Riksförsäkringsverket (RFV) har under perioden augusti -september 1998 genomfört tillsynsinsatser på samtliga försäkringskassor avseende beslutsunderlag och beslut i arbetsskadeärenden. Tillsynen har omfattat 989 beslut fördelade på samtliga försäkringskassor och avser beslut som har fattats av socialförsäkringsnämnderna under andra kvartalet 1998. RFV har granskat ett slumpmässigt urval av 50 ärenden, två från varje försäkringskassa. Respektive kassa har granskat sina egna ärenden.

RFV har kunnat konstatera att stora delar av verksamheten handläggs korrekt men funnit att det finns väsentliga delar i handläggning och tillämpning som uppvisar allvarliga brister. Föreliggande rapport är av avvikelsekaraktär och behandlar således i huvudsak de brister i ärendehanteringen som verket och försäkringskassorna själva har uppmärksammat.

Sammanfattningsvis kan R17V konstatera att det föreligger allvarliga brister i ärendehanteringen. En anledning är att det medicinska underlaget, som även innefattar försäkringsläkarens yttrande, inte uppfyller de krav som måste ställas för att underlaget skall anses tillräckligt med hänsyn till ärendets beskaffenhet. En annan anledning ar att utredningen om skadliga faktorer i arbetet ofta är bristfällig. Ärendegranskningen har också visat att det finns stora brister vad gäller tillämpningen av förvaltningslagen.

RFV anser att tillsynen har gjort det möjligt att bedöma kvaliteten på riksnivå men inte på den enskilda försäkringskassan. Efter att ha gjort en granskning av samtliga ärenden från två försäkringskassor har verket konstaterat att det finns skillnader i bedömningsgrunderna mellan kassorna.

1. INLEDNING

RFV startade under hösten 1997 ett projekt med syfte att ta fram och pröva ett kvalitetsinstrument för bedömning av kvaliteten i beslutsunderlag och beslut i arbetsskadeärenden, Qben-LAF. I projektgruppen har förutom RFV, enheterna FHA och UA, ingått representanter från försäkringskassorna i Stockholm, Uppsala, Kalmar, Halland och Västerbotten. Inför den tillsynsaktivitet som skulle genomföras under 1998 presenterades och testades projektgruppens förslag till bedömningsinstrument på samtliga

försäkringskassor vid en konferens under våren 1998. På så sätt har samtliga kassor medverkat till att utveckla det instrument som ligger till grund för kvalitetsbedömningen.

Vid en konferens med samtliga försäkringskassor under hösten 1998 har R17V presenterat resultatet av tillsynen och diskuterat de brister som finns i hanteringen av arbetsskadeärenden samt informerat om RFV:s syn på olika tillämpningsfrågor.

2. BEDÖMNINGSINSTRUMENTET

Bedömningsinstrumentet för Qben-LAF består av en blankett (bil. 1) och en manual (bil. 2) som har tagits fram för att underlätta ärendegranskningen och så långt möjligt få en lika bedömning.

Blanketten innehåller följande bedömningsområden eller block

Allmänna uppgifter
Utredning om olycksfall/färdolycksfall/samband
Utredning annan skadlig inverkan/samband
Medicinskt underlag
Försäkrings- eller konsultläkarbedömning
Sammanfattande medicinsk bedömning
Utredning om rätt till livränta
Livränteberäkning
Förvaltningsrättsliga frågor
Beslut i ärendet
Granskarens bedömning av riktigheten i beslutet

Blanketten är indelad i block och varje block innehåller frågor om de uppgifter som skall ligga till grund för beslutet finris med i det beslutsunderlag som socialförsäkringsnämnden har haft tillgängligt vid sitt beslut. Granskaren bedömer om uppgifterna som f~ är tillräckliga eller otillräckliga för att man skall kunna fatta beslut i det aktuella ärendet. För att ett block skall bedömas som tillräckligt får ingen uppgift i blocket bedömas som otillräcklig. Granskaren skall slutligen göra en bedömning om det beslut som har fattats är rätt eller fel eller om det finns sådana brister i beslutsunderlaget att något beslut inte borde ha fattats på föreliggande underlag.

