Endast "rätta" svar skulle TV–sändas

Pelle Netz  i LÄKARTIDNINGEN 2002; 99: 3146

Med anledning av Kalla fakta-reportrarnas svar till Tycho Tullberg i Läkartidningen 28–29/2002 vill jag ge min syn på Kalla faktas intervju med mig.

Joachim Dyfvermark och jag hade via biltelefon haft ett kort samtal som tydligen var avgörande för om mina synpunkter skulle komma med i programmet. Dyfvermark gör nu en sak av att intervjun avbröts för att jag inte stod för mitt ord! JD sade sig i telefonsamtalet vara intresserad av vår förenings syfte och arbetssätt. När jag inför kameran svarat på ett enahanda sätt på frågan som ställdes för tredje gången, avbröts intervjun.

Frågan som ställdes var: »Finns det konsensus inom föreningen för att '72-timmarsregeln' skall gälla?« Jag kunde bara svara att vi »genom litteraturgenomgångar, föredrag och diskussioner försöker förstå whiplashskadans uppkomstmekanism och skadeverkningar, men att vi inte driver någon gemensam linje inom föreningen. Var och en får tycka vad den vill«.

Förutbestämd programidé

Med motiveringen »Det borde väl inom föreningen råda konsensus angående '72-timmarsregeln' om det skall råda någon rättssäkerhet i landet« fortsatte JD. Jag kunde inte villfara hans önskan om ett jakande svar på den frågan.

JD stängde alltså av kameran och föreföll arg. Efter några minuters total pinsam tystnad frågade jag honom, på gatan utanför, varför han blev arg. »Jag är inte arg, bara förvirrad! Man får olika svar på samma fråga, beroende på vem man frågar«, blev hans svar.

Det är precis det som både Tycho Tullberg och jag menar, nämligen att JD ville ha ett visst svar, och fick han inte det då ströks intervjun eller valda delar därav.

Kalla fakta-redaktionen sände bara budskap från personer som gagnade en förutbestämd programidé. Dyfvermark sade sig vara intresserad av Försäkringsläkarföreningens arbete, men när han fick höra hur vi jobbade var det inte intressant.

Är jorden platt?

Det borde väl stå klart för var och en – kanske särskilt för en TV-reporter – att man kan få vilka svar man vill på nästan alla frågor man ställer, bara man frågar »rätt« person. Jorden är fortfarande platt enligt somliga, men ett sådant påstående får ju inte stå oemotsagt.

Lars Wallstedts svar gav bränsle åt programidén, men nu är hans reaktion bara att beklaga. Från att, oemotsagd, ha varit så verbal i programmet, har LW nu blivit alldeles stum (Läkartidningen 28–29/2002)!

När JD fick »fel« svar av mig så borde han ha visat sig mer professionell än att ilsket bryta intervjun, när hans argument sinade. Försäkringsläkarföreningens medlemmar har inget emot granskning, vare sig av någon tillsynsmyndighet eller TV, men då skall alla fakta på bordet!

(Det är förstås så att citaten ovan inte är ordagranna, men andemeningen är citerad.)

Pelle Netz
ordförande i Försäkringsläkarföreningen
pelle.netz@telia.com