1993-06-17
Finansdepartementet
103 33 STOCKHOLM
Finansinspektionen
har i enlighet med regeringsbeslut 1992-10-29 genomfört en undersökning
rörande invaliditetsbedömningen vid försäkringsbolagens
personskadereglering. Härmed översänds inspektionens rapport avseende
denna undersökning.
Finansinspektionen
finner inte att resultatet av undersökningen tyder på att de
invaliditetsbedömningar som görs av försäkringsbolagens rådgivande läkare
kan ifrågasättas i sådan utsträckning att man bör företa en närmare
granskning av frågan.
Anders Sahlén
Eva Lindberg
Ansvar,
ömsesidig sakförsäkring
Folksam
ömsesidig sakförsäkring
Försäkringsaktiebolaget
Holmia
Länsförsäkringsbolagens
AB
Försäkringsaktiebolaget
Skandia
Trygg
Hansa Försäkringsaktiebolag
Wasa
sakförsäkring, ömsesidigt
Sveriges
Försäkringsförbund
Trafikskadenämnden
Konsumentverket
Konsumenternas
Försäkringsbyrå
Konsumenträttsenheten
1993-06-17
Dnr 019-6105/92
Eva
Lindberg
Undersökning av försäkringsbolagens skadereglering.
1
Kopia
till:
2
Undersökning om försäkringsbolagens skadereglering.
3
Sammanfattning.
3
Uppdraget
3
Syfte.
4
Metod.
4
Redovisning
av resultaten.
5
Whiplash
skador
5
Skallskador
5
Slutsatser
6
Skallskador
7
Sammanställning whiplash.
9
Finansinspektionen
finner inte att resultatet av undersökningen tyder på att de
invaliditetsbedömningar som görs av försäkringsbolagens rådgivande läkare
kan ifrågasättas i sådan utsträckning att man bör företa en närmare
granskning av frågan.
Finansinspektionen
har fått i uppdrag av regeringen att med anlitande av medicinsk expertis
göra en undersökning rörande invaliditetsbedömningen vid försäkringsbolagens
personskadereglering. Finansdepartementet har under en längre tid haft för
avsikt att tillsätta en skaderegleringskommitté som skall granska försäkringsbolagens
personskadereglering. Anledningen till detta är att departementet har fått
in flera klagomål och synpunkter på detta område. En fråga som härvid
uppmärksammats rör den invaliditetsbedömning som görs av försäkringsbolagens
rådgivande läkare vid försäkringsbolagens personskadereglering. Det
har bl. a uppgivits att det förekommer många fel vid
invaliditetsgraderingarna och att läkarnas bedömningar ofta sker för
snabbt. Det har även framförts att det förekommer att vissa läkare sätter
en schablonmässig invaliditetsgrad understigande 10 % i avsikt att
undvika en prövning i Trafikskadenämnden. I detta sammanhang har frågan
väckts om de rådgivande läkarna bör vara fristående från försäkringsbolagen
i form av en personskadenämnd. Finansinspektionens undersökning är en förstudie
till den större undersökningen avseende försäkringsbolagens
personskadereglering som skall göras av ovan nämnda
skaderegleringskommitté
Syftet
med undersökningen är att utröna om de invaliditetsbedömningar som görs
av försäkringsbolagens rådgivande läkare kan ifrågasättas i sådan
utsträckning att man bör företa en närmare granskning av frågan. Om så
inte är fallet lämnas frågan därhän. Då undersökningen endast är
avsedd att vara en pilotstudie är syftet inte att ta ställning till
vilka brister som eventuellt finns avseende de rådgivande läkarnas
invaliditetsbedömningar eller vad dessa beror på. Syftet är inte heller
att undersöka om något tyder på att problemen är större hos vissa
bolag än hos andra. Syftet är endast att undersöka om något överhuvudtaget
tyder på problem av sådan art att man bör göra en närmare granskning
av frågan.
Ett
antal personskadeärenden har slumpmässigt plockats ut från sju stycken
försäkringsbolag. I vart och ett av dessa ärenden har en, av
inspektionen anlitad, läkare bedömt invaliditetsgraden ovetande om
vilken invaliditetsgrad som åsatts av försäkringsbolagets rådgivande läkare.
