Lathund vid intygsskrivande

Lathunden är sammanställd av adv Mats Wikner, Falun

Till intygsskrivande läkare

Denna "Lathund" skall ses som en kompletterande informationsbilaga för utfärdande av invaliditetsintyg.

För en fullständig bedömning av den medicinska funktionsnedsättning som patienten orsakats till följd av den aktuella skadehändelsen behöver vi få ett utlåtande som rätt beskriver de besvär och funktionshinder som skadan medfört. Detta görs bäst genom en uppdelning av utlåtandet i anamnes (de subjektiva besvären) och status (det objektiva undersökningsresultatet).

Upplysningsvis vill vi särskilt peka på skillnaden mellan medicinsk invaliditet som utgör ett mått på en allmän skadebetingad fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning oberoende av den skadades yrke och arbetsförhållanden och förvärvsmässig (ekonomisk) invaliditet som utgör ett mått på förmågan att utföra ett arbete och därigenom förvärva inkomst.

Ifyllandet av intyget

Diagnosen

är det viktigaste. Varje skada skall ha sin diagnos. Diagnosen skall vara exakt och täcka hela skadan. Av yttersta vikt är att endast diagnoser som gäller för den aktuella skadan här anges.

Annan sjukdomshistoria

här skall anges tidigare olycksfallsskador, sjukdomar och sociala förhållanden som påverkar patientens funktion och arbetsförmåga eller som i vart fall kan utgöra en konkurrerande orsak till den nuvarande situationen samt eventuella nytillkomna sjukdomar/skador som inträffat efter den aktuella skadehändelsen och som medverkar till patientens nuvarande arbets- och besvärssituation. I vissa försäkringsformer är man tvungen att to hänsyn till patientens totala situation varför det är av stor vikt att man här försöker få med alla faktorer som kan vara betydelsefulla vid bedömning av den medicinska funktionsnedsättningen. Har patientens tidigare arbetsförmåga varit nedsatt skall detta anges här. Om tidigare skador eller sjukdomar inte är kända skall detta särskilt anges.

Subjektiva besvär

här redogörs för patientens subjektiva besvär. Läkaren ska normalt inte påverka innehållet i patientens uppgifter men gärna redigera dessa så att de framställs på ett klart sätt. Notera gärna i intyget om det är patienten som anger uppgiften ifråga så att man därefter kan ställa dessa uppgifter i relation till de objektiva fynd som framkommer i den kliniska undersökningen av patienten. Patienten skall redogöra för smärta, värk, gångsträckor med eller utan hjälpmedel och om det sker utomhus eller inomhus i ojämn terräng etc. Patientens subjektiva besvär när det gäller värk och smärta bör särskilt beskrivas så att man får en klar uppfattning om smärtans karaktär, frekvens och duration. Man bör också särskilja mellan rörelsesmärta och vilovärk, nattsmärtor, sömnsvårigheter, nödvändiga arbetspauser, lyftförmåga etc.

Objektiva fynd

Vid beskrivningen av objektiva fynd bör man börja med helheten och inte med någon detaljbeskrivning. Föreligger några avvikelser från det "normala " för ålder och kön bör detta anges. Den objektiva bedömningen gäller i de flesta fallen hållning och rörelseapparaten. Detta innebär att man här skall ha vana vid undersökningsteknik avseende den skadade kroppsdelen dvs längd- och omkretsmätning, bestämning av grov kraft, mätning av passiv och aktiv ledrörlighet etc. En god uppfattning om patientens tillstånd fås ofta genom att iaktta hur patienten rör sig , sätter eller reser sig etc. Vid flera skadetillstånd beskrivs varje skadeområde för sig. Undersökningen av skadeområdet skall omfatta inspektion, palpation, sensibilitetsprövning, mätning av ledrörlighet, muskelatrofi och muskelkraft. Vid skador i en led är det viktigt att omnämna stabilitet och smärtfrihet vid rörelse. Vid undersökning av halsryggskador är av stor vikt att ange rotationsomfånget och eventuell smärta vid rotationsrörelse och sidoböjning. Vidare skall undersökning av såväl axel- som armbågsområde göras samt utföra en neurologisk undersökning av övre extremiteterna med prövning av reflexer, sensibilitetsnedsättning och grova kraften.

Sammanfattning

Intyget kan oftast avslutas med en jämförelse mellan subjektiva besvär och objektiva fynd. I det fall diskrepans finns är det bra om denna kan förklaras. I annat fall får observationen helt enkelt anges. Avslutningsvis kan anges om en förbättring eller försämring kan förväntas.

Hosted by Skyddas av