskjutande kostnader. För ersättningen från försäkringen gäller ett visst tak. Dessutom får den försäkrade själv helt svara för rättshjälpens tilläggsavgift. överväganden pågår om att höja den löpande självrisken till 20 eller 25 %. Det kan inte anses att skadliga effekter uppkommer när egenkostnaden har en sådan nivå som den har redan i dag.