Inspektionen har därefter jämfört de båda läkarnas bedömningar och därvid
noterat i vilken utsträckning och på vilket sätt det förekommer
avvikelser mellan bedömningarna. Undersökningen omfattar 130
stickprovsvis uttagna personskadeärenden. Dessa har hämtats från sju
stycken, av totalt 25 stycken, trafikförsäkringsbolag. Dessa sju bolag
är Ansvar, Folksam, Holmia, Länsförsäkringar, Skandia, Trygg Hansa och
Wasa. Valet av försäkringsbolag har uteslutande skett i avsikt att få
ett tillräckligt stort urvalsunderlag samt en tillräckligt stor bredd
vad avser antalet representerade bolag. Då undersökningen endast är
avsedd att vara en förstudie har inspektionen valt att begränsa den till
att omfatta personskador reglerade genom trafikförsäkringen. Detta val
har gjorts med beaktande av dels att trafikförsäkringen är en
lagstadgad försäkring dels att det inom denna försäkringsgren finns
ett stort antal av de skadetyper som inspektionen valt att granska. Då
det vid en jämförelse av de bedömda invaliditetsgraderna skulle vara möjligt
att utläsa om det finns någon mer genomgående tendens i avvikelserna
avser ärendena endast två skadetyper. Dessa är dels whiplash skador med
åsatt invaliditetsgrad understigande 10 % invaliditet dels skallskador
med en så hög invaliditetsgrad som möjligt. Båda dessa skadetyper har
valts med tanke på att de kan antas vara särskilt svåra att bedöma då
symtomen ofta är mer diffusa än vid andra typer av skador. Whiplash
skadorna har valts även med tanke på att de är relativt frekventa. Då
inspektionen varit intresserad av att undersöka om något tyder på en
tendens till att försäkringsbolagens läkare strävar efter att sätta
en invaliditetsgrad understigande 10 % i syfte att undvika en prövning i
Trafikskadenämnden, har inspektionen uteslutande valt whiplash skador med
invaliditetsgrad under 10 %. Skallskadorna har valts med en så hög
invaliditetsgrad som möjligt för att undersökningen därmed skall
omfatta både lägre och högre invaliditetsgrader. Valet av ärenden har
gjorts av två, av inspektionen anlitade, sekreterare hos Trafikskadenämnden,
nedan kallade handläggarna. Dessa har, vid besök på bolagens
skadekontor, slumpmässigt plockat ut 10 stycken whiplash skador samt 10
stycken skallskador från vart och ett av bolagen. Då ett av försäkringsbolagen
hade ett mindre antal skallskador fann handläggaren här endast 4 stycken
ärenden som uppfyllde kriterierna för undersökningen. Från vart och
ett av de utplockade skadeärendena har handläggarna rensat ur samtliga
uppgifter som avslöjar vilken invaliditetsgrad som är åsatt av försäkringsbolagets
rådgivande läkare.
Den
av inspektionen anlitade läkaren (nedan kallad inspektionens läkare) är
neurolog med kunskaper om och erfarenhet av försäkringsmedicin och
invaliditetsbedömningar i samband med personskadereglering.
Finansinspektionens avsikt var att anlita en läkare som var helt fristående
från försäkringsbranschen. Det visade sig dock vara omöjligt att finna
en sådan som samtidigt hade erforderlig kompetens. Den läkare som
anlitats av inspektionen är dock inte direkt knuten till något av de försäkringsbolag
som omfattas av undersökningen.
Inspektionen
har sammanställt uppgifterna om den invaliditetsgrad som åsatts av försäkringsbolagets
rådgivande läkare med de uppgifter som lämnats av inspektionens läkare
och härvid noterat i hur många ärenden som inspektionens läkare bedömt
invaliditetsgraden till samma, högre respektive lägre nivå i förhållande
till den bedömning som gjorts av bolagets rådgivande läkare. I vissa ärenden
har dock invaliditetsgraden inte angetts med ett exakt värde utan
tillsammans med begreppet "mindre än" eller "knappt".
Härvid avses ett ungefärligt värde med en marginal på ett antal tänkbara
invaliditetsgrader. I de fall de båda läkarnas bedömningar ligger inom
samma marginal har inspektionen valt att redovisa dessa ärenden såsom
att de båda läkarna kommit till samma bedömning.
Totalt
70 stycken skadeärenden av denna typ plockades ut av handläggarna. Vid läkarens
granskning utgick dock två ärenden av utredningstekniska skäl.
Underlaget för granskningen omfattar således 68 stycken ärenden.
Samtliga skador var av försäkringsbolagens rådgivande läkare åsatta
en invaliditet under 10 %.
I
33 stycken ärenden av totalt 68 stycken har de båda läkarna bedömt
skadan till samma invaliditetsgrad. I 35 stycken ärenden har
inspektionens läkare gjort en annan bedömning än bolagets läkare.
