Handikappolitiska planer behövs eftersom människor med funktionsnedsättningar ännu inte har samma möjligheter som andra medborgare. Agenda 22 är en strategi som kan användas för att ta fram planer i kommuner och landsting eller för att utveckla en handikappolicy i ett företag.

Agenda 22 bygger på ”FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet” och består av tre delar: kännetecken för en bra handikappolitisk plan, organisation och arbetsmetoder.

Detta är Agenda 22

Agenda 22 är att förverkliga FN:s standardregler genom att ta fram handikappolitiska planer

”FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet” antogs 1993 av en enhällig generalförsamling. Reglerna anger hur världens länder ska ge funktionshindrade samma rättigheter som alla andra medborgare.

Agenda 22 har fått sitt namn efter de 22 standardreglerna, som innehåller konkreta förslag till åtgärder och riktlinjer för handikappolitisk planering. Reglerna kan användas som struktur då handikappolitiska planer ska tas fram. En handikappolitisk plan ska vara ett praktiskt verktyg som ska användas för att systematiskt arbeta bort hinder mot delaktighet och jämlikhet i till exempel en kommun. En grundläggande idé i Agenda 22 är att den handikappolitiska planen ska tas fram i nära samarbete med handikapprörelsen.

Agenda 22 har vuxit fram genom flera års projektarbete inom den svenska handikapprörelsen.

Övergripande strategi

1. Staten, landstinget, kommunen, företaget eller organisationen ska:

1.1. Etablera samarbete med handikapprörelsen som jämbördig part.

1.2. Se över hur den egna verksamheten lever upp till standardreglerna, tillsammans med handikapprörelsen.

1.3. Göra en inventering över funktionshindrades behov, tillsammans med handikapprörelsen.

1.4. Överbrygga skillnaden mellan dagens resurser och funktionshindrades behov i en egen handikappolitisk plan.

1.5. Skriva in i planen hur handikappaspekterna ska komma med i alla framtida beslut.

1.6. Skriva in i planen hur samarbetet med handikapprörelsen ska ske i fortsättningen.

1.7. Utvärdera och revidera den handikappolitiska planen med jämna mellanrum.

2. Handikapprörelsen ska:

2.1. Rustas så att man kan leva upp till rollen som experter i egna frågor.

2.2. Bevaka att planen fullföljs, utvärderas och revideras

FN:s standardregler

FN:s 22 standardregler beskriver det ansvar världens stater på alla nivåer har för att människor med funktionsnedsättningar ska bli delaktiga i samhällslivet och för att man ska uppnå jämlikhet när det gäller levnadsförhållanden. Genom alla standardreglerna löper en röd tråd, nämligen handikapporganisationernas rätt till inflytande. Hela regel 18 handlar om handikapporganisationernas roll.

Handlar inte bara om staten

I reglerna står det ofta ”Staterna bör...” men det ska inte tolkas som att de enbart gäller det vi brukar kalla staten, det vill säga den rikstäckande nivån av samhället. Meningen är att reglerna ska anammas av alla nivåer inom respektive stat eller land - som kommuner, landsting, företag, organisationer med flera, vilket också den svenska regeringen påpekar i sitt förord till den svenska upplagan av standardreglerna.

Standardreglerna slår fast två principer

Alla människor är lika mycket värda, oavsett förmåga, och alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter.
Det är skillnad på funktionsnedsättning och handikapp. Skador och sjukdomar kan leda till funktionsnedsättningar men de blir inte till handikapp förrän i mötet med en otillgänglig omgivning. Det kan vara brister i miljön och inom olika samhällsområden som till exempel information, kommunikation och utbildning. Det är sådana brister som gör funktionsnedsättningen till ett handikapp.

Sveriges roll

FN:s generalförsamling antog reglerna 1993 och Sverige spelade en stor roll i det arbetet. Reglerna är inte juridiskt bindande, men Sveriges regering skrev 1995: ”För Sveriges del är det naturligt att ha FN:s standardregler som utgångspunkt i det pågående handikappolitiska arbetet och vi kommer att aktivt verka för att omsätta reglerna i praktisk handling”.

Tre grupper av regler

De 22 standardreglerna delas in i tre grupper: förutsättningar, huvudområden och genomförande.

Förutsättningar

Den första gruppen tar upp vilka förutsättningar som krävs för delaktighet på lika villkor och består av fyra regler.

Regel 1.

