SkadePortalen / WhiplashInfo

[Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

Försäkringsdelegationerna är ett nytt inslag i statsförvaltningen. Framtiden får utvisa om de blir en förebild för medborgarinsyn.

Text Anders Ljungberg

Källa: Social Försäkring

Försäkringskassans förtroendevalda

Förebild för medborgarinsyn

Försäkringskassorna har med sina partipolitiskt sammansatta styrelser och juridiskt oberoende ställning varit ett annorlunda inslag i svensk förvaltning. Annorlunda och länge starkt ifrågasatt av i första hand tjänstemän i centrala myndigheter som Riksrevisionen (tidigare Riksrevisionsverket) och Statskontoret men också Riksförsäkringsverket. Något större stöd för förtroendemannainflytandet, eller initiativ för att stärka och utveckla det, har heller inte genom åren kommit från Socialdepartementet. Det hade man annars kanske kunnat väntat sig eftersom riksdag och regering ända fram till beslutet förra året om att förstatliga kassorna åtminstone i ord uttalade stort stöd åt de oberoende kassorna.

Nu håller en ny socialförsäkringsadministration på att ta form. Också den kommer, trots att kassorna nu blir statliga och tillsammans med RFV en enda myndighet, bli ett annorlunda och unikt inslag i förvaltningen. Det återstår att se om den kommer att finna nåd inför tjänstemännen?

Det annorlunda är förstås formen för det politiska deltagandet - försäkringsdelegationerna, en i varje län.

För dessa finns dock ett stöd ända upp i regeringen. Berit Andnor, som ansvarar för kassornas organisation men inte för sjukförsäkringen, har under hela processen fram mot förstatligandet backat upp tanken på en särskild organisation för politisk medverkan. Hon har också backat upp bildandet av en idéell förening för Försäkringskassans politiker.

Försäkringsdelegationerna har två huvuduppgifter:

De ska bevaka att myndighetens verksamhet i länet bedrivs effektivt och att länets invånare och företag får ett bra bemötande. Varje år ska delegationen skriva en rapport om arbetet i sitt län direkt till regeringen.
De ska besluta om samverkan inom rehabiliteringsområdet och utse vilka som ska representera Försäkringskassan.

Försäkringsdelegationerna får ikläda sig olika roller när uppgifterna ska lösas. I det första fallet handlar det om att inta en mer oberoende roll när myndighetens verksamhet ska granskas. I det andra fallet utgör man en särskild beslutsfunktion inom myndigheten.

försökt konkretisera vad de förtroendevalda ska göra. Det är i detaljerna som frön till kommande oklarheter och meningsskiljaktigheter finns. För vad blir egentligen kvar att besluta om när den nationella styrelsen för Försäkringskassan dels beslutat om hur mycket pengar som får användas till finansiell samverkan i länen, dels lagt fast riktlinjer för hur samverkan ska gå till?

Regeringens uttryckliga uppfattningen är att försäkringsdelegationerna ska utgöra ett mervärde för Försäkringskassan. Alltså,

närvaron av förtroendevalda med rätt att granska, ställa frågor, ta del av information och fatta viktiga beslut är något som tjänstemännen från generaldirektören i toppen till handläggarna ute på kontoren - och myndighetsstyrelsen med fullt ansvar - ska uppfatta som en tillgång. Att det inte är något självklart framgår vid en noggrann läsning av förtroendemannarollsprojektets rapport.

För att delegationernas beslutsfattande kring finansiell samordning ska bli mer än en formalitet krävs, enligt projektgruppen som jobbat med förtroendemannarollen, att Försäkringskassans nationella styrelse samråder med delegationerna. Styrelsens riktlinjer för samverkan får inte vara alltför detaljerade. Förhandlingsmandatet får inte vara för hårt styrt eftersom samverkan lokalt inkluderar

"Konstruktionen av försäkringsdelegationerna är ett störande i inslag i den raka, tydliga beslutsordning som kritikerna av de gamla försäkringskassorna eftersträvade”

Regeringen är i sin proposition om den nya myndigheten (2003/04:69) tydlig om vikten av en betydande medverkan av förtroendevalda. De ska ha ett verkligt inflytande i samverkan kring rehabilitering och de ska ges nödvändigt kanslistöd för att klara sina övriga uppgifter. Dvs, att på medborgarnas uppdrag granska Försäkringskassan och sedan årligen rapportera sina rön till regeringen. Så långt är riksdagens och regeringens intentioner med de förtroendevaldas medverkan glasklara.

Projekt Förtroendemannarollen inom Georg (Genomförandeorganisationen) har försökt konkretisera vad de förtroendevalda ska göra. Det är i detaljerna som frön till kommande oklarheter och meningsskiljaktigheter finns. För vad blir egentligen kvar att besluta om när den nationella styrelsen för Försäkringskassan dels beslutat om hur mycket pengar som får användas till finansiell samverkan i länen, dels lagt fast riktlinjer för hur samverkan ska gå till?

Regeringens uttryckliga uppfattningen är att försäkringsdelegationerna ska utgöra ett mervärde för Försäkringskassan. Alltså, närvaron av förtroendevalda med rätt att granska, ställa frågor, ta del av information och fatta viktiga beslut är något som tjänstemännen från generaldirektören i toppen till handläggarna ute på kontoren - och myndighetsstyrelsen med fullt ansvar - ska uppfatta som en tillgång. Att det inte är något självklart framgår vid en noggrann läsning av förtroendemannarollsprojektets rapport.

