|
| |
Klagomål till Europadomstolen
Källa: Regeringens tema-webbplats om de mänskliga rättigheterna
Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
har utarbetats av Europarådet. Till denna konvention
hör ett unikt övervakningssystem för att säkerställa
ett effektivt skydd för medborgarna i Europarådets medlemsstater.
Det innebär att staternas skyldighet att leva upp till
sina åtaganden enligt konventionen kan prövas av en
oberoende domstol, den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna (Europadomstolen). Domstolens avgöranden
är rättsligt bindande för den berörda staten. Alla medlemsstater
är numera anslutna till Europakonventionen. Alla har
dock inte anslutit sig till alla de tilläggsprotokoll
som senare har utarbetats och som upptar ytterligare
rättigheter.
Svensk lag
Sedan 1995 är Europakonventionen svensk lag, se lagen
(1994:1219) om den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. En redogörelse för svensk rätts förhållande
till konventionen och hur den har tillämpats på klagomål
mot Sverige finns bl.a. i Fri- och rättighetskommitténs
delbetänkande, Inkorporering av Europakonventionen (SOU
1993:40) samt i regeringens proposition i samma ämne
(prop. 1993/94:117).
Vilka slag av klagomål kan domstolen pröva?
Europadomstolen kan ta emot klagomål från enskilda personer,
enskilda organisationer eller grupper av enskilda som
anser att deras fri- och rättigheter enligt konventionen
eller något av tilläggsprotokollen blivit kränkta. En
första förutsättning är att den berörda staten är ansluten
till konventionen och till respektive tilläggsprotokoll.
Sverige är anslutet till konventionen och till de flesta
av tilläggsprotokollen.
Ett klagomål måste avse en kränkning som har drabbat
klaganden personligen och det måste röra en rättighet
som anges i konventionen eller i något av tilläggsprotokollen.
Ett klagomål kan inte rikta sig mot en enskild person
eller organisation utan måste rikta sig mot en stat
och det måste handla om en fråga för vilken staten kan
hållas ansvarig. Man behöver inte vara medborgare i
den stat som klagomålet riktas mot.
Den klagande måste också ha uttömt alla inhemska rättsmedel.
Det betyder att den som vill klaga till Europadomstolen
först måste ha försökt få rättelse till stånd inom landet
ifråga genom att utnyttja de möjligheter som finns att
överklaga myndigheters och domstolars beslut. Detta
innebär i de flesta fall att en klagande måste ha fört
sin sak ända till den högsta instansen i landet (till
exempel Högsta domstolen, Regeringsrätten eller till
regeringen, beroende på frågans karaktär).
Ett klagomål måste ha inkommit till Europadomstolens
kansli inom sex månader från det att det slutliga avgörandet
i den berörda staten meddelades. Anonyma klagomål tas
inte upp till prövning. Inte heller sådana klagomål
som domstolen redan har prövat eller som granskas eller
har granskats av något annat internationellt organ,
till exempel någon av FN:s kommittéer som arbetar med
mänskliga rättigheter. Domstolen kan även pröva så kallade
mellanstatliga klagomål som anförs av en konventionsstat
mot en annan konventionsstat.
Europadomstolens domar
Domstolens domar är rättsligt bindande för den berörda
staten . I domen fastställer domstolen om staten brutit
mot konventionen eller ej. Domstolen är dock inte någon
överinstans till nationella domstolar och myndigheter.
Den kan alltså inte ändra eller undanröja ett beslut
fattat av en nationell myndighet eller domstol. Om domstolen
har funnit att en kränkning av konventionen har ägt
rum, kan den döma ut ett skadestånd till klaganden.
Europarådet
Europadomstolen
Anvisningar
och formulär för personer som önskar klaga
Mänskliga
rättigheter. Förfarandet enligt Europakonventionen. UD info,
oktober 1999.
Domar
i mål mot Sverige
Lag
(1994:1219) om Europakonventionen
| | |
Skyddas av
