- Avarter i vissa företag och på vissa marknader, främst olämpliga ersättningar till företagsledningar, har tärt på förtroendet för stora företag och vissa delar av finanssektorn men det råder ingen allmän förtroendekris för svenskt näringsliv. Vi vill minska riskerna för beteenden som kan skada hela samhällsekonomin. Förslagen syftar till att förstärka förtroendet för näringslivet, säger Förtroendekommissionens ordförande Erik Åsbrink.

Utöver självreglering föreslås en kombination av skärpt lagstiftning, förbättrad tillsyn och effektivare sanktioner – ”balans i förtroendetriangeln” - samt ökad öppenhet och tydligare ansvarsgränser. Prioriterade insatsområden är förbättrad bolagsstyrning, förtroende för finanssektorn, effektivare konkurrenspolitik och förstärkta insatser mot ekonomisk brottslighet.

Förbättrad bolagsstyrning

Självregleringen förstärks genom förslaget till Svensk kod för bolagsstyrning. En ideell förening, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, föreslås äga och förvalta koden. Koden behöver kompletteras med lagregler, tillsyn och sanktioner:

§ Lagfäst krav om särskild redogörelse på bolagsstämman för ledningens och styrelsens ersättningar. Beslut av bolagsstämman om principerna för ersättningarna och om alla former av aktierelaterade incitamentsprogram.

§ Lagfäst krav att styrelseordföranden väljs på bolagsstämman.

§ Lagfäst krav på skriftlig försäkran av styrelse och VD om årsredovisningen och av finansdirektören om den finansiella rapporteringen.

§ Skärpt tillsyn över redovisning och revision genom Redovisningsinspektionen, en ny myndighet med en årsbudget om 50 miljoner kronor. Bokföringsnämnden och Revisorsnämnden läggs ner.

§ Begränsningarna av AP-fondernas ägarandelar och Sjunde AP-fondens rätt att rösta för ägda aktier ses över med inriktningen att avskaffa restriktionerna.

§ Tydligare ägaruppdrag inom den statliga företagssektorn. Förvaltningen av statens hel- eller delägda bolag koncentreras till näringsdepartementet.

§ Förmögenhetsskatten avskaffas - större neutralitet i beskattningen av olika ägare.

Bättre konsumentskydd och mindre intressekonflikter i finanssektorn

Finanssektorn spelar en nyckelroll i samhällsekonomin. Systemstabiliteten har förbättrats men konsumentskyddet behöver stärkas när allt fler konsumenter utnyttjar allt mer komplexa finansiella produkter. Intressekonflikter måste hanteras bättre.

Förslag:

§ Finansinspektionen får huvudansvaret för konsumentskyddet på det finansiella området och tillförs 30 miljoner kronor om året, varav 20 miljoner kronor förs vidare till konsumentbyråerna. Konsumentbyråerna på bank- och försäkringsområdet ansvarar för arbete med enskilda konsumenter. Konsumentombudsmannen (KO) driver processer.

§ Administrativa sanktioner i form av avgifter införs vid vilseledande marknadsföring av finansiella tjänster.

§ I icke vinstutdelande och ömsesidiga försäkringsaktiebolag skall en majoritet av styrelseledamöterna vara oberoende av moderbolaget.

§ Konstruktionen med ömsesidiga bolag i en vinstdrivande koncern utmönstras.

§ Försäkringsmäklares tjänster ska betalas av kunderna, inte av försäkringsbolagen.

§ En majoritet av styrelseledamöterna i fondbolagen ska vara oberoende.

§ Föreskrifter mot intressekonflikter i värdepappersbolagen motsvarande Spitzer Rules: tydligare gränser mellan analys och corporate finance, öppenhet om analys av bolag och ersättningar från analyserade bolag samt skärpt intern övervakning.

§ Självregleringen inom fondbolagen och på värdepappersmarknaden bör förstärkas.

§ Regeringen bör utreda hur affärsverksamhet tydligt kan särskiljas från regelgivning och tillsyn vid Stockholmsbörsen och andra auktoriserade marknadsplatser.

