Social tillsyn 2002
Resultat av länsstyrelsernas tillsyn
Sammanfattning
Övergripande frågeställningar
Länsstyrelserna anger att de största problemen inom socialtjänsten som
helhet är:
Nya signaler
Positiva tendenser
Vad visar länsstyrelsernas tillsyn?
Förändringar mellan 2001 och 2002
Handläggning
Insatser
Bemötande
Barnets bästa
Våldsutsatta kvinnor
Ej verkställda beslut och domar för äldre och funktionshindrade
Kommunernas planering av bostäder för äldre och funktionshindrade
Kvalitetsarbete
Personal/organisation
Enskilda (tillståndspliktiga) verksamheter
Socialstyrelsen och länsstyrelserna har ett gemensamt uppdrag från
regeringen att presentera resultatet av länsstyrelsernas tillsyn över
socialtjänsten och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) för år 2002. Rapporten visar vad länsstyrelserna har sett i sin
tillsyn och ger därför inte hela bilden av hur socialtjänsten fungerar. Då
rapporten är en tillsynsrapport ger den dock viktig kunskap om behovet av
förbättringar inom socialtjänsten.
Under
året har de 21 länsstyrelserna granskat delar av socialtjänsten i samtliga
kommuner och i cirka en fjärdedel av de enskilda (tillståndspliktiga)
verksamheterna. Länsstyrelserna har även granskat och bedömt drygt 2 100
klagomål från enskilda människor. Resultatet av tillsynen visar allt ifrån
en väl fungerande socialtjänst till en socialtjänst med allvarliga brister.
Vid
intervjuerna som ligger till grund för en del av denna rapport ombads
länsstyrelserna att ange de tre största problemen inom socialtjänsten som
helhet. Vidare efterfrågades vilka nya trender,nya målgrupper,etc.och
positiva tendenser de ser i socialtjänsten.
-
Svårigheter att
rekrytera och behålla personal och uppdragstagare som t.ex.
kontaktpersoner.
-
Brist på bostäder
för äldre och personer med funktionshinder. Detta leder bl.a. till att
beslut och domar som avser bostäder inte verkställs.
-
Brister i
handläggning och rättssäkerhet.
-
Brist på resurser i
socialtjänsten är ett problem som de flesta länsstyrelser har observerat.
-
Socialtjänsten har
svårigheter att möta olika invandrargrupper och deras specifika behov.
-
Kommunerna och
landstingens barnpsykiatri har svårt att tillgodose behov av utredning och
behandling för barn med neuropsykiatriska problem.
-
Kommuner omvandlar
särskilda boenden för äldre till ordinära boenden eller seniorboenden.
-
Kommunerna satsar
allt mer på familjecentraler.Här samverkar socialtjänst med bl.a.
förskola,mödravårdscentraler och barnavårdscentraler.
-
I de flesta kommuner
finns personal som har utbildat sig för att hålla i gruppverksamheter för
barn som lever i riskmiljöer. Gruppverksamhet pågår också i många
kommuner.
-
Samverkan utvecklas
mellan kommuner och mellan andra myndigheter.
-
Organiserandet av
personligt ombud för psykiskt funktionshindrade fungerar bra i kommunerna.
-
Kvalitetssystemen i
kommunerna och hos enskilda verksamheter utvecklas positivt.
-
Kommunernas arbete
till skydd för kvinnor som utsatts för våld utvecklas.
Länsstyrelserna har under året avslutat 2 150 tillsynsärenden i
verksamhetstillsyn /Fotnot: För en förklaring av begreppen som används i
denna rapport se bilaga 2./ inom kommuner och enskilda verksamheter.Detta är
en kraftig ökning från föregående år.Ökningen antas till stor del bero på
att länsstyrelserna registrerar och rapporterar tillsynerna på ett
annorlunda sätt än tidigare. Antalet brister vid tillsynen är ungefär lika
många som föregående år. Då antalet tillsyner ökat och antalet brister varit
konstant har följaktligen andelen brister minskat, från 35 till 20 procent.
Under
året har länsstyrelserna granskat 2 126 individärenden (de flesta avser
klagomål från enskilda). Detta är en ökning från föregående år. Av de
granskade individärendena har 52 procent avslutats med att länsstyrelsen har
uttalat kritik mot kommunen eller den enskilda verksamheten. Föregående år
avslutades 35 procent av de individuella tillsynsärendena med kritik. Det
har alltså skett en markant ökning av kritiken mellan åren.
En
professionell handläggning och korrekt dokumentation är en förutsättning för
att den enskilde ska tillförsäkras rättssäkerhet i mötet med socialtjänsten.
Länsstyrelserna konstaterar att handläggningen på många håll har
förbättrats. Länsstyrelserna betonar dock att det ser olika ut i kommunerna
och det finns behov av utveckling i många kommuner. Exempel på brister är:
-
kommuner underlåter
att påbörja utredning trots att förhandsbedömningen visat att en utredning
behöver göras (vid barnärenden),
-
kommuner gör
förhandsbedömningar som innebär rättsosäkerhet för den berörda familjen,
-
handläggningstiderna
är för långa,
-
beslut kommer till
efter förhandling mellan den enskilde och handläggaren (äldreomsorgen),
-
beslut dokumenteras
inte (äldreomsorg,funktionshindrade),
-
beslut följs inte
upp,handläggaren vet inte om, och på vilket sätt, beslutet har verkställts
(äldreomsorg, funktionshindrade).
Länsstyrelserna har under året granskat socialtjänstens insatser både i
verksamhetstillsyn och genom klagomål från enskilda. Exempel på brister som
uppmärksammas i tillsynen är:
-
brist på bostäder
med särskild service och särskilda boenden,
-
brist på familjehem
och kontaktpersoner,
-
brister i det
sociala innehållet i hemtjänsten,
-
slentrianmässig
missbrukarvård,t.ex.att alla missbrukare hänvisas till en och samma
öppenvårdsenhet oberoende av behovet.
