Intyg

SOSFS 1981:25.

SoS föreskrifter för hälso- och sjukvården om avfattande av intyg mm.

Vid intygsskrivande måste man ha tillräcklig kännedom om det förhållande man skall intyga. Detta via en personlig undersökning eller direktkontakt med berörd person.

Ett intyg skall innehålla:

Ändamål med intyget. Vem det skall uppvisas för och vem har begärt intyget

Uppgifter om vad som ligger till grund för intyget t ex undersökningar, tidigare vård, journaluppgifter, remissvar eller dylikt. Har man inte fått möjlighet att inhämta uppgifter sim behövs ska man neka att skriva intyget eller klart markera detta i intyget. Kommer uppgiften från annan person skall detta klart anges.

Identiteten på den som det gäller skall dokumenteras, personlig kännedom eller kontroll av ID-handling.

Intygsutskrivarens namn, tjänsteställning och befattning likväl som adress och telefon till mottagningen, underskrift samt datering.

Viktigt att intygen författas på svenska! Man skall vara försiktig med ordvalet för att inte intyget skall uppfattas som nedsättande. Viktigt likaså att vara objektiv i intygsskrivandet liksom att endast intyga det man vet och har kunskap om.

Tillkommer det nya uppgifter efter intygsskrivandet som är av betydelse för bedömningen så skall man snarast underrätta den som begärt intyget om dessa uppgifter.

Lämpligast är då att utfärda ett nytt intyg. Kopia av intyget skall alltid finnas som journalhandling.

Skyldighet att utfärda intyg har man vad gäller rättsintyg, dödsbevis och dödsorsaksintyg. Samma skyldighet gäller lasarettsläkare om patient som varit inlagd begär intyg om orsak och tid för inskrivningen (SOSFS 1996: 933 §2 moment 2).