3. URVAL AV ÄRENDEN FÖR GRANSKNING

Tillsynen omfattar underlaget till beslut i arbetsskadeärenden. vilka har avgjorts av socialförsäkringsnämnderna under andra kvartalet 1998. Totalt fattade nämnderna beslut i 4100 arbetsskadeärenden under denna period. RFV bestämde att tillsynen skulle omfatta 1000 ärenden fördelade på samtliga försäkringskassor med hänsyn till antalet beslut som hade fattats av respektive kassa under perioden. Beträffande metod för urval och fördelning per försäkringskassa se bil. 3. Varje försäkringskassa har granskat sina egna ärenden, totalt 989 efter ett bortfall på elva ärenden. RFV har granskat två ärenden från varje kassa, sammanlagt 50 ärenden.

Livränta hade beviljats 1649 ärenden och avslagets 1308 ärenden. Annan ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring hade beviljats i 16 och avslagets i 30 ärenden.

I de 50 ärenden som granskats av RFV hade livränta beviljats 128 och avslagets 120 ärenden. Därutöver fanns två beslut om avslag avseende övrig ersättning.

4. RESULTAT AV ÄRENDEGRANSKNINGEN

Arbetsskadeärenden innefattar skälighetsbedömningar och besluten bygger på allmänt vedertagna uppfattningar inom den medicinska vetenskapen. Lagstiftningen är till vissa delar oklar och svårtolkad och det saknas i vissa avseenden också en vägledande praxis från högsta instans. Det gäller särskilt tillämpningen av det nya arbetsskadebegreppet från I januari 1993. RFV har i olika sammanhang påpekat att lagstiftningen ger upphov till tolkningssvårigheter och att förarbetena inte ger tillräcklig ledning vid bedömningen av från vilken tidpunkt livränta kan beviljas. Det är därför viktigt att beakta att de bedömningar som har gjorts vid granskningen är granskarens tolkning av vad som i det enskilda ärendet krävs för ett riktigt beslut och att det i många fall inte med säkerhet går att uttala sig om riktigheten i ett beslut.

I rapporten redovisas resultatet dels som antal ärenden i urvalet ovägt, dels som vägda procenttal. De vägda procenttalen tar hänsyn till de olika urvalssannolikheter som ärendena har och är skattningar av andelar i hela den ärendemängd. ur vilket urvalet är draget.

4.1 Riktigheten i besluten

Försäkringskassornas granskare bedömde att beslutet var rätt 1718 ärenden, fel i 69 ärenden och att det fanns sådana brister i beslutsunderlaget att det inte borde ha fattats beslut på det föreliggande underlaget i 202 ärenden.

RFV bedömde att beslutet var riktigt i 35 ärenden, fel i tio ärenden och att kassan inte borde ha fattat beslut på det föreliggande underlaget i fem ärenden.

Andelen beslut som bedömdes helt riktiga var vid försäkringskassornas granskning 72,8 % och vid RFV:s granskning 64,2 %1

4.2 Kvaliteten i beslutsunderlagen

A. Allmänna uppgifter

Redovisade procenttal är vägda vilket innebär att hänsyn har tagits till ärendenas olika urvalssannolikhet

De allmänna uppgifterna avser uppgifter i beslutsunderlaget som bl. a. redovisar den försäkrades yrkande, försäkringshistorik av betydelse för ärendet, vilka sjukdomar/skador som prövningen avser samt om det finns ett ställningstagande till efterkontroll.

Förutsättningar

För att kunna ta ställning och fatta beslut i ett arbetsskadeärende måste beslutsfattaren, socialförsäkringsnämnden, ha tillgång till Vissa allmänna uppgifter vad prövningen avser eller uppgift om den försäkrades yrkande om ersättning. Enligt LAF skall frågan om den försäkrade har ådragit sig en arbetsskada endast prövas för att bestämma ersättning enligt försäkringen. 2

Livränta kan beviljas tillsvidare eller för en begränsad tid. Ett beslut om livränta skall enligt LAF omprövas om ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet.' Frågan om efterkontroll finns inte reglerad i lagen men i RFV: s allmänna råd finns en rekommendation om att försäkringskassan i samband med beslut om livränta som inte tidsbegränsas tar ställning till om efterkontroll skall göras. De förhållanden som förelåg vid bedömningen av rätten till livränta kan ändras på så sätt att förmånen bör omprövas. I många fall där livränta beviljas tillsvidare är det enligt RFV:s uppfattning viktigt att ärendet följs upp med en efterkontroll för att undvika att förmånen felaktigt betalas ut eller betalas ut med fel belopp.

