Regeringsbeslut 5 - Fi 2002/1784

Finansinspektionen

Box 6750

113 85 STOCKHOLM

Uppdrag till Finansinspektionen att följa upp försäkringsbolagens personskadereglering inom trafikförsäkringen m.m.  

Regeringens beslut

Regeringen ger Finansinspektionen i uppdrag att följa upp rapporten av den 18 december 1998, ”Försäkringsbolagen och de trafikskadade” (1998:6). Inspektionen skall därvid särskilt belysa hur försäkrings­bolagens skadereglering har utvecklats sedan rapporten lämnades när det gäller rutinerna för skaderegleringen och handläggningstiderna. Inspek­tionen skall också ange om bolagen har vidtagit de åtgärder för en aktivare skadereglering som föreslogs i rapporten. I uppdraget ligger även att belysa vilka åtgärder i övrigt som bolagen vidtagit för att korta handläggningstiderna samt på vilket sätt bolagen har följt upp de åtgärder som vidtagits. Uppdraget innefattar även att redovisa vilka åtgärder som bolagen i framtiden avser att vidta för att korta handläggningstiderna.

 Inspektionen skall i redovisningen av uppdraget ange vilka åtgärder som inspektionen inom ramen för sin tillsyn över försäkringsbolagen vidtar för att se till att bolagen kortar handläggningstiderna och på vilket sätt inspektionen följer upp de åtgärder som vidtas. På motsvarande sätt skall inspektionen ange vilka åtgärder inspektionen inom ramen för sin tillsyn vidtar avseende bolagens sakkunnigläkare (förtroendeläkare) och på vilket sätt inspektionen följer upp de åtgärder som vidtas. Vidare skall inspek­tionen ange vilka åtgärder som inspektionen i framtiden avser att vidta för att främja en förbättrad trafikskadereglering hos försäkringsbolagen. I detta ligger även att överväga om åtgärder kan behövas för att öka sakkunnigläkarnas oberoende.

Inspektionen skall informera berörda myndigheter, intresse­organisa­tioner och andra organ om uppdraget och på ett tidigt stadium inhämta synpunkter från dessa när det gäller försäkringsbolagens personskade­reglering inom trafikförsäkringen. Inspektionen skall i redovisningen av uppdraget ange vilka kontakter som tagits och resultatet av dessa.

Om inspektionen i sitt arbete med uppdraget finner att det finns skäl till lagändringar skall inspektionen lämna förslag till sådana.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 januari 2003.

Ärendet

Samtliga försäkringsanstalter som driver trafikförsäkringsverksamhet i Sverige skall tillsammans med Trafikförsäkringsföreningen upprätthålla och bekosta en skaderegleringsnämnd. Denna nämnd, Trafikskade­nämnden, skall yttra sig innan en försäkringsanstalt eller Trafikförsäk­ringsföreningen erbjuder den skadelidande en uppgörelse i en viktigare ersättningsfråga. Vad som avses med en viktigare ersättningsfråga regleras i Trafikskadenämndens reglemente, varvid bl.a. frågor om ersätt­ning för inkomstförlust där den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent eller då förlusten beräknas till lägst ett halvt basbelopp om året räknas dit. I de ovan angivna ärendena är det således obliga­to­riskt att höra Trafikskadenämnden.

I bolagens skadereglering ingår bl.a. att avgöra om det föreligger samband eller ej mellan skadan och trafikolyckan samt att göra en medicinsk bedömning av den skadelidandes invaliditetsgrad. Till stöd för sin bedömning anlitar bolagen läkare. Dessa läkare, sakkunnigläkare, får ersättning av bolagen för det arbete de utför.

Finansinspektionen lämnade den 18 december 1998 en regeringsrapport, ”Försäkringsbolagen och de trafikskadade” (1998:6), i vilken inspek­tionen i syfte att förkorta försäkringsbolagens handläggningstider före­slog att bolagen skulle bedriva en aktivare skadereglering, att bolagens handläggningstider skulle offentliggöras samt att frågan om skyldigheten för bolagen att hänskjuta viktigare ersättningsfrågor till Trafikskade­nämnden borde utredas.

