Tycho Tullberg i Läkartidningen
|
Kommentar till
ett TV-program om sakkunnigläkarnas verksamhet
|
LÄKARTIDNINGEN 2002; 99: 2778 --2779 |
|
Det som upprör mest är inte att journalistiken är
enögd och okunnig, utan att en kollega uttalar sig förnedrande om hela
sakkunnigläkarkåren, skriver Tycho Tullberg, sakkunnigläkare i försäkringsbolaget
Folksam, som här redovisar sina erfarenheter av att medverka i ett
TV-program om sakkunnigläkarnas verksamhet. |
Tycho Tullberg
|
|
sakkunnigläkare, ortoped, Stockholm Spine Center,
Löwenströmska sjukhuset, Stockholm
tycho.tullberg@spinecenter.se
Torsdagen den 16 maj sändes programmet Kalla fakta i TV4. Det handlade
om försäkringsbolagens sakkunnigläkare och deras bedömningar av
sambandsfrågor vid whiplashskador. Programmet var oerhört vinklat,
angrep och förnedrade hela yrkesgruppen sakkunnigläkare. |
Medverka eller inte medverka?
|
|
När man blir tillfrågad att ställa upp i en
intervju i program av typ Kalla fakta drabbas man av ett närmast omöjligt
val. Man »vet« av erfarenhet att programmet inte ens försöker göra
en seriös genomgång av ämnet utan väljer att visa en vit och en
svart sida, risken är stor för att man framställs som en buffel
oavsett vad man har att säga.
Alternativet att vägra ställa upp är å andra sidan inte heller bra,
man blir misstänkt för att ha något att dölja och riskerar att
offentligt förhånas för att man inte ställer upp (vilket också
drabbade några av mina kolleger i programmet). Då jag som sakkunnigläkare
inte har något som helst att dölja eller att skämmas över och står
för alla mina gjorda bedömningar valde jag till slut att ställa upp. |
Resultatet
– en vrångbild
|
|
Resultatet blev som väntat, alla som inte är
insatta i ämnet drar slutsatsen att jag, och alla andra sakkunnigläkare,
är elaka, vägrar stackars svårt sjuka personer pengar för att på
deras bekostnad göra oss själva rika. Det är definitivt inte trevligt
att tusentals människor – patienter, vänner, kolleger, anhöriga –
får en vrångbild av ens person som i många fall blir omöjlig att
sudda ut.
Programmet kommer naturligtvis att anmälas till
Granskningsnämnden för Radio och TV, men även om det blir en fällande
dom för TV4 så kommer den negativa bilden att kvarstå.
Programledarna kan inte skylla på bristande kunskaper om ämnet för jag
hade berättat om sakkunnigläkarnas arbetssätt i över två timmar för
reportern. Ordföranden i Försäkringsläkarföreningen, Pelle Netz,
intervjuades också, men av hans inspelade intervju sändes ingenting,
antagligen för att svaren inte passade in i programmakarnas världsbild |
Angrepp från kollega
|
|
Det som kanske upprör mig mest är inte att Kalla
faktas journalistik är enögd och okunnig, det var trots allt väntat,
utan det är kollegan Lars Wallstedts sätt att uttrycka sig förnedrande
om sakkunnigläkarkåren. Utifrån min åsikt uttryckt i ett
domstolsprotokoll – »för att orsakssamband mellan olycka och en
nackskada skall godtas krävs dels ett adekvat våld och dels en debut
av besvär inom 72 tim i form av en påtaglig smärta i nacken« –
uttalar Lars Wallstedt att jag beter mig »medicinskt ovärdigt« och »jag
tycker inte en svensk läkare ska kunna uttala sig så, jag förstår
fortfarande inte hur han kan se sig i spegeln på morgonen om han har fällt
en människas framtid med ett sådant här uttalande«.
Visst kan man ha olika åsikter i mycket, men att uttrycka sig så förklenande
om en kollega är för mig ofattbart. |
Tillsynen
|
|
Wallstedt verkar förorda att det skulle vara en fördel
om vi stod under Socialstyrelsens ansvarsområde och följaktligen kunde
bli prickade av HSAN för osakliga bedömningar. Jag ser inga uppenbara
fördelar med ett sådant system (inte heller någon fara), som torde
vara tämligen uddlöst. Det går knappast att fälla någon för olika
åsikter/bedömningar. Jag tror inte heller att den svenska läkarkåren
finner det speciellt önskvärt att man ska börja anmäla varandra till
HSAN för dåligt formulerade intyg.