Inspektionens läkare har härvid bedömt 15 stycken skador högre och 20
stycken skador lägre än bolagets läkare. Av de ärenden där
invaliditetsgraden bedömts högre ligger 11 st inom en avvikelsemarginal
på 0 - 4 % invaliditet, tre stycken inom 5 - 9 % invaliditet samt ett ärende
inom 10 - 15 % invaliditet. I tre av dessa har inspektionens läkare bedömt
invaliditeten till 10 % eller mer. Av de 20 stycken ärenden som bedömts
lägre än den av bolagets läkare åsatta invaliditetsgraden ligger 17
stycken inom en avvikelsemarginal på 0 - 4 % invaliditet och tre stycken
inom 5-6 % invaliditet.
Totalt
64 stycken skallskador plockades ut för granskning. Då ett ärende måste
utgå av utredningstekniska skäl omfattar underlaget för undersökningen
63 stycken ärenden. Drygt 3/4 av dessa har en åsatt invaliditetsgrad på
70-100 %. I 18 stycken ärenden fanns delinvaliditeter av olika typ
redovisade av försäkringsbolagets läkare. Det är dock endast den
neurologiska skadan som har bedömts av inspektionens läkare. De
invaliditetsgrader som noterats hos bolagen avser därför endast den
neurologiska skadan. Den totala invaliditetsgrad efter vilken försäkringsbolaget
beräknat ersättningen kan således vara högre.
I
29 stycken ärenden har den av inspektionen anlitade läkaren gjort samma
bedömning av invaliditetsgraden som försäkringsbolagets rådgivande läkare.
I ett antal av dessa har inspektionens läkare redovisat att skadan är
ett s k stort respektive litet maximalfall. Detta begrepp infördes av
Trafikskadenämnden, då nämnden fann att man enligt graderingssystemet
uppnådde 100 % invaliditet innan hel invaliditet kunde anses föreligga.
I dessa fall är den åsatta invaliditetsgraden 100 % men ersättning utgår
med ett högre belopp än för 100 % invaliditet i enlighet med
Trafikskadenämndens hjälptabeller. Begreppet är således ett styrmedel
för ersättningens storlek. Av de rådgivande läkarnas invaliditetsintyg
framgår dock endast invaliditetsgraden då ersättningsfrågan bedöms av
försäkringsbolaget. Det kan här nämnas att ärenden med så hög
invaliditet alltid blir föremål för Trafikskadenämndens prövning
varvid nämnden även tar ställning till frågan om maximalfall. I 33
stycken ärenden har inspektionens läkare kommit fram till en annan
invaliditetsgrad än bolagets läkare. I 22 stycken av dessa har
inspektionens läkare kommit fram till en högre invaliditetsgrad och i l1
stycken en lägre invaliditetsgrad än bolagets läkare. I ett ärende
kunde inte göras någon bedömning då det saknades tillräckligt
underlag for detta. Av de ärenden som bedömdes ha en högre
invaliditetsgrad än den som åsatts av bolagets läkare ligger åtta
stycken inom en avvikelsemarginal på 5 - 9 % invaliditet, sex stycken
inom 10-14 % invaliditet, tre stycken inom 15-19 % samt fem stycken inom
en avvikelsemarginal på 20-25 % invaliditet. Av de ärenden som har bedömts
ha en lägre invaliditetsgrad ligger fem stycken inom avvikelsemarginalen
5-9 % invaliditet, två stycken inom 10-14 % invaliditet och fyra stycken
ärenden på en avvikelsemarginal på 15 % invaliditet.
Inspektionen
vill inledningsvis framhålla att invaliditetsbedömningar inte är någon
exakt vetenskap där man kan avgöra vad som är en riktig respektive
felaktig bedömning. Många olika omständigheter i det enskilda fallet
spelar in och medför att bedömningen blir olika i fall som vid första påseendet
kan verka likartade. Då det just är frågan om en bedömning är det även
naturligt om olika läkare kommer fram till olika bedömningar av samma
skada. Dessa variationer är givetvis särskilt påtagliga vid bedömningen
av neurologiska skador där symtomen ofta är mer diffus än vid
exempelvis ortopediska skador. Man måste därför acceptera avvikelser i
viss utsträckning. Det är emellertid inte acceptabelt om det förekommer
stora skillnader i invaliditetsgraden enbart beroende på vilken läkare
som gjort bedömningen. Det är därför av vikt att försäkringsbolagen,
tillsammans med de rådgivande läkarna, på olika sätt strävar efter
att åstadkomma så rättvisande bedömningar som möjligt. Det är
givetvis svårt att dra några slutsatser av en så begränsad undersökning
som denna. Man kan inte heller utgå ifrån att inspektionens läkare har
gjort en mer korrekt bedömning än den som gjorts av försäkringsbolagens
läkare. Större eller mer genomgående avvikelser kan dock vara en
indikation på att det förekommer brister i de rådgivande läkarnas
hantering vad avser invaliditetsbedömningen och att man därför bör
granska frågan närmare. Inspektionens utgångspunkt vid bedömningen av
resultatet av föreliggande undersökning har därför varit att undersöka
om det i underlaget förekommer avvikelser av större eller mer genomgående
art.
