Ersättningsrättsliga frågor, debatt

Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna Databas : PROTARKIV0102  Protokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april Kl. 9.00 - 17.53

10 § Ersättningsrättsliga frågor 

Föredrogs lagutskottets betänkande 2001/02:LU10 

Ersättningsrättsliga frågor.

Anf. 79 VIVIANN GERDIN (c): 

Fru talman! Åhörare! Jag vill i mitt anförande ta upp det som gäller trafikskadeärenden. Jag vill börja med den mycket viktiga fråga som gäller handläggning av trafikskadeärenden. Det är en mycket märklig situation som råder i dag, att försäkringsläkare eller sakkunnigläkare inte står under Socialstyrelsens eller Ansvarsnämndens tillsyn. Det gör däremot en läkare som möter och behandlar en patient som skadas. 

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en läkare som ska vara rådgivare i medicinska frågor till sin uppdragsgivare, försäkringsbolaget, inte kan ställas till svars för sina bedömningar. Det är otillfredsställande att någon först kan göra en bedömning av en patient man inte träffat och sedan inte behöver stå till svars för den medicinska bedömningen. 

Ovanpå detta framkommer också att vissa sakkunnigläkare ägnar en oerhört kort tid åt bedömning av den skadade patienten. Många skadade och anhöriga för en mycket ojämn kamp när det råder meningsskiljaktigheter mellan dem som skadats och försäkringsbolagen. Speciellt svårt har det varit för många som har drabbats av hjärnskador av varierande grad. 

Försäkringsläkarna är faktiskt i praktiken tjänste- män med nuvarande bestämmelser. Men de är också medicinska rådgivare, och deras ord väger väldigt tungt inom försäkringsbolagen. Dessutom har dessa läkare inte att förglömma en beroendeställning i för- hållande till sin arbetsgivare. Sakkunnigläkarnas bedömningar påverkar helt naturligt uppdragsgivarens kostnader. Den kopplingen tycker jag är mycket besvärande. 

Jag anser att det är en brist i lagstiftningen att försäkringsläkarna kan friskriva sig från ansvar för sina medicinska utlåtanden. Som det nu är kan de agera ganska fritt utan någon större insyn från någon utom- stående. Det här känns inte rätt, och jag och Center- partiet efterlyser en förändring. Ett första steg är att ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över försäkringsläkarnas medicinska ansvar. 

Övriga läkare inom sjukvården står under Social- styrelsens tillsyn. Varför inte försäkringsläkarna? Den behandlande läkaren utsätts för en ganska omfattande granskning. Utöver behandling är det också medicinering och intygsskrivande som synas. Jag skulle gärna vilja ha svar på den här frågan från majoriteten, frågan om varför dessa två läkargrupper ska tillåtas fortsätta verka under vitt skilda förhållanden. Det finns i dag ingen majoritet för det här förslaget. Det finns en reservation som Centerpartiet och Vänsterpartiet står bakom. Jag tycker att sakkunnig- läkare och försäkringsläkare måste omfattas av samma medicinska krav som behandlande läkare. Som det är i dag finns det faktiskt en väldigt stor risk att det sker en del godtyckliga bedömningar. 

Även rätten till ombud för de skadade har begränsats under senare år. Nu är det mer försäkringsbolagens egen välvilja som avgör om ersättning för ett ombud ska lämnas. För de skadade som inte själva har ekonomiska möjligheter att bekosta juridisk hjälp är det mycket svårt att överklaga försäkringsbolagens beslut. Jag har i en motion påpekat de problem som råder i dag, och Centerpartiet står också bakom den motionen. När det gäller trafikskadeärendet vill jag avsluta med att yrka bifall till reservation 4. 

Sedan vill jag också ta upp det som gäller småföretagarnas försäkringsskydd. Småföretagare har de senaste åren drabbats av återkommande inbrott och stölder. Det har lett till väldigt stora påfrestningar för hela deras existens, och det hotar hela verksamheten. 