Det är en fullständigt sanslös beskyllning att sakkunnigläkare kan
sitta och ljuga hur de vill i en domstol. Vi är alla under ed när vi
uttalar oss i domstol, vilket Wallstedt borde känna till, och hotet om
åtal för mened är sannolikt mycket mer oroande än vad en eventuell
varning från HSAN skulle kunna vara. |
»Köpta av bolagen«
|
|
Det kanske mest kränkande i hela programmet är påståendet
att sakkunnigläkare skulle vara köpta av bolagen för att göra bedömningar
som är ekonomiskt fördelaktiga för bolagen. Detta måste kunna
betraktas som kvalificerat förtal. Man ska ha väldigt mycket på fötterna
innan man kommer med så allvarliga anklagelser mot en hel grupp läkare,
men man har i detta fall inte ens det minsta lilla bevis. Detta är
verkligen en skrämmande journalistik. Det är kanske ännu mer
allvarligt att vissa kolleger står bakom anklagelserna.
Man kan förstå att en drabbad person, som inte får ersättning efter
en olycka, trots att hans läkare säger att samband finns, kan bli förvirrad
och gripas av misstankar. Det är dock en helt annan sak att med all
kraft understödja denna misstanke med vinklad journalistik. Förvisso
tjänar vi pengar på att arbeta för försäkringsbolagen, men ingen
kan väl seriöst tycka att vi ska arbeta gratis? |
Bedömningar på medicinsk grund
|
|
Bolagen behöver av förståeliga skäl en
medicinsk kompetens. Jag kan försäkra att under de mer än 10 år som
jag arbetat för Folksam har det aldrig funnits något enda litet försök
att påverka mig till att säga nej till samband om jag skulle tycka
annorlunda. Det är en fullständigt främmande tanke bland sakkunnigläkare
att försöka göra bedömningar andra än de man är övertygad om av
medicinska skäl.
Bolagen vill att bedömningarna ska vara korrekta,
rättvisa, konsekventa och hålla i alla instanser så att de kan göra
rätt beräkningar av kostnaderna och därefter sätta försäkringspremierna
på en nivå där inkomster och utgifter går ihop. Det finns mig
veterligen inte en enda sakkunnigläkare som blivit uppsagd för att
denne har varit för generös mot de skadelidande. Vare sig vi säger
nej eller ja till samband är vi lika accepterade av bolagen.
Frestelsen att låta den egna ekonomin styra är faktiskt betydligt större
hos de intygsläkare som regelmässigt säger ja till samband. För om
de börjar skriva intyg som säger nej till samband skulle de inte längre
utnyttjas av advokater och patientföreningar. Jag säger inte att det
är så, för det skulle vara ett slag under bältet, men om man ska jämföra
riskerna bör man tänka tanken. |
Utmanar till öppen debatt
|
|
Det goda som programmet fört med sig är att det nu
finns anledning att ta itu med det »krypskytte« som Wallstedt
tillsammans med en liten grupp likasinnade läkare i många år bedrivit
mot sakkunnigläkare, och att de får stå för sina åsikter och förvirrade
budskap om vad som är sant och inte sant vad gäller whiplashskador.
Jag utmanar därför Lars Wallstedt och hans meningsfränder till öppen
debatt mot sakkunnigläkare inför en läkarpublik, där man har kunskap
att avgöra tyngden i argumenteringen, förslagsvis på Svenska Läkaresällskapet. |
Kunskapsluckor om whiplash
|
|
Whiplashskador är omdiskuterade och det finns
fortfarande ett stort frågetecken för deras patofysiologi. När man närmar
sig sambandsbedömningar i whip-lashärenden måste man vara medveten om
att det finns luckor i vetenskapen om denna skada. Man måste vara ödmjuk
om osäkerheten i ens bedömningar. Det är i princip aldrig så att man
kan vara helt säker, det är inte svart eller vitt, utan det är ett
resonemang om sannolikheter. Detta var naturligtvis något som Kalla
fakta helt missade i sitt program. |
Mer än 50 procents sannolikhet
|
|
Bestämmelserna för trafikförsäkringen är sådana
att det ska vara övervägande sannolikt att olyckan har samband med
nuvarande besvär för att ersättning ska kunna utgå. Dvs det ska vara
mer än 50 procents sannolikhet för att man ska säga ja till samband.