Vad
avser undersökningen av whiplashskador kan inspektionen konstatera att
den av inspektionen anlitade läkaren kommit till samma resultat vad avser
invaliditetsgrad som försäkringsbolagets rådgivande läkare i nära hälften
av de granskade ärendena. Av de avvikelser som noterats ligger 80 % inom
en avvikelsemarginal på 0-4 % invaliditet. Avvikelserna är således i de
flesta fall mycket små. Inspektionens läkares avvikande bedömningar
ligger både högre och lägre än den som gjorts av bolagets rådgivande
läkare. I drygt hälften av avvikelsefallen har försäkringsbolagets läkare
åsatt en högre invaliditetsgrad än den som förslagits av inspektionens
läkare. I endast tre av de totalt 68 ärendena har inspektionens läkare
ansett att invaliditetsgraden är
10
% eller mer. Mot denna bakgrund kan inspektionen inte finna att något
tyder på en tendens till att de rådgivande läkarna åsätter en lägre invaliditetsgrad
än inspektionens
läkare. Inte heller i övrigt förekommer avvikelser av mer genomgående
art. Därmed kan inspektionen inte heller finna att något tyder på att
de rådgivande läkarna strävar efter att sätta invaliditetsgrader under 10 % i avsikt att undvika en prövning
i Trafikskadenämnden.
Undersökningen
av skallskador visar att inspektionens
läkare gjort samma bedömning som bolagens läkare i nära hälften
av de granskade ärendena.
I avvikelsefallen är differenserna i vissa fall större ån
de som framkommit vid granskningen av whiplashskadorna vilket givetvis
till viss del får förklaras av att det här är fråga om skador med
mycket högre invaliditetsgrader.
Inspektionen kan dock konstatera att avvikelsemarginalen i fem fall
är så pass hög som 20-25 % invaliditet. I två av dessa förekommer
dock delinvaliditeter vilka bolagens läkare delvis bedömt vara av annan
art än neurologiska.
Inspektionens
läkare har ansett att det totala funktionsbortfallet är av neurologisk art. Detta medför
att inspektionens
läkare redovisat en högre invaliditet för skallskadan
än den som noterats hos bolaget. Om man emellertid jämför det
totala funktionsbortfallet
är avvikelserna endast 10 % invaliditet i båda dessa fall. Då
ersättningen beräknas mot bakgrund av det totala funktionsbortfallet
motsvarar skillnaden
i ersättning endast 10 % invaliditet. Tre fall kvarstår dock där avvikelsen
avseende det totala funktionsbortfallet
är så mycket som 20-25 % invaliditet. Det är givetvis inte tillfredsställande
att två läkare kommer fram till så pass olika bedömningar av
samma skada. Inspektionen anser dock inte att tre ärenden av totalt 62 är
ett tillräckligt stort underlag för att man rent allmänt skall kunna
ifrågasätta de rådgivande
läkarnas invaliditetsbedömningar. Att undersökningen visar att 22
stycken ärenden av 62 har bedömts till en högre invaliditetsgrad
kan, enligt inspektionens mening, inte tydas som en tendens till att försäkringsbolagens
läkare åsätter en lägre invaliditetsgrad än inspektionens
läkare. Inte heller i övrigt förekommer avvikelser av mer genomgående
art.
Sammanfattningsvis
anser Finansinspektionen att de avvikelser som noterats i undersökningen
inte är av någon större eller mer genomgående art. Finansinspektionen
finner därför inte att avvikelserna tyder på att det förekommer
brister i de rådgivande läkarnas invaliditetsbedömningar
i sådan utsträckning att man bör granska frågan närmare.
