En jämförelse mellan rättshjälp och rättsskydd 

Så här skrev dåvarande departementschefen Laila Freivalds i sin proposition om den nya rättshjälpslagen.

Hur många i behov av rättshjälp delar Freivalds syn?

En jämförelse mellan rättshjälp och rättsskydd 

Rättshjälpen är en social förmån finansierad av skattemedel medan rättsskyddet bygger på ett avtal mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren och finansieras av försäkringstagarna som kollektiv.

  Rättsskyddsförsäkringens och rättshjälpens tillämpningsområden är delvis desamma, men vissa skillnader finns. Rättshjälp kan beviljas för en rättslig angelägenhet medan det för att rättsskyddet skall gälla krävs att en tvist uppkommit. Det innebär t.ex. att upprättande av avtal kan omfattas av rättshjälp men inte av en rättsskyddsförsäkring. Skillnaden i praktiken är dock inte så stor. Även rättshjälp torde i många fall nekas om det inte föreligger någon tvist eftersom det måste finnas behov av någon rättshjälpsförmån för att rättshjälp skall utgå.

  Några generella undantag för familjerättsliga angelägenheter finns inte inom rättshjälpssystemet utom vad gäller bodelning, där möjligheterna till rättshjälp är starkt begränsade. Dessutom undantas uttryckligen upprättande av äktenskapsförord, testamente och gåvohandling. En stor del av kostnaderna för den allmänna rättshjälpen, eller ca 70 %, går till angelägenheter som avser familjerätt.

  Rättsskyddsförsäkringar omfattar däremot som huvudregel inte tvister som har samband med äktenskapsskillnad eller upplösning av samboförhållande. Det gäller även tvister som uppstår inom ett eller två år därefter och som har anknytning till äktenskapsskillnaden, t.ex. vårdnadstvister. Tvister som rör familjerätt och som uppstått senare än två år efter en skilsmässa omfattas normalt av rättsskyddsförsäkring; detsamma gäller sådana familjerättsliga tvister som inte har samband med en skilsmässa eller upplösning av ett samboförhållande. Eftersom en rättsskyddsförsäkring endast gäller när en tvist uppstått undantas upprättande av äktenskapsförord, testamente och gåvohandling också i rättsskyddssystemet.

  Den som är eller har varit näringsidkare kan beviljas rättshjälp i angelägenhet som har uppkommit i hans eller hennes näringsverksamhet endast om det finns skäl för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, näringsidkarens ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt. Termen näringsidkare har i rättshjälpslagen en mer vidsträckt innebörd än det skattemässiga näringsidkarbegreppet. Det ställs t.ex. inte några krav på vinstsyfte eller att verksamheten skall uppta någon viss del av arbetstiden. Detta innebär att den rättssökande anses vara näringsidkare i många varierande typer av angelägenheter och därmed faller utanför rättshjälpen.

  Rättsskyddet i villa- och hemförsäkringen gäller endast för den försäkrade i egenskap av privatperson. Det omfattar således inte näringsverksamhet, oavsett omfattningen av verksamheten. Tvister som gäller borgensåtaganden i samband med andras affärsverksamhet omfattas heller inte av försäkringen. Något motsvarande uttryckligt undantag finns inte beträffande rättshjälpen, men som regel anses borgensåtagandet utgöra led i näringsverksamheten. Vidare finns i försäkringsvillkoren ett särskilt undantag som gäller tvister om ekonomiska åtgärder som till sin typ och omfattning är ovanliga för en privatperson. Detta undantag torde i många fall motsvaras av den vidsträckta tolkningen av näringsidkarbegreppet i rättshjälpslagen. Varken rättshjälp eller ersättning genom det rättsskydd som ingår i hemförsäkringen torde därför kunna erhållas för sådana angelägenheter. Näringsidkare kan dock som tidigare nämnts teckna en särskild rättsskyddsförsäkring för näringsverksamheten.

  Tvister som har samband med den försäkrades arbete eller annan förvärvsverksamhet eller tjänsteutövning omfattas inte heller av försäkringsskyddet.

  Någon särskild inskränkning av möjligheterna till rättshjälp i arbetsvister finns däremot inte. Eftersom de som är fackföreningsanslutna många gånger kan få hjälp från sin fackförening utnyttjas rättshjälpen främst av oorganiserade arbetstagare som fackföreningen av någon anledning inte bistår.

  Rättshjälpen är heller inte begränsad till angelägenheter vid viss myndighet eller domstol. Med hänsyn till förvaltningsmyndigheters och förvaltningsmyndigheters service- och utredningsskyldighet gentemot den enskilde anses det dock sällan föreligga behov av rättshjälp i dessa angelägenheter. Ett undantag är dock mål vid förvaltningsdomstol angående verkställighet av dom i vårdnads- eller umgängesmål, där rättshjälp som regel beviljas.

