SkadePortalen / WhiplashInfo

[Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

Google

 

 

Sök på hela Webben

Sök på Whiplash Info

 

Nyfattigdomen socialdemokratins fel


DN debatt 990916

Stora sprickor i välfärden har uppstått under 90-talet. Bland invandrare och ungdomar har en nyfattigdom fått fäste, och allt fler kan inte ens ta sig in i trygghetssystemen. Ansvaret för detta vilar tungt på socialdemokratin. Det skriver Berit Andnor och Susanne Eberstein, ordförande respektive andre vice ordförande i riksdagens socialutskott. De menar att partiet måste tänka om helt innan svenska folkets förtroende för trygghetssystemen försvinner.

 


"Nyfattigdomen socialdemokratins fel"

Tunga socialdemokratiska riksdagsledamöter kräver en radikalt förändrad välfärdspolitik.

Socialdemokratins kamp för ökad trygghet har dominerat välfärdspolitikens uppdrag. Kampen har gällt bland annat att skapa trygghet att skaffa barn, trygghet vid sjukdom, trygghet vid ålderdom och trygghet vid arbetslöshet. I tryggheten vilar en oerhörd utvecklingskraft. Trygga männi-skor vågar satsa på att förverkliga sina drömmar om ett gott liv och anta framtidens utmaningar.

Är då denna folkhemsvision förverkligad? Tveklöst för många, men knappast för alla människor. Trots goda tider för svensk ekonomi är fortfarande 300.000 människor arbetslösa, närmare 300.000 bor i stadsdelar som är socialt och ekonomiskt utsatta. Många bor i delar av vårt land där utflyttningen leder till försämrade livsvillkor.

Socialdemokraterna är den politiska kraft i Sverige som har bevisat att en nation kan lyfta sig från armod och fattigdom till välfärd och rikedom. Ska alla få njuta välfärdens frukter krävs emellertid att vi lyckas fördjupa och vidareutveckla folkhemsvisionen i framtiden.

Det socialdemokratiska folkhemsbygget som tog fast form under 1930-talet kännetecknades av ett selektivt välfärdssystem som endast erbjöd en minimistandard. Detta välfärdssystem vann sin legitimitet i alliansen mellan socialdemokraterna och bondeförbundet. Under efterkrigstiden kom denna allians successivt att ersättas av en allians mellan arbetarklass och medelklass. Därmed ändrades synen på välfärdssystemen. Medelklassen blev normerande och de selektiva kraven på välfärdstjänsterna ersattes av generella krav.

Detta krävde med nödvändighet tunga offentliga utgifter. När socialförsäkringsnivåerna höjdes till normala inkomstnivåer och som motsvarade medelkassens förväntningar blev det nya välfärdssystemet ett effektivt medel att bekämpa fattigdomen.

Alliansen har under 90-talet utsatts för stora påfrestningar. Ändå har välfärdssystemen visat sig vara robusta. Trots den ekonomiska krisen och saneringspolitiken har kvaliteten på välfärdstjänsterna i stort sett kunnat upprätthållas. Likaledes har arbetslöshets- och socialförsäkringssystemet kunnat bibehålla acceptabla ersättningsnivåer.

Samtidigt måste vi erkänna att maskor har repats upp i välfärden under dessa år. Fler människor än tidigare faller igenom trygghetssystemen och ännu fler kommer inte ens in i dem. Och vi har bevittnat hur en ny fattigdom har växt fram och fått fotfäste i storstädernas utsatta stadsdelar.

Många människor, i synnerhet ungdomar och nyanlända invandrare, har hamnat i fattigdomsfällan på grund av arbetslöshet och har inte heller förmått att kvala in i socialförsäkringssystemet. Socialbidrag är deras räddning - men en högst tvivelaktig räddning. Dessa människor utgör välfärdens "outsiders" och de bekräftar på ett smärtsamt sätt att den generella välfärden inte omfattar alla utan endast dem som har lyckats kvalificera sig in i systemen. Ansvaret för detta vilar tungt på socialdemokratin.