För att socialförsäkringsnämnden skall kunna ta ställning i ett arbetsskadeärende är det viktigt att den har kännedom om sådana allmänna uppgifter som den försäkrades yrkande, vilken sjukdom/skada som prövningen avser samt försäkringshistorik av betydelse för beslutet. Det föreligger annars risk för att beslutet fattas på felaktiga grunder.

Iakttagelser

De allmänna uppgifterna bedömdes av försäkringskassorna som otillräckliga i 155 ärenden eller 1 15,9 % av det totala antalet. RFV bedömde att uppgifterna var otillräckliga i fem ärenden eller 8,4 % varav det saknades beslut om efterkontroll i tre ärenden och uppgifter om försäkringshistorik av betydelse för beslutet i två ärenden. I

B. Olycksfall/färdolycksfall

Förutsättningar

Enligt LAF avses med arbetsskada bl.a. skada till följd av olycksfall i arbetet eller vid färd till eller från arbetsstället om färden föranleddes av eller stod i nära samband med arbetet. Som olycksfall betraktas enligt praxis en händelse som har varit relativt kortvarig och i viss mån ovanlig eller oförutsedd. Av LAF följer att en förutsättning för att en skada till följd av ett olycksfall skall betraktas som en arbetsskada är att olycksfallet har samband med arbetet eller arbetsförhållandena.

Iakttagelser

Av de ärenden som granskats av försäkringskassorna avsåg 147 och av RFV sex anmälan om skador till följd av olycksfall/färdolycksfall. Utredningen om olycksfallet bedömdes av kassorna som otillräcklig i 28 ärenden eller i 19,2 % av det totala antalet. De ärenden som granskades av R17V bedömdes samtliga som tillräckligt utredda.

Slutsatser

RFV konstaterar att det till 1~ för utredning och bedömning av olycksfall/färdolycksfallsärenden finns en klar praxis. Det allmänna rådet innehåller ett flertal exempel som kan vara till ledning vid utredning och bedömning. Det är därför enligt RFV:s mening anmärkningsvärt att utredningarna bedömts som otillräckliga i så stor omfattning som försäkringskassorna funnit vid sin granskning.

RFV kan konstatera att nuvarande skrivning i allmänna rådet som rör handläggningen hos försäkringskassan vid beslut om olycksfäll/färdolycksfall behöver förtydligas på så sätt att det klart framgår hur utredningen om händelseförlopp eller olycksfallsmoment skall dokumenteras i beslutsunderlaget. Detta kommer att beaktas när rådet omarbetas under 1999.

C. Annan skadlig inverkan/samband

Förutsättningar

Med arbetsskada förstås enligt LAF skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Med annan skadlig inverkan avses enligt LAF i dess lydelse från och med den I januari 1993 inverkan av en faktor som med hög grad av sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade har. 5 Enligt lagens förarbeten måste såväl kvantitativa som kvalitativa krav ställas vid bedömningen av om den försäkrade har varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet. Om en försäkrad bedöms ha varit utsatt för annan skadlig inverkan i arbetet skall den skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan om övervägande skäl talar för det. 6

Iakttagelser

Av de ärenden som granskades av försäkringskassorna avsåg 351 nya anmälningar där annan skadlig inverkan och samband inte tidigare hade prövats. Av dessa bedömdes utredningen som otillräcklig i 111 ärenden eller 30,4 % av det totala antalet. Motsvarande i RFV:s granskning var 18 ärenden varav fem eller 29,0 % bedömdes som otillräckliga. I de ärenden som RFV bedömt som otillräckliga saknades uppgifter eller fanns otillräckliga uppgifter om de arbetsförhållanden som hade angivits som orsak till den anmälda sjukdomen/skadan.

