SkadePortalen / WhiplashInfo

[Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

	Sök på hela Webben Sök på Whiplash Info

 

Hjälpmedel för funktionshindrade

Socialstyrelsens meddelandeblad nr 21/99
September 1999

Mottagare:
Landsting och kommuner, Landstingsförbundet,
Svenska Kommunförbundet, Hjälpmedelsinstitutet,
Medicinskt ansvariga sjuksköterskor,
Patientnämnder, Handikapporganisationer m.fl.

Socialstyrelsen redovisar i detta meddelandeblad en inventering och genomgång av de lagar, förordningar och andra författningar som reglerar hanteringen av hjälpmedel till funktionshindrade inom hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. Genomgången avser reglerna för de hjälpmedel som lämnas ut till personer med funktionshinder. I meddelandebladet behandlas inte sådana bestämmelser som tangerar hjälpmedelsfrågorna, men som faller utanför hälso- och sjukvårdens ansvarsområde, t.ex. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Hänvisningarna till gällande författningar är aktuella per den 1 september 1999.

Tillägg till HSL i samband med 1994 års handikappreform
I samband med handikappreformen som trädde i kraft den 1 januari 1994 tillfördes hälso- och sjukvårdslagen (1982:763; HSL) två paragrafer, 3 a § och 18 a § (fr.o.m. den 1 januari 1999 3 b § och 18 b §), vilka tydliggör landstingens och kommunernas skyldighet att erbjuda bl.a. hjälpmedel för funktionshindrade. Som skäl till tillägget angavs i propositionen (1992/93:159) Stöd och service till vissa funktionshindrade (s.125) bl.a. att en god tillgång till väl fungerande hjälpmedel är en grundläggande förutsättning för att personer med funktionshinder skall kunna leva ett så aktivt och självständigt liv som möjligt.

Det lagstadgade ansvaret för sjukvårdshuvudmännen att erbjuda hjälpmedel för funktionshindrade lyfts fram i särskilda paragrafer i HSL. Detta innebär dock inte att landstingens och kommunernas ansvar i den delen skulle vara större eller mer långtgående än sjukvårdshuvudmännens generella ansvar för en god hälso- och sjukvård.

I propositionen (prop. 1992/93:159) framhålls (s. 127) att hjälpmedelsförsörjningen är en omfattande och mångfasetterad verksamhet. Här anges att ansvaret som följer av tillägget i HSL bör omfatta hjälpmedel för den dagliga livsföringen samt hjälpmedel för vård och behandling.

Med hjälpmedel för den dagliga livsföringen avses enligt propositionen (s. 127) främst de hjälpmedel som fordras för att den enskilde själv eller med hjälp av någon annan skall kunna:

• tillgodose grundläggande personliga behov (att klä sig, äta, sköta sin hygien m.m.),
• förflytta sig,
• kommunicera med omvärlden,
• fungera i hemmet och i närmiljön,
• orientera sig,
• sköta vardagslivets rutiner i hemmet,
• gå i skolan samt
• delta i normala fritids- och rekreationsaktiviteter.

I propositionen understryks (s.127) att det inte är möjligt att i detalj definiera och avgränsa olika hjälpmedelsgrupper och ansvarsområden.

Vidare framgår av propositionen (s.129 och 201) att den skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel som följer av tillägget i HSL inte gäller sådana hjälpmedel som kan erhållas med ekonomiskt stöd från annan huvudman enligt särskild reglering, t.ex. arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Det kan gälla arbetshjälpmedel på den enskildes arbetsplats, vissa hjälpmedel som kan behövas för en yrkesinriktad rehabilitering samt särskilda pedagogiska hjälpmedel inom barnomsorgen och skolan.

För vissa förbrukningsartiklar som erfordras vid t.ex. stomi eller diabetes gäller lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd för läkemedel mm. Hjälpmedel vid inkontinens regleras i 3 d § respektive 18 c § HSL. För texttelefon finns särskilda regler i förordningen (1992:621, ändringar 1993:163 och 1997:351) om statsbidrag till texttelefoner.

Lagen (1993:584) om medicintekniska produkter kan vara tillämplig på så gott som alla hjälpmedel som omfattas av bestämmelserna i HSL. I den lagen uppställs krav på att produkten (hjälpmedlet) skall vara lämplig för sin användning (5 §). Krav ställs vidare på att produkten inte får släppas ut på marknaden eller tas i bruk om den inte uppfyller de krav och villkor som gäller enligt 5 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 6 § (9 §).