Företagen får extra kostnader för självrisken på försäkringarna efter upprepade inbrott. Det finns också flera företag, främst i storstäderna, som nekas fortsatt försäkringsskydd. De omfattande ersättningarna för skador och stölder till de utsatta företagen har medfört att flera försäkringsbolag har fått kalla fötter. De anger att de helt enkelt inte är intresserade av att försäkra småföretagarna, vilket jag tycker är fruktansvärt. Alla har vi ju ett behov av att kunna försäkra oss mot eventuella händelser som vi inte påverka. 

Det som har framkommit i samtal med representanter för försäkringsbolagen är att man tycker att bristen på utredningar av inbrott och stölder inte har hög prioritet. Utan brottsutredningar och fastställande av vad som ligger bakom de här brotten har det successivt blivit så att försäkringsbolagen inte längre är intresserade av att teckna försäkringar för de utsatta småföretagen. 

Jag tycker att det leder till att brottsligheten legitimeras när inte insatser sätts in för att bekämpa brotten. Det blir lite vilda västern över det hela. Jag vill därför yrka bifall till reservation 2, som rör små- företagarnas försäkringsskydd. För övrigt nöjer jag mig med att instämma i Centerns reservationer och övriga ställningstaganden.

Anf. 80 CHRISTINA NENES (s): 

Fru talman! Vi behandlar nu lagutskottets betänkande LU10, där olika försäkrings- och skadestånds- rättsliga frågor tas upp. 

När det gäller en del av de försäkringsrättsliga frågorna har vi, precis som Tasso Stafilidis nämnde, jobbat i en särskilt tillsatt utvärderingsgrupp. Där har vi haft möjlighet att träffa företrädare för Konsumenternas Försäkringsbyrå, Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade, Sveriges Försäkringsförbund och Finansinspektionen. 

Jag tycker, precis som Tasso, att det har varit ett jättebra sätt att jobba för att skaffa information och kunskap i de här frågorna, som många gånger är mycket svåra att sätta sig in i. Jag vill också rikta ett tack till kanslipersonalen, som nu sitter här på podiet, för de fina anteckningar som har förts i den här gruppen. 

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer med hänsyn till att det i Regeringskansliet pågår, och har länge pågått, ett omfattande arbete med att ta fram en ny försäkringsavtalslag som ska ersätta den som nu gäller, och den gäller sedan 1927, om jag har rätt datum. Den nya lagen ska också omfatta konsumentförsäkringslagen. 

Den här nya lagen ska bli en samlad lag för för- säkringsavtalsrätten, och den ska bl.a. innehålla 

• individuell konsumentskadeförsäkring, företags- försäkring och personförsäkring, 

• gruppskade- och gruppersonförsäkring samt 

• kollektivavtalsgrundad skade- och personförsäkring. 

Jag vill också inledningsvis påminna om att vi från den 1 januari i år har en del lagändringar när det gäller bl.a. ersättningen för ideell skada, som ger en utvidgad möjlighet att få skadestånd. 

Fru talman! Jag kommer nu att ta upp de reservationer som finns i betänkandet, och jag börjar med den om överfallsskyddet i hemförsäkringen. Vänster- partiet har påpekat att försäkringsbolagens undantag i villkoren för hemförsäkring just när det gäller överfallsskyddet utgör en diskriminering mot kvinnor. Jag kan till fullo instämma i att det vore önskvärt att överfallsskyddet gällde fullt ut i hemförsäkringen. Men efter att jag har lyssnat på de olika försäkrings- förbunden, som vi har träffat, kan jag lättare förstå anledningen till att det ser ut som det gör i dag. Hemförsäkringen gäller, precis som tidigare har sagts, alla personer som är folkbokförda på samma adress, och det är bra och smidigt på många sätt. En hemförsäkring omfattar normalt en personförsäkring vid överfall, och man kan få ersättning vid personskada efter misshandel under förutsättning att försäkringstagaren och den som utövat misshandeln eller våldtäkten, om det handlar om det, inte är skrivna på samma adress. 