Alliansen utsätts också för påfrestningar från välfärdens "insiders" - välavlönade industriarbetare och tjänstemän - som inte kan räkna med full ersättning för inkomstbortfallet, på grund av att de har inkomster som överstiger taket för ersättningsnivån i försäkringarna. Den känsla av otrygghet som detta skapar är en god jordmån för privata tilläggsförsäkringar.

När allt fler människor upplever att inkomstbortfallsprincipen i trygghetssystemen urholkas och i stället hänvisas till selektiva lösningar såsom bo-stads- och socialbidrag för sin försörjning har förtroendet för systemen skamfilats. Förtroendekrisen blir inte heller mindre av att nedskärningarna har drabbat dem som redan har det svårt i livet. Fördjupas denna förtroendekris kan den bli ett allvarligt hot mot den generella välfärden.

Arbetar- och medelklassens allians för den generella välfärden står inför en rad utmaningar i framtiden.

En ny arbetsmarknad börjar ta form. Vad vi börjar se är frukterna av folkhemsvisionens idé om ekonomiskt och socialt oberoende människor. Hos oberoende människor väcks andra värderingar. Rena plånboksfrågor får stå tillbaka för frågor kring livsstill och livskvalitet. Detta skapar samtidigt problem för socialdemokratin, vars politik kännetecknas av dess kollektivism.

Ute i Europa diskuteras dessa frågor livligt bland socialdemokrater. De tyska socialdemokraterna har tagit intryck av förändringarna. Deras slutsats är att livssynen hos majoriteten inte längre rymmer de etiska grundprinciper om kollektivism och solidaritet som socialdemokratin hävdat. I stället måste individuell prestationsförmåga och ekonomisk konkurrenskraft tillåtas få större vikt.

Vi har under de senaste två decennierna sett en spännande utveckling av medborgarrollen. I dag finner många av oss det både främmande och motsägelsefullt att bli företrädda genom kollektiva beslutprocesser, utan direkta möjligheter att påverka. I stället vill vi vara med fullt ut och styra vår egen vardag.

Vi kan tydligt se dessa värderingar hos den yngre generationen. De yngre är ganska ointresserade av traditionella kanaler för medborgerlig påverkan. Vanligt är också att de tycker det är viktigare att få saker gjorda än att bli någonting. Därför upplever många av dessa ungdomar gränsen mellan fritid och arbete som flytande.

Vi står inför ett samhällsekonomiskt epokskifte. Efterkrigstidens industrialism minskar i betydelse. I stället går den nya högteknologiska industrin starkt framåt. Likaså har också den finansiella marknaden fullständigt omgestaltats sedan början av 1980-talet.

Den tekniska och finansiella utvecklingen innebär en kraftig förskjutning av makt och förmögenhet i samhället. Utvecklingen kommer därför ofrånkomligt i konflikt med kravet på jämlikhet, vilket är en nödvändighet för en levande och stark demokrati. Det beror på att utveckling i sig själv är elitiserande. Kompetens, kunskap och kapital är utvecklingens nödvändiga komponenter. Utan fördelningspolitik riskerar utvecklingen bli ett hot mot jämlikheten. Samtidigt som risken för det motsatta förhållandet är uppenbar, det vill säga att de fördelningspolitiska ambitionerna blir utvecklingsfientliga.

Sverige är inne i en sådan process. Det märks inte minst på maktelitens inkomstökning under efterkrigstiden. LO visar i en rapport att snittinkomsten hos makteliten minskade från 26 industrilöner 1950 till 9.1980, och år 1995 var den åter 26 industrilöner.

Kvaliteten i välfärdstjänsterna har alltså i stort sett kunnat bibehållas trots krisen. Men inom vissa verksamheter har den dessvärre försämrats. Det gäller bland annat inom sjukvården och skolan. Även försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten uppvisar allvarliga brister vad gäller likställighet och rättssäkerhet.