Slutsatser

För att fastställa om en sjukdom har uppstått till följd av annan skadlig inverkan i arbetet ställs stora krav på utredningen av arbetsförhållandena. RFV har i allmänna rådet Ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring rekommenderat att beslut i ett arbetsskadeärende alltid bör fattas på grundval av en god kännedom om den arbetsmiljö vari en skada har uppstått. I ett särskilt kapitel i rådet finns också redovisat vilka krav som skall ställas på en utredning av annan skadlig inverkan.

RFV ser mycket allvarligt på att försäkringskassorna fattar beslut på bristfälliga underlag i så stor omfattning. Det är enligt RFV:s mening viktigt att understryka att såväl beslut om ersättning som beslut där den försäkrade inte bedöms ha vant utsatt för skadlig inverkan i arbetet måste föregås av en noggrann utredning.

D. Medicinskt underlag

Med medicinskt underlag avses läkarutlåtande eller journaler från behandlande läkare samt yttrande från försäkringskassans försäkrings- eller konsultläkare. I syfte att få vetskap om var eventuella brister finns har bedömningsinstrumentet indelats i ett block för bedömning av underlaget från behandlande läkare och ett för försäkrings- eller konsultläkarens bedömning. I ytterligare ett block görs en sammanfattande bedömning av det medicinska underlaget.

Enligt lagens förarbeten måste den samlade kunskapen med betydande grad av sannolikhet tala för att en faktor i arbetsmiljön är skadlig. Detta blir fallet då det föreligger en väsentlig kunskap inom medicinsk eller annan vetenskap för att en viss faktor har en sådan skadebringande egenskap. För att man skall kunna göra gällande att en viss faktor med hög grad av sannolikhet kan orsaka skada måste denna uppfattning vara relativt allmänt accepterad inom den medicinska veteriskapen. Saknas en sådan uppslutning t.ex. då olika forskares och läkares uppfattning på ett mer markant sätt går isär beträffande den skadebringande effekten, kan kravet på en hög grad av sannolikhet inte anses uppfyllt.

Underlag från behandlande läkare

Förutsättningar

Försäkringskassan skall enligt Förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd (FASP) hämta in läkarutlåtande om anmäld arbetsskada. Enligt allmänna rådet bör det ställas stora krav på det medicinska underlaget och saknar utlåtandet de relevanta uppgifterna måste dessa kompletteras. I utlåtandet är det viktigt att läkarens resonemang beträffande skadlighets- och sambandsfrågan är logiskt och vetenskapligt grundat. Ett särskilt läkarutlåtande med relevanta frågeställningar för bedömningen i ett arbetsskadeärende har tagits fram av RFV.

Iakttagelser

Underlag från behandlande läkare, dvs. läkarutlåtande eller journaler, hade bedömts vara erforderligt i 845 ärenden i försäkringskassornas granskning. Av dessa bedömdes att 394 eller 45,6% var otillräckliga för att man skulle kunna ta ställning i arbetsskadefrågan. Med otillräcklig avses att behandlande läkare inte har tagit ställning till frågan om skadlig inverkan och samband eller att ställningstagandet är otillräckligt för en bedömning. Av de ärenden som granskades av RFV behövdes medicinskt underlag i 44 ärenden och av dessa bedömde RFV att 17 eller 38,4 % var otillräckliga.

Av de 17 underlag från behandlande läkare som RFV bedömt som otillräckliga hade inte läkaren uttalat sig om skadliga faktorer i arbetet eller om skäl som talar för eller mot samband mellan den skadliga inverkan och aktuella sjukdomsbesvär.

Slutsats

Av tidigare granskningar som har gjorts av RFV samt av uppgifter från försäkringskassorna har framkommit att beslut i arbetsskadeärenden. i flertalet fall fattas på grundval av ett läkarutlåtande som är avsett för bedömningen av rätten till förtidspension eller på grundval av journaler och röntgenutlåtanden. Att det särskilda läkarutlåtandet vid arbetsskada inte begärs in av kassan innebär att behandlande läkares uppfattning om skadliga faktorer i arbetet och om orsakssamband ofta saknas.