Familjerätten är det enda verksamhetsområdet som vid tillsyn av insatserna
inte gett anledning till kritik.
Länsstyrelserna har gjort granskningar av bemötandet dels genom
verksamhetstillsyn och dels genom att granska klagomål från enskilda.
Exempel på brister i bemötandet som länsstyrelserna har uppmärksammat i
tillsynen är:
-
den enskilde har
behandlats kränkande,
-
brev har lämnats
obesvarade,
-
väntetider har varit
långa,
-
information till den
enskilde har brustit,
-
möjligheterna till
självbestämmande har varit bristande.
Vid
tillsyn av familjerätten har länsstyrelserna funnit brister endast i två av
47 tillsyner.
Länsstyrelserna noterar förbättringar när det gäller kommunernas förmåga att
se till barns bästa i barnutredningar. Barn till missbrukare synliggörs
också i allt högre grad. Samtidigt har länsstyrelserna funnit att
handläggaren alltför ofta inte har en egen relation till, och kontinuerlig
kontakt med, barn och unga som är placerade i samhällsvård. De flesta
länsstyrelser som granskat barns bästa i utredningar om ekonomiskt bistånd
ser att barnets bästa inte har gett genomslag i besluten.Inom
familjerättsområdet sker en förbättring. Men det är fortfarande ofta i
praktiken de vuxnas behov som styr i vårdnads- och umgängesutredningar.
Det
pågår utbildningar och kompetensutveckling av olika slag för att ge
personalen bättre kunskap om våld i nära relationer och hur man kan möta
kvinnor som behöver stöd. I över en tredjedel av länen finns
länsövergripande samverkansgrupper. Många kommuner har tagit fram strategier
och/eller handlingsplaner för arbetet med våldsutsatta kvinnor. I flera
kommuner finns också lokala samverkansgrupper.
Den 1
januari 2002 fanns det 2 500 beslut enligt socialtjänstlagen (SoL),avseende
äldre och funktionshindrade, som inte var verkställda, vilket innebar en
minskning med drygt 15 procent jämfört med föregående år. Antalet beslut som
inte verkställts enligt LSS utgjorde vid samma tidpunkt cirka 2 800, en
ökning med närmare tio procent jämfört med ett år tidigare. Beslut om
särskilt boende var den insats som oftast inte var verkställd och gällde i
upp till 90 procent av samtliga ej verkställda SoL-beslut. Ej verkställda
beslut enligt LSS gällde främst insatsen kontaktperson men i hög grad även
beslut om insatsen bostad med särskild service. /Fotnot: "Ej verkställda
beslut och domar enligt SoL och LSS 2001", Socialstyrelsen, artnr
2003-109-6./
De
flesta granskningarna av kommunernas planering av bostäder avsåg
funktionshindrade. Länsstyrelserna konstaterar att det saknas planering,
eller att planeringen är bristfällig, i många kommuner. Detta kan t.ex. få
till följd att äldre eller personer med funktionshinder får vänta länge på
särskilda boenden eller bostad med särskild service. En tendens är att
kommuner i allt högre grad planerar för boendeformer med lägre service- och
omvårdnadsgrad, seniorboende för äldre och så kallat stödboende för
funktionshindrade. Vidare samlokaliseras mindre boendeenheter allt oftare
till samma fastighet eller samma kvarter.
Många
kommuner har system för klagomålshantering och övergripande planer för hur
kvalitetsarbetet ska bedrivas. Det förekommer också samarbete med regionala
forsknings-och utvecklingsenheter för att utveckla kvalitetsarbetet i
kommunerna. Däremot beskriver länsstyrelserna att kvalitetsarbetet ofta har
karaktären av punktvisa insatser och att kvalitetsplanerna inte når ut till
verksamheterna och omsätts därför inte i det dagliga arbetet. Vid tillsyn av
kvalitetsarbetet inom familjerätten har länsstyrelserna inte vid något
tillfälle funnit någon anledning till kritik.
Länsstyrelserna har gjort granskningar av hur kommuner och enskilda
verksamheter har organiserat sin verksamhet och hur personalplaneringen
fungerar. Det råder en allmän brist på personal inom socialtjänsten, man har
svårt att rekrytera, och behålla, personal. Problemen finns inom alla
verksamhetsområden. Under året har situationen försämrats ytterligare inom
barn och familj och gäller för alla län.
Enhetschefer inom äldreomsorgen och verksamheter för funktionshindrade
ansvarar för stora arbetsgrupper, ibland över hundra medarbetare, vilket
innebär att de har svårt att finnas till hands och klara den dagliga
arbetsledningen av personal. Introducering av ny personal blir också
lidande. Långtidssjukskrivningar är ett annat stort problem inom
äldreomsorgen.Inom verksamhetsområdet för barn och familj innebär
personalomsättningen att nyutbildad personal får ta ansvar för svåra
barnutredningar.
Den 31
december 2002 fanns det i landet 1 640 tillstånd för att driva enskild
(tillståndspliktig) verksamhet,med totalt 21 717 platser för äldre, personer
med funktionshinder, personer med missbruksproblem och barn och familjer.
Länsstyrelserna har granskat 421 av dessa enskilda verksamheter. Bristerna i
enskilda (tillståndspliktiga) verksamheter kan handla om:
-
brister i kompetens
hos personal och föreståndare,
-
bristande
administrativa rutiner och brister i dokumentation,
-
avsaknad av
individuella planer för boende,
-
bristande
kvalitetsarbete.
|