Läkare nonchalerar belastningsskador

SkadePortalen / WhiplashInfo

[Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

	Läkare nonchalerar belastningsskador
	Framstående forskare varnar:
	`011111` Dagens debattartikel Om inget görs åt belastningsskadorna kan verkningarna bli katastrofala. i dag verkar man dock vilja lösa problemet genom att uppfostra läkarna att sjukskriva mindre. Belastningsskador definieras bort som "besvär" snarare än som en sjukdom som måste behandlas, varnar en rad framstående forskare på området. Nyligen gjord forskning på många håll i världen pekar på ett synnerligen intrikat samband mellan belastningssjukdomar och stress. Vi har fortfarande ingen bra diagnostik, vi kan inte förebygga och vi har ingen aning om hur vi skall behandla. Det behövs en stor tvärvetenskaplig insats, skriver de. Under lång tid har belastningsskadorna varit ett problem. Man har inte känt till sjukdomsmekanismerna bakom dem. Man har inte heller vetat om de är arbetsrelaterade eller hur man ska förebygga, behandla och rehabilitera. För en tid sedan kom statsrådet Mona Sahlin med en rapport om den ökande ohälsan i arbetslivet. Hon presenterade också en nationell handlingsplan för att komma till rätta med det snabbt växande problemet med belastningsskador och stressrelaterade besvär. Det är bra. Om inget görs så kan verkningarna bli katastrofala. Redan nu är kostnaderna för samhället mycket stora. Stick i stäv mot Mona Sahlins initiativ har vi i Sverige just nu en debatt som enbart verkar vara styrd av intresset att minska sjukskrivningarna. Man frågar inte efter långsiktigt fungerande åtgärder. I stället verkar man vilja lösa problemet med belastningssjukdomarna genom att uppfostra läkarna att sjukskriva mindre, genom att via debattartiklar minska samhällets acceptans för belastningsrelaterade besvär samt genom att omdefiniera sjukdomsbegreppet så att belastningssjukdomar klassas som "besvär" snarare än sjukdom. Underlaget till den pågående debatten är epidemiologiska studier (oftast register- eller enkätstudier) av smärttillstånd i rygg, nacke och skuldra. Belastningssjukdom är vanligen ett resultat av många samverkande faktorer. Den som skulle göra en epidemiologisk undersökning av "ont i magen" utan att ta hänsyn till orsaker som exempelvis magsår, gallbesvär, kronisk tarminflammation, cancer etc skulle aldrig bli tagen på allvar, medan den som studerar symptomet "ont i ryggen" med samma metod ofta blir det. ETT ANNAT MÄRKLIGT inslag i dagens debatt är att man helt negligerar den grundforskning på sjukdomsmekanismer som har stor betydelse för den förda diskussionen. Till detta finns troligtvis två förklaringar. När man gör litteraturöversikter över relevanta forskningsrön så hittar man inte de intressanta studierna om man inte har experter på sjukdomsmekanismerna med bland dessa. Studier av hur blodflödet i muskulaturen påverkas av stress eller belastningar eller studier av hur den nervösa styrningen av muskelarbetet påverkas kan vara synnerligen relevanta, men kommer inte med i den typ av litteratursammanställningar man gör. Sådana artiklar innehåller i allmänhet inte de nyckelord som gör att forskare långt från ämnesområdet identifierar dem som intressanta. Dessutom använder man "urvalskriterier" som effektivt utesluter all forskning kring sjukdomsmekanismer. Det sista beror sannolikt på ett missförstånd kring vad kriterier för så kallad evidensbaserad medicin är tänkta att användas till. Dessa kriterier är tillämpliga på epidemiologiska studier, behandlingsstudier och rehabiliteringsstudier, inte på studier av sjukdomsmekanismer. FÅ MÄNNISKOR SKULLE bestrida att våra möjligheter att förebygga polio ökat sedan upptäckten av polioviruset. De flesta är säkert till och med överens om att våra möjligheter att förebygga och behandla cancer i olika former är beroende av våra kunskaper om vad som händer i kroppen när cancer utvecklas. Internationellt är man i forskarvärlden överens om att tillämpad forskning endast blir verkligt effektiv om den går hand i hand med riktad grundforskning. Tillämpad forskning och grundforskning måste befrukta varandra i reellt tvärvetenskapliga miljöer för att man ska uppnå användbara resultat. Insikten om att detta gäller också de stora grupperna av arbetsrelaterade sjukdomar, stressjukdomarna och belastningsskadorna, har dessvärre inte trängt in i de svenska forskarleden. Många tycks fortfarande tro att det räcker med att kartlägga riskfaktorer och att evidenspröva behandlings- och rehabiliteringsmetoder. Hur ska man kunna förebygga när kartläggningen av riskfaktorer hämmas av att man inte kan ställa väldefinierade diagnoser? Hur ska man kunna behandla när man inte vet vilka kroppsliga och psykologiska processer som störts och hur dessa samverkar? Hur ska man kunna rehabilitera när man inte vet vilka kroppsliga och psykiska funktioner som ska rehabiliteras? VI ÄR OCKSÅ övertygade om att om man ska komma till rätta med långtidssjukskrivningar, så är det nödvändigt att vi tar oss förbi den polariserade debatten om riskfaktorer. Vi har till exempel under lång tid haft en föga konstruktiv nationell debatt om huruvida problem med nacke och skuldra och ryggvärk främst har psykosociala orsaker eller beror på belastningsfaktorer. Såväl epidemiologisk forskning som den senaste tidens nya rön kring bakomliggande