Vådan av otydliga läkarutlåtanden

Medicin är ingen exakt vetenskap. Detta får läkare lära sig i sin utbildning, vilket ofta ställer till problem när behandlande läkare skall skriva intyg och utlåtanden som skall ingå i någon form av rättslig prövning. Och dit hör i stort sett alla ärenden som berör förvaltningsrätten, vilket. Dessa problem visas tydligt i nedanstående domstolsreferat.

Våra domstolar - civila och förvaltningsdomstolar klarar generellt sett inte av att hantera statistik eller sannolikhet på ett vetenskapligt sätt, och läkare har ytterst svårt att hantera domstolars behov av distinkthet och exakthet. Sammantaget leder detta till problem för de som har behov av läkarintyg och utlåtanden från läkare, eftersom gränssnittsproblemen medicin och juridik drabbar den enskilde i störst utsträckning. Det är den enskilde som skall styrka sina behov.

Det nedan refererade ärendet visar med önskvärd tydlighet på detta problem. Referatet är gjort av OFUS Rättsinfo AB.

Kammarrätten i Stockholm 2004-08-16   

Underinstans mm:

Kammarrättens i Stockholm dom 2004-08-16 i mål nr 6246-03 ang. bilstöd till Eva A, född år 1961 (Överklagat avgörande: Länsrättens i Uppsala län dom 2003-08-19 i mål nr 1027-03).

Sammanfattning:

Försäkringskassan beslutade att inte bevilja Eva A bilstöd. Beslutet motiverades med följande. Det bedöms inte vara medicinskt styrkt att hon ständigt eller varaktigt inte kan gå - om än att hon använder hjälpmedel vid perioder av försämrad gångförmåga - och inte heller att hon inte klarar att ta sig på och av till exempel buss eller tåg och färdas med desamma. Hon bedöms därmed inte varaktigt eller ständigt ha så väsentliga förflyttningssvårigheter som avses enligt förordningen.

Länsrätten avslår överklagandet. En nämndeman är skiljaktig. Kammarrätten bifaller hennes överklagande.

Referat av rättsfall:

Försäkringskassan beslutade den 18 mars 2003 att inte bevilja Eva A bilstöd. Beslutet motiverades med följande. Eva A:s multipel sklerosliknande sjukdom och magtarmproblem bedöms som medicinska funktionshinder vilka bedöms påverka och nedsätta hennes prestations-, funktions- och förflyttningsförmåga med stor variation. Det bedöms dock inte vara medicinskt styrkt att hon ständigt eller varaktigt inte kan gå - om än att hon använder hjälpmedel vid perioder av försämrad gångförmåga - och inte heller att hon inte klarar att ta sig på och av till exempel buss eller tåg och färdas med desamma. Hon bedöms därmed inte varaktigt eller ständigt ha så väsentliga förflyttningssvårigheter som avses enligt förordningen. Hon hänförs till personkretsen annan än förvärvsarbetande med hänsyn till att hon är långtidssjukskriven utan nu pågående eller planerad arbetsrehabilitering med rehabiliteringsersättning, att hon är under 50 år och att hon har körkort.

Eva A överklagar beslutet och yrkar att hon skall beviljas bilstöd. Hon har i målet givit in intyg av arbetsterapeut och läkare.

Av intyg från arbetsterapeuten framgår följande. Eva A har till följd av sin sjukdom, multipel skleros (MS), bland annat nedsatt gång- och rörelseförmåga. Det medför att hon har svårt att klara sin dagliga livsföring på ett självständigt och oberoende sätt. För att undersöka Eva A:s gångförmåga och möjligheter att klara att gå de cirka 500 meter som det är till den närmaste hållplatsen för kollektivtrafik har de gjort en testpromenad. En del av sträckan utgörs av en brant backe. Den klarar inte Eva A att komma upp för självständigt. När väglaget är halt eller om det är snö använder hon en utomhusrollator. Den klarar hon inte få med sig upp för backen eller, på grund av dess tyngd, lyfta upp/ner på en buss. En del dagar klarar hon inte att gå denna sträcka. Hon klarar därmed inte att åka kollektivt för att kunna fortsätta att träna, uträtta ärenden, handla eller att delta i sociala aktiviteter. Eva A är känslig för både värme och kyla. Väntetiden är ett problem eftersom det gäller för henne att hushålla med den energi hon har. Att inte klara att åka med de allmänna färdmedlen gör att hon blir mer isolerad i hemmet. Det påverkar de fysiska och psykiska förmågorna i negativ riktning. Forskning visar att aktivitet i form av till exempel fysisk träning, vardagliga göromål och deltagande i sociala aktivteter är viktigt hos personer med MS. Detta för att bromsa sjukdomsutvecklingen. Eva A:s sjukdom är varaktig. Karin Eriksson anser därmed att också Eva A:s nedsatta rörelseförmåga är varaktig. För att sjukdomen i mindre omfattning skall försämras och för att befrämja självständighet och oberoende är det Karin Erikssons rekommendation att bilstöd och en del anpassningar till bilen skall beviljas. De kan utgöras av till exempel motorvärmare, automatlåda, stöd att hålla sig i på biltaket etc.