Anledningen till att läkarutlåtande vid arbetsskada inte begärs är enligt försäkringskassorna de långa väntetiderna. Läkarna är inte heller benägna att inkomma med ytterligare ett utlåtande när de har utfärdat ett sådant för ställningstagande till rehabiliteringsåtgärd efter inför en prövning av rätten till förtidspension. Dessa utlåtanden innehåller till viss del samma uppgifter som arbetsskadeutlåtandet.

RFV anser att det är viktigt att det i beslutsunderlaget ingår uppgift om den behandlande läkarens uppfattning om eventuellt skadliga faktorer i arbetet och de skäl som talar för respektive mot ett samband mellan arbete och sjukdom. I de fall försäkringskassan har ett aktuellt läkarutlåtande för prövning av rätten till förtidspension är det enligt RFV: s mening lämpligt att kassan begär en komplettering med relevanta frågor som avser arbetsskadeprövningen.

RFV har i sitt yttrande över betänkandet av arbetsskadeutredningen "Den framtida arbetsskadeförsäkringen" (SOU 1998:37) framfört att kravet på att läkarutlåtandet skall lämnas på särskilt formulär bör modifieras. Motivet är att när arbetsskadeprövning numera görs finns i de flesta ärenden ett utförligt medicinskt underlag för prövning av rätten till förtidspension i sjukfallet och detta kan då kompletteras med ett utlåtande som endast avser de frågor som erfordras för försäkringskassans prövning av rätten till ersättning från arbetsskadeförsäkringen

Bedömning av försäkrings- eller konsultläkare

Förutsättningar

Försäkringsläkaren skall enligt AFL hjälpa försäkringskassan med frågor som kräver medicinsk sakkunskap och verka för ett gott samarbete mellan kassan och de läkare som är verksamma inom kassans verksamhetsområde.

Iakttagelser

Försäkrings- eller konsultläkarbedömningen hade av försäkringskassorna bedömts som otillräcklig i 220 eller i 25,2 % av det totala antalet ärenden där sådan bedömning hade varit aktuell. Med otillräcklig avses antingen att det finns en bristfällig bedömning av försäkrings- eller konsultläkaren eller att en sådan bedömning saknas och granskaren anser den borde ha funnits.

Vid RFV:s granskning bedömdes försäkringsläkarens yttrande som otillräckligt i sex ärenden eller i 13,7 % av de 44 ärenden där ett sådant var aktuellt. Anledningen var att det i två ärenden saknades en försäkringsläkarbedömning och i fyra ärenden fanns en bedömning av försäkringsläkaren som var otillräcklig.

Slutsats

I de fall underlaget från behandlande läkare inte innehåller de uppgifter som behövs för att kunna göra en bedömning i ärendet är det handläggarens uppgift att överlämna ärendet med relevanta frågeställningar till försäkringsläkaren. Granskningen har visat att detta inte alltid görs trots att det finns brister i utlåtandet från behandlande läkare.

Det är enligt RFV:s uppfattning viktigt att den försäkrings- eller konsultläkare som konsulteras i ett arbetsskadeärende har god kunskap om den medicinska vetenskapens ståndpunkt beträffande den skadebringande effekten av en viss faktor i arbetet samt kan uttala sig om vilka skäl som talar för och mot ett samband mellan arbete och sjukdom. Resultatet av granskningen tyder på att vissa försäkringsläkare som anlitas i arbetsskadeärenden saknar sådan kunskap. Vid behov bör försäkringsläkaren enligt RFV: s mening samråda med en specialist inom aktuellt område.