sjukdomsmekanismer pekar på att vi inte har med alternativa hypoteser att göra, utan att de olika förklaringsmodellerna är komplementära, det vill säga de är bägge sanna. Likväl har ofta mindre seriösa debattörer polariserat de psykosociala förklaringsmodellerna mot mer fysiologiska modeller. Inte sällan har de sedan i nästa steg antytt att belastningssjukdomar är någon typ av psykologiska besvär eller psykiatriskt tillstånd. Denna typ av vetenskapligt ogrundade resonemang har vållat stort lidande bland människor med tillstånd med kronisk muskelvärk. Den starkt förenklade stressdebatten är också olycklig. Debatten är i och för sig synnerligen befogad. Stress har samband med en mängd sjukdomstillstånd, bland annat belastningsskador. Ofta rör sig dock tyvärr debatten med ett alltför förenklat stressbegrepp. Stress blir liktydigt med hets och jäkt. Kroppens stressreglering är emellertid mycket komplicerad, med olika reaktioner på olika typer av retningar och situationer, och med olika effekter på olika organ. Våra kroppar kan svara med stressreaktioner på psykologiska och mentala stimuli av olika slag, men även fysiska och kroppsliga faktorer som kyla, buller, smärta eller ansamling av inflammatoriska substanser i muskulaturen kan ge kraftiga stresseffekter. Dessutom interagerar dessa olika stresstimuli med varandra. Man blir således mer känslig för psykosociala stressfaktorer om man samtidigt utsätts för en fysisk stressfaktor som till exempel kyla. Kroppen påverkar psykiska processer, och psykiska processer påverkar kroppen. Nyligen gjord forskning på många håll i världen pekar också på ett synnerligen intrikat samband mellan belastningssjukdomar och stress. De nerv-muskel-mekanismer som påverkas negativt av monoton muskulär belastning påverkas också kraftigt av kroppens stressreglering. Dessutom tyder allt på att det omvända också gäller. Den typ av muskulär belastning som ökar risken för belastningssjukdom ökar känsligheten i stressregleringsapparaten. Lite förenklat kan man kanske säga att stress ökar känsligheten för monoton belastning och monoton belastning ökar känsligheten för stress. Detta tvingar oss bland annat att dra slutsatsen att man troligen alltid måste sammanväga fysisk belastning och psykosocial stress, om man vill göra en bedömning av hur "riskabel" en arbetsmiljö är. För att kunna göra sådana sammanvägningar måste forskningen tillhandahålla nya instrument. Det räcker inte med klassisk ergonomi och frågeformulär. ATT LÄKARE JUST nu sjukskriver mer för stressrelaterade åkommor kan ju möjligen ha en viss relation till den uppmärksamhet som den ökande stressen i arbetslivet fått på senare år. Det är ju faktiskt så att en stor andel av de människor som sjukskrivs för stress och utbrändhet också lider av till exempel kronisk muskelvärk i nacken eller ryggen. Det nära sambandet mellan stress och fysisk belastning betyder kanske att vi kan förvänta oss att människor med belastningsbesvär också uppvisar symtom från andra organ som påverkas av kroppens stressreglering, såsom immunförsvar och hormonella mekanismer. Fortfarande är det så att de som forskar på hur man förebygger, rehabiliterar och behandlar belastningssjukdomar inte i sin dagliga verksamhet samarbetar med dem som forskar på mekanismerna bakom sjukdomarna. Vi har fortfarande ingen bra diagnostik, vi kan inte förebygga och vi har ingen aning om hur vi ska behandla och rehabilitera. Vi befinner oss vid ett vägskäl. VI MÅSTE TA nya grepp. Vi måste skapa och stimulera forskningsmiljöer där tilllämpade forskare och grundforskare samarbetar i det dagliga arbetet. Miljöer där de lär sig förstå varandras världsbild/språk. Där psykologen kan tala med kemisten och där neuroforskaren kan tala med humanisten. Grundförutsättningen för att komma någon vart med svåra, komplexa och multifaktoriella problem är att man har tillräckligt stora forskningsmiljöer där tvärvetenskapen inte blir en tillfällig konstruktion för att få forskningsmedel utan ett inslag i det dagliga arbetet. Grundbulten handlar om samarbete, utan det kommer vi ingen vart. Om vi ska komma åt de belastnings- och stressrelaterade sjukdomstillstånden, om vi ska komma till rätta med långtidssjukskrivning och sjukpensionering, då duger det inte att bara definiera bort sjukdomarna, minska acceptansen för vissa diagnoser och uppfostra läkarna att sjukskriva mindre. Väljer vi denna enkla väg kommer problemen bara att dyka upp på nytt, i ny klädedräkt med nya namn, som nya diagnoser. Håkan Johansson, professor, Umeå; Uwe Winhorst, professor, Göttingen; Ronny Lorentzon, professor, Umeå; Lars-Eric Thornell, professor, Umeå; Bo Molander, professor, Umeå; Per-Olof Eriksson, professor, Umeå; Olle Findahl, professor, Umeå; Magda Passatore, professor, Turin; Tadaaki Mano, professor, Nagoya, Japan; Mark Latash, professor, Penn State University, USA; Sidney J Blair, professor, Maywood, USA; Zofia Zukowska, professor, Washington; Jurij Viktorovitj Natotjin, professor, sekreterare i ryska vetenskapsakademin; Svyatoslav Vsevolodovitjh Medvedev; professor, medlem av ryska vetenskapsakademin; Lena Sandlin-Hedman (s) riksdagsledamot skatteutskottet; Sven-Erik Österberg (s) ordförande arbetsmarknadsutskottet; Anders Karlsson (s) riksdagsledamot arbetsmarknadsutskottet.

Hosted by Skyddas av

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.