Anledningen till att hemförsäkringen är utformad på det här sättet är, precis som vi hörde tidigare, att det är svårt att utreda sådana här försäkringshändelser som inträffar inom den s.k. familjen, och när försäkringsbolagen ska utkräva ersättning eller regressa, som det heter med ett finare ord, mot den som har utfört misshandeln blir det ju de personer som försäkringen är avsedd att skydda som ska ersätta försäkringsbolaget. 

Men dörren är dock inte helt stängd för att man ska få ersättning även om man bor på samma adress som den som har utfört brottet. Om man har en olycksfallsförsäkring kan ersättning utgå från den. Jag är kollektivt försäkrad och tycker att det är en jättebra form. Om jag skulle råka ut för en sådan här händelse har jag alltså i och med min fackförenings- avgift möjlighet att få ersättning från min olycksfalls- försäkring, så dörren är inte stängd. Man kan också få ersättning från Brottsoffermyndigheten. 

Jag vill ändå säga att jag har en känsla av att hela utskottet tycker att det här är en viktig fråga som vi naturligtvis måste fortsätta att jobba med, och den får tas med och bevakas i det pågående arbetet med den nya försäkringsavtalslagen, som jag nämnde. 

Då går jag över till nästa reservation. Det är Centerpartiet och Folkpartiet som tar upp problematiken med att vissa småföretagare nekas att teckna försäkring. De kräver, som vi hörde nyss, att en utredning ser över försäkringsbolagens praxis i syfte att förbättra småföretagarnas försäkringsskydd. 

Jag instämmer med Viviann Gerdin. Det är ett stort problem att försäkringsbolagen nekar vissa företagare att teckna försäkring eller att de sätter premien så högt att det blir ekonomiskt omöjligt att teckna försäkring. Vi har också hört talas om att vissa verksamheter är mycket mer skadedrabbade än andra. Vi kan ta uraffärerna som exempel, som generellt, enligt uppgift, nekas försäkring. Det är naturligtvis viktigt att det görs en individuell bedömning av varje försäkringsärende. 

I det här sammanhanget kan jag också nämna att Sveriges Försäkringsförbund arbetar i ett projekt tillsammans med Svensk Handel där man ska ta fram information till företagarna om hur man ska kunna undvika brott genom olika skadeförebyggande åtgärder. 

Det är viktigt att även småföretagarnas försäkringsmöjlighet tas med i det pågående arbetet med försäkringsavtalslagen. Som den är skriven i dag kan man nekas att teckna försäkring, och det har med kontraheringsplikten att göra. Det är sådant som kan ses över nu när vi ska jobba med en ny försäkringsavtalslag. 

Nästa reservation är från Kristdemokraterna. Personskadekommittén överlämnade i januari sitt betänkande Samordning och regress - Ersättning vid personskada till Justitiedepartementet. Kommitténs förslag är nu under beredning, och regeringen har för avsikt att komma med en proposition under året till riksdagen. Därför tänker jag i dag inte mer ingående ta upp reservationen om att den obligatoriska trafik- försäkringen ska ges ett utökat ansvar för personskador i trafiken. Den debatten får lagutskottet ta när propositionen kommer. 

Vänsterpartiet och Centerpartiet tar i en gemen- sam reservation upp handläggningen av trafikskadeärenden och pekar bl.a. på den beroendeställning som finns mellan försäkringsbolagens läkare och försäkringsbolaget samt att försäkringsbolagens läkare, när de är sakkunniga, inte står under tillsyn av Socialstyrelsen. 