Sammanfattande medicinsk bedömning

Iakttagelser

Den sammanfattande medicinska bedömningen, utlåtande från behandlande läkare tillsamman med försäkrings-/konsultläkarens bedömning har av försäkringskassorna bedömts som otillräcklig i 205 ärenden vilket motsvarar 22,9 % av det totala antalet där en sådan bedömning varit aktuell i ärendet. Motsvarande i RFV: s granskning var sex otillräckliga eller 15,8%

Slutsats

RFV kan konstatera att ett stort antal beslut i arbetsskadeärendet fattas på ett otillräckligt medicinskt underlag vilket är klart otillfredsställande. Det är verkets uppfattning att försäkringskassorna i första hand måste inhämta uppgifter som rör den uppgivna arbetsskadan från den behandlande läkaren. Om kassan redan tidigare har ett aktuellt medicinskt underlag bör detta kompletteras med riktade frågor motsvarande de som finns i läkarutlåtandet vid arbetsskada. RFV ser mycket allvarligt på att inte kassorna har eller inte använder sig av försäkrings- eller konsultläkare som har goda medicinska kunskaper inom det specifika område som det aktuella ärendet rör och i övrigt har kunskap om vilka krav som ställs vid bedömningen av ett arbetsskadeärende.

Det är RFV:s uppfattning att kassaledningen har ett ansvar för att det finns tillgång till försäkrings- eller konsultläkare som har den kompetensen att de kan biträda försäkringskassans handläggare vid bedömningen i arbetsskadeärenden. I försäkringsläkarens uppgifter ingår också att upprätta kontakter med och lämna information till behandlande läkare. I mer svårbedömda fall bör försäkringsläkaren enligt RFV: s mening inhämta yttrande från en specialist inom det aktuella sjukdomsområdet eller medverka till att en utredning vid en yrkesmedicinsk klinik kommer till stånd.

F. Utredning om rätt till livränta

Förutsättningar

Den som har fått en bestående nedsättning av sin arbetsförmåga med minst en femtondel på grund av en arbetsskada har enligt LAF rätt till livränta. Livränta kan enligt LAF beviljas först sedan den sjukdom som har förorsakats av skadan har upphört.

Det finns oklarheter i lagstiftningen och det saknas för närvarande vägledande avgöranden från högsta instans när det gäller vissa frågor som hänger samman med från vilken tidpunkt som livränta kan beviljas samt frågan om vilken rättslig verkan det har att vissa sjukdomsbesvär godkänts som arbetsskada vid en senare prövning av rätt till livränta.

Iakttagelser

Av de ärenden som har granskats av försäkringskassan var utredning om rätt till livränta aktuell i 683 ärenden och hade bedömts som otillräcklig 1 141 eller 19,9 % av de granskade ärendena.

Vid RFV:s granskning fanns 31 ärenden med utredning om rätten till livränta. RFV bedömde att sex eller 21,3 % av dessa var otillräckligt utredda. Anledningen till att RFV bedömde utredningen som otillräcklig var i samtliga ärenden att livränta hade beviljats trots att utredningen inte visade att nedsättningen av förmågan att skaffa inkomst genom arbete uppstått på grund av en arbetsskadan.

Slutsatser

För rätt till livränta skall det enligt RFV:s mening fänas ett samband mellan en skadlig inverkan i arbetet och den sjukdom som sätter ned förmågan att skaffa inkomst genom arbete vid den tidpunkt då livränta är aktuell. RFV anser att det skall göras en förutsättningslös prövning av rätten till livränta oavsett om det finns en tidigare godkänd arbetsskada. Granskningen visar att försäkringskassorna i Vissa fall beviljar livränta utan att pröva om samband föreligger mellan skadlig inverkan i arbetet och aktuella sjukdomsbesvär som sätter ned arbetsförmågan.

RFV har för avsikt att förtydliga och komplettera det allmänna rådet med en modell över vilka bedömningar som skall göras när rätten till livränta prövas. Försäkringskassorna bör enligt RFV:s mening se till att det finns ett fullständigt medicinskt underlag vid bedömningen även i de fall den försäkrade tidigare har beviljats en tidsbegränsad livränta. Det bör också ställas krav på att försäkrings- eller konsultläkaren gör en medicinsk sambandsbedömning.

G. Livränteberäkning

Förutsättningar

Huvudregeln enligt LAF är att livränteunderlaget skall överensstämma med den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges." RFV har i allmänna rådet rekommenderat att försäkringskassan vid bestämmande av livränteunderlag och inkomst efter skadan skriftligt kontaktar arbetsgivaren i syfte att utreda inkomstförhållandena. Inför granskningen beslutades att även utredningar som gjorts per telefon skulle betraktas som tillräckliga om granskaren bedömde att uppgifterna var tillförlitliga.