Totalt 63 st ärenden
1 st ärende ej bedömbar pga. att läkarintyg
saknades
Samma bedömning av båda läkarna i 29 st ärenden
Olika
bedömningar i 33 st ärenden varav
Avvikelsemarginaler
(skillnader i invaliditetsgrad mellan bedömningarna):
-
Högre än bolaget:
|
8 st 5-9 % invaliditet
|
|
6 st 10-14 %
|
|
3
st 15-19 %
|
|
5
st 20-25 %
|
-
Lägre än bolaget:
|
5 st 5-9 % invaliditet
|
|
2 st 10-14 %
|
|
4
st 15 %
|
Försäkringsbolagets
läkare
|
Finansinspektionens
läkare
|
100
%
|
stort
maximalfall.
|
70
%
|
90
%
|
85
%
|
100
%
|
80
%
|
65
%
|
15
%
|
25
%
|
25
%
|
30
%
|
33
%
|
27
%
|
12
%
|
35
%
|
70
%
|
95
%
|
30
%
|
45
%
|
65
%
|
50
%
|
100
%
|
Litet
maximalfall
|
80
%
|
90
%
|
60
%
|
65
%
|
25
%
|
35
%
|
55
%
|
60%
|
25
%
|
20%
|
100
%
|
95
%
|
100
%
|
Litet
maximalfall
|
15
%
|
15
%
|
20
%
|
10
%
|
20
%
|
25
%
|
25
%
|
25
%
|
30
%
|
40
%
|
75
%
|
80
%
|
30
%
|
30
%
|
20
%
|
15
%
|
75
%
|
80
%
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
100
%
|
100
% .
|
100
%
|
Litet
maximalfall
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
77
%
|
90
%
|
75
%
|
65
%
|
80
%
|
100
%
|
80
%
|
80
%
|
75
%
|
80
%
|
80
%
|
100
%
|
100
%
|
ej
bedömbar
|
80
%
|
75
%
|
75
%
|
75
%
|
70
%
|
60
%
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
100
%
|
litet
maximalfall
|
100
%
|
litet
maximalfall
|
80
%
|
80
%
|
100
%
|
Litet
maximalfall
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
70
%
|
75
%
|
100
%
|
100
%
|
100
%
|
litet
maximalfall
|
100
%
|
100
%
|
100
%
|
85
%
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
100
%
|
100
%
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
70
%
|
55
%
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
75
%
|
75
%
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
100
%
|
Stort
maximalfall
|
75
%
|
90
%
|
Totalt 68 st ärenden
Samma bedömning av båda läkarna i 33 st ärenden
Olika
bedömningar i 35 st ärenden varav
Avvikelsemarginaler
(skillnader i invaliditetsgrad mellan bedömningarna):
-
Högre än bolaget:
|
11
st 0-4 % invaliditet
|
|
3
st 5-9 % invaliditet
|
|
1
st 10-15 % invaliditet
|
-
Lägre än bolaget:
|
17
st 0-4 % invaliditet
|
|
3
st 5-6 % invaliditet -
|
13
stycken ärenden har inspektionens läkare bedömt invaliditeten, till 10
% eller mer.
Försäkringsbollagets
läkare
|
Finansinspektionens
läkare
|
5
%
|
knappt
15 % (10-14)
|
0
%
|
0
%
|
0
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
0
%
|
0
%
|
5
%
|
5
%
|
5
%
|
7
%
|
10
%
|
8
%
|
5-6
%
|
8
%
|
0
%
|
Knappt
15 % (10-14)
|
0
%
|
7
%
|
8
%
|
13
%
|
8
%
|
8
%
|
8
%
|
8
%
|
8
%
|
5
%
|
Högst
5 %
|
5
%
|
Ej
mätbar
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
Knappt
10 % (7-9)
|
Mindre
än 5 % (34)
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
3
%
|
3
%
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
Under
5 %
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
Mindre
än 10 %(8-9)
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
Under
5 %
|
5
%
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
Mindre
än 10 %(8-9)
|
8
%
|
Mindre
än 10 %(8-9)
|
7
%
|
5
%
|
3
%
|
mindre
än 5 %(3-4)
|
5
% -
|
7
%
|
5
%
|
5
%
|
7
%
|
3
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
8
%
|
5
%
|
5
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
3
%
|
3
%
|
5
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
8
%
|
3
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
5
%
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
5
%
|
3
%
|
7
%
|
7
%
|
7
%
|
5
%
|
5
%
|
3
%
|
5
%
|
7
%
|
5
%
|
5
%
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
5
%
|
5
%
|
8
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
7
%
|
3
%
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
2
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
5
%
|
5
%
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
6-7
%
|
5
%
|
5
%
|
7
%
|
Mindre
än 5 % (34)
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
8
%
|
Knappt
10 % (8-10)
|
5
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
8
%
|
Knappt
mätbar (2-3)
|
6-7
%
|
Knappt
5 % (3-5)
|
5
%
|
Knappt
5 % (3 -5)
|
8
%
|
5
%
|
|