Av läkarens intyg framgår följande. Eva A har en kronisk neurologisk sjukdom, med högsta grad av sannolikhet MS. Sjukdomen är varaktigt kronisk. Eva A har haft symtom på sjukdomen ungefär sedan tre till fyra år tillbaka i nuvarande nivå med ungefär nuvarande begräsningar i funktion och förmåga. Det är av hög grad en sannolikhet för att tillstånd, symtom, nedsättningar av funktion och förmåga blir långvarigt bestående, flera år, kanske varaktigt.

Länsrättens skäl.

Utredningen i målet

Av försäkringskassans utredning framgår bland annat följande. Eva A är helt långtidssjukskriven sedan februari 2000. Hon har körkort.

Av läkarintyg framgår bland annat följande. Genomgående ur journalanteckningar noteras bland annat gångsvårigheter, trötthet samt yrsel. I början av detta år en period dubbelseende. Anamnesen utmärks av stor varalibilitet mellan försämringar och förbättringar. Enligt praktiskt taget alla journalanteckningar uttalad trötthet, stort vilobehov. Oförberett kroppslig styvhet, ''ben som pirrar" med trötthet och gångsvårigheter, domningar. stickningar vänster kroppssida nedtill. De neurologiska symtomen har utmärkts av abrupta episoder med symtomstegringar mer än som egentliga skov. Vissa dagar ytterst påverkande med uttalade bland annat balansproblem och svaghet, kraftnedsättning höger arm och ben tillsammans med sensorisk påverkan och avvikelse vänster sida samt svår trötthet. Ork att bege sig, resa, förflytta sig och göra det som avses finns vanligen inte.

Efter till exempel inhandling skulle Eva A helt enkelt inte orka ta sig hem. I bästa fall klarar Eva A att vara uppe en halv dag. Hon blir låst i sin vardag. Genomgående i journalanteckningarna finns samband mellan symtomstegringar och infektioner respektive fysisk ansträngning. På grund av besvärens varierande genomslagskraft är frågan hur långt Eva A klarar att förflytta sig svårvärderad. Vid besöket hos honom gick hon cirka 75 meter utan hjälpmedel in till hans undersökningsrum. Hans samlade intryck efter journalgenomgång är att Eva A:s sjukdomsbild varit diagnostiskt svår. Den samlade effekten av tillståndet och dess oförutsägbarhet är att hon utan egen bil inte kommer någonstans. Nuvarande svårigheter i ungefär nuvarande grad bedöms ha förelegat i tre till fyra år. Tidsprognos framåt är svårt att göra men med största sannolikhet blir besvären bestående ett antal år.

I ansökan om bilstöd den 3 december 2002 anger Eva A att ansökan avser grundbidrag till bil och anpassningsbidrag avseende automatväxel, servostyrning, klimatanläggning, takskenor, låg baklucka samt eluppvärmda säten. Hon använder kryckor eller rullator efter behov. Hennes gångsträcka är mycket varierande, som sämst cirka 10 meter.

Eva A har i skrivelse till försäkringskassan den 1 februari 2003 bland annat anfört följande. MS är en obotlig sjukdom och är dessutom oförutsägbar. Alla patienter har sin egen variant av sjukdomen. Det enda man med säkerhet kan säga om hennes framtid är att hon med största sannolikhet kommer att bli sämre, frågan är bara hur snabbt detta kommer att gå. Hennes gångförmåga varierar mellan cirka 100 meter och 400 meter. Det är cirka 500 meter till busshållplatsen och 1 500 meter till tågstationen.