Dessa brister riskerar att undergräva förtroendet för den generella välfärden. Hittills har emellertid de flesta studier visat att medborgarnas stöd för välfärden är mycket stort. Varför sviktar då stödet för socialdemokratin?

Vi tror att det har att göra med socialdemokratins oförmåga att hantera den framväxande nyfattigdomen och den nya tidens individualism, som är väldigt uttalad bland medelklassen i storstäderna.

Det socialdemokratiska partiet måste därför röja terräng för en ny väg där folkhemsvisionens klassiska uppdrag kan förenas med den nya individualismen och samtidigt kombinera detta med en utvidgad solidaritet med de mest utsatta i vårt samhälle.

Vi är övertygade att denna diskussion bör ta sin utgångspunkt inom följande välfärdsområden:

Nya tider behöver en ny välfärdsorganisation. Den nya individualismen, utvecklingen av medborgarrollen och arbetsmarknaden samt den nya teknikens möjligheter kommer med nödvändighet att kräva en ny organisation av välfärdstjänsterna.

Vi tror det behövs en första linjens och en andra linjens välfärdsorganisation. Den första linjen kan genom den nya teknikens möjligheter ge välfärdstjänster åt de medborgare som vill och kan klara av sina angelägenheter och behov själva. Samtidigt skapas ett nytt utrymme för välfärdstjänsten att ägna tid och kraft åt de medborgare som av olika skäl behöver stöd för att lösa sina problem av egen kraft.

Därför är det särskilt viktigt att denna organisation gör sig fri från den traditionella institutionella mentaliteten som reducerar människor till objekt och klienter. Murar ska rivas. Individens behov och möjligheter ska sättas i centrum och tjänsterna ska präglas av ett helhetstänkande.

Stärk förtroendet för socialförsäk-ringssystemet. Sjukförsäkringens ersättningsnivåer och beräkningsregler har förändrats mer än 10 gånger under 90-talet. Och sedan 1997 har mer än 50 regeländringar inom socialförsäkringssystemet genomförts. Motivet till dessa förändringar har i nästan samtliga fall varit ekonomiska.

Vi måste därför reformera socialförsäkringssystemet så att dess konjunkturkänslighet minskar, men i lika hög grad också för att stärka dess principiella grunder. Det innebär bland annat att inkomstbortfallsprincipen måste förstärkas och att inkomsttaket i socialförsäkringarna höjas eller indexeras.

Socialförsäkringssystemets utformning påverkar också fördelningen av tillväxten i samhället. I dag tillförsäkras egendomligt nog de individer som endast har kortare sjukdomsperioder en del av tillväxten, medan långtidssjuka får en påtaglig standardförsämring. Dessa borde ha större skäl att på förhand känna till vilken konsumtionsnivå de kan räkna med långsiktigt.

Vi tror dessutom att det behövs en ny form av socialförsäkring för de människor som har svårt att kvalificera sig på dagens arbetsmarknad. Deras problem är att de inte är tillräckligt sjuka för försäkringskassan, inte tillräckligt anställningsbara för arbetsförmedlingen och inte heller har tillräckligt med sociala problem för socialtjänsten. Den nya socialförsäkringen måste följaktligen tillförsäkra dem möjligheter att känna sig behövda.

Stärk solidariteten med de mest utsatta. Den socialdemokratiska välfärdspolitiken måste stärka solidariteten med de människor som har de sämsta levnads- och uppväxtvillkoren. Välfärden ska vara bäst där behoven är som störst. Den generella välfärdspolitiken måste därför ytterligare förstärkas med riktade satsningar som kan stödja såväl offentliga som privata aktörer samt enskilda människors arbete att motverka segregation.

Berit Andnor
Susanne Eberstein
DN DEBATT 16/9 1999


Hosted by    Binero AB       Skyddas av ESET Smart Security

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.