Sveriges Försäkringsförbund lämnade därefter in en skrivelse daterad den 21 november 2001 till Finansinspektionen. Förbundet angav däri som sin slutsats att Trafikskadenämnden inte skulle behöva pröva en ersättningsfråga om det kunde anses stå klart att det inte fanns skilda uppfattningar i ersättningsfrågan samtidigt som den skadelidande biträd­des av ett ombud.

Sveriges Försäkringsförbunds skrivelse bifogades till en skrivelse som Finansinspektionen gav in till regeringen den 21 november 2001. I skri­vel­sen angav inspektionen att den i allt väsentligt instämde i vad förbun­det anfört. Inspektionen tillade för egen del att ett upphävande av den obligatoriska nämndprövningen skulle inte oväsentligt förkorta      handlägningstiderna för det stora flertalet skadeärenden som nu måste granskas av      nämnden.

I en skrivelse till regeringen daterad den 9 januari 2002 angav Sven Källgren och Anders Wallin, som åren 1992 till 1998 på försäkringsbranschens uppdrag genom­fört projekten ”Kostnader för personskador i trafiken” och ”Frågan om tidsutdräkt i personskaderegleringen”, att de långa handläggningstiderna inte berodde på Trafikskadenämndens obligatoriska hörande. Enligt författarna fanns orsaken till dessa i stället i huvudsak att finna hos försäkringsbolagen.

Finansinspektionen angav i årsredovisningen för 2001 att handläggningstiderna i personskadeärendena fortfarande var långa samt att det fanns tecken på att handläggningstiderna ökade. Detta visade, enligt inspektionen, på behovet av ytterligare uppföljning.

Trafikskadenämnden har i en skrivelse till regeringen daterad den 29 april 2002 anfört att den av nämnden förda statistiken visar att ca 63 procent av nämndens ärenden handläggs under tre till fyra år hos försäkringsbolagen innan de överlämnas till nämnden. Nämnden har vidare anfört att det för den skadade vore värdefullt om försäkringsbolagens handläggningstider kunde kortas, varför nämnden hemställt att regeringen ger Finansinspektionen i uppdrag att lämna förslag till åtgärder för att korta försäkringsbolagens handläggningstider inom trafikförsäkringen.

Skälen för regeringens beslut

Av det ovan redovisade framgår att försäkringsbolagens handläggningstider i personskadeärenden fortfarande är långa. Till detta kommer att Finansinspektionen i årsredovisningen för 2001 angett att det finns tecken på att handläggningstiderna ökar. Det finns således anledning att på nytt belysa frågan om försäkringsbolagens personskadereglering inom trafikförsäkringen. Finansinspektionen skall därför få i uppdrag att följa upp rapporten av den 18 december 1998, ”Försäkringsbolagen och de trafikskadade” (1998:6).

Regeringen har tidigare behandlat frågan om skadeprövningsnämndernas roll. I propositionen Ersättning för ideell skada (prop. 2000/01:68 s. 60 f.) konstaterade regeringen i likhet med Kommittén om ideell skada (se SOU 1995:33 avsnitt 5.8) att det finns många fördelar med det svenska systemet med skadeprövnings­nämnder. Regeringen anförde vidare att förfarandet vid skadeprövningsnämnderna medför begränsade kostnader för den skadelidande och att nämnderna också främjar en enhetlig skadereglering. Regeringen konsta­terade sammanfattningsvis att ordningen med skadeprövningsnämnder är tillfreds­ställande. Regeringen har därefter i propositionen Ersättning för trafikskador utomlands (prop. 2001/02:133 s. 34) angett att Trafikskade­nämndens hörande generellt är viktigt för att säkerställa att ersättningsbeloppen är rättvisa och enhetliga och att skadelidande får sin rätt.

Regeringen finner inte anledning att nu göra någon annan bedömning än den som redovisats ovan. Regeringen anser inte heller att det nu bör göras någon ändring av de regler som gäller de närmare förutsättningarna för när Trafikskadenämnden skall höras.

På regeringens vägnar

Lena Hjelm-Wallén

                                               Anders Domert 

Kopia till

finansutskottet
Justitiedepartementet/L2
Finansdepartementet/Ba
Finansdepartementet/RoB
Trafikskadenämnden