Det många behandlande läkare inte vet, är att när de skriver i sina
intyg att »samband inte kan uteslutas« (vilket jag oftast håller med
om) så räcker det inte bevismässigt för att samband ska accepteras.
Om man således bedömer att det är 25 procents chans att de nuvarande
besvären har samband med olyckan så blir det ett nej. På motsvarande
sätt bedömer man ja till samband om det är 75 procents chans att besvären
härstammar från olyckan.
Det innebär tyvärr att några personer inte får ersättning som rätteligen
skulle ha haft det, och att några personer får ersättning som rätteligen
inte skulle ha haft det. Om det fanns en möjlighet att fastställa
diagnosen whiplash med säkerhet skulle ingen vara gladare än bolagen
med sina sakkunnigläkare. |
Också en juridisk bedömning
|
|
Vid ett ärende om samband i ett trafikmål är det
sällan bara frågan om en rent medicinsk bedömning utan också en
juridisk bedömning om trovärdigheten i journalanteckningar gentemot
den skadelidandes beskrivning av när besvären uppstod. Vi sakkunnigläkare
och intygsskrivande läkare ska försöka att på bästa sätt redovisa
den medicinska kunskapen, vilket oftast är enklare än att göra den
juridiska bedömningen. |
Det finns flera kontrollmekanismer
|
|
I programmet kunde man få intrycket att det i
princip var en sakkunnigläkare som ensam avgjorde fallet; så är det
inte. Det finns flera kontrollmekanismer i systemet. Om den skadelidande
inte är nöjd görs en ny bedömning av annan kollega. Det är inte
alls ovanligt att denne då gör en annan bedömning. Om bolaget har två
olika uppfattningar från sina sakkunnigläkare är min erfarenhet att
man alltid väljer till den skadades förmån.
Är den skadelidande fortfarande inte nöjd efter en »second opinion«
kan man hänföra ärendet till Trafikskadenämnden, där för närvarande
en professor i ortopedi och två i neurologi är verksamma. De går
mycket noga igenom fallet och gör en självständig bedömning om de
delar bolagets sambandsbedömning eller inte. Det i TV-programmet
aktuella fallet har bedömts av en av Trafikskadenämndens läkare, som
delade bolagets sambandsbedömning. När Trafikskadenämnden gör en
annan bedömning än sakkunnigläkarna, böjer sig oftast bolaget för
detta. |
Stämma inför domstol
|
|
Om den skadelidande fortfarande inte är nöjd kan
han välja att stämma bolaget inför domstol. Detta har skett i ett
klart ökande antal fall de senaste åren. För några år sedan gick
ett antal domar emot bolagens bedömningar. På senaste tiden är det
helt klart att både tings- och hovrätter i den stora majoriteten av
fall gått på bolagens linje. Detta beror troligen på att bolagen nu väljer
klarare fall att gå upp i domstolen med.
I tingsrätten får den skadelidandes advokat kalla
de läkare som stödjer uppfattningen om ja till samband, och bolaget
kallar de sakkunnigläkare som varit inblandade i fallet. Dessutom får
naturligtvis den olycksdrabbade framföra sina åsikter om hur besvärsutvecklingen
varit efter olyckan.
I det aktuella fallet hördes sex läkare, tre på vardera sidan. I både
tingsrätten och hovrätten gjordes bedömningen att övervägande skäl
talade emot samband. Det är något skrämmande när sedan ett par
journalister, efter en generande ytlig analys, på ett kränkande sätt
(läkare och domstolar är i princip köpta) dömer ut hela rättssystemet
för att de tycker att samband är solklart. |
Försöka enas om grundläggande fakta
|
|
Man kommer nog alltid att ha lite olika åsikter
vid sambandsbedömningar när det inte finns något säkert medicinskt
facit. Man borde dock som kolleger kunna komma överens om vad man
egentligen vet och inte vet om whiplashskador. I den evidensbaserade era
vi nu lever i borde man – oavsett om man är behandlande läkare och
som sådan förståeligt nog försöker framföra åsikter som stödjer
ens patient, eller om man som sakkunnig försöker göra en så objektiv
bedömning som möjligt – enas om vissa grundläggande fakta.
Sammanfattningsvis finner jag programmet Kalla fakta beklämmande och att
TV4, liksom Lars Wallstedt, borde framföra en ursäkt till landets alla
sakkunnigläkare. |
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden:
Inga uppgivna
|
|
|