Hjälpmedelsbehovet relateras till andra åtgärder
För att hjälpmedlen skall utnyttjas så bra som möjligt krävs att den enskildes totala livssituation analyseras genom en allsidig och kompetent bedömning, och att hjälpmedelsbehovet relateras till andra åtgärder. Behoven bedöms ur medicinsk, social, pedagogisk och teknisk synvinkel. Av 3 b § tredje stycket HSL framgår att habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samverkan med den enskilde och att planerade och beslutade insatser skall framgå av planen. Syftet med denna bestämmelse är att få fram en samordning av de olika habiliterings-, rehabiliterings- och hjälpmedelsinsatser som den enskilde kan behöva (prop. 1992/93:159 s.203).

I propositionen (s.121) betonas att den individuella habiliterings-/rehabiliteringsplanen inklusive hjälpmedelsinsatser bör utgå från den enskildes egna mål, behov och intressen. Den bör omfatta olika behov som kan tillgodoses genom insatser från olika kompetensområden och genom flera verksamheter. Såväl habilitering som rehabilitering är målinriktade processer som förutsätter att den enskildes möjligheter till inflytande vid planering, genomförande och uppföljning beaktas och säkras (s. 200). Verkställigheten av planens innehåll förutsätter således att de personer som har huvudmännens uppdrag att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade informerar och instruerar brukaren om hjälpmedlens möjligheter, egenskaper och funktioner, eventuella risker etc.

Hjälpmedelsinstitutet ger kontinuerligt ut rapporten "Bra Hjälpmedel", som innehåller en förteckning över samtliga produkter, ca 5 500, som provats av Hjälpmedelsinstitutet och bedömts som bra hjälpmedel. Förteckningen uppdateras en gång per år. Hjälpmedelsinstitutet har också, i samarbete med Socialstyrelsen, Sjukvårdens Leverantörs Förening och representanter för vården givit ut skriften "Specialanpassade Medicintekniska produkter Handikapphjälpmedel", vilken för närvarande är under revidering.

Den 1 januari 1999 infördes nya bestämmelser i HSL i syfte att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården, bl.a. när det gäller möjligheten för patienterna att välja behandlingsalternativ (3 a §). Enligt propositionen (1998/99:4) Stärkt patientinflytande (s.46–47) faller hjälpmedel utanför det begreppet.

Socialstyrelsen har i en skrivelse till Reumatikerförbundet i maj 1999 (dnr 53-3390/1998) framhållit bl.a. följande:

• Det är angeläget att beakta att hjälpmedelshanteringen alltid måste utgå från den enskildes behov, dvs. vara behovsorienterad och inte produktorienterad.
• Hjälpmedel måste alltid betraktas som ett led i en habiliterings- eller rehabiliteringskedja och får inte frikopplas från övriga insatser.
• Det är viktigt att kompetensen i hjälpmedelshanteringen inte tunnas ut och att sjukvårdshuvudmannen tar sitt fulla ansvar för att se till att den kompetens, som behövs för dessa insatser, finns.

• Förebygga framtida förluster av funktion och förmåga.
• Förbättra eller vidmakthålla funktion och förmåga.
• Kompensera för nedsatt eller förlorad funktion och förmåga att klara det dagliga livet.

Samtidigt med 1994 års ändringar i HSL infördes lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). I 1 § LSS anges att lagen innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer

1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
3. med andra och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

I lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) finns föreskrifter om ersättning av allmänna medel till vissa funktionshindrade för kostnader för personlig assistans (assistansersättning). Ersättning för eventuella hjälpmedel utgår inte enligt LSS eller LASS. Personer som tillhör personkretsen i LSS har dock ofta behov av hjälpmedel för sin dagliga livsföring.

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har i en rapport om hjälpmedelsansvarets fördelning mellan landsting och kommuner (LOKAH-rapporten, 1996) framhållit bland annat följande:

Om den enskilde till följd av ett funktionshinder är i behov av en anpassad säng eller lyft i sin bostad bör detta kunna betraktas som ett hjälpmedel i den dagliga livsföringen även om det också används av personalen. En individuellt anpassad rullstol som körs av vårdare eller personal bör betraktas som ett individuellt hjälpmedel och inte som en arbetsteknisk utrustning. Arbetsgivarens ansvar avser endast sådan arbetsteknisk utrustning som krävs för att förebygga och förhindra ohälsa och olycksfall bland personalen.

I Riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1998:6, Assistansersättning, behandlas frågan om arbetstekniska hjälpmedel. Riksförsäkringsverket rekommenderar, mot bakgrund av LOKAH-rapporten, att assistansersättning inte får användas för andra hjälpmedel än smärre kostnader för arbetstekniska hjälpmedel, som exempelvis handskar och förkläden.

Bestämmelser som reglerar tillhandahållandet av hjälpmedelsinsatser för personer med funktionshinder
Det finns inte någon generellt gällande definition av begreppet hjälpmedel för funktionshindrade i lag eller annan författning. Däremot finns bestämmelser som reglerar tillhandahållandet av hjälpmedelsinsatser för personer med funktionshinder och behov av hjälpmedel. De lagar som framför allt reglerar detta tillhandahållande inom hälso- och sjukvården är HSL och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Den senare har fr.o.m. den 1 januari 1999 ersatt bl.a. lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården (åliggandelagen) och lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården (tillsynslagen).

Vidare kan nämnas lagen (1993:584) om medicintekniska produkter samt de föreskrifter och allmänna råd, utfärdade av Socialstyrelsen (SOSFS), som sammanhänger med de ovan nämnda lagarna. Dit hör bl.a. SOSFS 1996:24, som innehåller verkställighetsföreskrifter till bestämmelserna om kvalitetssäkring i 31 § HSL. I den angivna SOSFS finns krav på kvalitetssystem. Dessa skall innehålla rutiner för hur hälso- och sjukvården säkerställer vad som föreskrivs för vården i lagar och andra författningar. Vidare anges vilka inom vården som ansvarar för att rutinerna fastställs och följs. Andra aktuella föreskrifter och allmänna råd rör anmälningsskyldigheten enligt Lex Maria, medicintekniska produkter samt informationsöverföring och samordnad vårdplanering. Av betydelse är också patientjournallagen (1985:562) samt lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet, vilken fr.o.m. den 1 januari 1999 har ersatt lagen (1992:563) om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m.

I det följande redovisas utdrag ur ovan nämnda lagar och ur LSS. Vidare redovisas aktuella föreskrifter och allmänna råd som Socialstyrelsen utfärdat. Förteckningen är aktuell per den 1 september 1999.

I: Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.

2 a § Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård. Detta innebär att den skall särskilt

1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,
2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

…

2 e § Där det bedrivs hälso- och sjukvård skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges.

3 b § Landstinget skall erbjuda dem som är bosatta inom landstinget eller som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas där

1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade,
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.

Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade insatser framgå.

18 b § Kommunen skall i samband med sådan hälso- och sjukvård som avses i 18 § första–tredje styckena erbjuda även habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade.

Landstinget får även utan samband med överlåtelse av ansvar för hälso- och sjukvård enligt 18 § träffa överenskommelse med en kommun inom landstinget om att kommunen skall ha ansvar för hjälpmedel för funktionshindrade.

Vad som sägs i 3 b § tredje stycket gäller även i fråga om habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade som ombesörjs av en kommun.

31 § Inom hälso- och sjukvård skall kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

II: Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
10 § I samband med att insats enligt denna lag beviljas kan den enskilde begära att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom. I planen skall även redovisas åtgärder som vidtas av andra än kommunen eller landstinget. Planen skall fortlöpande och minst en gång om året omprövas.

Landstinget och kommunen skall underrätta varandra om upprättade planer.

III: Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS)
2 kap Skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal
1 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården skall så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten skall visas omtanke och respekt.

2 § Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient skall se till att patienten ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns.

…

IV: Lagen (1993:584) om medicintekniska produkter
2 § första stycket Med en medicinteknisk produkt avses i lagen en produkt som enligt tillverkarens uppgift skall användas, separat eller i kombination med annat, för att hos människor enbart eller i huvudsak

1. påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom,
2. påvisa, övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller ett funktionshinder,
3. undersöka, ändra eller ersätta anatomin eller en fysiologisk process eller …

6 § första stycket Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter om krav på medicintekniska produkter och villkor som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.