Fru talman! Under 1998 genomförde Finansinspektionen på uppdrag av regeringen en undersökning av personskaderegleringen inom försäkringsområdet. Anledningen till att regeringen gav det här uppdraget var just att det hade framkommit att handläggningstiderna i vissa skadefall hade blivit betydligt längre och att det är ett problem för många personer som har blivit skadade i trafiken. Finansinspektionen har överlämnat en rapport till regeringen med förslag till förändringar för att förkorta handläggningstiderna, och den är nu under beredning i Regeringskansliet. När det gäller de bedömningar som görs av för- säkringsbolagens sakkunniga läkare och av den läkare som har behandlat försäkringstagaren har viktiga synpunkter också framförts av bl.a. Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade. 

I det här sammanhanget kan nämnas att Högsta domstolen förra året gjorde vissa principiella uttalanden just i fråga om värderingarna av de bedömningar som har gjorts av de sakkunniga läkarna hos försäkringsbolagen och av den läkare som har behandlat försäkringstagaren. 

Domstolen pekar bl.a. på vikten av att man för noggranna journalanteckningar, så att en rättvis be- dömning kan göras. Man säger också att det rent principiellt inte finns anledning att ge försteg åt den ena eller den andra läkarens bedömning. Också här har vi förståelse för den framförda kritiken när det gäller försäkringsbolagens läkares roll och ansvar. Vi anser att det finns skäl att se över och överväga rutiner för hur försäkringsbolagen bedömer de medicinska utredningarna och hur de värderar de bedömningar som görs av försäkringsbolagens läkare och den behandlande läkaren. Likaså tycker vi att frågan om att försäkringsbolagens läkare inte står under tillsyn av Socialstyrelsen ska tas med här. Detta kan lämpligen tas upp i samband med att förslagen i Finansinspektionens rapport bereds vidare. 

Moderaterna tar i en reservation upp det allmännas skadeståndsansvar och hänvisar bl.a. till att offer för felaktiga myndighetsåtgärder har hamnat vid sidan av rättvisans skydd och att regeringen bör vidta åtgärder i syfte att skydda företagare mot rättsövergrepp. 

Skadeståndslagen innehåller inte några särskilda regler för företagare. Det är alltså samma regler som gäller för en företagare som för vilken annan person som helst som har rätt till ersättning för personskada. Däremot innehåller skadeståndslagen särskilda regler om arbetsgivarens s.k. principalansvar, vilket innebär att en arbetsgivare är ansvarig för person- eller sakskada som vållas av en arbetstagare genom fel eller försummelse i tjänsten. Arbetsgivaren ansvarar också för ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon fått person- eller sakskada, om en anställd vållat skadan genom brott. Även offentliga arbetsgivare inne- fattas. Är det frågan om fel eller försummelse som begåtts vid myndighetsutövning, t.ex. om en myndig- het har lämnat felaktiga upplysningar eller felaktig rådgivning, ansvarar det allmänna för person- och sakskada och även för ren förmögenhetsskada. 

Den här regeln finns inskriven i skadeståndslagen sedan den 1 januari 1999, och den gäller all information. Den är alltså inte begränsad till myndighetsinformation. Om det uppstår tvistigheter i sådana fall ska man bl.a. ta hänsyn till vad upplysningen eller råden som givits handlar om och om frågan ligger under den myndighetens verksamhetsområde. Det är naturligtvis viktigt att det finns effektiva och ändamålsenliga regler. Där har vi ingen annan åsikt. 

Det är viktigt att regeringen följer tillämpningen av de här reglerna och återkommer till riksdagen om det skulle finnas behov av lagändringar, precis som Petra Gardos sade i sitt anförande. 

Eftersom Folkpartiet inte finns här tänker jag inte säga något om deras reservation. Min talartid är ute. Fru talman! Jag vill avsluta med att säga jag har fått uppgifter om att Socialdepartementet kommer att besluta om direktiv till en översyn av patientskadelagen nu i maj, och det ska inte bli försenat. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och av- slag på samtliga reservationer.