Rättssäkerhet inom äldreomsorgen

Sammanfattning

Föreliggande rapport har tagits fram i ett samarbete mellan Socialstyrelsen och landets länsstyrelser som ett led i tillsynen av rättssäkerheten inom äldreomsorgen. Undersökningens syfte var att kartlägga i vilken omfattning kommunerna inom vissa områden tillgodoser den enskildes rättssäkerhet inom äldreomsorgen. Datainsamling har skett dels genom enkätundersökning och dels genom aktgranskning. Frågeställningar som tas upp i undersökningen gäller hur många personer 65 år och äldre, som genom kommunens beslut eller genom utslag i förvaltningsdomstol, fått bifall på sin ansökan om insatser från äldreomsorgen men där besluten inte verkställts. Samtidigt efterfrågades väntetider och orsaker till den bristande verkställigheten. En annan fråga gällde om det fanns personer, som trots bedömt behov av insatser fått avslag på sin ansökan om hjälp och stöd från äldreomsorgen. Undersökningen berörde även utredningar som fanns utan att något beslut tagits.

Uppgifter inhämtades genom en enkät till kommuner och kommundelsnämnder/ stadsdelsnämnder, totalt 399 mottagare. Svarsfrekvensen uppgick till 97 procent. Undersökningens frågeställning om hur rättssäkerheten ser ut i handläggning och dokumentationen genomfördes genom en aktgranskning.

• Rapportens huvudresultat är att 2 800 personer den 31 januari år 2000 väntade på verkställighet av beslutade insatser inom kommunernas äldreomsorg. Samtidigt fanns det 2 030 personer, som trots att kommunerna bedömt att de var i behov av stöd från äldreomsorgen, fick avslag på sina ansökningar om stöd och hjälp. Till 96 procent gällde alla dessa beslut ansökningar om plats i särskilt boende.
• Häften av landets kommuner/kdn hade bifallsbeslut som inte verkställts. Drygt hälften av dessa hade upp till tio ej verkställda beslut medan 74 hade elva eller fler. Gotland, Västra Götaland, Örebro län och Norrbotten hade störst antal ej verkställda beslut räknat per invånare 65 år och äldre.
• 144 kommuner hade varken några "ej verkställda beslut" eller "avslagsbeslut trots konstaterat behov av insats".
• Av dem som väntade på verkställighet av bifallsbeslut hade drygt en tredjedel väntat mer än ett halvår. Något fler än en av tio personer hade väntat mer än ett år på insats.
• Orsaker till att besluten inte kunde verkställas berodde till 70 procent på bristande resurser i kommunerna. Resursbristen gällde nästan uteslutande tillgången till platser i särskilt boende. Ett annat skäl var till drygt 20 procent att personerna av olika skäl ville vänta. Man var inte beredd att flytta vid just den tidpunkt då en plats erbjöds i särskilt boende, eller så ville man vänta till plats blev ledig på just det boende man sökt till.
• Antalet beslut om insatsen hjälp i hemmet som ej verkställts uppgick till endast två procent och kunde främst knytas till brister inom dagvård/dagverksamhet för bl.a. demenssjuka personer.
• Beslut om avslag trots bedömt behov förekom i drygt en fjärdedel av landets kommuner/kdn. 60 av dessa hade upp till tio avslag trots bedömt behov av insats medan 48 hade elva eller fler avslag. Halland och Västernorrland var de län som hade flest sådana avslag i förhållande till antalet invånare 65 år och äldre.
• Den 31 januari 2000 fanns 21 domar från 15 kommuner som inte hade verkställts. Samtliga dessa avsåg bistånd i form av särskilt boende. Som skäl till att dessa inte verkställts uppgav kommunerna att de sökande i 15 fall blivit erbjudna särskilt boende men valt att vänta med att flytta eller haft särskilda krav på önskat boende.
• Mot bakgrund av de brister i verkställighet av gynnande beslut och domar har 68 § SoL fått ett tillägg, som från den 1 juli 2000 gett länsstyrelserna möjlighet att förelägga kommuner att fullgöra vad som ålagts kommunen i en lagakraftvunnen dom om rätt till bistånd enligt 6 b eller 6 f §§ SoL. Föreläggandet får förenas med vite.
• Antalet utredningar inom äldreomsorgen, som påbörjats före den 30 september 1999 men som ännu inte lett till beslut den 31 januari 2000, var litet i förhållande till antalet ej verkställda beslut.
• I en majoritet av kommunerna prövades insatserna dagvård/dagverksamhet och ledsagare enligt 6 g § SoL, som enbart kan överklagas genom laglighetsprövning. Korttidsplats, trygghetslarm och matdistribution prövades oftast enligt 6 f § SoL.
• Rättssäkerheten inom handläggning och dokumentation bedömdes av granskande myndigheter utifrån 1 435 akter fördelade på tre kommuner i varje län. Resultatet visade en förbättring av dokumentationen jämfört med tidigare. På många håll redovisades höga svarssiffror från kommunerna på vad dokumentationen ska innehålla: ansökan, utredning, bedömning, beslut och journalanteckningar avseende verkställigheten. Men det finns fortfarande en del att utveckla, bl.a. att datum för verkställighet anges i beslutet, tydligare bedömningar av handläggaren samt bättre formulerade beslut.

Socialstyrelsen och länsstyrelserna anser det helt oacceptabelt att så många människor trots konstaterat behov av särskilt boende tvingas vänta i obestämd tid på att få en beviljad insats verkställd. Det är heller inte acceptabelt att människor trots konstaterat behov får avslag på sin ansökan om hjälp och stöd. Uppenbarligen är det många kommuner som i otillräcklig grad tillämpar 20 § SoL för att tillhandahålla tillräckligt med särskilda boenden.

Handläggning och dokumentation är en förutsättning för att utveckla en socialtjänst med god kvalitet. Människor i utsatta situationer som kontaktar socialtjänsten måste kunna förlita sig på att prövningen sker professionellt och lagenligt. Socialtjänsten har ansvar för att säkerställa enskilda människors rättssäkerhet.

Den genomförda undersökningen pekar på ett behov av normerande underlag för att säkerställa att lagstiftningen tolkas och tillämpas likartat i kommunerna. Det framkommer också behov av en fördjupad diskussion kring frågor som rör de äldres självbestämmande och valfrihet i förhållande till hur de idag bemöts av socialtjänsten.