Lathund vid intygsskrivande
Lathunden är sammanställd av adv Mats Wikner, Falun
Till intygsskrivande läkare
Denna "Lathund" skall ses som en kompletterande informationsbilaga för utfärdande
av invaliditetsintyg.
För en fullständig bedömning av den medicinska funktionsnedsättning som patienten
orsakats till följd av den aktuella skadehändelsen behöver vi få ett utlåtande som
rätt beskriver de besvär och funktionshinder som skadan medfört. Detta görs bäst
genom en uppdelning av utlåtandet i anamnes (de subjektiva besvären) och status
(det objektiva undersökningsresultatet).
Upplysningsvis vill vi särskilt peka på skillnaden mellan medicinsk invaliditet
som utgör ett mått på en allmän skadebetingad fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning
oberoende av den skadades yrke och arbetsförhållanden och förvärvsmässig (ekonomisk)
invaliditet som utgör ett mått på förmågan att utföra ett arbete och därigenom förvärva
inkomst.
Ifyllandet av intyget
Diagnosen
är det viktigaste. Varje skada skall ha sin diagnos.
Diagnosen skall vara exakt och täcka hela skadan. Av yttersta vikt är att endast
diagnoser som gäller för den aktuella skadan här anges.
Annan sjukdomshistoria
här skall anges tidigare olycksfallsskador, sjukdomar
och sociala förhållanden som påverkar patientens funktion och arbetsförmåga eller
som i vart fall kan utgöra en konkurrerande orsak till den nuvarande situationen
samt eventuella nytillkomna sjukdomar/skador som inträffat efter den aktuella skadehändelsen
och som medverkar till patientens nuvarande arbets- och besvärssituation. I vissa
försäkringsformer är man tvungen att to hänsyn till patientens totala situation
varför det är av stor vikt att man här försöker få med alla faktorer som kan vara
betydelsefulla vid bedömning av den medicinska funktionsnedsättningen. Har patientens
tidigare arbetsförmåga varit nedsatt skall detta anges här. Om tidigare skador eller
sjukdomar inte är kända skall detta särskilt anges.
Subjektiva besvär
här redogörs för patientens subjektiva besvär.
Läkaren ska normalt inte påverka innehållet i patientens uppgifter men gärna redigera
dessa så att de framställs på ett klart sätt. Notera gärna i intyget om det
är patienten som anger uppgiften ifråga så att man därefter kan ställa dessa uppgifter
i relation till de objektiva fynd som framkommer i den kliniska undersökningen av
patienten. Patienten skall redogöra för smärta, värk, gångsträckor med eller utan
hjälpmedel och om det sker utomhus eller inomhus i ojämn terräng etc. Patientens
subjektiva besvär när det gäller värk och smärta bör särskilt beskrivas så att man
får en klar uppfattning om smärtans karaktär, frekvens och duration. Man bör också
särskilja mellan rörelsesmärta och vilovärk, nattsmärtor, sömnsvårigheter, nödvändiga
arbetspauser, lyftförmåga etc.
Objektiva fynd
Vid beskrivningen av objektiva fynd bör man börja med helheten och inte med någon
detaljbeskrivning. Föreligger några avvikelser från det "normala " för ålder och
kön bör detta anges. Den objektiva bedömningen gäller i de flesta fallen hållning
och rörelseapparaten. Detta innebär att man här skall ha vana vid undersökningsteknik
avseende den skadade kroppsdelen dvs längd- och omkretsmätning, bestämning av grov
kraft, mätning av passiv och aktiv ledrörlighet etc. En god uppfattning om patientens
tillstånd fås ofta genom att iaktta hur patienten rör sig , sätter eller reser sig
etc. Vid flera skadetillstånd beskrivs varje skadeområde för sig. Undersökningen
av skadeområdet skall omfatta inspektion, palpation, sensibilitetsprövning, mätning
av ledrörlighet, muskelatrofi och muskelkraft. Vid skador i en led är det viktigt
att omnämna stabilitet och smärtfrihet vid rörelse. Vid undersökning av halsryggskador
är av stor vikt att ange rotationsomfånget och eventuell smärta vid rotationsrörelse
och sidoböjning. Vidare skall undersökning av såväl axel- som armbågsområde göras
samt utföra en neurologisk undersökning av övre extremiteterna med prövning av reflexer,
sensibilitetsnedsättning och grova kraften.
Sammanfattning
Intyget kan oftast avslutas med en jämförelse mellan subjektiva besvär och objektiva
fynd. I det fall diskrepans finns är det bra om denna kan förklaras. I annat fall
får observationen helt enkelt anges. Avslutningsvis kan anges om en förbättring
eller försämring kan förväntas.
|