SkadePortalen / WhiplashInfo

[Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

Google

 

 

Sök på hela Webben

Sök på Whiplash Info

 

Ännu ett inlägg om försäkringsläkarnas roll

"Beertema bortser från skillnaderna mellan akuta och kroniska besvär"

Följande inlägg publiceras i WhiplashInfo med tillstånd av författarna

Beertema inleder sin artikel i ADVOKATEN 2/2001 med att citera Försäkringsbranschens tabellverk för gradering av medicinsk invaliditet: "Sakkunnigläkaren har ofta för bedömningen mer relevant information än den intygsskrivande läkaren. Sakkunnigläkaren är dessutom oberoende av personliga relationer till den skadade." Det tål att påpekas att citaten är partsinlagor från självutnämnda experter på försäkringsmedicin med anknytning till försäkringsbranschen. Och om det är som Beertema vidare hävdar att "Försäkringsförbundet lägger ... stor vikt vid dels bedömningsunderlagets fullständighet, dels sakkunnigläkarens objektivitet" blir det följande svårt att förklara.

99 procent av sakkunnigläkarnas bedömningar framgår det inte vilket underlag vederbörande haft för sin bedömning. I många fall verkar det dessutom handla om muntlig föredragning av respektive skadereglerare. Läkarens yttrande är ofta handskrivet, ibland är det oläsligt och detta yttrande kommuniceras sällan med den skadade eller dennes ombud, såvida man inte uttryckligen begär det. För den skadade är det ofta omöjligt att avgöra varför hon/han får avslag på sin begäran om ersättning. Därtill hör det till undantagen att sakkunnigläkarens bedömning styrks av referenser.

BEERTEMAS BESKRIVNING av biologiska mönster för läkning är relevant-men bara vad gäller akutskedet och "normal läkning". Hon bortser helt från skillnaderna mellan akuta och kroniska besvär och deras olika orsaker och bakomliggande mekanismer. För den som personligen mött, undersökt och försökt behandla en patient som utvecklat kroniska besvär efter nackskada är det uppenbart att skillnaderna mellan akuta och kroniska besvär är större än likheterna.

De akuta besvären är lätta att förstå; de beror alltid på vävnadsskador som bristningar, blödningar och därav svullnader i muskelfästen, ledkapslar, diskar, ledbrosketc, d v s det man skulle kunna se vid operation eller obduktion i det akuta skedet Men sådana skador synliggörs praktiskt aldrig på röntgenbilder där i princip bara skelettskador syns. Ofta syns inte ens frakturer om dessa berör de komplicerade bendelarna i halskotpelarens bakre del. De akuta skadorna orsakar smärta och stelhetskänsla på samma sätt som en fotledsvrickning eller liknande, och symptomen beror på svullnaden och den inflammatoriska reaktionen (som uppkommer vid alla läkningsprocesser) i de skadade vävnaderna. Smärtorna är som regel lokala, men skadorna/svullnaden kan i en del fall ge upphov till utstrålande smärtor i en arm eller i ryggen eller uppåt huvudet/käkarna. De akuta symptomen är olika uttalade beroende på dels vilka vävnader som berörs, dels vilken personlighet man har, dels också den allmänna dagsformen, med mera. Symptomen klingar logiskt av när svullnaden lagt sig och den för läkning nödvändiga inflammatoriska reaktionen gått tillbaka.

DE KRONISKA BESVÄREN, somerfaren hetsmässigt kan utvecklas under lång tid (veckor-månader-år) har en helt annan karaktär och helt andra bakomliggande mekanismer. Orsaken till de kroniska besvä ren är inte längre vävnadsskadan i sig, utan de följdverkningar som en bristande eller ofysiologisk läkningsprocess kan medföra, dvs då full funktion ej har återställts. Det kan handla om instabilitet i en led till följd av oläkta ligamentskador, ärrläkning av brosk (disk- eller led-) eller andra lednära vävnader, ärrläkning av mjukdelarna kring nervstrukturer eller i/kring pulsådror (främst ryggradsartären, arteria vertebralis). Samtliga här uppräknade exempel på störd läkning är kända orsaker till kroniska besvär i enskilda fall och det är påfallande vanligt att symptomutvecklingen i dessa fall är för dröjd i veckor till månader.

Mekanismen bakom den kroniska smärtan och övriga sena symptom är då inte ett övergående svullnadstryck utan ett bestående och ibland successivt förvärrat tryck från ärrvävnader på olika nervstrukturer. Först vid vissa rörelser, senare i förloppet vid snart sagt alla rörelser som således ger upprepad retning av smärtkänsliga nerver vid olika vardagsaktiviteter. Denna typ av smärtreaktion (den kroniska) vet vi i dag har en helt annan, mer dov och fördröjd karaktär. Den är därför mer svårhanterad än den akuta då man vet vad man ska undvika och då vila och smärtlindrande tabletter hjälper.

Dessutom vet vi också att denna typ av smärttillstånd kan ge - och ofta ger upphov till olika onda cirklar med utlösande av nya besvär, också från sinnesorganen (känsel, syn, hörsel, etc), i synnerhet det man brukar kalla det sjätte sinnet: proprioceptionen, dvs det livsviktiga feedback-system som möjliggör koordination av alla muskelaktiviteter i kroppen. Ibland utvecklas också en störning i nervsystemets funktion, så kallad sensitisering med extrem känslighet för normala stimuli. 

Symptombilden vid det fullt utvecklade posttraumatiska halsryggssyndromet kan vara mycket mångfasetterad, beröra stora delar av kroppen och är ofta fluktuerande till sin karaktär. Ofta ingår, utöver den svår hanterliga smärtan, mer eller mindre uttala de kognitiva symptom, stressrelaterade be svär och kraftigt störd sömn. Nackbesvären är inte sällan mindre uttalade; huvudvärk, ländryggsbesvär, bäckendysfunktion, etc, kan vara väl så invalidiserande. Likaså kan yrsel, svimningstendens, illamående och extrem trötthet, samt de ovan nämnda kognitiva besvären vara de mest funktionshindrande.

Denna ofta omfattande symptomflora ses regelbundet vid det långvariga posttraumatiska tillståndet men är inte typisk för de andra, icke-traumatiska tillstånd som Beertema nämner (halsryggs- och ländryggsbesvär). Även om vissa delar av den kroniska besvärsbilden kan stämma med andra orsaker än trauma, är nackskadan ofta den enda faktor som kan förklara alla symptom och hela besvärsutvecklingen.

VAD GÄLLER JOURNALER är det oklart vad Beertema menar med att det skulle vara en orimlig arbetsinsats för läkare inom den offentliga vården att samla in journaler och ta reda på vad patienten lämnat för uppgifter till bolaget. De författningsmässiga kra ven på intyg (från utredande/behandlande läkare) är för övrigt markant högre än mot svarande krav på journaler. Kraven på objektivitet och opartiskhet vad gäller utlåtanden från bolagsläkare (och Trafikskadenämndens läkare) är däremot ej författningsreglerade.

I ett avseende har Beertema naturligtvis alldeles rätt. Om man ska få fullödiga intyg, grundade på alla relevanta fakta ur journaler och från patienten, då måste intygen också få kosta. Och det är väl där skon klämmer?

GUNILLA BRING Med dr, legläk ANITA OLOFSSON Advokat

 

Hosted by    Binero AB       Skyddas av ESET Smart Security

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.