”Kropp, själ och arbete hänger ihop”

BRED VERKSAMHET PA INVALIDSTIFTELSEN I HELSINGFORS

Strax utanför centrala Helsingfors, på promenadavstånd för den som så önskar, ligger Invalidstiftelsen Orton. Stort som ett sjukhus i en mellanstor svensk stad. Det startade 1940 för att ta hand om människorna som skadats underfinska vinterkriget. Där finns ortopediskt sjukhus, rehabilitering och yrkesskola. Ända från början har verksamheten kompletterats med vetenskaplig forskning.

Sjukhuset är det största i sitt slag i Norden för att rehabilitera och yrkesutbilda sjuka och skadade människor så att de kan återgå till värdiga liv. I dag finns få krigsinvalider kvar, men erfarenheterna och omtanken från den tiden genomsyrar dagens verksamhet vid Orten.

I Finland har sjukskrivningarna ökat under senare tid, på liknande sätt som i Sverige och övriga väst. Stress och belastningsskador drabbar allt fler människor. Vid Orton förs en kamp för att övervinna patienternas utslagning från arbetslivet och undvika förtidspensionering, det handlar om att hitta nya vyer och möjligheter för de sjuka och skadade.

I Ortons broschyr står förpliktigande ord: »Det är viktigt för vår Stiftelse att kunna utveckla sina tjänster med metoder som garanterar att det finländska samhället utvecklas och integreras internationellt.«

Vid sjukhuset tas jag emot av överläkare Karl-August Lindgren och Heikki Hurri, rehabiliteringsöverläkare och docent. De talar om hur de bemöter patienter med belastningsskador.

Hela symptombilden

-Kropp, själ och inte minst arbete hänger ihop, säger Heikki Hurri. Vi måste hela tiden lära oss att växla i tänkandet i mötet med patienten, vi måste hitta tröskeln som utlöser skadan. Varför börjar patienten få symtom i just den livssituationen? Vi måste redan från början få fram alla aspekter och hela symtombilden.

- Allt oftare drabbas människor av belastningsskador, fortsätter Karl-August Lindgren. Skadorna syns inte på röntgen och de neurofysiologiska fynden saknas, men människan är ändå sjuk och går sjukskriven. Det är problemet i ett nötskal för en belastningsskadad individ. Redan under de första dagarna med patienten frågar vi oss hur skadan kunnat uppstå. »Vad arbetar du med? Vad har hänt?«. Vi börjar lägga pussel, ofta besöker vi arbetsplatsen. Inte minst är det viktigt för att patienten ska kunna hitta nya arbetsuppgifter på sin gamla arbetsplats efter rehabiliteringen.

Trenden är att det blir allt vanligare att ha kontakt med arbetsplatsen och möten med arbetsgivaren där patienten - den anställde - finns med. Tillsammans försöker de komma på idéer om hur frågan ska lösas.

-Ofta är det inte förrän då som alla sitter tillsammans vid samma bord; arbetsgivaren, arbetaren, arbetarhälsorådet och vi, säger Karl-August. Det bästa hade naturligtvis varit om vi suttit ner tillsammans på arbetsplatsen betydligt tidigare, innan skadan uppstått. Många av våra patienter är unga, från 30 år och uppåt. De har fortfarande flera decennier kvar i arbetslivet.

Att arbeta preventivt för att förhindra att skador uppstår i arbetet håller på att bli en allt större nisch. Det gäller att identifiera människor med arbetsrelaterade besvär och snabbt vidta åtgärder innan arbetsförmågan hotas. Över 4 000 anställda kommer varje år till Orton för att ta del av det rehabiliteringsprogrammet.

- Vi har businessmän som kommer till mottagningen därför att de inte kan räta ut sig, säger Karl-August. Vi frågar »Vad gör du? «. Svaret lyder »jag sitter i flygplan 300 dagar varje år«. V brukar töja ut dem under några veckor, sedan är de klara förarbetet igen. Även det är en funktionsstörning. Utför man arbete enbart i sittande ställning blir muskulaturen styv. Kan man sedan inte räta ut sig helt och sova ordentligt på natten kan det gå upp i både lilla och stora hjärnan.

Mellan öronen...

Även i Finland finns problemet att misstro patienten när skadorna inte är synliga.

- Då sägs att skadan sitter mellan öronen, berättar Heikki. Men det börjar bli allt meraccepterat att hävda att vi inte löser några problem genom att säga att patienten inbillar sig något som inte har med verkligheten att göra. De kommer ändå in i våra rehabiliteringsprogram. Våra arbetsgrupper är multiprofessionella med sociala kuratorer, psykologer, vi kan konsultera psykiater, vi har neurokirurger, ortopeder osv. Många av våra patienter har även en psykisk belastning, de kan behöva stöd en viss tid för det. Det är viktigt att det finns någon som förstår att patienten har ont, sedan kan orsaken vara vilken som helst. Vi måste kunna förstå att det psykiska och somatiska kan gå hand i hand, att bägge delarna behöver skötas.

Ortons forskning handlar inte minst om att utreda mekanismerna som förklarar belastningsskadorna. Exempelvis undersöker man koordinations- och balansstörningar hos ryggpatienter.

Koordinationsträning

- Forskningen visar att koordinationsträningen efter att en störning uppstått blir en allt viktigare del av rehabiliteringen, säger Karl-August. Man måste lära sig att känna kroppen i sin helhet, vilket ofta kan glömmas bort när man haft ont i ryggen under långa tider.

Andra forskningsresultat visar att god muskelstyrka inte garanterar att man slipper ryggont. Det är en bättre metod att minska det onda i ryggen genom att bemästra koordinationsstörningarna. Ett annat projekt handlar om stressens betydelse för värken och hur den psykiska belastningen inverkar på den somatiska helheten. De hälsoekonomiska frågorna blir

alltviktigare, att rehabilitera enligt Ortons metoder är kostnadseffektivt för samhällsekonomin genom att sjukskrivningarna minskar.

Sedan en tid förs samtal mellan Orton och Belastningsskadecentrum i Umeå om att bli samarbetspartners.

- Vår förhoppning är att vi ska lära oss mer om mekanismerna bakom belastningsskadorna, säger Heikki. Hur ska vi på bättre sätt kunna knyta ihop Belastningsskadecentrums grundforskning om belastningsskadorna med våra kliniska kunskaper och praktiska erfarenheter av behandling?

Nya sätt att tänka

- Kan vi koppla ihop våra olika kompetenser och utbyta kunskaper kommer bägge sidor att flytta fram positionerna. V måste hela tiden lära oss att tänka på nya sätt i mötet med patienten. Först kan det vara ett ryggbesvär. När vi arbetar med ryggen kan plötsligt en djup depression visa sig. V arbetar med depressionen. I ett senare skede kan vi återigen ta hand om ryggen. Har patienten de psykologiska färdigheterna för att kunna arbeta med sin rygg? Om patienten saknar dem måste vi göra dem psykiskt färdiga för att kunna fortsätta med ryggen.

-Det blir nya sätt att tänka, nya helheter. Inte minst mot den bakgrunden behövs det mer forskning och mer samarbete för att vi ska klara uppgiften på bra sätt.

Hosted by Skyddas av