9 § första stycket En medicinteknisk produkt får släppas ut på marknaden eller tas i bruk i Sverige endast om den uppfyller de krav och villkor som gäller enligt 5 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 6 §.

V: Patientjournallagen (1985:562)
3 § En patientjournal skall innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Uppgifterna skall föras in i journalen så snart det kan ske.

Om uppgifterna föreligger, skall en patientjournal alltid innehålla

1. uppgift om patientens identitet,
2. väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården,
3. uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åtgärder,
4. väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder,
5. uppgift om den information som lämnats till patienten …

VI: Lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.
1 § I varje landsting och kommun skall det finnas en eller flera nämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter inom

1. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,
2. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av kommuner eller enligt avtal med kommuner och den allmänna omvårdnad enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ges i samband med sådan hälso- och sjukvård, samt
3. den tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) som bedrivs av landsting.

2 § Nämnderna skall utifrån synpunkter och klagomål stödja och hjälpa enskilda patienter och bidra till kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjukvården genom att

1. hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården,
2. främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal,
3. hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet, samt
4. rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna till vårdgivare och vårdenheter.

VII: Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
1. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:24) om kvalitetssystem i hälso- och sjukvården
2 § Patientens värdighet, integritet, delaktighet och säkerhet
Kvalitetssystemen skall säkerställa

• att kvalitet och säkerhet i patientens vård och omhändertagande tillgodoses
• att patienten och dennes närstående visas omtanke och respekt
• att patienten och dennes närstående informeras och görs delaktiga
• att förslag och klagomål från patienter och närstående tas om hand och beaktas

• klargörande av ansvar för samarbete och samverkan kring vård och omhändertagande av patienten mellan personal, mellan funktioner och gentemot andra enheter, nivåer och ansvarsområden
• rapportering mellan personal om patientens behov, vård och omhändertagande.

• personalen har och underhåller den utbildning, erfarenhet och kompetens som behövs för att utföra tilldelade arbetsuppgifter
• ansvar, befogenheter och samarbetsförhållanden är definierade och dokumenterade för personal som leder och utför arbete som påverkar kvaliteten
• planer finns för fortlöpande kompetensutveckling och fortbildning/efterutbildning av personalen med hänsyn till kraven på verksamheten.

• inköp av produkter och tjänster från leverantörer som är bedömda och godkända
• säkra produktval, säker teknikanvändning och utrangering.

3. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1994:20) om medicintekniska produkter
Författningen syftar till att lägga fast en allmän kvalitetsnivå för medicintekniska produkter och innehåller grundläggande krav som gäller alla medicintekniska produkter. Föreskriften innehåller även rutiner som skall tillämpas då ett hjälpmedel specialanpassas för att passa en enskild brukares speciella behov.

4. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1994:21) om ansvaret för medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården m.m.
Här anges att den som förskriver medicintekniska produkter som hjälpmedel vilka skall brukas av en patient, ensam eller med hjälp av en anhörig eller någon annan person, skall se till att produkten är lämplig samt att brukaren har tillräcklig kunskap för att kunna hantera produkten.

5. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:32) om informationsöverföring och samordnad vårdplanering
För att trygga att enskilda patienter får en god och säker vård och omsorg krävs i vissa fall samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. En förutsättning för att samverkan skall fungera genom hela vårdkedjan är att informationsöverföringen mellan olika vårdgivare fungerar i samband med att patienten flyttar från en vårdform till en annan.

SOSFS 1996:32 syftar till att skapa en struktur för informationsöverföring och samverkan mellan olika vårdgivare i de fall kommunen kan få ett betalningsansvar enligt lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.

Information: Christina Rörby, HS/AE, tel 08-555 533 74

Varje meddelandeblad sänds ut till berörda målgrupper. Vill Du förvissa Dig om att få samtliga nummer i serien kan Du prenumerera antingen per post (f n 260 kr för tolv månader) eller per fax (f n 192 kr för tolv månader).
Ytterligare exemplar av ett visst nummer skickas kostnadsfritt. Vid större beställningar tillkommer portokostnad. Du får gärna kopiera och dela med Dig av informationen.
För beställningar eller prenumeration kontakta:
Socialstyrelsens kundtjänst, Finspångsgatan 51, 163 53 Spånga. Fax 08-760 58 95, e-post sos.order@special.lagerhus.se

Hosted by           Skyddas av

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.