Reformer inom rättsväsendet

Rättsäkerheten och rättstryggheten har försämrats kraftigt de senaste decenniet.

Riksdagen har under 1990-talet genomfört ett antal reformer inom rättsväsendet. Reformerna är enligt min mening helt och hållet budgetekonomiskt motiverade och är inte ägnade att stärka den enskildes rättssäkerhet.

Studerar man förarbetena till reformerna slås man av att de haft till uppgift att spara pengar åt statskassan.

Ett frågetecken är om dessa reformer och vad de lett till är förenliga med Romfördraget och dess tillägg.

Läs nedan och bilda dig en egen uppfattning

Rubriker

Betänkande 1996/97

Budgetpropositionen för 1999

Rättshjälpslagen

Park - Länstyrelsen som överklagningsinstans

Sammanställning av intressant praxis från rättshjälpslagen

Domstolsverket framstår som del av rättsinstanser.

Betänkande 1996/97: JuU1 Anslag till rättsväsendet,
Budgetåret 1997

Reformarbetet

Inom domstolsväsendet har sedan några år pågått ett brett upplagt rationaliserings- och förändringsarbete som syftar till att domstolsverksamheten skall renodlas och koncentreras till de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.

En beaktansvärd del av reformarbetet har byggt på förslag som Domstolsutredningen lämnade i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet. Förslagen är numera i stora delar genomförda. Ett par viktiga reformer gäller införandet av tvåpartsprocess, en ny instansordning i de allmänna förvaltningsdomstolarna samt införandet av en ny lag om domstolsärenden.

Genomförandet av instansordningsreformen (prop. 1995/96:22, JuU7, rskr. 55 och 56) innebär att länsrätt numera är första domstolsinstans för i stort sett alla måltyper i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Reformen innebär vidare att krav på prövningstillstånd införts i ledet mellan länsrätt och kammarrätt i flertalet måltyper.

Den nya lagen om domstolsärenden (prop. 1995/96:115, JuU17, rskr. 193), som reglerar förfarandet vid handläggning av ärenden i de allmänna domstolarna, innebär en betydligt mer detaljerad reglering än i den tidigare ärendelagen. Syftet är att åstadkomma en ordning som är bättre avpassad för ärenden av mer kvalificerat slag. Exempelvis kan tingsrätterna oftare än tidigare avgöra ärenden med endast en lagfaren domare i stället för med flera sådana och möjligheterna att avgöra ärenden utan skriftväxling har utvidgats. Vidare har möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstolarna utvidgats till att omfatta enkla ärenden om bouppteckning och arvsskatt.

-------------------

I övrigt anges i direktiven till Domstolskommittén att översynen skall göras med utgångspunkt i de ökande kraven på domstolarnas, främst underrätternas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål samt kraven på rationaliseringar inom domstolsväsendet. I en första etapp skall kommittén lämna förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet.

För närvarande pågår också överväganden om ett effektivare förfarande i hovrätterna. Hovrättsprocessutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1995:124) Ett reformerat hovrättsförfarande bl.a. att ett system med generellt krav på prövningstillstånd skall införas i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Syftet med förslaget är att målen skall kunna avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och att hovrätternas resurser skall kunna koncentreras till de mer svårbedömda och kvalificerade målen. Utredningens förslag är föremål för beredning inom regeringskansliet. Enligt vad utskottet erfarit kan en proposition i ämnet förväntas under våren 1997.

Som ett led i en fortsatt etappvis översyn av förvaltningsprocessen har Justitiedepartementet i promemorian (Ds 1996:40) Översyn av förvaltningsprocessen lagt fram ett antal förslag som har till syfte att effektivisera processen i förvaltningsdomstolarna. Förslagen innebär bl.a. ändrade domförhetsregler och mer flexibla forumregler för kammarrätter och länsrätter. Promemorian har remissbehandlats och en proposition i frågan är aviserad till våren 1997.

BUDGETPROPOSITIONEN FÖR 1999

Så här utryckte sig Bosse Ringholm i denna budget rörande rättsväsendet:

Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet.

Med rättstrygghet avses människors skydd i förhållande till andra för liv, hälsa, integritet och egendom . Det uppnås främst genom en effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet och genom att respekten för lag och rätt upprätthålls. Men rättstrygghet förutsätter också en lättillgänglig och säker ordning för att lösa tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna, samt ett väl fungerande exekutionsväsende.

Rättssäkerheten kräver likformighet och förutsebarhet i rättskipning och myndighetsutövning. Den enskilde måste kunna lita på lagstiftningen och på myndigheterna. Lagstiftningen skall vara modern och ändamålsenlig. Lagarna skall värna demokratin och garantera grundläggande fri- och rättigheter. De skall vara lätta att förstå och svåra att kringgå eller missbruka. De skall kunna stå sig under lång tid.