Aktuella bestämmelser m.m.

Med handikappad avses i denna förordning den som på grund av varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer (2 § FBH).

I förordningens förarbeten (prop. 1987/88:99 sid. 17) uttalas bland annat följande. Målgruppen för bilstödet är personer som på grund av varaktiga funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller anlita allmänna kommunikationer. Vid bedömningen skall en noggrann prövning göras i det enskilda fallet. En av grundförutsättningarna för att bilstöd skall kunna lämnas är att personen i fråga har ett varaktigt funktionshinder. Med begreppet varaktigt avses att funktionshindret i princip skall vara bestående eller i vart fall skall finnas under den tid som fordonet skall användas, det vill säga i regel cirka sju år. Detta bör kunna styrkas genom en läkarutlåtande. Ett annat grundläggande villkor är att det är själva funktionshindret som ger upphov till väsentliga förflyttningssvårigheter. En sådan situation uppkommer när den enskilde har väsentliga svårigheter att anlita allmänna kommunikationer. Det kan bland annat gälla personer som vid förflyttning är beroende av olika hjälpmedel, till exempel rullstol, bockar eller käppar. Väsentliga svårigheter att anlita allmänna kommunikationer kan även föreligga vid tillstånd av svåra astmatiska besvär eller andra liknande allvarliga tillstånd. Om funktionshindret i och för sig inte är tillräckligt omfattande eller varaktigt bör inte den omständigheten att de allmänna kommunikationsmedlen på orten är bristfälligt utbyggda leda till bedömningen att väsentliga förflyttningssvårigheter föreligger.

Länsrättens bedömning

Det är ostridigt i målet att Eva A hör till en personkrets som medför att hon omfattas av förordningen om bilstöd. Fråga i målet är därvid om Eva A på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Enligt förarbetena avses med begreppet varaktigt funktionshinder att funktionshindret i princip är bestående eller i vart fall består under cirka sju år. Varaktigheten skall därvid styrkas genom ett läkarintyg. Av de i målet åberopade läkarintygen framgår att det är svårt att göra en prognos av hur länge Eva A:s besvär att förflytta sig kommer att bestå. Läkaren gör bedömningen att besvären kan komma att bestå under flera år och även att de kan bli varaktiga. Mot denna bakgrund finner länsrätten att det inte är visat att Eva A:s besvär är varaktiga i den bemärkelse som avses i förordningen om bilstöd till handikappade. Överklagandet skall därför avslås.

En nämndeman är skiljaktig och anför följande. Jag anser att det av utredningen i målet framgår att Eva A:s funktionshinder är varaktigt i den bemärkelse som avses i förordningen om bilstöd till handikappade. Överklagandet skall därför bifallas.

Kammarrätten.

Eva A yrkar att hon skall beviljas bilstöd och anför bl.a. följande. Länsrätten har misstolkat läkarintyget när det gäller varaktigheten i hennes sjukdom. Läkaren har skrivit ett förtydligande, vilket bifogas. Eva A anför vidare att försäkringskassan inte har läst intyget från arbetsterapeuten ordentligt. Sträckan till närmaste busshållplats är ca 500 meter. Vägen dit avslutas med en brant backe som hon aldrig kan ta sig uppför, oavsett hur hon mår eller om hon har rollator eller inte. Hon kan således aldrig åka med allmänna kommunikationsmedel. Sträckan till tågstationen är ca 1500 meter och så långt kan hon aldrig gå, oavsett hur hon mår.

Försäkringskassan bestrider bifall och anför bl.a. att enligt försäkringskassans mening är det inte visat att Eva A:s svårigheter ständigt skulle vara väsentliga i den mening som avses i förordningen om bilstöd. Vid sådant förhållande har hon inte rätt till bilstöd.

Kammarrättens domskäl.

I det av Eva A åberopade intyget den 10 september 2003 uppges att det är osannolikt att funktionsbegränsningar till följd av MS skulle gå tillbaka inom en tidsperiod av cirka sju år.

Kammarrätten gör följande bedömning.

Kammarratten finner att det av den medicinska utredningen i målet framgår att Eva A på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Hon är därför berättigad till bilstöd.

Överklagandet skall således bifallas.

Kammarrätten bifaller, med ändring av underinstansernas avgöranden, överklagandet.

Kammarrätten överlämnar målet till försäkringskassan för erforderlig handläggning