Att öka medvetenheten i hela samhället om funktionshindrades behov, rättigheter och möjligheter.

Regel 2.

Det måste också finnas god medicinsk vård och behandling.

Regel 3.

Bra rehabilitering som sätts in i rätt tid ska också finnas.

Regel 4.

Samhället ska kunna erbjuda stöd och service och hjälpmedel utifrån vars och ens behov.

Huvudområden

Den andra gruppen regler beskriver samhällets ansvar inom åtta viktiga huvudområden.

Regel 5.

Först kommer frågan om tillgänglighet. Om samhället ska vara jämlikt så måste det också vara tillgängligt för alla. Det gäller dels den fysiska miljön, dels tillgång till information och kommunikation.

Regel 6.

Vidare måste alla barn och ungdomar - utifrån sina förutsättningar - få likvärdig utbildning.

Regel 7.

Funktionshindrade får heller inte diskrimineras i arbetslivet utan måste kunna få arbete på samma villkor som alla andra.

Regel 8.

Samhället ska också svara för att funktionshindrade får ekonomisk och social trygghet även om funktionsnedsättningens art begränsar eller förhindrar möjligheterna till lönearbete.

Regel 9.

Alla kommuninvånare har samma rätt till familjeliv och personlig integritet, funktionshindrade får inte diskrimineras när det gäller sexuella relationer, äktenskap eller föräldraskap.

Regel 10.

Funktionshindrade måste också kunna ta del av samhällets utbud av kultur, både som mottagare och som utövare.

Regel 11.

Detsamma gäller rekreation och idrott. Arrangemang av olika slag måste vara tillgängliga, både inom- och utomhus. Funktionshindrade måste också själva kunna utöva idrott och ha en aktiv fritid.

Regel 12.

Även kyrkor och religiösa sammankomster ska vara tillgängliga så att funktionshindrade fritt kan utöva sin religion.

Genomförande

Den tredje och sista gruppen består av tio övergripande regler och handlar om genomförande.

Regel 13.

Genom kunskap och forskning ska samhället öka kunskaperna om funktionshindrades behov.

Regel 14.

Genom kunskap och forskning kan samhället få underlag till en konsekvent policy och planering där handikappaspekterna alltid finns med i alla sammanhang.

Regel 15.

Lagstiftning ska ge funktionshindrade en rättslig grund för delaktighet och jämlikhet.

Regel 16.

Samhällets ekonomiska politik ska utformas så att handikappfrågor ingår som en naturlig del i det vanliga budgetarbetet.

Regel 17.

Samordning ska säkerställa att samhällets resurser används på ett effektivt sätt.

Regel 18.

Här preciseras den roll handikapporganisationer kan ha som rådgivare vid planering, genomförande och utvärdering av insatser som gäller funktionshindrade.

Regel 19.

Vidare måste alla berörda personalgrupper kontinuerligt få sådan personalutbildning att de har kunskap om funktionshindrades behov, rättigheter och möjligheter.

Regel 20.

I samband med att standardreglerna genomförs måste det också ske en kontinuerlig granskning och utvärdering av handikapprogram så att standardreglernas intentioner gradvis uppnås.

Regel 21.

I det handikappolitiska arbetet är det också viktigt att byta erfarenheter nationer emellan. Genom tekniskt och ekonomiskt samarbete kan Sverige bidra till att förbättra levnadsförhållandena för funktionshindrade i utvecklingsländerna och stödja arbetet med att bilda handikapporganisationer.

Regel 22.

Handikappaspekter ska också vara en given del i allt internationellt samarbete.

FN:s standardregler finns i sin helhet på Handikappombudsmannens hemsida www.ho.se

Kännetecken för en bra handikappolitisk plan

Om samhället på ett visst område ska kunna erbjuda alla medborgare jämlika möjligheter så behövs en handikappolitisk plan som systematiskt tar fasta på att göra samhället tillgängligt och delaktigt. En bra handikappolitisk plan måste utgå från några grundläggande principer.

Standardreglerna som riktlinjer.

Planen måste bygga på standardreglernas intentioner och innehåll. ”att säkerställa att flickor, pojkar, män och kvinnor med funktionsnedsättning som medborgare har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare.” Reglerna kan också användas som en övergripande ”check-lista” då funktionshindrades behov ska inventeras.

Nära samarbete med handikapprörelsen.

