Sakkunnigläkarna
besitter stor makt och måste finna sig i att bli granskade
TV-programmet
Kalla fakta i TV4 är »beklämmande« och reportaget om sakkunnigläkarna
den 16 maj »förnedrade« en hel yrkesgrupp, hävdar Tycho Tullberg,
ortoped som extraknäcker som sakkunnigläkare åt Folksam, i sitt inlägg
i Läkartidningen 24/2002 (sidorna 2778-9). Det är tydligt att Tullberg
inte vill att den grupp han företräder ska granskas. Överhuvudtaget
verkar Tullberg oförmögen att se att sakkunnigläkarsystemet skulle
kunna ha några som helst brister, replikerar Kalla faktas reportrar
Joachim Dyfvermark och Sven Bergman.
Joachim Dyfvermark
Sven Bergman
reportrar, Kalla fakta, TV4
Kalla fakta har
varit i kontakt med många behandlande läkare, forskare, specialister,
medicinska experter inom en rad olika myndigheter – i stort sett alla
som inte är avlönade av försäkringsbolagen ser problem med dagens
system.
Att det kan finnas trovärdighetsproblem i att vissa
sakkunnigläkare, utöver sin ordinarie höga inkomst, årligen arvoderas
med hundratusentals kronor, ibland miljonbelopp, av samma försäkringsbolag
som tjänar enorma summor varje gång sakkunnigläkaren avslår ett
samband mellan en skadelidandes besvär och olycka, tycks inte föresväva
Tullberg.
Grund för misstro
Kalla fakta har aldrig påstått att sakkunnigläkarna
är köpta. Men att försäkringsbolagen väljer ut och avlönar de läkare
som bolaget anser gör »bra« bedömningar är en grund för misstro. Det
räcker med att titta på Trafikskadenämndens verksamhetsrapport för
2000 för att konstatera att många sakkunnigläkare gör bedömningar som
är till försäkringsbolagens fördel.
Av de skadade som kan och orkar gå till Trafikskadenämnden
fick 41,4 procent rekommendationer om höjda ersättningar. Man kan också
läsa att nämnden ändrade bolagens orsaksbedömningar i 51 av 128 fall.
Det är fakta som talar mot det nuvarande systemet och mot Tullbergs
argumentation.
Tullberg vill inte heller se den uppenbara
problematiken i att han och hans kollegor som konsulter åt försäkringsbolagen
inte står under Socialstyrelsens kontroll och inte kan ställas till
svars för sina utlåtanden som avgör människors hela framtid.
Var finns ödmjukheten i rättssalen?
Tullberg efterlyser nu en diskussion om hur
nackdistorsionsskador, så kallade whiplashskador, ska bedömas. Han
skriver: »Man måste vara ödmjuk om osäkerheten i ens bedömningar. Det
är i princip aldrig så att man kan vara helt säker, det är inte svart
eller vitt, utan det är ett resonemang om sannolikheter«.
Men det är sällan det låter så i rättssalen där
sakkunnigläkare gång efter annan med tvärsäkerhet avfärdar samband i
komplexa fall. Ofta med hänvisning till den så kallade 72-timmarsregeln.
Vart man än vänder sig utanför kretsen av sakkunnigläkare, såväl i
Sverige som internationellt, är det ingen som talar om 72-timmarsregeln.
Den är i själva verket en »regel« som inte har någon vetenskaplig
grund och som Tullberg själv i TV-intervjun svävande säger vara »en
svensk uppfinning«.
Kritik inom kåren
Tullberg går till fränt angrepp på Lars Wallstedt,
klinikchef på Karolinska sjukhuset, förorättad över att Wallstedt har
mage att kritisera en kollega. Men Wallstedt är långt ifrån ensam inom
läkarkåren i sin kritik.
Tvärtom. Kalla fakta har varit i kontakt med många
behandlande läkare, forskare, specialister, medicinska experter inom en
rad olika myndigheter – i stort sett alla som inte är avlönade av försäkringsbolagen
ser problem med dagens system. En del vill skrota systemet helt, andra
manar till debatt för att förändra och förbättra systemet. För de
skadades skull, för försäkringstagarna, för en ökad rättssäkerhet
och för den allmänna tilltron till läkarkåren.
Tullberg ondgör sig över att Kalla fakta inte sände
intervjun vi gjorde med Försäkringsläkarföreningens ordförande, Pelle
Netz. Det han väljer att inte berätta är att intervjun avbröts,
eftersom Pelle Netz inte stod för det han sagt i telefon, nämligen att försäkringsläkarna
regelbundet träffas och kommer överens om hur de gemensamt ska agera och
bedöma exempelvis whiplashskador.
Trots att Tullberg tar till storsläggan och anklagar
Kalla fakta för att vara osakligt, bland annat i fallet Peter Carlsson, bemödar han sig inte ens om att hålla sig
till tydliga fakta. Tullberg skriver att i »både tingsrätt och hovrätt
gjordes bedömningen att övervägande skäl talade emot samband« att
Peter Carlssons nackskador orsakats av trafikolyckan.
Om Tullberg anser sig ha ork, tid och råd att mellan
de många utlåtanden han gör för Folksam på sin fritid vore det enkelt
för honom att ta reda på fakta: nämligen att Stockholms tingsrätt avfärdade
den så kallade 72-timmarsregeln som Tullberg pläderade för, och istället
slog fast att Peter Carlssons nackskador orsakats av trafikolyckan.
Svea hovrätt gjorde sedan en annan bedömning.
Huvudskälet var att rätten efter att ha hört Tullbergs och de två
andra sakkunnigläkarnas vittnesmål ansåg att 72-timmarsregeln ska gälla
»enligt vedertagna vetenskapliga rön«.
Många vittnar om hopplös kamp
Tullberg får gärna tycka att Kalla faktas
granskning av försäkringsbolagens sakkunnigläkarsystem är »en
generande ytlig analys«. Viktigare är att TV4 har fått hundratals
samtal och brev efter programmet från människor som upplever en liknande
situation som den Peter Carlsson beskriver i reportaget. Alla vittnar om
en hopplös kamp mot försäkringsbolagen som med stöd av sina arvoderade
sakkunnigläkare avfärdar samband och ersättning, i motsats till
behandlande läkare.
Den 18 juni fick också regeringen ta emot ett upprop
där 25 000 personer, de flesta själva skadelidande, kräver att
sakkunnigläkarsystemet granskas, och att sakkunnigläkarna underordnas någon
form av tillsynsmyndighet.
Det är hög tid för Tullberg och hans
bolagskolleger att inse att de sitter på en stor makt när de avgör människors
framtid, och därför måste finna sig i en kritisk granskning av
medierna.
Potentiella
bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
|
Skyddas av
