Åsiktsbildningen söker nya kanaler

Ursprungligen publicerad i Club Metro, Göteborg, mars 2001

Åsiktsbildningen i Sverige byter skepnad. Webb och e-post är i dag starkare motorer för åsiktsbildning än traditionella kanaler. Ledarsidornas läsekrets är noll och den tryckta tidningens roll som opinionsbildare har nog snart försvunnit. När folkrörelserna dras samman för att skapa opinion kommer de närmast sörjande och en busslast ombudsmän. Det svenska samhället, vars samhällsnorm har varit en bruksort på 1950-talet, har överlevt sig självt. Dagens människor utnyttjar de nya medel de har. De kommenterar onlineartiklar via webb, de skriver e-brev och startar e-postlistor.

Samtidigt överges traditionella forum. Hur många hundra miljoner man än kastar in från Allmänna arvsfonden till "folkrörelserna", oavsett bidragen till "bildningsförbunden" och presstödets miljonrullning, så glider åsiktsbildningen i samhället bort från de nu överåriga opinionsbildarna och söker nya kanaler.

Problemet är att Makten är kopplad till det döende samhället och inte ser någon framtid i det nya som kommer. Vilka av dagens femåringar kommer att bli aktiva medlemmar i de 1800-talsinfluerade folkrörelserna och skriva motioner som ändå aldrig leder någonstans? De som är fem år i dag kommer när de växer upp att finna nya kanaler för samhällspåverkan. Det kommer även att få det svenska samhället att ömsa skinn, från ett kollektivistiskt ålderdomligt samhällskoncept där makten är fastcementerad till ett öppet, fritt och roligare samhälle. För dem som känner sig som Makten innebär det att deras kontrollmöjligheter, politiska överlevnad och möjligheter till succession av prinsar och prinsessor, som Leijon och Bodström, försvinner. Att det måste kännas motbjudande från Rosenbads horisont är mänskligt.

Det är inte den första Makten som känt samma sak. Katolska kyrkan var måttligt imponerad när Gutenberg uppfann tryckpressen och den svenska adeln mådde illa när rabulisten August Palm med eldande tal fick massorna att överge den gamla underdåniga världsbilden för att sluta upp vid socialistiska stormöten på Hakberget.

På Internet kan människor skapa elektroniska anslagstavlor, skapa e-postlistor och bygga upp politiska grupperingar snabbt och enkelt. Det är till och med så illa att det är nära nog gratis. Makten, full av förfäran över det tappade greppet över de personnummer man så vackert staplat upp som löneslavar, vill övervaka och kontrollera Internet. Argumentet är barnpornografi och nynazism. All e-post ska gå via åklagare och myndigheter. Helst ska vi ha en cc-funktion som går direkt till oppositionsregistret@regeringen.se.

Det är inget nytt. Katolska kyrkan påtvingade allt tryck kontroll och anledningen var hur enkel som helst. Djävulen bodde i tryckalstren. Den svenska adeln började jaga arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen med konventikelplakat och förbud mot sammankomster på bolagsägd mark.

Ett okontrollerat Internet är en fara eftersom det kan leda till att människor väljer att forma samhället på ett annat sätt än efter den fastlagda mallen. Det är då naturligt att utmåla ett av de största framstegen för en demokratisering som fullt av barnpornografi och nynazism, vilket "tvingar" dem att kontrollera och undersöka varenda en som potentiell äcklo, bombtillverkare och pedofil.

Det hade varit mustigare om de sagt djävulen, helvetet och demoner. Det är inkvisitionens och förtryckets ideologi de kopierar till dagens samhälle. Där bibehållandet av makten är viktigare än struntsaker som ett fritt och öppet samhälle.

Jan Kallberg, IT-jurist

Hosted by Skyddas av