Iakttagelser

Av de av försäkringskassorna granskade ärendena hade beräkning av livränteunderlag och inkomst efter skadan gjorts i 677 ärenden och vid RFV:s granskning i 32 ärenden. Kassorna bedömde att beslutsunderlaget var otillräckligt i 173 ärenden eller 25,1 % och RFV i tio ärenden eller 37,0%.

Anledningen till att RFV bedömt att livränteberäkningen var otillräcklig var att uppgifterna om livränteunderlag och inkomst efter skadan inhämtats enbart från den försäkrade själv eller muntligt från arbetsgivaren utan uppgift om uppgiftslämnarens namn.

Slutsatser

Inkomstuppgifter som skall ligga till grund för livränteberäkningen är avgörande för storleken av den livränta som skall betalas ut under lång tid. RFV anser det därför viktigt att utredningen görs med stor omsorg och att uppgifterna kontrolleras. Verket finner det därför oacceptabelt att försäkringskassorna fattar beslut på ett bristfälligt underlag i detta avseende.

H. Förvaltningsrättsliga frågor

Förutsättningar

I förvaltningslagen finns bestämmelser om bl.a. kommunicering samt om motivering av och underrättelse om beslut.

Iakttagelser

Försäkringskassornas granskning har omfattat kommunicering, beslutsmotivering samt om det framgår vilka handlingar som ingår i beslutsunderlaget. Kassorna har bedömt att den förvaltningsrättsliga tillämpningen i dessa delar var otillräcklig i 219 ärenden eller i 23,4%

RFV har även granskat om det fanns överensstämmelse mellan beslut och beslutsmotivering i promemoria, protokoll och underrättelsen om beslut samt om beslutsmeddelandet är utformat enligt den s.k. "Beslutsmodellen." RFV bedömde att i 20 av de granskade ärendena eller 40,8 % hade de förvaltningsrättsliga kraven inte tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt. I ett ärende framgick det inte om den försäkrade var kommunicerad, beslutsmotiveringar saknades eller var otillräckliga i åtta ärenden och i sex ärenden fanns inte överensstämmelse mellan det beslut som enligt protokollet hade fattats av socialförsäkringsnämnden och beslutsmeddelandet till den försäkrade. Beslutsmodellen hade inte använts i elva ärenden.

Slutsatser

Granskningen visar det finns mycket allvarliga brister i hur försäkringskassan sköter sin handläggning ur förvaltningsrättslig synpunkt. Det är enligt RFV:s granskning i första hand brister i motiveringen av beslutet till den försäkrade. Beslutsmotiveringarna innehåller t.ex. en sammanblandning av de skäl som har bestämt utgången, en sammanfattning av ärendet och övrig information. Trots att JO vid ett flertal inspektioner på försäkringskassorna har påpekat att det förekommer bristande överensstämmelse mellan vad som har beslutats enligt socialförsäkringsnämndens protokoll och det beslutsmeddelande som kassan skickar till den försäkrade finns fortfarande sådana brister i de granskade ärendena.

Att ärendena hanteras på ett förvaltningsrättsligt korrekt sätt är enligt RFV:s mening ett grundkrav för att rättssäkerheten skall kunna upprätthållas.

5. Jämförelse mellan ärenden som har granskats av RFV och försäkringskassorna

Av de 50 ärenden som har granskats både av RFV och försäkringskassorna hade samma bedömning beträffande riktigheten i beslutet gjorts i 33 ärenden. Av de 17 ärenden där det förekom skillnader i bedömningen rör sex ärenden bedömning av rätten till livränta och fem ärenden beräkning av livränteunderlaget. Övriga skillnader i bedömningen finns i ärenden som rör kravet på utredning vid olycksfall, bedömning av livränta vid utbildning samt utredning av annan skadlig inverkan. RFV kan konstatera att det inte finns någon systematisk skillnad i bedömningen mellan försäkringskassornas och RFV:s granskare. I huvudsak får olikheterna ses som ett uttryck för att det rör sig om prövning av individuella förutsättningar i ärenden där lagstiftningen lämnar utrymme för bedömningar.

Hosted by Skyddas av