Rättstryggheten och rättssäkerheten kräver ett kvalificerat och effektivt rättsväsende. Myndigheterna måste samverka med varandra och med andra berörda. Rättsväsendet skall präglas av ett medborgarperspektiv. Den enskilde skall bemötas med värdighet och respekt.

Rättshjälpslagen

Så här skrev Domstolsverket i sin uppföljning av den nya rättshjälpslagen:

--------------

SAMMANFATTNING

I december 1997 trädde en ny rättshjälpslag i kraft. Den viktigaste förändringen i förhållande till 1972 års rättshjälpslag var att den statliga rättshjälpen gjordes subsidiär till rättsskyddet i privata försäkringar, dvs. i en rättslig tvist skall den rättssökande i första hand få hjälp med kostnaderna genom en försäkring. I angelägenheter som rör äktenskapsskillnader, underhåll till barn och näringsidkare i angelägenheter som rör näringsverksamhet infördes krav på särskilda skäl för att rättshjälp skall kunna beviljas. Rådgivningsinstitutet stärktes genom kravet på att rådgivning regelmässigt skall utgöra en inledning till rättshjälp. Avgiftssystemet förenklades genom att rättshjälpsavgiften numera utgör en procentuell andel av ersättningen till rättshjälpsbiträdet.

Förmånen av biträde begränsades till högst 100 timmar och när det gäller ersättning för utredningskostnader infördes bl.a. ett tak på 10.000 kr.

Redan i samband med införandet av den nya rättshjälpslagen utlovade regeringen en uppföljning och utvärdering av den nya lagen när den varit i kraft ett par år. I april 2000 gav regeringen Domstolsverket i uppdrag att göra en utvärdering av rättshjälpslagen. Utvärderingen bygger i stor utsträckning på analyser av statistiskt material.

Även enkätundersökningar och intervjuer har gett underlag för utvärderingen.

Utvärderingen visar att reformen i allt väsentligt har fallit väl ut.

En utgångspunkt för reformen var att statens kostnader för rättshjälpen skulle minska med 200 miljoner per år. Statens kostnader för den allmänna rättshjälpen uppgick budgetåret 1994/95 till ca 361 miljoner exkl. återbetalningar.

År 2000 uppgick kostnaderna för rättshjälpen till drygt 188 miljoner. Statens kostnader för rättshjälp minskade således med 173 miljoner mellan budgetåren 1994/95 och 2000. Tar man hänsyn till bl.a. timkostnadsnormens utveckling från budgetåret 1994/95 till 2000, en ökning med ca 15 procent, kan sparmålet anses uppnått.

-----------------

Som framgår av ovan var statens primära mål inte att stärka eller skydda rättstryggheten eller rättssäkerheten: Det var att spara pengar.

PARK - LÄNSSTYRELSEN SOM ÖVERKLAGNINGSINSTANS

-igår, idag, i morgon

Detta är en mycket intressant studie som varmt rekommenderas av mig. Den handlar bl.a. om

Förvaltningsrättsreformen och därefter
- 30 år av förändringar i förvaltningen
- 2.1.1 Länsrätterna
Europarättens betydelse för instansordningen

Så här skrev Ulla Björkman bl.a. i en studie gjord på uppdrag av den Parlamentariska regionkommittén (PARK).

Det är en självständig studie, framförda åsikter är mina egna, dock sammanfaller slutsatserna till stor del med Statskontorets.

Jag är sedan tio år verksam som kursanvarig lärare i förvaltningsrätt och kommunalrätt vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet. Under de femton närmast föregående åren hade jag olika juristbefattningar inom framförallt offentlig förvaltning efter tingstjänstgöringen. I början av 1970-talet var jag en tid länsnotarie vid allmänna enheten på Länsstyrelsen i Uppsala län och har därefter arbetat inom central statsförvaltning (Kriminal-vårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet), regeringskansliet (Civildepartementets rättssekretariat), kontrollmakten (Riksdagens ombudsmannaexpedition). Kortare uppdrag har gällt offentliga utredningar på det miljö och kommunalrättsliga området (som expert), Kriminalvårdsnämnden (ersättare för ledamot) och Valprövningsnämnden (föredragande). Ett år lämnade jag myndighetsvärlden och var förbundsjurist i Svenska kommunförbundet.

Sammanställning av intressant praxis från rättshjälpslagen

Här kan du läsa praxis från den nya rättshjälpslagen som sammanställts av Domstolsverket.

Domstolsverket framstår som del av rättsinstanser.

Notera i denna sammanställning hur Domstolsverket framstår som en del av rättsinstanserna. Hur detta kan ske då Domstolsverket är en administrativ och förvaltande myndighet är för mig en gåta.

Kanske någon jurist kan förklara detta?

Hosted by Skyddas av