Ledningen för Georg har dock hittills avvisat tanken på samråd.

En annan fråga där åsikterna kring de förtroendevalda går isär gäller chefstillsättningarna. Projektgruppen anser att försäkringsdelegationerna ska ha en roll när länsdirektörerna tillsätts, åtminstone få träffa kandidaterna. ANSA-utredningen, som ligger till grund för bildandet av den nya myndigheten, ansåg att försäkringsdelegationerna skulle medverka vid chefsrekryteringen. Men Georgs ledning säger nej med motiveringen att ett deltagande skulle riskera delegationernas oberoende gentemot Försäkringskassans ledning.

Motsättningarna kanske inte framstår som så stora. Men att projektgruppen finner sig föranlåten att skriva att "förtroendemannamedverkan inom samverkansområdet bör ses som en resurs, inte som en potentiell fara" och "för att försäkringsdelegationerna ska tillföra det tänkta mervärdet för myndigheten krävs att samtliga inom organisationen inser vikten av detta för statsförvaltningen unika inslag", tyder på att sista ordet ännu inte är sagt.

Försäkringsdelegationernas granskning ur ett medborgarperspektiv av hur Försäkringskassan sköter sitt uppdrag ska resultera i en årlig rapport direkt till regeringen. Hur rapporterna ska utformas och vad de ska innehålla är ännu oklart. En näraliggande uppgift blir att hitta en modell för rapporterna och att se till så att de inte upprepar innehållet i länskassornas egna årsberättelser.

För att klara uppdraget krävs resurser. Ungefär lika mycket som dagens kassastyrelser har till förfogande. Plus utvärderingskompetens som antingen finns på den egna kassan eller hämtas från något annat län. Behövs det ska det också vara möjligt att köpa tjänster från universitet eller högskolor, menar projektgruppen.

ANSA-utredningen föreslog att det skulle inrättas någon form av nationellt organ för försäkringsdelegationerna. Något sådant fanns inte med i regeringens proposition och diskuteras inte nu heller. Däremot ser utredaren Jan Rydh behovet av en central funktion. När han talade inför Försäkringskassornas Förbunds ledningskonferens i början av september sa han att en central funktion med tre till fyra anställda behövs och att en person bör anställas redan i oktober. Denna centrala funktion ska inte bara serva delegationerna och vara en länk till styrelsen och generaldirektören utan också verka för att delegationerna blir kända och accepterade av tjänstemännen, inte minst på central nivå.

De förtroendevalda kommer inte längre att ha något operativt ansvar för socialförsäkringen. Men de kommer fortfarande finnas med i beslutsfunktioner samt ha intima kontakter med administrationen. De kommer att ställa krav på information och insyn och de kommer, genom kritiska rapporter, påverka verksamheten. Konstruktionen av försäkringsdelegationerna är ett störande i inslag i den raka, tydliga beslutsordning som kritikerna av de gamla försäkringskassorna eftersträvade.

Så frågan är om detta är något som kommer att ifrågasättas och försvinna efter nästa granskningsrapport från Statskontoret eller Riksrevisionen eller om det blir en förebild för utökad medborgarinsyn i den statliga verksamheten.

– Det är ni förtroendevalda som avgör det, sa Göran Geiryd, FKF, som leder Georgs förtroendemannaprojekt, när han presenterade gruppens rapport på ledningskonferensen.

FÖRENING FÖR FÖRTROENDEVALDA

Den nya Försäkringskassan kommer att ha omkring 1 300 förtroendevalda i försäkringsdelegationer och socialförsäkringsnämnder. De flesta hämtade ur de politiska partierna men också, i nämnderna, ett antal från parterna på arbetsmarknaden.

Den första september bildades en förening med syfte att tillvarata deras intressen inom Försäkringskassan. Initiativet kommer från Försäkringskassornas Förbunds styrelse som också utgör interimistisk styrelse i föreningen.

– Vi hoppas att nå tusen medlemmar innan årets slut, säger Ulla Y. Gustafsson, FKFs ordförande och därmed interimsordförande.

Står alla partier som är företrädda i FKFs styrelse bakom bildandet av föreningen?

– Ja, enigheten har varit stor. Det här är ingen partiskiljande fråga. I en del fall råder osäkerhet om de ska fortsätta med uppdraget efter nyår. Så finns förstås också någon enstaka som inte gillar idén, som inte tycker att det behövs någon förening.

Men det tycker Ulla Y. Gustafsson. Försäkringsdelegationerna utgör ett nytt inslag i den svenska förvaltningen med potential att bidra till att utveckla och fördjupa det medborgerliga inflytandet. Att bidra till detta är en viktig uppgift för föreningen.

Föreningen för de förtroendevalda inom Försäkringskassan är en idéell förening där de som vill vara medlemmar måste ansöka om medlemskap. Avgiften för återstoden av 2004 är 100 kronor. För 2005 är den 200 kronor.

Information om den nya föreningen sänds ut till de förtroendevalda under september.

Hosted by Skyddas av