  Rättsskyddsförsäkringen gäller däremot aldrig för tvister som enbart kan prövas av förvaltningsmyndigheter eller förvaltningsdomstolar. Mot bakgrund av den behovsprövning som görs vid rättshjälp blir dock skillnaden i praktiken inte så stor. Varken rättshjälp eller rättsskydd kan alltså normalt erhållas i dessa instanser. Däremot kan rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i vissa mål om särskilt ingripande åtgärder gentemot den enskilde.

  De förmåner som följer med rättshjälpen respektive rättsskyddet är i huvudsak desamma. Kostnader för bl.a. biträde, utredning och bevisning betalas av staten respektive försäkringsbolaget. På några punkter skiljer sig dock systemen åt. En väsentlig skillnad är att försäkringsbolagen endast betalar kostnader upp till ett visst belopp, vanligen mellan 75 000 kr och 100 000 kr, medan rättshjälpen inte har någon sådan begränsning. Vidare svarar rättsskyddet för den ersättning för motparts rättegångskostnader som den försäkrade åläggs att betala av domstol. Rättsskyddet ersätter inte kostnader för verkställighet av dom eller utslag. Den som beviljas rättshjälp är däremot befriad från att betala avgift för sådana åtgärder hos kronofogdemyndigheten. Den som beviljas rättshjälp behöver inte heller ställa säkerhet vid kvarstad m.m. Någon motsvarighet till detta finns inte inom rättsskyddet.

  Enligt 22 § rättshjälpslagen har ett biträde rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen bestämmer den timkostnadsnorm som skall ligga till grund för ersättningen. Ersättning fastställs i mål eller ärende i domstol av domstolen och i övriga fall av Rättshjälpsmyndigheten. Biträdet är enligt 23 § rättshjälpslagen förhindrad att förbehålla sig eller ta emot ersättning av huvudmannen utöver vad som bestämts av domstolen respektive Rättshjälpsmyndigheten.

  Enligt villkoren i rättsskyddsförsäkringarna beräknas ombuds och försvarares arvoden enligt högst samma timkostnadsnorm som tillämpas inom rättshjälpsområdet.

  Ersättningen till ombudet bestäms vanligen av en skadereglerare lokalt hos försäkringsbolaget. Bolaget kan påkalla skiljeförfarande hos Sveriges advokatsamfund angående skäligheten av en advokats arvode och kostnader. Ersättningen till ombud vars lämplighet prövats av Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd kan prövas av samma nämnd om ombudet eller bolaget påkallar detta.

  Försäkringsersättningen ges formellt till den försäkrade som ersättning för de kostnader han haft för sitt ombud. Försäkringsvillkoren innehåller därför inte några bestämmelser om begränsningar i ombudens möjligheter att förbehålla sig eller ta emot ytterligare ersättning utöver vad som utgått ur försäkringen.

  Inom båda systemen skall den enskilde bidra med egna medel. Vid rättshjälp skall den rättssökande betala rättshjälpsavgift och vid rättsskydd en självrisk.

  Systemet med rättshjälpsavgift är uppdelat i två delar, grundavgift och tilläggsavgift. Båda beräknas enligt relativt komplicerade och detaljerade regler. Grundavgiften beräknas med ledning av den rättssökandes ekonomiska förmåga och tilläggsavgiften på grundval av den ekonomiska förmågan och kostnaderna i ärendet.

  Självrisken vid rättsskydd uppgår vanligen till 20 % av kostnaderna i ärendet, dock lägst 1 000 kr, och ställs således inte i relation till försäkringstagarens ekonomi.

  Som tidigare nämnts ersätter rättsskyddet kostnaden för grundavgiften. Tilläggsavgiften täcks inte av rättsskyddet utan den får den rättssökande alltid betala själv.

  Beslut om rättshjälp fattas av Rättshjälpsmyndigheten, av domstolarna och av advokater eller biträdande jurister på advokatbyråer. Advokater kan endast fatta gynnande beslut om rättshjälp i förhållande till den rättssökande.

  På försäkringssidan finns avtalsrättsliga bestämmelser om handläggningen i bl.a. konsumentförsäkringslagen. Dessutom har försäkringsbolagen utarbetat gemensamma riktlinjer för skaderegleringen vilka bl.a. innehåller regler om konsekvent, enhetlig och rättvis skadetillämpning samt skyldighet för bolagen att motivera sina beslut. Någon offentlighet eller insyn i den enskilde skadereglerarens verksamhet finns inte, men Finansinspektionen och i viss mån även Konsumentombudsmannen har tillsyn över verksamheten. Vissa beslut inom rättsskyddet fattas som tidigare nämnts av Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd.