Patientskadelagen

Anf. 66 Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Fru talman! Göran Lindblad har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de patienter vars skador i dag inte omfattas av patientlagstiftningen, trots att de bevisligen uppstått till följd av ingrepp inom hälso- och sjukvården, ska få ekonomisk kompensation.

Fr.o.m. den 1 januari 1997 gäller en patientskadelag som innehåller bestämmelser om rätt till patientskadeersättning och om skyldighet för vårdgivare att ha en patientförsäkring som täcker sådan ersättning. För skador som inträffat före lagens ikraftträdande tillämpas de regler som gällde enligt den tidigare frivilliga patientförsäkringen.

Patientskadelagen, som i stor utsträckning bygger på den tidigare frivilliga patientförsäkringen, innebär bl.a. att patienten inte behöver bevisa att skadan orsakats genom att hälso- och sjukvårdspersonalen gjort sig skyldig till fel eller försummelse för att ersättning ska kunna lämnas, utan att bedömningen sker på objektiva grunder. Genom den obligatoriska försäkringsskyldigheten för alla vårdgivare riskerar inte heller längre någon patient att bli utan ersättning därför att vårdgivaren inte har tecknat en patientförsäkring. Det grundläggande skälet för en lagreglering var att patienternas utsatta ställning ansågs motivera ett särskilt ersättningssystem för skador på patienter inom hälso- och sjukvården.

Jag kan självklart inte kommentera de bedömningar som gjorts i de enskilda ärenden rörande kvinnor som skadats efter epiduralbedövning vid förlossning, som Göran Lindblad hänvisar till.

Patientskadelagen har varit i kraft i drygt fem år. Det finns därmed underlag för att kunna bedöma om lagen fungerat på det sätt som varit avsett. Detta tillsammans med att riksdagen har tillkännagivit för regeringen att en översyn bör ske av den s.k. självrisken i patientförsäkringen är bakgrunden till att regeringen nu har för avsikt att inom kort tillsätta en utredning som ska göra en översyn av patientskadelagen. Jag vill avvakta resultatet av översynen innan jag överväger några förändringar av lagen.

Anf. 67 GÖRAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Dessvärre innehåller svaret inte någon som helst viljeinriktning från socialministern. På ett byråkratiskt sätt har Lars Engqvist ställt sig vid sidan av som en åskådare, och jag skulle vilja fråga vad Lars Engqvist egentligen vill. I stället hänvisas till en översyn av en utredning, en utredning som ännu inte ens är tillsatt.

Jag vill därför fråga socialministern om han kan sätta sig in i de människors lidande som i dag inte omfattas av patientskadelagen. Är det ett avsiktligt undantag, Lars Engqvist, som gjordes med berått mod vid lagstiftningens införande, eller har Lars Engqvist liksom jag själv levt i den villfarelsen att alla behandlingsskador omfattas av ett försäkringsskydd? Det förekommer givetvis mängder av fall där patienter inte blivit botade och inte omfattas av lagen. Det kan gälla komplikationer i form av infektioner vid operationer och annat. Men tycker inte Lars Engqvist att, i fall där sjukdom uppstår hos en i övrigt frisk person, t.ex. vid epiduralbedövning i samband med förlossning, att dessa patienter, dessa medmänniskor, faktiskt borde omfattas? Där kan det vara intressant att få en opinionsyttring från socialministern, utan att han tar ställning till just de enskilda patientfallen, att han ger en mer principiell hållning när det gäller behandlingsmetoden och lagstiftningen. Är det så, socialministern, att skyddet för just denna grupp av patienter är mindre nu än innan lagen infördes, dvs. att skyddet var bättre med den frivilliga försäkringen?

Låt mig få göra en närliggande jämförelse. I min verksamhet som tandläkare gör jag ofta endodontisk behandling, dvs. rotfyllningar. Om man vid den behandlingen perforerar roten så att det blir en kommunikation ut till benet råder det ingen som helst tvekan om att det är en behandlingsskada, detta trots att behandlingen utförts helt enligt alla konstens regler. Däremot förefaller det som om epiduralbedövning, som liksom rotfyllningen också görs helt i blindo, man ser alltså inte vad man håller på med, inte omfattas om någonting går snett. Tycker Lars Engqvist att detta är rimligt? Är detta en lucka i lagen? Vad är förväntad respektive inte förväntad effekt respektive biverkan av en behandlingsmetod? Försök att lämna byråkratiska formalia, Lars Engqvist. Berätta nu här för mig och för kammaren: Vad tycker statsrådet själv, och hur skulle statsrådet vilja ha skyddet för patienter som drabbas?