Effektivare konkurrenspolitik

Missbruk av dominerande ställning och karteller skadar förtroendet för näringslivet. Vissa lagar och tillsynen över konkurrensområdet behöver förstärkas:

§ Konkurrensverket tillförs 25 miljoner kronor om året och får samlat tillsynsansvar för offentlig upphandling och stödgivning (inklusive transparenslagen) samt förstärkt roll på marknaderna för elektronisk kommunikation. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) läggs ned.

§ Konkurrensverket ges rätt att besluta om konkurrensskadeavgift. Överklagande sker direkt till Marknadsdomstolen. Högsta domstolen blir högsta instans för alla konkurrensrättsliga mål. Marknadsdomstolen förstärks.

§ Marknadsskadeavgift införs som sanktion i lagen om offentlig upphandling (LOU). Mål om marknadsskadeavgift avgörs av Marknadsdomstolen.

§ Möjligheten att ändra kommunallagen utreds så att avgifter kan utdömas om kommuner bedriver näringsverksamhet på en konkurrensmarknad i strid med lagen och så att beslut även av kommunala bolag kan överklagas också av andra än kommunens invånare.

§ Plan- och bygglagen (PBL) ses över så att konsument- och konkurrenshänsyn får större genomslag i planeringen.

Kamp mot ekonomisk brottslighet

Utredningar av ekonomisk brottslighet tar orimligt lång tid och antalet fällande domar är för få, varför kommissionen föreslår:

§ Ekobrottsbekämpningen koncentreras till Ekobrottsmyndigheten som tillförs 60 miljoner kronor om året. En ny åklagarkammare med huvudansvar för de stora och komplicerade ekobrotten inrättas vid varje avdelning. Rekryteringen av ekopoliser breddas. En pool av externa experter inrättas.

§ Frågor om den misstänktes medverkan i brottsutredningen, åtalsbegränsning och uppluckring av den absoluta åtalsplikten – ”plea bargain” – utreds, liksom ökade krav på åklagare att bevaka händelser och ta egna initiativ. Förundersökningar om ekobrott effektiviseras.

§ Specialisering på mål om ekobrott inom respektive domstol.

§ Straffbestämmelserna om mutbrott och bestickning ses över för att bli tydligare.

§ Straffbestämmelse om företagaransvar för styrelse och VD utreds.

§ De stora företagen bör införa antikorruptionsprogram och s.k. compliance officer.

Bakgrund

Kommissionen konstaterar att förtroende är en viktig del av det sociala kapital som behövs för tillväxt och välfärd. Om ”den sociala fällan” slår igen, så att allt fler fuskar för att andra gör det, ökar transaktions- och försäkringskostnaderna kraftigt. En serie undersökningar visar att förtroendet för storföretag sjunkit markant under senare år, medan förtroendet för småföretag är intakt. Det finns också betydande förtroendeproblem för delar av finanssektorn.

Förtroendeproblemen förstärktes av börsbubblan 1997 - 2002 och förklaras främst av höga ersättningsnivåer och olämpliga ersättningssystem, felaktig/missvisande ekonomisk information, otillbörligt utnyttjande av marknadsställning och informationsöverläge, oklara roll- och ansvarsgränser samt svagt underbyggda strategier och dåliga affärsbeslut.

Förtroendekommissionen tillsattes hösten 2002 för att granska förtroendeskadliga företeelser inom det svenska näringslivet och har bestått av Erik Åsbrink, ordförande, Per-Olof Edin, Marianne Nivert, Bengt Rydén och Lena Torell, ledamöter, samt Rune Brandinger och Jens Wieslander, experter, och Per Lekvall, huvudsekreterare.

I en rådgivande referensgrupp har ingått Tomas Billing, Hans Dalborg, Gustaf Douglas, Greger Hatt, Birgitta Johansson-Hedberg, Bodil Hulgaard, Göran Johnsson, Marianne Nilson, Jacob Palmstierna, Charlotte Petri-Gornitzka och Jacob Wallenberg. Kommissionen är dock ensam ansvarig för innehållet i betänkandet.

Hosted by Skyddas av