Planen måste bygga på en ordentlig kartläggning av funktionshindrades behov. I arbetet med en handikappolitisk plan måste alla behov finnas med - även de med osynliga funktionsnedsättningar. Därför är det viktigt att den lokala handikapprörelsen deltar i hela processen.

Mainstreaming.

En handikappolitisk planering ska syfta till att handikappolitiska åtgärder på sikt ska integreras i samhällsplaneringen så att handikappaspekter kan genomsyra all verksamhet. Det innebär att handikappfrågor alltid måste vägas in redan från början vid all kommunal planering och att varje verksamhet tar sin del av kostnaden.

Lagstiftning.

En grundläggande förutsättning för människor med funktionsnedsättning att få delaktighet är att samhället lever upp till befintlig lagstiftning. Detta måste speglas i de avsnitt i den handikappolitiska planen som baseras på aktuella lagar som till exempel Socialtjänstlagen, SoL och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Genderperspektiv.

Det finns en risk att kvinnor med funktionsnedsättning kan bli dubbelt diskriminerade - dels som kvinnor, dels som funktionshindrade. Därför är det viktigt att det finns ett genderperspektiv i arbetet med den handikappolitiska planen.

Kvalitetssäkring.

Socialstyrelsen rekommenderar i sina ”Allmänna råd”, SOSFS 1998:8 (S), att insatser för funktionshindrade bör kvalitetssäkras. En bra, handikappolitisk plan är ett led i detta arbete.

Generella och individuella åtgärder.

Många tillgänglighetsfrågor kan lösas genom generella åtgärder. Men det kommer alltid att finnas människor med funktionsnedsättning som behöver egna lösningar. Generella åtgärder måste därför alltid kunna kompletteras med individuella för dem som så behöver.

Valfrihet.

För att funktionshindrade ska få samma valfrihet som andra så måste till exempel alla skolor vara tillgängliga - det räcker inte med att en skola anpassats. Till detta behövs mallar och riktlinjer som konkret anger vilken service en verksamhet ska kunna erbjuda. En handikappolitisk plan kan ge sådana riktlinjer.

Mål.

Målen för en verksamhet ska vara långsiktiga och kan med fördel sättas utifrån varje standardregel.

Konkreta åtgärder.

Målen nås genom konkreta åtgärder som ska finnas tydligt angivna i planen. Det ska framgå när varje åtgärd ska vara genomförd, vilken instans som ansvarar för genomförandet och hur åtgärden ska finansieras. Detta är viktigt, dels för att målen ska kunna uppfyllas på ett konsekvent sätt och dels för att planen måste kunna utvärderas.

Att vara förebild.

Enligt standardregel 1 ska staterna och alla övriga nivåer ta initiativ till och stödja informationskampanjer ”för att motivera åtgärder som undanröjer hinder för full delaktighet”. Här nämns särskilt vikten av att uppmuntra företag inom den privata sektorn liksom massmedia. Ibland läggs verksamheter ut på entreprenad. Entreprenören måste då få sådana kunskaper och riktlinjer att människor med funktionsnedsättning inte riskerar att komma i kläm.

Framtida samarbete med den lokala handikapprörelsen.

I den handikappolitiska planen måste det också beskrivas hur ett framtida samarbete med den lokala handikapprörelsen ska se ut.

Utvärdering och revidering.

Former för utvärdering och revidering måste finnas beskrivna i den handikappolitiska planen

Organisation

Den färdiga planen ska gälla hela kommunen / landstinget / företaget / organisationen. Därför bör uppdraget att ta fram en handikappolitisk plan eller policy läggas direkt inom ledningens ansvarsområde. Arbetet med att ta fram planen bör organiseras med följande resurser:

Handikapprörelsen som en jämbördig part i hela processen - från planering av arbetet till antagandet av planen.
Tid och pengar.
Agenda 22-grupp som består av representanter från kommunen / landstinget / företaget / organisationen samt från handikapprörelsen.
Arbetsgrupper med samma sammansättning som Agenda 22-gruppen.
Referensgrupp.

Arbetsmetod - från idé till handikappolitisk plan

Den handikappolitiska planen ska tas fram i nära samarbete med handikapprörelsen. Arbetet kan innehålla följande moment:

Inventering av kommunens verksamheter utifrån standardreglerna.
Inventering av funktionshindrades behov av samhällsservice.
Sammanställningar, analyser och prioriteringar.
Förslag till handikappolitisk plan.
Remisser och bearbetningar.

Planen antas av kommunfullmäktige

Hosted by Skyddas av