Anf. 68 Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Fru talman! Är det någonting som jag har lärt mig under de mer än fyra år som jag har varit statsråd så är det att det finns en skillnad mellan att vara ledamot av kammaren och att vara statsråd. För mig skulle det förmodligen vara om inte ett tjänstefel så i alla fall en allvarlig avvikelse om jag skulle tala om vilka resultat som denna utredning som nu tillsätts ska komma fram till. Jag tänker avstå från detta.

För mig är det viktigt att vi nu får en översyn av patientskadelagen och av lagstiftningen för att just gå igenom vilka luckor den eventuellt kan ha, vad det är som brister i lagstiftningen och hur vi kan göra för att få den bättre. Denna översyn ska ur denna synpunkt ske förutsättningslöst utan att jag har talat om vilka förslag den ska komma med. Om jag skulle göra det och om jag visste exakt vilka förbättringar som skulle ske, då skulle vi inte behöva tillsätta en utredning. Men som ledamot av kammaren har man möjlighet att på ett annat sätt tala om hur man skulle önska sig att det ska se ut. Men den diskussionen får vi nog avstå från tills vi har fått denna översyn och kan ha en bättre grund för att diskutera hur en ny lagstiftning ska se ut. Jag ser fram mot den översyn som nu kommer att ske och hoppas att vi då får en rejäl diskussion om de förbättringar som behövs på området.

Anf. 69 GÖRAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Fortfarande vill jag fråga statsrådet Lars Engqvist vad han egentligen har för hållning när det gäller patienter som oskyldigt drabbas. Det är ju inte att föregripa utredningen om man har en generell åsikt huruvida vissa patientgrupper ska undantas av en lagstiftning och ett försäkringsskydd, om vissa patientgrupper är viktigare än andra och om vissa patientgrupper är oviktiga.

Jag kan ta exemplet med farbror Gustav, 120 år, som är intagen för behandling av en lunginflammation. Farbror Gustav råkar ramla ur sängen. Han omfattas naturligtvis av den här lagen. Det tycker jag är rätt. Det är alldeles utmärkt bra, eftersom den skada som åsamkas i form av benbrott eller liknande inte har någonting med vården i övrigt att göra.

Men vi har dessa fall med epiduralbedövningar och en del andra fall där det i dag råder stor tveksamhet om det är en skada som hade kunnat förutses, om det är en biverkan som inte är ovanlig. Såvitt jag förstår är denna effekt i just dessa fem–tio fall extremt ovanlig. Är det då inte rimligt, Lars Engqvist, att man har en lagstiftning och ett försäkringssystem som omfattar samtliga patienter? Jag fick inte heller något svar på frågan: Är försäkringsskyddet i dag faktiskt sämre än det var när det gällde den frivilliga försäkringen för just dessa patientgrupper?

Anf. 70 Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Fru talman! Jag kan svara mycket kortfattat. Det finns ingenting i det material som jag har tagit del av som säger att försäkringen i dag är sämre. Men däremot är det ganska mycket som pekar på att den inte är tillräckligt bra i förhållande till de allmänna önskemål som man kan ha om en patientskadeförsäkring. Det finns luckor, och det finns skador som uppenbart inte omfattas av försäkringen. Och den allmänna hållningen måste naturligtvis vara att patientskadeförsäkringen ska vara heltäckande. Men det är just för att se till att den blir det som vi tillsätter utredningen.

Anf. 71 GÖRAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Det verkar faktiskt slutligen som om Lars Engqvist och jag här i alla fall kan bli överens om att lagstiftningen ska vara heltäckande och att inga patienter ska falla emellan. Då tycker jag att den hållningen är bra. Däremot tycker jag att det går lite långsamt och att det hade varit bra om denna lagstiftning hade kunnat ändras med det samma. Jag hoppas att den här utredningen skyndsamt kommer i gång och skyndsamt får avsluta uppdraget eftersom det inte kan vara så väldigt komplicerat att gå igenom de fall som det gäller.

Överläggningen var härmed avslutad.

Hosted by Skyddas av